Vänsterpartiet Haninge

Alla partier i Haninge vill höja politikerlönerna utom Vänsterpartiet

Kommunfullmäktige
Kommunfullmäktige

På kommunfullmäktige nu i måndags var det dags att revidera arvodesreglementet; det dokument som styr politikerlönerna i Haninge. Vänsterpartiet röstade inte för det, utan hade ett eget förslag och vi reserverade oss mot beslutet.

Sevim och Samuel
Kvällens laguppställning del 1: Sevim och Samuel
Nafi och Pembegül
Kvällens laguppställning del 2: Nafi och Pembegül

Alla politikerlöner i Haninge bygger på vad ett kommunalråd tjänar. Alla mindre tjänster uttrycks i procent av en kommunalrådslön. I Haninge tjänade ett kommunalråd förra året 897 765:- om året. Den som är kommunstyrelsens ordförande har ett lönetillägg på 10 % ovanpå det. Årets löneförhöjning blev 20 643:- (eller 1720:-/mån). För 2019 ligger alltså en kommunalrådslön på 918 408:- om året. Inte illa! Här ska vi också hålla i minnet att en riksdagsledamot har en årslön på 802 800:-, så att vara kommunalråd i Haninge är betydligt förmånligare än att sitta i riksdagen.

Det är inte bara nivåerna som går spikrakt uppåt, det blir fler kommunalråd också. Från tre förra mandatperioden till sex stycken denna mandatperiod. Visst är Haninge inne i en expansiv period, men kommunledningen är den i särklass snabbast växande delen av Haninge just nu. En kommunledning med högre politikerlöner än tidigare.

I längden kommer detta förorsaka ett demokratiskt problem och ett problem med legitimiteten för det politiska systemet. Avståndet mellan politiker och medborgare kommer öka. Politikers förståelse för vanliga människors problem kommer minska. Politikerföraktet kommer öka. Känslan av delaktighet i politiken kommer minska, och på sikt riskerar valdeltagandet att sjunka.

Vänsterpartiet har under många år kommit med förslag på hur vi begränsar denna utveckling. På måndagens kommunfullmäktige lämnade vi ett eget förslag om att justera ned kommunalrådslönen till en riksdagsledamotslön och frysa arvodena under resten av mandatperioden. Vi föreslog också att från och med nästa mandatperiod skulle kommunalrådslönerna växlas ned till ett prisbasbelopp (nu 46 500:-/månaden) och följa den utvecklingen. Vi tror att den överväldigande majoriteten skulle tycka att 46 500:-/månaden är en riktigt bra lön i alla fall. Det vore osannolikt att någon skulle avstå från politiken bara för att 46 500:-/mån är för knapert.

Moderaterna utger sig för att vara i opposition mot kommunledningen. I en slags formell mening kan man lätt få den uppfattningen, i och med att man lagt beslag på oppositionsrådsposten. Men i reell mening utgör inte Moderaterna någon opposition, då man i den här frågan (som så många andra), släpper igenom löneförhöjningarna. Moderaterna är lika förtjusta som kommunledningen i höga arvoden och har inga egna förslag i annan riktning.

Det enda Moderaterna lyckades med på kommunfullmäktige var ett särskilt yttrande, som mest bara är gnäll. M, S, L, MP, C och KD kom förra våren överens om hur stor den politiska apparaten skulle vara efter valet 2018. Och det är ju i regel bra att komma överens om spelplanen först, innan spelet börjar. Moderaterna säger i yttrandet att det är viktigt att det finns ett samförstånd mellan partierna i kommunfullmäktige. Det kan alla skriva under på. Samtidigt var det ju uppenbarligen väldigt viktigt att hålla Vänsterpartiet utanför diskussionerna om omfattningen av de politiska resurserna. Och det är ju inte så konstigt, eftersom vi förmodligen bara hade varit ”tråkiga”, hållit igen och bromsat kostnaderna för politikerlönerna.

Men något som är lite värre för Moderaterna, än att ha blivit huggen i ryggen av alla sina ”vänner”, är det faktum att Vänsterpartiet får politiska resurser; 35% av en kommunalrådslön till de fyra kommunfullmäktigeledamöter Vänsterpartiet har. Det är 26 787:-/månaden delat på fyra. Det är nog det som gör Moderaterna mest arg i hela den är situationen.

Även här undrar man om indignationen är spelad, för att göra en politisk poäng? Eller om man verkligen inte förstår? Vänsterpartiet har en valteknisk samverkan med Socialdemokraterna. Den är bokstavligen valteknisk; vi är överens om vilka som ska kandidera till vilka poster och vi röstar på varandras kandidater. Genom att ingå i block får både V och S fler platser, medan andra partier som SD tappar 1 ordinarie och 1 ersättare i alla nämnder.

Hade V och S inte ingått block hade V tappat våra 5 nämndplatser (dock inte platsen i kommunstyrelsen), och S tappat ungefär lika mycket och SD fått de platserna istället. Och för att axla de posterna har vi fått ovan nämnda politiska resurser. Inget särskilt konstigt i det? Vi har förklarat det lite utförligare i tidigare artiklar på hemsida.

Till skillnad från Moderaterna tycker vi att det är mycket bra att begränsa SD:s inflytande. Det gör vi gladeligen sju dagar i veckan. Moderaterna däremot tycker att SD är ”ett parti som vilket som helst” och verkar inte ha något emot SD-samarbete. Detta trots att under förra mandatperioden så stödde en SD-ledamot nazistsamarbete och tyckte att våldsuppmaningar är ett sundhetstecken. Och en av deras politiska sekreterare jobbar vidare i Haninge trots sina kopplingar till högerextremism. Men för Moderaterna är SD ”ett parti som vilket som helst”.

Politiskt har vi inget med kommunledningen att göra.  Moderaternas försöker att göra en poäng av att vi skulle utgöra en del av den politiska ledningen i kommunen för att vi får politiska resurser. Det lurar ingen. Det är tom politisk retorik.

Under kommande mandatperiod kommer oppositionen utgöras av Vänsterpartiet. För varje dåligt förslag kommunledningen lägger kommer vi lägga ett eget motförslag. Vi kommer efter bästa förmåga opinionsbilda och kampanja för en politik i kommunen som fokuserar på rättvisa, jämlikhet och miljön.

Ett Haninge för alla, inte bara några få
Ett Haninge för alla, inte bara några få

 

Kopiera länk