Vänsterpartiet är ett feministiskt parti och vi driver politik som är feministisk. D.v.s. alla ska få samma chans och kunna utvecklas oavsett vilken könstillhörighet hen har. Den biten är nog alla vänsterpartister överens om. Men hur ser det egentligen ut i våra egna organisationer? I valet 2014 blev Vänsterpartiet det första parti som hade minst 50 procent kvinnor på ledande poster. Från riksdag och landsting till kommuner. Fortfarande finns dock en övervikt av manliga gruppledare och föreningsordföranden. Men överlag är vi riktigt bra på just representation. För det har vi tagit beslut på.

Det finns dock andra bitar som vi inte är lika bra på. Även om vi kallar oss feminister så lever vi i ett samhälle med strukturer som påverkar oss. Vår förening har legat efter med det internfeministiska arbetet. Vad det gäller representation ligger även vi bra till. Vi har även blivit mer uppmärksamma på vilka som alltid servar och fixar fika, den biten delar vi upp bättre nu. Men vi har fortfarande mycket kvar att lära. Vilka är det som pratar mest på våra möten? Har vi mötesformer som ger alla plats att höras? Använder vi oss av härskartekniker?

Som föreningsordförande kan jag lite skamset erkänna att vi har en bit kvar. Jag blev uppmärksammad på vår bristande internfeminism förra året och vi har sedan dess så smått börjat förändra saker. Mötet på torsdag kommer lära oss mycket mer. Jag önskar att så många som möjligt tar chansen att komma och utbilda sig om internfeminism. Det är Ida Gabrielsson som kommer till oss och håller i kvällen. Hon är ordförande i Vänsterpartiets kvinnonätverks och tidigare förbundsordförande i Ung Vänster. Vi har bokat den bästa såklart, det behöver vi. Jag ser själv mycket fram emot kvällen, som jag tror blir en ögonöppnare, och hoppas ni gör det också.

Torsdag 12 november kl 18.00 i Haninge Kulturhus.

Rummet mittemot anslagstavlan på väg in till biblioteket.

Självklart har vi fika också!

Välkomna!

Hälsar styrelsen genom Carina Wellton

Uppdaterades: 11 nov 2015