Ida Gabrielssons tal på 1 maj

” Ett fritt ord, ett bröd för själen och inget annat.Frihet, heter det.
Jag upprepar: frihet!
Det enda klimat där människan kan växa.
 

 

Kamrater, mötesdeltagare, första maj-firare. Orden kommer från Stig Sjödins dikt ”Ordet och friheten” som beskriver en gemensam frihetslängtan och en kollektiv frihetskampen.

Tillsammans sluter vi upp idag på arbetarrörelsens internationella högtidsdag för att vi vet att avgörandet om vad som kommer i framtiden ligger i våra händer. Vi reser oss upp till gemensam protest mot ett system som varje dag trycker ned oss med sin människofientliga logik. Mer än någonsin behövs en dag som är tillägnad kampen för rättvisan, en dag när kraven på solidaritet och människans frigörelse ropas ut på gator i världens alla länder. Idag är vår dag, alla vi som får det här landet att fungera. Kassörskor, vårdbiträden och lagerarbetare. Timanställda ungdomar, fattiga pensionärer och ensamstående föräldrar. För vi håller ihop kamrater, vi håller ihop mot dom som försöker slita sönder, splittra och dela upp.

Den svenska överklassen mår bättre än på väldigt länge. Vi har en borglig regering som i ord koketterar med sin förståelse för vanliga människors problem och verklighet men som i handling levererar den ena storkovan efter den andra till den ekonomiska eliten. Bakom regeringens fluffiga nyspråk om utanförskap, valfrihet och arbetslinje döljer sig en politik som gynnar dom redan rika.

Sverige har förändrats kamrater. Regeringens nedmonteringspolitik har skapat stora sår i den generella välfärden, angreppen mot fackföreningsrörelsen har haglat och den svenska modellen är i gungning. Så vi måste hålla ihop.

Medan vi firar första maj rasar rasistiska krig runt om oss i världen. Medan vi demonstrerar här säljer högern ut våra gemensamma tillgångar som om det vore prydnadssaker på en loppmarknad. Och när vi går hem, stärkta av vår gemensamma protest, kommer angreppen mot fackföreningsrörelsen och själva kärnan i kampen, rätten att få vara organiserad, att fortsätta hagla. Pamparna som huserar på aktiemarknaden bestämmer vem som får sparken och vem som får stanna kvar, ropar efter krig och förstörelse, gör allt det som krävs för att ge överklassen klirr i kassan. Samma elit försöker framställa facket som maffia, sjuka och arbetslösa som snyltare och människor som fråntagits rätten till ett mänskligt liv som terrorister. Kamrater, det är inte värdigt ett land som Sverige.

Mötesdeltagare, ungdomsarbetslösheten är hög idag och fasta jobb tillhör undantagen. Arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin sticker huvudet i sanden och skyller massarbetslösheten på lata ungdomars tv-spelsvanor. Debatten om ungas situation på arbetsmarknaden är på sandlådenivå och dom som bygger sandslotten är ministrar, tyckare och så kallade experter. I deras värld beror ungdomsarbetslösheten på en för stelbent arbetsmarknad med för trygga villkor, alternativt på en för hög konsumtion av dokusåpor. Får jag höra någon igen nämna ungdomskatter, avstampsjobb, låga ingångslöner, minskat tv-tittande eller otrygga villkor som lösningen på hur vi unga ska få jobb kommer jag snart ge ungdomsvåldet ett nytt ansikte.

Sverige har förändrats, inte bara under dom senaste åren utan över en längre tid. Vi som är unga idag är den första generationen i modern tid som växer upp med sämre förutsättningar än vad våra föräldrar hade. Mina morföräldrar fick se hur ett patronsamhälle avskaffades och hur en tryggare arbetsmarknad växte fram. Förskolereformen gjorde det möjligt för båda mina föräldrar att arbeta. Den generella välfärden byggdes ut och landet blev mer jämlikt. Men vi som är unga idag har istället fått växa upp under försämringarnas era. När någonting ska förändras är det sällan till det bättre. Vi är barn av vår tid och samhället har än så länge inte behandlat oss som ska bygga landet i framtiden särskilt väl. Det behövs en tvärvändning i politiken. En rödgrön regering måste erbjuda den unga generationen ett nytt trygghetskontrakt. Alla ungdomar ska rätt till en bra utbildning, egen bostad och ett fast jobb efter gymnasiet.

Kamrater, dom rasistiska krafterna förändrar Sverige. Svenska folket får se debattsoffor till brädden fyllda av olika mer eller mindre väletablerade högerextremister. Experterna som aldrig satt sin fot i förorten talar om bilar som brinner, påstådda shariadomstolar och hur unga rekryteras till religiös extremism.

Politiker gör allt för att ”möta” fördomarna. Folkpartiet kollar in Dansk Folkeparti och Göran Hägglund kör på verklighetens folk-temat a´ la norska FRP. Men han lyckas istället med konstycket att se helt overklig ut när han slänger ur sig sina hittepå svennebanan-repliker. Islamofober utger sig för att vara religionskritiker och bedriver ett korståg i ateismens namn. Och Moderaterna lanserar i god repressiv anda svenskkontrakt som ska lära invandrare hur det svenska samhället fungerar. Utvecklingen går fort och plötsligt står man där mitt i skiten utan att riktigt veta vad det var som hände. En del märker det kanske inte ens, att det blivit annorlunda. Kamrater islamofobin är vår tids stora fråga. Det spelar roll vad vi gör nu för vad som blir Sverige i framtiden. Vi måste göra allt som står i vår makt för att slippa säga, vad var det vi sa. Och för övrigt, om det är någon som ska sätta sin signatur på ett svenskkontrakt så är det Fredrik Reinfeldt och den borgerliga regeringen, som med storsläggan har gett sig på allt det som är unikt, rättvist och bra med Sverige.

Kamrater Sverige förändras hela tiden och ojämlikheten har etsat sig fast, som ett märke hos människor som inte äger sig själva. I samma stad lever barn som åker till franska rivieran på sommarledigheten och barn som inte kommer längre än till hyreshusets lekplats. I samma land lever människorna som sliter ut sig på arbetsplatser och dom som på allvar påverkas av hur förmögenhetsskatten kommer att se ut efter nästa val. Vi lever i samma värld som dom palestinska barnen, männen och kvinnorna som står ut under ohyggliga omständigheter bakom murar på ockuperad mark. Vid köksbordet sitter jag mitt emot en man som antagligen kommer att tjäna hundratusentals kronor mer än jag under vår levnadstid.

Kamrater, de ojämlika villkor som vi alla lever under framställs av högerns som ett individens ok att bära. Fjättrad vid skammens påle ska den vara som i deras Sverige är sjuk, inte har ett arbete eller behöver extra stöd. Men kom ihåg kamrater. Utan oss finns ingenting.

Det är dom rika som borde skämmas och be om ursäkt. Be om ursäkt för den där pigan ni har hemma som vi får subventionera med våra skattepengar. Be om ursäkt för förmögenhetsskatten, fastighetsskatten och allt annat ni avskaffat och roffar åt er. Be om ursäkt för att ni är ohederliga snyltare som utan att blinka ser ner på vanliga människor när vi tvingas till ett slitsamt liv på grund av att ni lever i överflöd.

Kamrater, högern skyr oss för att vi vill bygga landet mer jämlikt. Precis som de tidigare i historien bekämpat arbetarrörelsens segrar ger dom sig idag på oss som vill bygga världens bästa välfärd. Dom vill inte ha ett samhälle som håller ihop. Dom vill inte kunna se sig själva i andra. Dom avskyr jämlikhet. Ett samhälle där en dotter till ett vårdbiträde läser vidare på högskolan finns inte i högerns Sverige. Dom avskyr oss för att vi kräver förbättrade arbetsvillkor för snickaren och undersköterskan. Dom föraktar oss för att vi byggde ut sjukvården och lät kassörskan dela väntrum med direktörens son. Men kamrater, vi ger aldrig upp, vi kommer att fortsätta idag och i framtiden att kämpa för friheten. Så här beskriver Stig Sjödin det i en av sina dikter:

När människan berövas sin framtid dör sångerna i hennes hjärta. Men ge henne vittring av framtid och frihet och sångerna föds på nytt.
 
 
 

 

Kamrater Sverige har förändrats till det sämre men det går att göra annorlunda om viljan finns. Och på den insikten bygger hela vår politiska gärning.

För i Sverige finns människor som talar om friheten. I varenda svensk stad, på glesbygden och i förorterna lever människor som talar om friheten. På varenda arbetsplats, på varenda fritidsgård och i varenda skola finns det människor som tillsammans kämpar för friheten. På Västbanken, i Afghanistan och i Irak lever människor som drömmer om friheten.

Överklassen har haft all anledning att fira dom senaste åren. Men den festen är snart över. Den 19:e september kastar vi ut högern från Rosenbad. Då sätter vi stopp för miljardregnet över dom redan rika, då gör vi om och gör rätt. Vi bygger världens bästa välfärd för deras miljardbonusar, vi låter dom rika få stå för notan. Den 19:e september är första anhalten i frihetskampen, då förändrar vi Sverige tillsammans kamrater. För vi förtjänar bättre.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Våra nio deltagare från Vänsterpartiet Haninge på Vänsterdagarna i Malmö

Arkiv