Vänsterpartiet Haninge

1 2 3 7

Feministiskt självförsvar, maskulinitetsnormer och hbtq

Hela 31 procent av kvinnorna känner sig otrygga i området där de bor. Även i hemmet är de mer otrygga och ökar risk för att utsättas för våld. När män blir utsatta för våld är det huvudsakligen okända personer. För kvinnor är det ofta närstående eller bekanta. Kvinnor rätt till sina egna kroppar respekteras inte. Feministiskt självförsvar kan bidra till att minska tjejers och kvinnors otrygghet. Kurser i feministiskt självförsvar har införts bland annat i Göteborg.

Det grundläggande problemet är dock patriarkatet. Det är ett system som innebär mäns kontroll över kvinnors liv. Patriarkatet överordnar män och underordnar kvinnor både på ett samhälleligt plan och ett privat plan. Därför är det viktigt att komma till bukt med det grundläggande problemet. Patriarkatet upprättshålls genom bland annat normer och könsroller. Därför är det viktigt att jobba med maskulinitetsnormer samtidigt som tjejers självkänsla stärks. Jobbet med att förändra maskulinitetsnormer kommer också vara till gagn för hbtq-personer, en grupp som utsätts för diskriminering och är överrepresenterade i psykisk ohälsa. Det finns bland annat ett material som heter machofabriken som är framtaget av Unizon, ROKS och Män för jämställdhet. Det går att läsa följande

Machofabriken är ett metodmaterial för dig som arbetar med unga mellan 13-25 år. Det är ett verktyg i ditt arbete för ökad jämställdhet och för förebyggande arbete mot våld, med fokus på hur sociala normer för maskulinitet kan ifrågasättas och förändras.

 

Arbetet med Machofabriken ger deltagarna möjlighet att reflektera över hur föreställningar kring kön och sexualitet påverkar deras liv och relationer. De interaktiva övningarna skapar utrymme att pröva nya sätt att förhålla sig och agera, både i relation till andra, sig själv och till samhället i stort. Målet är att unga som arbetat med Machofabriken ska uppleva att de – trots påverkan utifrån – själva kan ta makten över sina liv och att de också kan och vill skapa utrymme för andra att ta makten över sina.

Att arbeta med ungas syn på sociala normer är av stor vikt för att öka jämställdheten.

Därför lade vi i Vänsterpartiet en motion om att kommunen ska erbjuda feministiskt självförsvar, workshops i maskulinitetsnormer och i hbtq-frågor.

 

 

Motion om feministiskt självförsvar, maskulinitetsnormer och hbtq

Våldet mot kvinnor är ett gigantiskt samhällsproblem. Kvinnor och tjejer utsätts återkommande för olika former av orättvisor och trakasserier. Allt från mindre uppmärksamhet i klassrummet eller lägre lön än sina manliga kollegor till dåligt självförtroende, självsvält och självmordstankar.

Många tjejer är rädda, och deras liv begränsas ständigt. De tvingas ta omvägar, undvika parker och vågar inte vara ensamma utomhus på natten. Många väljer att stanna hemma på kvällen om de inte vet att de hela tiden kan ha sällskap med någon kompis. Tjejer ska inte behöva känna sig rädda eller svaga. Ett sätt att påverka detta är att lära sig feministiskt självförsvar.

Feministiskt självförsvar handlar om att skaffa sig kunskap om det sexualiserade våldet, om samarbete mellan flickor eller kvinnor samt att skaffa sig handlingsberedskap att försvara sig mentalt, verbalt och fysiskt i en värld där flickor och kvinnor är underordnade och utsatta. Även om det aldrig är en tjejs eget fel om hon blir utsatt för trakasserier eller övergrepp, oavsett hur hon beter sig, kan det kännas tryggt att lära sig hantera obehagliga situationer.

Feministiskt självförsvar går ut på att lära sig att sätta värde på sig själv. Framför allt genom att jobba med övningar som kan öka självförtroendet, ett steg mot att slippa vara rädd. Att lära sig att sträcka på sig och uttrycka självrespekt genom sin röst och sitt kroppsspråk kan räcka för att undvika att utsättas för kränkningar. Det handlar helt enkelt om kvinnors och tjejers värdighet och ett sätt att slippa vardagsrädslan.

Tanken med självförsvar är inte att uppmuntra till våld som lösning på problem. Det är en reaktion på våldet som riktas mot tjejer och kvinnor. Det är främst genom stärkt självkänsla och självrespekt och att hjälpa tjejer och kvinnor att våga säga nej som våld kan undvikas. Men det kan också kännas tryggt med vissa självförsvarsövningar om en utsätts för våld.

Men våldet mot kvinnor är grundat i patriarkatet, den kvinnoförtryckande könsmaktordning som berövar kvinnor grundläggande mänskliga rättigheter, och därför är det minst lika viktigt i att förändra de kulturella normer som möjliggör patriarkatet. Att jobba med maskulinitetsnormer och samtal kring jämställdhet är viktigt för att människor inte ska värdera kvinnor lägre än män. Därför är det minst lika viktigt att jobba med pojkar och de destruktiva maskulinitetsnormer som påverkar alla barn från tidig ålder på olika sätt.

Göteborg jobbar med feministiskt självförsvar. När tjejerna gick på feministiskt självförsvar gick killarna på “Machofabriken” för att prata om jämställdhet och normkritik. Machofabriken är en verksamhet som ägs och drivs gemensamt av Unizon, ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och Män för jämställdhet.

Även hbtq-personer utsätts för kränkningar och övergrepp. Det är viktigt att heteronormen utmanas och att alla ska känna sig trygga i att vara sig själva och älska den de vill. Men tyvärr är fortfarande situationen svår för hbtq-personer. Unga hbtq-personer är mer utsatta för diskriminering, hot och våld än andra unga och mår därför sämre. Var femte ung homo- och bisexuell person anger att de har utsatts för fysiskt våld av en närstående. Det är alltså viktigt att jobba med hbtq-frågorna på olika sätt och på olika plan.

Vi föreslår därför Kommunfullmäktige besluta:

att feministiskt självförsvar blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för tjejer (de elever som definiera sig så) från årskurs 6 och uppåt i samtliga grundskolor i Haninge kommun

att feministiskt självförsvar blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för tjejer (de elever som definierar sig så) som går på gymnasiet i Haninge kommun.

att workshops i maskulinitetsnormer blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för killar (de elever som definierar sig så) från årskurs 6 och uppåt i samtliga grundskolor i Haninge kommun

att workshops i maskulinitetsnormer blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för killar (de elever som definierar sig så) som går på gymnasiet i Haninge kommun.

att workshops i hbtq-frågor blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för alla elever från årskurs 6 och uppåt i samtliga grundskolor i Haninge kommun

att workshops i hbtq-frågor blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för alla elever som går på gymnasiet i Haninge kommun

 
Tove Ovsiannikov                     Samuel Skånberg
Vänsterpartiet

Oberoende vänsterkandidat på 1960-talet – intervju med Solveig Svedgård

Denna intervju ingår i vår serie om Vänsterpartiets 100-årsjubileum. Läs fler artiklar om vår historia här.

Solveig Svedgård, inför valet 1966.

Solveig Svedgård var kommunalpolitiskt aktiv på den tiden Handen och Jordbro hette Österhaninge kommun. Hon ställde upp för vänstern i den sista mandatperioden som Österhaninge var självständig kommun 1966, dock utan att vara medlem i partiet, vilket inte tillhör vanligheten. Vänsterpartiet har inte haft som absolut krav att man måste vara medlem i partiet för att kandidera på dess listor, utan alla goda krafter kan mycket väl komma i fråga. Det gäller än idag i Vänsterpartiets stadgar:

Även icke partimedlemmar kan sättas upp som kandidater för Vänsterpartiet.
Partiet verkar för att partiets samlade politiska alternativ skall stå i centrum i valrörelserna och för att partiets demokratiskt fastställda kandidatordning skall vinna väljarnas stöd.

Kommunalvalet 1966 blev en rejäl framgång för vänstern, både i Väster- och Österhaninge. I Österhaninge gick vänstern med 8% av rösterna från ett till tre mandat; Tor Forslund, Solveig Svedgård och Börje Österberg.

Solveig Svedgård, utanför Kulturhuset 2017.

Solveigs väg till Haninge gick först från Halmstad till Södermalm, tillsammans med hennes man.

– Vi fick ett andrahandskontrakt på Malmgårdsvägen inne på Södermalm. Men det höll väl något år innan vi kände att vi måste ha ett eget kontrakt och en modernare lägenhet. Och på den tiden var Haninge än av de kommuner där man byggde mycket. Vi var ute och tittade på lägenheter och vårt första egna kontrakt var på Vikingavägen 65 i Handen. Det var bland de första bestånden här ute. Runt om oss var det mest sommarstugor. Vi kunde till och med gå ut och plocka blåbär där Handens centrum nu ligger.

De första butikerna, i det som nu är Haninge centrum, öppnade 1964. Lite söder om Handen började ytterligare bebyggelse dyka upp; Jordbro, som hade börjat byggas 1963. 1965 hade ca 1500 personer flyttat in i de nybyggda lägenheterna.

– Vi hade en 3:a men önskade en 4:a, så vi flyttade till Jordbro. Och det var väl där mitt politiska engagemang tog fart. För när vi flyttade ut till Jordbro, så fanns bara husen, en kiosk med lite matvaror och en kyrkolokal. Punkt. Ville man ha köttfärs fick man beställa det i förväg i kiosken. Det fanns inte tillstymmelse till service. Det var en plats Gud hade glömt. För oss gjorde det inte så mycket, då vi ännu inte skaffat barn, men jag blev så galet arg att man hanterade människor på det sättet. Så där vidtog då ett samtal, till att börja med Socialdemokraterna.

Handen centrum

Så man hade dragit igång bostadsbyggandet, men man hade inte tänkt på service i och kring ett bostadsområde?

– Nej, det var fruktansvärt. Och det var ju många barnfamiljer, kvinnor som var ute och gick med barnvagnarna mellan husen – inga parker, lekplatser och sådant. Det var fina bostäder, men det var det enda.

Vad jobbade du med då?

– I botten är jag journalist. Jag jobbade på DN, och det gjorde min man också. Men det var under tiden i Jordbro som jag bestämde mig för att sadla om. Det fick räcka med en journalist i familjen. Jag började plugga och utbilda mig inom barn- och ungdomssektorn. Vi flyttade också inom Jordbro. De anlade också radhus man kunde hyra, väldigt fina, så dit flyttade vi efter ett tag.

Hur var stämningen i en ny förort som Jordbro?

– Det var rätt stora spänningar. Det fanns en romsk befolkning i Jordbro, som inte vart särskilt väl behandlad. Det gick fantastiska skrönor om att de använde torkskåpen i tvättstugorna som bastu och så vidare.

Lite av ”bryta upp parketten och odla potatis”-skrönan?

– Ja, jag minns också en gång då de tappat bort nycklarna till tvättstugan, så de gick till oss och vi låste upp åt dem. Men det skulle vi aldrig gjort. Det vart ett fruktansvärt liv. Det var faktiskt riktigt otäckt, folk slogs till och med. Det vart också lite skriverier om motsättningarna i Jordbro.

Människor vi inte känner har vi väldigt lätt att göra oss en massa uppfattningar om. Ofta väldigt galna uppfattningar om. Det är ju rätt genomgående genom historien.

– Ja, det är nog första gången jag stötte på det här med rasism. Det hade jag inte mött tidigare. Det var ytterligare ett skäl till att mitt politiska intresse ökade. Vi började också närma oss valet 1966 och jag vart kontaktad av Socialdemokraterna. De undrade om jag inte borde ansluta mig till dem. Jag bjöds på dyra middagar och så.

Så det var lite klass på medlemsvärvningen från Socialdemokraterna?

– Ja, det var ju det. Men sedan vart jag också kontaktad av Vänstern, då främst Tor Forslund som var en fantastisk människa och som jag tyckte mycket om. Men jag gick varken med i Socialdemokraterna eller Vänstern. Men jag kandiderade för Vänstern. Socialdemokraterna krävde av mig att jag skulle vara medlem i partiet för att få kandidera på deras lista, men det ville jag inte. Vänstern ställde inte det kravet på mig, så därför kunde jag kandidera på Vänsterns lista och jag kom in i kommunfullmäktige. Vänstern gjorde överlag ett väldigt bra val. Det var ett var lite av ett vänsterval och vi var tre som kom in i kommunfullmäktige.

Hur var det att sitta i kommunfullmäktige?

– Jag minns det som en väldigt intressant tid. Jag minns också att det var en mycket respektfull ton mellan partierna. Jag kommer ihåg att jag motionerade om stöd till Vietnamrörelsen, vilket givetvis de andra yrkade avslag på om än ytterst hövligt. Jag tycker tonen mellan partierna var väldigt bra och jag blev alltid väldigt vänligt bemött, även om man var oense i sak.

– Annars var ju de stora frågorna utbyggnaden av kommunen och frågor som hörde ihop med det. Det fanns ju inget ordentligt centrum i Handen, till exempel. Det var ett väldigt knapert utbud på affärer i kommunen.

När började man inse att även Jordbro behövde ett centrum, skolor, fritidsgårdar med mera?

– Det var rätt tidigt, för det blev ju sånt tryck i de här frågorna. Frågorna kom upp på många sätt och även i pressen, så det gick ju inte att negligera. Sen var ju givetvis skolfrågorna väldigt heta, som det blir i en expansiv inflyttningskommun, vart skolorna skulle ligga och så vidabre. Sen fanns ju kommunsammanslagningen i bakgrunden hela tiden.

Österhaninge och Västerhaninge landskommuner gick ju ihop till Haninge kommun 1971, och du var kommunpolitiskt aktiv även då, eller hur?

– Jag satt ju två perioder i kommunfullmäktige. Och för mig blev ju Brandbergen en stor fråga. Jag satt med i något som hette servicehusutredningen, som hade med Brandbergen centrum att göra. Det är ju lite tråkigt att titta på hur det är idag, om man jämför med vilka drömmar man hade, politiskt, om Brandbergen från början. Det var ju tänkt att det skulle bli något alldeles enastående servicecentrum. I centrum skulle det finnas en reception, där de boende skulle kunna få hjälp med alla möjliga saker; kemtvätt, handla mat – allt möjligt. Jag tror idén om ett servicecentrum kom först från Danmark, där det hade genomförts.

– Bebyggelsen blev ju som planerat; höghusbebyggelse centralt och randbebyggelser med villor och radhus. Så strukturen är ju kvar, men av planerna på service för brandbergsborna blev det inget. Det var en väldigt spännande utredning, servicehusutredningen, och den som satt ordförande för den var moderat, Sjöberg, och vi höll på i över ett år med den utredningen. Men alldeles innan utredningen var klar hoppade ordförande av. Jag tror att han förstod att det skulle aldrig bli något med planerna med Brandbergens centrum. Han var en väldigt genuin och hederlig människa och ville inte vara med om att utredningen inte skulle leda någon vart.

Vad var det som satte käppar i hjulet för att förverkliga utredningens intentioner?

– Ekonomin. Så här efteråt kan jag se det.

Tanken om ett servicecentrum låter som ett försök att hjälpa stressade människor att få livspusslet att gå ihop med hushållsnära tjänster i stor, kollektiv, skala? Istället för att var och en köper sin egen service, så finns den tillgänglig för alla?

– Ja, och om man tittar på det idag så kan man ju se hur progressiv idén var. Om man skulle lyckats genomföra detta skulle det betyda oerhört mycket för brandbergsborna och bli lite av ett mönstersamhälle. Jag tänkte på det nu när man tagit fram detaljplanen för Brandbergens centrum; varför kan man inte plocka fram den här utredningen?

– Jag tror också att det var så att man lärt sig av Jordbro och att viljan var att Brandbergen skulle bli något helt annat. Så vi tog ju verkligen i, säger Solveig och skrattar. Jag bor ju fortfarande kvar i Brandbergen och vi flyttade dit emedan vi höll på med utredningen. Vi tänkte att det här måste man ju få vara med om, här måste man ju bo. Det här kommer ju bli utopia!

Det kanske är för mycket sagt att säga att Brandbergen vart ett utopia?

– Ja, inte på det sättet det var tänkt. Men nu är det ju ett samhälle som satt sig och, efter lite initiala problem, blivit riktigt hyggligt. Men centrumet är ju bedrövligt. Det är nästan så man undviker det om man kan. Men det ska man väl ta tag i nu.

Stod du kvar som partilös under hela den här perioden?

– Nej, så småningom gick jag ju med i partiet. Man måste ju vara med i ett parti, tänkte jag. Men det blev inte så långvarigt; ett par år. Det var lite svårt att känna sig hemma.

Vad gjorde du efter att servicehusutredningen rann ut i sanden?

– Efter det satt jag i skolstyrelsen, vilket var en annorlunda upplevelse. För i skolstyrelsen hamnade lärare av allehanda slag från de olika partierna, och det vet jag inte om det var riktigt bra. Jag tror det är bra om det finns ett lekmannainflytande i nämnderna. Så det var möten som höll på i fem timmar och det var ett tragglande om läroplaner hit och rena yrkesfrågor som man var tvungen att vara lärare för att förstå.

Så det blev nästan lite som ett branschråd, eller liknande?

– Ja, exakt. Så det vart väldigt tröttsamt. Och inför varje möte ringde Lärarförbundet och berättade hur man skulle rösta på mötet. Höll man inte med föreslog de helt frankt att man inte skulle delta på mötet alls.

Oj, det kan man kalla stenhård lobbying!

– Ja, herre Gud! Det här tog knäcken på mig. Skolstyrelsen tog knäcken på mig, kan man säga. Men jag måste ändå säga att det var spännande att arbeta kommunpolitiskt, för det var en spännande tidsperiod; man fick vara med om en kommuns uppbyggnad. Man fick träffa och jobba ihop med många kunniga och bra personer.

– Förutom den nedröstade motionen om ekonomisk bistånd till Vietnamrörelsen, var jag ganska flitig med motioner och interpellationer, ganska ofta i ungdomsfrågor. Jag minns ett förslag att vi, Gud förbjude, skulle inrätta ett klotterplank i Haninge. Det vart stor uppståndelse. Det kom ut journalister och radio, som ville skriva om detta revolutionerande förslaget. Jag tror inte att man idag förstår hur stort genomslag man kunde få för politiska initiativ. Det var ju också ett stort intresse för just Haninge, ett fokus, eftersom det var en så expansiv kommun.

– Vi hade ju också en av de sista kommunpamparna, Rune Wärmark (som gick bort 2001). Men det var en fantastisk människa, oerhört duktig och färgstark. En stork karl, mycket humor och det märktes direkt när han kom in i ett rum. Inget beslut, stort som smått, kunde fattas innan det gått via honom först. På gott och ont, förstås. Men han fick mycket gjort också.

Om man tittar utanför kommunpolitiken – du nämnde Vietnamrörelsen tidigare; vart den stor i Haninge?

– Ja, absolut! Vi var många som var engagerad, skramlade med bössor och så. Men det fanns ju också lite spänningar inom FNL-rörelsen, lite olika fraktioner. Det var också spänt mellan Vänstern och Socialdemokraterna i den här frågan. Partipiskan ven väldigt hårt här ute och Socialdemokrater eller SSU:are fick inte synas tillsammans med oss när vi samlade in pengar. Den här spänningen höll i sig i många år.

Vad fick du för uppfattning om partiet som parti under den här perioden?

– Jag kan ju inte riktigt uttala mig om perioden innan jag gick med. Men partiet var ett väldigt aktivt parti. Man syntes mycket ute på gator och torg, torgmöten, insamling av pengar till olika ändamål och liknande. Och inför viktigare ställningstaganden i kommunfullmäktige var det större sammandragningar, minns jag.

Vad gjorde du sen i livet?

– Jag arbetade ett tag som fältassistent, sedan blev jag fritidschef på Södermalm. Sen gjorde man om inne i Stockholm, så Gatu- och fastighetskontoret fick mycket fritidsfrågor; parker, idrottsanläggningar och så vidare. Och då blev jag regionchef för ytterstaden. Det blev en utmaning, för då skulle jag också syssla med hårda frågor, det vill säga myndighetsutövning. Men det visade sig vara ett kolossalt roligt arbete, så där jobbade jag fram till pension.

Du funderade inte på att flytta närmare Stockholm?

– Det som gör att vi bor kvar här i Haninge är närheten till naturen. Många gånger tänker jag; tack gode Gud för Tyresta nationalpark. Det är en oerhörd tillgång. Kulturhuset i Handen är ju också en oerhörd tillgång för den som vill ha en aktiv fritid. Jag är ju filmintresserad också och i Brandbergen har vi biografen Cosmopolite och det är jag tacksam för. Den betyder mycket för Brandbergen, det märker man. Dels visar de kvalitetsfilmer och sedan har de överföringar från operaföreställningar runt om i världen, vilket är fantastiskt.

Tack för ett trevligt samtal.

Solveigs presentation inför valet 1966

Haninge bostäder sänker inkomstkravet!

Idag är det svårt att få tag i en bostad, ännu svårare om en vill bo i en hyresrätt. I Hela Stockholms län råder en stor bostadsbrist som gör det nästan omöjligt att få tag på ett förstahandskontrakt på en hyresrätt. Om en sedan får tag på en ska en nästan alltid ha en inkomst som motsvarar tre gånger hyran får att få skriva på kontraktet. Vänsterpartiet tycker det är ett orimligt krav att ställa på hyresgästen och tog därför initiativ till att se över inkomstkraven i Haninge bostäder. Vi vill öka möjligheterna för fler att ta sig in på bostadsmarknaden, människor som kan betala hyran hålls utanför för att deras inkomst inte motsvarar inkomstkravet. Vänsterpartiet förespråkar ett inkomstkrav som motsvarar att hyresgästen efter att hyran är betald har kvar existensminimum.

Idag är vi glada att kunna säga ett Haninge bostäders sänkt inkomstkravet! Tillsammans med Socialdemokraterna har Vänsterpartiet nu ökat möjligheterna för fler att bosätta sig i Haninge. Tidigare idag gick det ut ett pressmeddelande efter att Haninge bostäders styrelse har fattat beslut:

Nu tar Haninge bostäder bort kravet att en hyresgäst ska ha en månadsinkomst som är minst tre gånger så hög som hyran. Istället ska den sökandes inkomst stå i proportion till den aktuella lägenhetens hyresnivå.

– En bostad ger trygghet och frihet. Vi ska inte ha onödiga krav i våra kommunala bolag som stänger grupper av människor ute från att bo i Haninge, trots att de har förmåga att betala hyra. Det här beslutet hjälper unga som vill flytta hemifrån och personer som vill etablera sig på arbetsmarknaden här, säger Meeri Wasberg (S), kommunstyrelsens ordförande

Initiativet att se över reglerna för inkomstkraven kom inledningsvis från Vänsterpartiet.

– Bostad är en social rättighet och att sänka inkomstkravet är ett sätt att göra bostadsmarknaden tillgänglig för fler människor. Det var också anledningen till att vi tog det här initiativet och vi är glada att det nu blir verklighet. Vi hoppas att privata hyresvärdar i Haninge och andra kommuner väljer att ta efter, säger Nafi Cilgin (V) gruppledare för Vänsterpartiet

Fakta:
De nya kraven innebär att när hyran är betald ska den sökande ha minst ett bestämt nettobelopp kvar per månad. För 2017 är beloppen:
• 4 734 kronor för en ensamstående vuxen
• 7 820 kronor för sammanlevande makar eller sambor
Sökande till ungdomslägenhet kan godkännas utan att uppfylla inkomstkravet med kompletterande borgen. Beslutet har fattats av Haninge bostäders styrelse.

 

 

Sänk skatten för de med sjukersättning

Syntolkning: Vänsterpartiet Haninges ordförande Carina Wellton. Fotograferad i sitt hus utifrån genom fönstret. Fotograf: Paul Hansen

 

Det är vår tur nu! Så heter Vänsterpartiets senaste kampanj som startar i samband med den internationella kvinnodagen 8 mars. Syftet är att lyfta Vänsterpartiets politik som minskar de ekonomiska klyftorna. För även om det går bra för Sverige som helhet så har de tio procent som har de lägsta inkomsterna stått och stampat eller till och med minskat sina inkomster sen 2006. Andra stora grupper närmast de fattigaste har knappa inkomster, svårt att få ett fast arbete eller arbetar under orimliga arbetsvillkor. En majoritet av de fattiga långtidssjuka är kvinnor, kvinnor är också överrepresenterade på lågavlönade jobb, ungdomar och nyanlända har svårt att komma in på arbetsmarknaden, fattigpensionärerna ökar. Alla vi kan nu med fog säga – det är vår tur nu!

Idag publicerar Dagens Nyheter nya siffror, som de beställt från Försäkringskassan, där det framgår att medianinkomsten före skatt för personer med sjukersättning (tidigare kallat sjukpension) var på 10.642 kronor i månaden i februari 2017. Det är alltså marginellt högre än sjukersättningens garantinivå som är 8.773 kronor i månaden före skatt. Många av de som arbetat stora delar av sitt liv får knappt två tusen mer än de som aldrig kunnat arbeta. Orsakerna till detta är många. Dels så räknas din sjukersättning ut genom att se vad du haft för inkomst 5-8 år tillbaka (beroende på hur gammal du är). Har du haft eget företag så räknas de tre senaste deklarerade inkomståren. De flesta som får sjukersättning har en lång sjukdomshistoria, 5 till 15 års nedsatt arbetsförmåga är inte ovanligt. Det betyder oftast att den inkomst du haft varit antingen sjukpenning på 75 till 85 procent av din lön upp till ett visst belopp, inkomst från deltidsarbete, försörjningsstöd eller ingen inkomst ifall du nekats sjukpenning. Den högre procentsatsen gäller dig som har ett kollektivavtal eller privat försäkring med inkomstbortfallsförsäkring. Den låga inkomst du haft som sjuk multipliceras sen med 64,7 procent. Det är därför inkomsterna för de med sjukersättning hamnar så lågt. Läs hela artikeln här.

Syntolkning: Tabell från DN som visar hur olika skatten blir beroende på om du lönearbetar, är pensionär eller sjuk. Ex en inkomst på 10 000 ger 8 620 efter skatt i lön, 8 640 efter skatt i pension och 7 780 efter skatt till sjuk/arbetslös, föräldraledig – skillnad -840 kronor.

 

På förra årets kongress lämnade Vänsterpartiet Haninge in en motion om just sjukersättningen. Även om motionen inte antogs så har partiledningen lyssnat och att kompensera de med sjukersättning är ett utmärkt sätt att minska klyftorna. I den senaste budgeten fick Vänsterpartiet igenom en höjning av garantibeloppet på 187 kr per månad (fr.o.m. 1 juki 2017) och höjt bostadstillägg. Idag så meddelar Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson, att (v) kommer driva frågan om sänkt skatt för de med sjukersättning i budgetförhandlingarna med Socialdemokraterna. Hela intervjun här. Inslaget går att se på Rapport och Aktuellt idag. Länk kommer då det läggs upp.

”Sänk skatten för de med sjukersättning. Det är det senaste kravet från Vänsterpartiet i de pågående budgetförhandlingarna med regeringen.
– Det kan ju inte vara meningen i ett välfärdsland som Sverige, att den som är sjuk ska betala mest i skatt, säger Ulla Andersson (V) ekonomiskpolitisk talesperson.

Personer med sjukersättning, det som tidigare hette förtidspension, betalar mer i skatt än de som jobbar. Det beror på att de inte får några jobbskatteavdrag och till skillnad från pensionärerna har deras skatt inte sänkts alls.

Nästan 1.000 kronor mer i skatt

En person med en sjukersättning på 11.000 kronor i månaden betalar därför nästan 1.000 kronor mer i skatt varje månad än den som jobbar.

– Vi tycker att det är hög tid att påbörja en utjämning av de skatteskillnader som finns. Då vill vi beskatta de rikaste mer och de som har det ekonomiskt knapert ska få en skattesänkning, säger Ulla Andersson (V).”

 

Syntolkning: Pressbild från TT på Ulla Andersson.

Jag, Carina Wellton, har själv sjukersättning. Det är få som sätter sig in i dessa snåriga regler om man inte drabbas själv men fler borde verkligen göra det. Även om du är frisk idag så vet du aldrig vad som händer imorgon. Det ingick inte i min karriärplan att sluta som sjukpensionär, det är nog ingen som riktigt tror det ska hända dem eller deras närmsta. Dagens Nyheter publicerar idag även en intervju med mig idag, om nån vill läsa om min resa mot fattigdom och min ekonomiska beroendeställning. Tyvärr är båda artiklarna betalartiklar än sålänge. Citat ur intervjun:

”Hon förstod att hon aldrig skulle kunna återgå till arbetet som konditor och hade lärt sig olika datorprogram under sjukskrivningstiden.

Carina Wellton fick arbetslivsinriktad rehabilitering 2006 och började arbeta 25 procent på kontor. Efter tre månader erbjöds hon att fortsätta på villkoret att hon startade eget i stället för att bli anställd.

– Jag gjorde det och kunde så småningom arbeta 50 procent. Men 2011 blev jag kraftigt sämre och var tvungen att sluta, säger hon.

Först hade hon bra inkomster men de sjönk gradvis i takt med att hon blev sämre. Eftersom sjukersättningen beräknas på den inkomst hon haft de senaste åren blev den betydligt lägre än den lön hon hade som konditor.

– I början när jag blev sjuk fick jag en hyfsad ersättning. Felet jag gjorde var att säga upp mig från konditorsjobbet och starta eget trots att jag inte var frisk.”

Läser man hela texten kan man få intrycket att jag tycker en sjuk ska klamra sig fast vid ett jobb den inte klarar av. Det stämmer inte utan jag anser det rimligt att man efter ett tag som sjuk kan behöva byta jobb och bransch för att bäst använda den arbetsförmåga som återstår om den tidigare arbetsplatsen inte går att anpassa. Att starta eget som sjuk avråder jag dock ifrån. När jag blev bättre var jag så sugen på att arbeta men insåg att jag, som varit borta så länge, inte var så attraktiv på arbetsmarknadenlängre. Därför blev jag en ofrivillig F-skattare och tog hela risken själv då min sjukdom stegvis försämrades igen. Huge misstake!

Förutom det orättvisa i att sjukförsäkringen inte räcker för att försörja sig själv så vet jag att ett mer ekonomisk jämlikt samhälle inte dras isär på det sätt vi ser idag. Där mörka krafter presenterar enkla förklaringar på svåra problem. Där de påstår att ett ”vi” (sjuka, arbetslösa, pensionärer, skolbarn osv) skulle ha det bättre om inte ”de” kostade så mycket. ”De” är alltid invandrare enligt mörkerkrafterna. De glömmer att säga att de själva röstat för försämrad sjukförsäkring, a-kassa, för vinster i välfärden m.m. och mot kollektivavtal i offentliga upphandlingar och nollvision om dödsolyckor på jobben, bara för att ta några exempel. I ett mer jämlikt samhälle sneglar vi inte avundsjukt på varandra, vi sparkar inte nedåt utan uppåt. Om alla som kan har möjlighet att få ett jobb, om de får juste betalt, om alla skolor håller bra standard, om äldreomsorg och sjukvård går att lita på, om alla kan ha råd med ett eget boende – då, och bara då, kommer vi kunna bli av med Sverigedemokraterna och de partier som anpassar sin politik efter dem. Så vägen till ett samhälle som håller ihop är ekonomisk rättvisa och ett samhälle som inte överger människor i de stora frågorna. Vi i Vänsterpartiet vet vägen dit och vi kommer aldrig köpa den nutidsbeskrivning som går ut på att göra människor rädda. Gå inte på den lätta finten, låt dig inte skrämmas utan organisera dig och bjud på motstånd.

 

Carina Wellton, ordförande Vänsterpartiet Haninge

 

Bli medlem

Därför kan just Du passa i en styrelse

Syntolkning: Veronica Kallander och jag är ”föråkare” på våra elscootrar under Prideparaden 2014. I bakgrunden Jonas Sjöstedt och ett myller av andra vänsterpartister. Vänsterpartiets banderoll är grön med regnbågsfärgade V-märken. En kvinna håller ett stort regnbågsfärgat paraply. Många bär röda kläder.

 

”Jag kan inget”

”Jag vågar inte”

”Jag är för ny”

”Det tar för mycket tid”

”Är det inte ganska trist?”

Det är vanliga argument till varför medlemmar inte vill eller vågar ställa upp för nominering eller nominerar sig själv till en styrelse. Här förklarar jag varför dessa påståenden inte alltid stämmer.

”Jag kan inget” Alla kan något men ingen kan allt. För att sitta i en partiföreningsstyrelse behöver du varken kunna hela partiprogrammet eller kunna citera Marx. Eftersom du valt att bli medlem i Vänsterpartiet utgår vi från att du är socialist, feminist och antirasist. Att du vill ha ett samhälle där bakgrund inte ska påverka människors chanser i livet. Allt annat kan du lära eftersom. Distriktet har kontinuerligt utbildningar om man önskar fördjupa sig i något ämne. Oftast är det enstaka kvällsmöten på ca 2,5 timmar eller en ca 6-7 timmar en helgdag. Mycket om hur organisationen fungerar, partiprogram m.m. kan man läsa sig till själv. Men, som sagt, ingen av oss kan allting. Vi kompletterar varandra och kollar upp det vi behöver. Du har säker något område inom politiken som just du är lite mer intresserad av. Där kan du lära oss.

 

Syntolkning: Många medlemmar hembjudna till mig för att klistra valaffischer, äta god mat och prata politik. Augusti 2014.

 

”Jag vågar inte” Här är vi alla olika. Några kan tycka att det är väldigt pressande att lägga fram en åsikt inför andra. Det är lugnt. På våra möten stöter och blöter vi olika idéer och åsikter. Allt man säger behöver inte vara ett resultat av lång forskning. Vi testar saker inför och med varandra, ibland får man igenom sin idé ibland inte. Det är ett teamwork att komma fram till beslut. Om du inte är van att tala inför en grupp så kan du sitta med först och lyssna tills du känner dig mer bekväm. Vi brukar vara mellan tre till sju personer på våra möten så det är en liten grupp. Alla får minst en chans att yttra sig om varje fråga. När du lär känna de andra i styrelsen brukar det flyta på. Om du inte har lust så kommer ingen kräva av dig att du varken delar flygblad, pratar med Haningebor eller håller tal. Sånt gör den som har lust och tid. Retorik- och talteknik kan den som önskar lära på distriktets kurser.

”Jag är för ny” Erfarenhet är något som är viktigt i en styrelse. Men det är också någon som är ny, nyfiken och sugen på att lära sig. Det är blandningen som gör en styrelse bra. Som ny medlem kommer du erbjudas att gå på kurser för nybörjare. Har du tid kan du även gå på distriktets utbildningar för styrelsemedlemmar. De som varit med lite längre kan du alltid fråga ifall du undrar något. I år satsar partiet extra på styrelser. Det håller Partiföreningsskolan vid tre tillfällen i vår. Det är ett sätt att stärka partiet inför valet 2018. Såhär ser schemat ut för våren:
Nacka, Värmdö, Tyresö, Haninge, Nynäshamn, Gotland
LOKAL: Träff 1 i Nynäshamn, träff 2-3 i Handen.
DATUM: Träff 1: 25 februari, träff 2: 25 mars, träff 3: 29 april. Tid ej klart än men räkna med start runt 9-10 och slut 15-16. Både gamla och nya styrelsemedlemmar kommer gå kursen, så just i år kan nya snabbt komma in i arbetet och lära känna de andra – så ny är ingen nackdel.

”Det tar för mycket tid” Snart avslutade verksamhetsåret har vi haft nio styrelsemöten. De är oftast en vardagkväll (ej fredag) och är ca 2,5 – 3 timmar. Vi brukar hålla till i Haninge Kulturhus. Under jultider och sommaren har vi inga styrelsemöten. Vill du vara med och genomföra de aktiviteter vi tillsammans planerar är det såklart välkommet men inget krav. Flera, men inte alla, i styrelsen har även andra uppdrag i kommunen eller är engagerade i olika nätverk. Det gör man som man vill med. Vill du bara sitta i styrelsen är det helt okej. Så ca ett dygn per år är den tid styrelsemötena tar, övrig tid plussar du på om du har lust. I slutänden blir det som föreningen förmår göra den sammanlagda arbetsinsatsen av styrelse, kommunala gruppen och medlemmarna. Minns att det kan vara bättre att ta på sig få uppdrag så du känner att du mäktar med och behåller lusten till det du gör. Det är väldigt vanligt att nya medlemmar tackar ja till många uppdrag, inte hinner/orkar med och sen slutar helt. Bättre trappa upp gradvis och se hur det går.

 

”Är det inte ganska trist” Tjohoo! – är mitt svar på det. Att tacka ja till att sitta i en V-styrelse är bland det bästa jag gjort. Här kan jag nörda ner mig i saker jag tycker spelar roll. Jag kan vara med och påverka partiets politik i kommunen. Jag kan peppa andra människor och förändra valresultat. När andra gnäller över saker i samhället brukar jag uppmana dem att engagera sig, det är absolut bästa sättet att minska sin frustration över orättvisor. Och jag kan göra det på mina villkor då jag är sjukpensionär. Att bära tält, stå för länge, läsa långa utredningar eller vara ute i kyla fungerar inte för mig men jag kan göra annat. Jag planerar, har styrelsemöten och är med på aktiviteter. Övriga uppdrag i kommun har jag inte arbetsförmåga till så det överlåter jag med varm hand åt andra. Alla behövs i partiet oavsett vilka erfarenheter, förmågor eller kapacitet vi har. Vi får inte en krona i ersättning men behöver inte heller betala för några kurser eller resor vi gör. Varje år har vi utbildningshelg på vackra kursgården i Syninge, Norrtälje. Vartannat år är det Vänsterdagarna (senaste två och kommande i Malmö) och vartannat år kongress. Kongressen skickar vi bara några få på men andra resor och utbildningar brukar de i styrelsen som vill få åka på. Utöver detta så har jag både inom föreningen och partiet i stort lärt känna väldigt många trevliga och kunniga människor. Allt detta ser jag som motsatsen till trist :)

Syntolkning: Jag delar ut valsedlar i Jordbro på valdagen 2014. Jag har röd klänning, stor svart hatt och ett Vänsterpartiet-band över axeln. En flicka från Jordbro med en massa V-pins står bredvid.

 

Så tveka inte att ta steget – engagera dig i styrelsen med oss! Vi behöver dig! Ett problem som vi, och många andra föreningar, haft är att småbarnsföräldrar har svårt att få till det rent logistiskt även om man har viljan. Speciellt ensamstående föräldrar. Varje ny styrelse beslutar hur och när de ska ha sina möten. Passar det bättre med möte på helgen? Behöver du ta med barnen? Vill du att vi äter middag på mötet så du slipper ordna med det? Vill du att vi kommer hem till dig? Vill du vara med via ex Skype om inget annat fungerar? Vill du ha möte under semestertid då livet är lugnare?  Vi är öppna för att ändra nuvarande rutiner. Sådär ja – nu finns det inget som hindrar dig längre. Nominera dig själv till valberedningen via mejl till [email protected] Valberedningen håller precis på att ta fram ny styrelse och tar tacksamt emot nomineringar. Tiden för förhandsnominering gick ut den 4:e januari, men om du snabbar dig att kontakta Tove så hinner valberedningen ta med ditt förslag. Årsmötet har vi den 29:e januari, kl 13.00 i Haninge Kulturhus. Smörgåstårta och fika kommer serveras.

Välkomna!

Carina Wellton

Ordförande Vänsterpartiet Haninge

 

 

 

1 2 3 7

Våra nio deltagare från Vänsterpartiet Haninge på Vänsterdagarna i Malmö

Arkiv