Vänsterpartiet Haninge

Feministiskt självförsvar, maskulinitetsnormer och hbtq

Hela 31 procent av kvinnorna känner sig otrygga i området där de bor. Även i hemmet är de mer otrygga och ökar risk för att utsättas för våld. När män blir utsatta för våld är det huvudsakligen okända personer. För kvinnor är det ofta närstående eller bekanta. Kvinnor rätt till sina egna kroppar respekteras inte. Feministiskt självförsvar kan bidra till att minska tjejers och kvinnors otrygghet. Kurser i feministiskt självförsvar har införts bland annat i Göteborg.

Det grundläggande problemet är dock patriarkatet. Det är ett system som innebär mäns kontroll över kvinnors liv. Patriarkatet överordnar män och underordnar kvinnor både på ett samhälleligt plan och ett privat plan. Därför är det viktigt att komma till bukt med det grundläggande problemet. Patriarkatet upprättshålls genom bland annat normer och könsroller. Därför är det viktigt att jobba med maskulinitetsnormer samtidigt som tjejers självkänsla stärks. Jobbet med att förändra maskulinitetsnormer kommer också vara till gagn för hbtq-personer, en grupp som utsätts för diskriminering och är överrepresenterade i psykisk ohälsa. Det finns bland annat ett material som heter machofabriken som är framtaget av Unizon, ROKS och Män för jämställdhet. Det går att läsa följande

Machofabriken är ett metodmaterial för dig som arbetar med unga mellan 13-25 år. Det är ett verktyg i ditt arbete för ökad jämställdhet och för förebyggande arbete mot våld, med fokus på hur sociala normer för maskulinitet kan ifrågasättas och förändras.

 

Arbetet med Machofabriken ger deltagarna möjlighet att reflektera över hur föreställningar kring kön och sexualitet påverkar deras liv och relationer. De interaktiva övningarna skapar utrymme att pröva nya sätt att förhålla sig och agera, både i relation till andra, sig själv och till samhället i stort. Målet är att unga som arbetat med Machofabriken ska uppleva att de – trots påverkan utifrån – själva kan ta makten över sina liv och att de också kan och vill skapa utrymme för andra att ta makten över sina.

Att arbeta med ungas syn på sociala normer är av stor vikt för att öka jämställdheten.

Därför lade vi i Vänsterpartiet en motion om att kommunen ska erbjuda feministiskt självförsvar, workshops i maskulinitetsnormer och i hbtq-frågor.

 

 

Motion om feministiskt självförsvar, maskulinitetsnormer och hbtq

Våldet mot kvinnor är ett gigantiskt samhällsproblem. Kvinnor och tjejer utsätts återkommande för olika former av orättvisor och trakasserier. Allt från mindre uppmärksamhet i klassrummet eller lägre lön än sina manliga kollegor till dåligt självförtroende, självsvält och självmordstankar.

Många tjejer är rädda, och deras liv begränsas ständigt. De tvingas ta omvägar, undvika parker och vågar inte vara ensamma utomhus på natten. Många väljer att stanna hemma på kvällen om de inte vet att de hela tiden kan ha sällskap med någon kompis. Tjejer ska inte behöva känna sig rädda eller svaga. Ett sätt att påverka detta är att lära sig feministiskt självförsvar.

Feministiskt självförsvar handlar om att skaffa sig kunskap om det sexualiserade våldet, om samarbete mellan flickor eller kvinnor samt att skaffa sig handlingsberedskap att försvara sig mentalt, verbalt och fysiskt i en värld där flickor och kvinnor är underordnade och utsatta. Även om det aldrig är en tjejs eget fel om hon blir utsatt för trakasserier eller övergrepp, oavsett hur hon beter sig, kan det kännas tryggt att lära sig hantera obehagliga situationer.

Feministiskt självförsvar går ut på att lära sig att sätta värde på sig själv. Framför allt genom att jobba med övningar som kan öka självförtroendet, ett steg mot att slippa vara rädd. Att lära sig att sträcka på sig och uttrycka självrespekt genom sin röst och sitt kroppsspråk kan räcka för att undvika att utsättas för kränkningar. Det handlar helt enkelt om kvinnors och tjejers värdighet och ett sätt att slippa vardagsrädslan.

Tanken med självförsvar är inte att uppmuntra till våld som lösning på problem. Det är en reaktion på våldet som riktas mot tjejer och kvinnor. Det är främst genom stärkt självkänsla och självrespekt och att hjälpa tjejer och kvinnor att våga säga nej som våld kan undvikas. Men det kan också kännas tryggt med vissa självförsvarsövningar om en utsätts för våld.

Men våldet mot kvinnor är grundat i patriarkatet, den kvinnoförtryckande könsmaktordning som berövar kvinnor grundläggande mänskliga rättigheter, och därför är det minst lika viktigt i att förändra de kulturella normer som möjliggör patriarkatet. Att jobba med maskulinitetsnormer och samtal kring jämställdhet är viktigt för att människor inte ska värdera kvinnor lägre än män. Därför är det minst lika viktigt att jobba med pojkar och de destruktiva maskulinitetsnormer som påverkar alla barn från tidig ålder på olika sätt.

Göteborg jobbar med feministiskt självförsvar. När tjejerna gick på feministiskt självförsvar gick killarna på “Machofabriken” för att prata om jämställdhet och normkritik. Machofabriken är en verksamhet som ägs och drivs gemensamt av Unizon, ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och Män för jämställdhet.

Även hbtq-personer utsätts för kränkningar och övergrepp. Det är viktigt att heteronormen utmanas och att alla ska känna sig trygga i att vara sig själva och älska den de vill. Men tyvärr är fortfarande situationen svår för hbtq-personer. Unga hbtq-personer är mer utsatta för diskriminering, hot och våld än andra unga och mår därför sämre. Var femte ung homo- och bisexuell person anger att de har utsatts för fysiskt våld av en närstående. Det är alltså viktigt att jobba med hbtq-frågorna på olika sätt och på olika plan.

Vi föreslår därför Kommunfullmäktige besluta:

att feministiskt självförsvar blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för tjejer (de elever som definiera sig så) från årskurs 6 och uppåt i samtliga grundskolor i Haninge kommun

att feministiskt självförsvar blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för tjejer (de elever som definierar sig så) som går på gymnasiet i Haninge kommun.

att workshops i maskulinitetsnormer blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för killar (de elever som definierar sig så) från årskurs 6 och uppåt i samtliga grundskolor i Haninge kommun

att workshops i maskulinitetsnormer blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för killar (de elever som definierar sig så) som går på gymnasiet i Haninge kommun.

att workshops i hbtq-frågor blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för alla elever från årskurs 6 och uppåt i samtliga grundskolor i Haninge kommun

att workshops i hbtq-frågor blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för alla elever som går på gymnasiet i Haninge kommun

 
Tove Ovsiannikov                     Samuel Skånberg
Vänsterpartiet

Oberoende vänsterkandidat på 1960-talet – intervju med Solveig Svedgård

Denna intervju ingår i vår serie om Vänsterpartiets 100-årsjubileum. Läs fler artiklar om vår historia här.

Solveig Svedgård, inför valet 1966.

Solveig Svedgård var kommunalpolitiskt aktiv på den tiden Handen och Jordbro hette Österhaninge kommun. Hon ställde upp för vänstern i den sista mandatperioden som Österhaninge var självständig kommun 1966, dock utan att vara medlem i partiet, vilket inte tillhör vanligheten. Vänsterpartiet har inte haft som absolut krav att man måste vara medlem i partiet för att kandidera på dess listor, utan alla goda krafter kan mycket väl komma i fråga. Det gäller än idag i Vänsterpartiets stadgar:

Även icke partimedlemmar kan sättas upp som kandidater för Vänsterpartiet.
Partiet verkar för att partiets samlade politiska alternativ skall stå i centrum i valrörelserna och för att partiets demokratiskt fastställda kandidatordning skall vinna väljarnas stöd.

Kommunalvalet 1966 blev en rejäl framgång för vänstern, både i Väster- och Österhaninge. I Österhaninge gick vänstern med 8% av rösterna från ett till tre mandat; Tor Forslund, Solveig Svedgård och Börje Österberg.

Solveig Svedgård, utanför Kulturhuset 2017.

Solveigs väg till Haninge gick först från Halmstad till Södermalm, tillsammans med hennes man.

– Vi fick ett andrahandskontrakt på Malmgårdsvägen inne på Södermalm. Men det höll väl något år innan vi kände att vi måste ha ett eget kontrakt och en modernare lägenhet. Och på den tiden var Haninge än av de kommuner där man byggde mycket. Vi var ute och tittade på lägenheter och vårt första egna kontrakt var på Vikingavägen 65 i Handen. Det var bland de första bestånden här ute. Runt om oss var det mest sommarstugor. Vi kunde till och med gå ut och plocka blåbär där Handens centrum nu ligger.

De första butikerna, i det som nu är Haninge centrum, öppnade 1964. Lite söder om Handen började ytterligare bebyggelse dyka upp; Jordbro, som hade börjat byggas 1963. 1965 hade ca 1500 personer flyttat in i de nybyggda lägenheterna.

– Vi hade en 3:a men önskade en 4:a, så vi flyttade till Jordbro. Och det var väl där mitt politiska engagemang tog fart. För när vi flyttade ut till Jordbro, så fanns bara husen, en kiosk med lite matvaror och en kyrkolokal. Punkt. Ville man ha köttfärs fick man beställa det i förväg i kiosken. Det fanns inte tillstymmelse till service. Det var en plats Gud hade glömt. För oss gjorde det inte så mycket, då vi ännu inte skaffat barn, men jag blev så galet arg att man hanterade människor på det sättet. Så där vidtog då ett samtal, till att börja med Socialdemokraterna.

Handen centrum

Så man hade dragit igång bostadsbyggandet, men man hade inte tänkt på service i och kring ett bostadsområde?

– Nej, det var fruktansvärt. Och det var ju många barnfamiljer, kvinnor som var ute och gick med barnvagnarna mellan husen – inga parker, lekplatser och sådant. Det var fina bostäder, men det var det enda.

Vad jobbade du med då?

– I botten är jag journalist. Jag jobbade på DN, och det gjorde min man också. Men det var under tiden i Jordbro som jag bestämde mig för att sadla om. Det fick räcka med en journalist i familjen. Jag började plugga och utbilda mig inom barn- och ungdomssektorn. Vi flyttade också inom Jordbro. De anlade också radhus man kunde hyra, väldigt fina, så dit flyttade vi efter ett tag.

Hur var stämningen i en ny förort som Jordbro?

– Det var rätt stora spänningar. Det fanns en romsk befolkning i Jordbro, som inte vart särskilt väl behandlad. Det gick fantastiska skrönor om att de använde torkskåpen i tvättstugorna som bastu och så vidare.

Lite av ”bryta upp parketten och odla potatis”-skrönan?

– Ja, jag minns också en gång då de tappat bort nycklarna till tvättstugan, så de gick till oss och vi låste upp åt dem. Men det skulle vi aldrig gjort. Det vart ett fruktansvärt liv. Det var faktiskt riktigt otäckt, folk slogs till och med. Det vart också lite skriverier om motsättningarna i Jordbro.

Människor vi inte känner har vi väldigt lätt att göra oss en massa uppfattningar om. Ofta väldigt galna uppfattningar om. Det är ju rätt genomgående genom historien.

– Ja, det är nog första gången jag stötte på det här med rasism. Det hade jag inte mött tidigare. Det var ytterligare ett skäl till att mitt politiska intresse ökade. Vi började också närma oss valet 1966 och jag vart kontaktad av Socialdemokraterna. De undrade om jag inte borde ansluta mig till dem. Jag bjöds på dyra middagar och så.

Så det var lite klass på medlemsvärvningen från Socialdemokraterna?

– Ja, det var ju det. Men sedan vart jag också kontaktad av Vänstern, då främst Tor Forslund som var en fantastisk människa och som jag tyckte mycket om. Men jag gick varken med i Socialdemokraterna eller Vänstern. Men jag kandiderade för Vänstern. Socialdemokraterna krävde av mig att jag skulle vara medlem i partiet för att få kandidera på deras lista, men det ville jag inte. Vänstern ställde inte det kravet på mig, så därför kunde jag kandidera på Vänsterns lista och jag kom in i kommunfullmäktige. Vänstern gjorde överlag ett väldigt bra val. Det var ett var lite av ett vänsterval och vi var tre som kom in i kommunfullmäktige.

Hur var det att sitta i kommunfullmäktige?

– Jag minns det som en väldigt intressant tid. Jag minns också att det var en mycket respektfull ton mellan partierna. Jag kommer ihåg att jag motionerade om stöd till Vietnamrörelsen, vilket givetvis de andra yrkade avslag på om än ytterst hövligt. Jag tycker tonen mellan partierna var väldigt bra och jag blev alltid väldigt vänligt bemött, även om man var oense i sak.

– Annars var ju de stora frågorna utbyggnaden av kommunen och frågor som hörde ihop med det. Det fanns ju inget ordentligt centrum i Handen, till exempel. Det var ett väldigt knapert utbud på affärer i kommunen.

När började man inse att även Jordbro behövde ett centrum, skolor, fritidsgårdar med mera?

– Det var rätt tidigt, för det blev ju sånt tryck i de här frågorna. Frågorna kom upp på många sätt och även i pressen, så det gick ju inte att negligera. Sen var ju givetvis skolfrågorna väldigt heta, som det blir i en expansiv inflyttningskommun, vart skolorna skulle ligga och så vidabre. Sen fanns ju kommunsammanslagningen i bakgrunden hela tiden.

Österhaninge och Västerhaninge landskommuner gick ju ihop till Haninge kommun 1971, och du var kommunpolitiskt aktiv även då, eller hur?

– Jag satt ju två perioder i kommunfullmäktige. Och för mig blev ju Brandbergen en stor fråga. Jag satt med i något som hette servicehusutredningen, som hade med Brandbergen centrum att göra. Det är ju lite tråkigt att titta på hur det är idag, om man jämför med vilka drömmar man hade, politiskt, om Brandbergen från början. Det var ju tänkt att det skulle bli något alldeles enastående servicecentrum. I centrum skulle det finnas en reception, där de boende skulle kunna få hjälp med alla möjliga saker; kemtvätt, handla mat – allt möjligt. Jag tror idén om ett servicecentrum kom först från Danmark, där det hade genomförts.

– Bebyggelsen blev ju som planerat; höghusbebyggelse centralt och randbebyggelser med villor och radhus. Så strukturen är ju kvar, men av planerna på service för brandbergsborna blev det inget. Det var en väldigt spännande utredning, servicehusutredningen, och den som satt ordförande för den var moderat, Sjöberg, och vi höll på i över ett år med den utredningen. Men alldeles innan utredningen var klar hoppade ordförande av. Jag tror att han förstod att det skulle aldrig bli något med planerna med Brandbergens centrum. Han var en väldigt genuin och hederlig människa och ville inte vara med om att utredningen inte skulle leda någon vart.

Vad var det som satte käppar i hjulet för att förverkliga utredningens intentioner?

– Ekonomin. Så här efteråt kan jag se det.

Tanken om ett servicecentrum låter som ett försök att hjälpa stressade människor att få livspusslet att gå ihop med hushållsnära tjänster i stor, kollektiv, skala? Istället för att var och en köper sin egen service, så finns den tillgänglig för alla?

– Ja, och om man tittar på det idag så kan man ju se hur progressiv idén var. Om man skulle lyckats genomföra detta skulle det betyda oerhört mycket för brandbergsborna och bli lite av ett mönstersamhälle. Jag tänkte på det nu när man tagit fram detaljplanen för Brandbergens centrum; varför kan man inte plocka fram den här utredningen?

– Jag tror också att det var så att man lärt sig av Jordbro och att viljan var att Brandbergen skulle bli något helt annat. Så vi tog ju verkligen i, säger Solveig och skrattar. Jag bor ju fortfarande kvar i Brandbergen och vi flyttade dit emedan vi höll på med utredningen. Vi tänkte att det här måste man ju få vara med om, här måste man ju bo. Det här kommer ju bli utopia!

Det kanske är för mycket sagt att säga att Brandbergen vart ett utopia?

– Ja, inte på det sättet det var tänkt. Men nu är det ju ett samhälle som satt sig och, efter lite initiala problem, blivit riktigt hyggligt. Men centrumet är ju bedrövligt. Det är nästan så man undviker det om man kan. Men det ska man väl ta tag i nu.

Stod du kvar som partilös under hela den här perioden?

– Nej, så småningom gick jag ju med i partiet. Man måste ju vara med i ett parti, tänkte jag. Men det blev inte så långvarigt; ett par år. Det var lite svårt att känna sig hemma.

Vad gjorde du efter att servicehusutredningen rann ut i sanden?

– Efter det satt jag i skolstyrelsen, vilket var en annorlunda upplevelse. För i skolstyrelsen hamnade lärare av allehanda slag från de olika partierna, och det vet jag inte om det var riktigt bra. Jag tror det är bra om det finns ett lekmannainflytande i nämnderna. Så det var möten som höll på i fem timmar och det var ett tragglande om läroplaner hit och rena yrkesfrågor som man var tvungen att vara lärare för att förstå.

Så det blev nästan lite som ett branschråd, eller liknande?

– Ja, exakt. Så det vart väldigt tröttsamt. Och inför varje möte ringde Lärarförbundet och berättade hur man skulle rösta på mötet. Höll man inte med föreslog de helt frankt att man inte skulle delta på mötet alls.

Oj, det kan man kalla stenhård lobbying!

– Ja, herre Gud! Det här tog knäcken på mig. Skolstyrelsen tog knäcken på mig, kan man säga. Men jag måste ändå säga att det var spännande att arbeta kommunpolitiskt, för det var en spännande tidsperiod; man fick vara med om en kommuns uppbyggnad. Man fick träffa och jobba ihop med många kunniga och bra personer.

– Förutom den nedröstade motionen om ekonomisk bistånd till Vietnamrörelsen, var jag ganska flitig med motioner och interpellationer, ganska ofta i ungdomsfrågor. Jag minns ett förslag att vi, Gud förbjude, skulle inrätta ett klotterplank i Haninge. Det vart stor uppståndelse. Det kom ut journalister och radio, som ville skriva om detta revolutionerande förslaget. Jag tror inte att man idag förstår hur stort genomslag man kunde få för politiska initiativ. Det var ju också ett stort intresse för just Haninge, ett fokus, eftersom det var en så expansiv kommun.

– Vi hade ju också en av de sista kommunpamparna, Rune Wärmark (som gick bort 2001). Men det var en fantastisk människa, oerhört duktig och färgstark. En stork karl, mycket humor och det märktes direkt när han kom in i ett rum. Inget beslut, stort som smått, kunde fattas innan det gått via honom först. På gott och ont, förstås. Men han fick mycket gjort också.

Om man tittar utanför kommunpolitiken – du nämnde Vietnamrörelsen tidigare; vart den stor i Haninge?

– Ja, absolut! Vi var många som var engagerad, skramlade med bössor och så. Men det fanns ju också lite spänningar inom FNL-rörelsen, lite olika fraktioner. Det var också spänt mellan Vänstern och Socialdemokraterna i den här frågan. Partipiskan ven väldigt hårt här ute och Socialdemokrater eller SSU:are fick inte synas tillsammans med oss när vi samlade in pengar. Den här spänningen höll i sig i många år.

Vad fick du för uppfattning om partiet som parti under den här perioden?

– Jag kan ju inte riktigt uttala mig om perioden innan jag gick med. Men partiet var ett väldigt aktivt parti. Man syntes mycket ute på gator och torg, torgmöten, insamling av pengar till olika ändamål och liknande. Och inför viktigare ställningstaganden i kommunfullmäktige var det större sammandragningar, minns jag.

Vad gjorde du sen i livet?

– Jag arbetade ett tag som fältassistent, sedan blev jag fritidschef på Södermalm. Sen gjorde man om inne i Stockholm, så Gatu- och fastighetskontoret fick mycket fritidsfrågor; parker, idrottsanläggningar och så vidare. Och då blev jag regionchef för ytterstaden. Det blev en utmaning, för då skulle jag också syssla med hårda frågor, det vill säga myndighetsutövning. Men det visade sig vara ett kolossalt roligt arbete, så där jobbade jag fram till pension.

Du funderade inte på att flytta närmare Stockholm?

– Det som gör att vi bor kvar här i Haninge är närheten till naturen. Många gånger tänker jag; tack gode Gud för Tyresta nationalpark. Det är en oerhörd tillgång. Kulturhuset i Handen är ju också en oerhörd tillgång för den som vill ha en aktiv fritid. Jag är ju filmintresserad också och i Brandbergen har vi biografen Cosmopolite och det är jag tacksam för. Den betyder mycket för Brandbergen, det märker man. Dels visar de kvalitetsfilmer och sedan har de överföringar från operaföreställningar runt om i världen, vilket är fantastiskt.

Tack för ett trevligt samtal.

Solveigs presentation inför valet 1966

Vänsterpartiet 100 år 13 maj

Syntolkning: Tecknad bild med röda, rosa, gula toner. På en scen står boken Ett kollektiv av röster uppställd. På omslaget syns kvinnor som ropar något och håller upp en banderoll.

13 maj fyller Vänsterpartiet 100 år. Det firas med seminarier på dagen på ABF och releasefest för bok om kvinnorna i partiet på kvällen.
I samband med Vänsterpartiets hundraårsdag lördag 13 maj 2017 anordnas en halvdag med seminarium, kultur och andra inslag på ABF-huset i Stockholm. Du är hjärtligt välkommen!

Program:
➤ 12.00 Invigning
☞ Jenny Wrangborg, poet
☞ Vänsterpartiets blåsorkester
☞ Ida Gabrielsson, ordförande Vänsterpartiets kvinnonätverk

➤ 13.00 Samtal: Hur har vänstern påverkat samhället och vilka är de framtida utmaningarna?
☞ Anna Herdy, chefredaktör Flamman
☞ Jenny Lindahl, chef Arena Opinion
☞ Nooshi Dadgostar, riksdagsledamot (V)
☞ Jörn Svensson, tidigare riksdagsledamot (V)
➤ Paus för fika i mitten

➤ 15.00 Avslutningstal
☞ Jonas Sjöstedt, partiordförande Vänsterpartiet

Anordnas i samarbete mellan Vänsterpartiet, Vänsterpartiet Storstockholm och ABF. Föranmälan krävs ej.

➤ 13 maj
➤ ABF-huset, Z-salen, Sveavägen 41
➤ 12.00-15.30
➤ Vänsterpartiet bjuder på fika

På kvällen blir det fest och dans. Releasefest för boken Ett kollektiv av röster – 100 år av systerskap, om kvinnor i Vänsterpartiets historia. Festen är på Bar Brooklyn, Hornstulls strand 4, i Stockholm.

Antalet platser är begränsat så se till att anmäla dig redan idag! Festen är gratis men det är obligatorisk anmälan, så klicka här: https://simplesignup.se/event/93954-releasefest-foer-boken-ett-kollektiv-av-roester-100-aar-av-systerskap. Releasefesten börjar kl 18:30.

☞ Dansa till vänster-DJs: Rossana Dinamarca, Clara Lindblom, Anna Herdy, Ulla Hoffmann, Karin Rågsjö och Nooshi Dadgostar
☞ Köp ditt ex av boken, swish och kontanter gäller!
☞ 18.30, Bar Brooklyn, Hornstulls strand 4 (T: Hornstull)
☞ Mat och dryck finns att köpa på plats
☞ 18-årsgräns

Arrangeras av Vänsterpartiet och Vänsterpartiet Storstockholm i samarbete med Leopard Förlag. Fritt inträde. Enligt uppgift ska lokalen vara tillgänglig för rörelsehindrade. Facebookevenemang för festen.

Kom och fira tillsammans med oss. Välkomna!

Vänsterpartiets syn på planen att bygga i Söderbyskogen

Det finns en detaljplan gällande Söderbyskogen (Söderby huvudgård 2:1) som har varit ute på samråd. Området är planlagt sedan 1977 för bostadsändamål. Kommunen äger marken.

Inventeringsområde

Boende i området har protesterat mot att det nu finns planer på att exploatera i skogen över huvud taget. De har en hemsida där de presenterar sina tankar. De har också samlat in namnunderskrifter mot att exploatera i skogen.

Vad är Vänsterpartiets inställning?

För oss i Vänsterpartiet finns det flera viktiga saker att tänka på:

  • Att bevara stadsnära skog för rekreation
  • Att bevara biologisk mångfald och naturvärden
  • Att gröna korridorer bevaras
  • Att bygga klimatsmarta hyresrätter till rimliga hyror
  • Att motverka boendesegregation och verka för att blanda upp människor
  • Att Haninge Bostäder bygger fler hyresrätter i egen regi
  • Att gynna kollektivtrafiken och minska utsläppen från transporter i kommunen
  • Att lyssna på invånare
  • Att se till hela kommunens bästa

Biologisk mångfald och naturvärden

I och med den aktuella detaljplanen har en naturinventering gjorts av området.

I sammanfattning står det:

Området har en fungerade spridningslänk norrut till barrskogen i Norrby. Området är därför ekologiskt funktionellt även på en regional skala.

 

Landskapsanalysen (med fokus rekreationsvärden) visade att området är mycket betydelsefullt som rekreationsområde med tanke på de många och breda stigarna som finns i området. En mängd upplevelsevärden registrerades som exempelvis grillplats, utsiktsplatser, kojor och bord.

 

Sammantaget visar undersökningen att skogsområdet i Norra Söderby både har höga naturvärden och rekreationsvärden och att stor hänsyn bör tas för att bevara dessa värden i möjligaste mån och för att bibehålla ekologisk funktionalitet för barr- och blandskogsnätverket i Haninge kommun. Hänsyn kan tas genom en väl anpassad lokalisering av husen utifrån naturvärdesobjekten, naturvårdsarter och de inmätta naturvärdesträden. Gamla träd och död ved bör sparas i så stor utsträckning som möjligt. De träd som tas ned bör lämnas i skogen och existerande lågor som påverkas av planerna bör flyttas till en närliggande plats.

Vidare går att läsa att det finns spridningslänkar mellan skogsområdet i Norra Söderby och Norrby för barrskogsmesarna. Likaså västerut mot Länna och österut mot Vendelsö. Dock svag koppling söderut pga Nynäsvägen.

I och med att det inventerade skogsområdet i Norra Söderby visade sig både ha höga naturvärden samt uppfyller kraven för att vara reproduktionshabitat och aktivitetsområde för barrskogsmesar i barr- blandskogsnätverket blir effekten av bebyggelsen d.v.s. förlust av naturmark att naturvärden försvinner lokalt och att den regionala grönstrukturen försvagas.

Bild från naturinventeringen som visar vilka områden som har höga naturvärden

Under stycket rekommendationer går det att läsa:

För att kunna bevara en del av de höga naturvärdena, naturvärdesträden och naturvårdsarterna rekommenderas att den centrala runda byggnaden placeras längre norrut i området där naturvärdena är lägre. I övrigt kan mindre justeringar göras av huslokaliseringen så att så många naturvärdesträd som möjligt sparas. De träd som fälls bör lämnas i skogsmarken runtomkring så att mängden död ved ökar. Lågor som idag finns utspridda i området bör flyttas så att dessa kan bli kvar i området.

Som framgår av naturinventeringen skulle en exploatering av skogen enligt detaljplanen påverka naturvärden och biologisk mångfald negativt. Om exploatering ändå ska ske bör det ske längre norrut i området där naturvärdena är lägre.

Bygga blandat

Vi i Vänsterpartiet vill att alla ska kunna bo i kommunen. Plånbok ska inte avgöra om du kan få ett eget hem eller inte. Eftersom vi lever i ett samhälle där ekonomin är väldigt ojämlik så har inte alla råd att köpa sin bostad. Det är långt ifrån alla som kan köpa sig ett hus eller bostadsrätt. Därför är det väldigt viktigt att det finns god tillgång på hyresrätter till låga hyror. (Det kan så klart finnas större och finare hyresrätter till något högre hyror också för de som vill lägga pengar på det).

Vi i Vänsterpartiet ställde en fråga till stadsbyggnadsnämndens ordförande Göran Svensson (S) om hur det ser med hyresrätter i Haninge kommun. I Haninge har vi få hyresrätter. I hela kommunen har vi 24 %.

Vårt allmännyttiga bostadsbolag Haninge Bostäder har ett bestånd med få hyresrätter. Vi ligger långt under snittet för allmännyttiga hyresrätter i länet. I Haninge är det 25 lägenheter per 1000 invånare. Snittet i länet är 77 lägenheter per 1000 invånare.

Antal allmännyttiga bostäder per 1000 invånare. Haninge ligger i bottenligan

Vissa områden sticker ut med att ha noll eller nära noll hyresrätter i kommundelen men ändå ligger centralt. Norrby är ett sådant område. Där finns 0 % hyresrätter. (Vendelsö och Vendelsömalm är också sådana områden).

Det finns många nackdelar med boendesegregation. Bland annat så bidrar det till skolsegregation vilket påverkar elevers resultat.

Om det ska byggas något i Norrby så är det hyresrätter.

Om det skulle bli aktuellt med att bygga i Norrby så föreslår vi kollektivhus med små hyreslägenheter och gemensamma utrymmen för att bäst ta tillvara ytan. Husen bör byggas i massivträ och stammar och ledningar bör dras så att framtida omfattande renoveringar inte blir nödvändiga. Då bör Haninge Bostäder bygga i egen regi.

Bygga för minskade utsläpp

Två tredjedelar (2/3) av utsläppen i Haninge kommer från transporter. 54 % av resor sker i Haninge med bil. Det är viktigt att byggande sker på ett sätt som gynnar kollektivtrafik, cykling och fotgängare. Byggande ska inte ske så att det ökar trycket på vägarna, bidrar till köer och ger större utsläpp.

Vi måste drastiskt minska på vårt bilåkande!

Det måste finnas en plan för att kunna leda ut trafiken på ett bra sätt vilket inte innebär en stor ökning av biltrafik och som inte skapar trafikproblem.

Lyssna på invånarnas synpunkter och se till kommunens bästa

Det är självklart att lyssna på invånarna. Invånarna är oftast bäst insatta i hur politiska beslut kan ge direkta konsekvenser. Det är viktigt att vi lyssnar på alla våra invånare.

Vi i Vänsterpartiet träffade aktivisterna från skogenkvar.nu och lyssnade på deras synpunkter och farhågor.

Vi måste lyssna på alla våra invånare. Även de som inte är vana att tala för sig och kräva politiska åtgärder. Den här gången mobiliserade en grupp aktivister i Norby vilket är positivt. Men vi måste i framtiden också se till att lyssna på grupper i andra bostadsområden, även om de inte är lika vältaliga och organiserade.

Samtidigt måste vi se till invånarnas bästa. Om det är brist på bostäder måste vi försöka bygga mer. Om det är boendesegregation i kommunen måste vi lösa det. Om vi riskerar att värdefull skog hotas blir lidande så blir vi alla påverkade. Att bygga eller inte bygga i Norrby påverkar alltså kommunen som helhet.

Den aktuella planen

Vi är kritiska och tveksamma till den liggande detaljplanen. Det skulle drabba skogens naturvärden, minska möjligheten till rekreation för människor (speciellt barn) och samtidigt inte öka mångfalden i bostadsområdet.

För att vi ska vara beredda att bygga något alls vill vi först vara säkra på att biodiversiteten och spridningsvägarna i vår kommun bevaras. Vidare anser vi att det bara är aktuellt att det byggs i de områden där naturvärdena är låga och att det går att säkerställa att påverkan på miljön blir låg. Enligt naturinventeringen skulle det vara den norra delen som i så fall skulle vara aktuell under förutsättning att det går att flytta mossor och dylikt och att höga naturvärden bevaras. (Eventuella svårigheter med trafiken borde rimligen också vara lättare att lösa i den norra delen). En exploatering skulle hur som helst vara tvungen att vara mindre än den aktuella i detaljplanen då storleken på den aktuella detaljplanen kommer påverka skogen i för stor utsträckning, både naturvärden och rekreationsvärden.

Om vi skulle offra en del av skogen är det bara aktuellt om det byggs bostäder som verkligen går dit de behövs som mest. Det är inte aktuellt för oss om det byggs bostadsrätter och radhus som inte kommer alla till del och som bara kommer stärka boendesegregationen.

Så som den aktuella detaljplanen ser ut så säger vi bestämt nej.

Fokusmöte om skolan 20 april, del 2

Syntolkning: Foto från ett klassrum. Sex, sju elever från lågstadiet sträcker ivrigt upp handen. I bakgrunden anas läraren och en stor griffeltavla.

 

Torsdag 20 april ses vi i Jordbro på fokusmöte om skolan. I höstas hade vi del 1 men då intresset för skolan är stort och ämnet brett hann vi inte klart. Skolchefen i Haninge, Mats Öhlin, kan den här gången vara med en längre stund än senast. Han kommer berätta om skolsituationen i Haninge. Hur många går ut med fullständiga betyg? Varför har Brandbergsskolan endast 34 procent behöriga lärare? Plus mycket, mycket mer. Kom och berätta din syn på skolan i Haninge och vad du tycker vi ska göra för att förbättra den så vi får en jämlik skola. Före mötet gör styrelsen ett besök på en Haningeskola för att få med sig personalens synpunkter. Senare i vår kommer vi även träffa lärarfacken. Allt detta gör vi för att inhämta information så vi gemensamt kan utforma vår lokala skolpolitik. Du som medlem är välkommen att delta i det arbetet!

 

Punkter vi kommer ta upp under kvällen:

1. Hur ser elevresultaten ut generellt för skolan i Haninge?

2. Elever som inte når kunskapskraven, ofta med funktionsvariationer av olika slag – hur arbetar vi med dessa? (Hur många kan det handla om i Haninge?) Hemundervisning eller inte?

3. Lärarsituationen

4. Brandbergsskolan – fakta om skolan, hur stöttar vi processen på bästa sätt?

5. Något om skolkommissionens förslag

6. Skolpengen och det fria skolvalet, konsekvenser för skolan i Haninge

7. Vinster i välfärden – exemplet Pysslingen, ev synpunkter på övriga privata aktiebolag inom skolan i Haninge

8. Skolan – vad driver V centralt, prioriterade insatser. Nytt skolpolitiskt program?

I mån av tid

9. Grundskola i Jordbro? Investeringsbehov i skolbyggnader framöver?

 

Plats: Jordbro Kultur- och föreningshus, Hurtigs torg 2, Jordbro. Sal: Rödluvan

Tid: kl 18.00-20.00 (20.30).

Vi bjuder på fika såklart.

OBS! Då mötet startat stängs entrédörrarna. Om du blir sen ring 0739709791 så går vi och öppnar.

 

Välkomna hälsar styrelsen!

/ Carina Wellton

 

 

PS. Några påminnelser:

1 Har du foton från din tid i Vänsterpartiet Haninge? Mejla dem snarast till Patrik Olofsson [email protected] Har du inte digitala foton eller möjlighet att scanna in så ring 0739709791 så hämtar vi gärna fotografierna och ombesörjer det. Bråttom om fotona ska ha chans att komma med i vår jubileumsskrift.

2 Nästa vecka träffas vi och arbetar med den politiska plattformen. 26 april i Haninge.

3 Du kommer väl på 1:a maj? Stort firande då vi fyller 100 år i år, klä dig i 40 eller 50-talskläder om du vill.

4 Vänsterpartiet 100 år 13 maj. Seminarier på ABF och releasefest för bok om kvinnorna i partiet.

5 Brandbergsfestivalen 6 juni. Vi ställer ut och avslutar terminen med en pick-nick.

För detaljer se kalendariet.  DS.

 

 

 

 

Våra nio deltagare från Vänsterpartiet Haninge på Vänsterdagarna i Malmö

Arkiv