På kommunfullmäktige 2018-06-11 antogs ett program mot våldsbejakande extremism. Vänsterpartiet röstade för det. Det är ganska tunt och bristfälligt, men det är bättre än ingenting. Vänsterpartiet valde att lägga ett särskilt yttrande till kommunfullmäktiges protokoll.

Programmet skulle ha varit på plats redan 2017, men arbetet förhalades av de borgerliga partierna. Genom att ständigt yrka på återremiss har man försenat arbetet mot våldsbejakande extremism med cirka ett år.

Borgerligheten har en liten annan uppfattning hur hotbilden ser ut. Inom borgerligheten cirkulerar det nästan uteslutande om muslimer och papperslösa. Detta trots att i undersökningar bland Sveriges kommuner så anger kommunerna själva att högerextremism är dubbelt så frekvent och det i särklass största problemet.

Den främsta konkreta insatsen man vill göra är att strypa föreningsbidragen till odemokratiska och religiösa föreningar, som man uppfattar som grogrunden för våldsbejakande extremism. Lyckligtvis så är bidragsreglementet sådant i Haninge att det bara ska gå till föreningar som accepterar ”demokratins principer” och som ”motverka kränkningar och diskriminering utifrån de sju diskrimineringsgrunderna” i svensk lagstiftning. Särskilt tydligt är bidragsreglementet mot religiösa och politiska föreningar:

Bidrag ges inte till:
– religiösa föreningar, religiösa organisationer och religiös samfundsverksamhet
– religiösa aktiviteter och verksamheter som förvaltningen bedömer föra ett religiöst budskap
– politiska föreningar och politiska organisationer
– politiska aktiviteter och verksamheter som förvaltningen bedömer föra ett politiskt budskap.

 (Reglemente för föreningsbidrag i Haninge kommun)

Det är lite typiskt för borgerligheten att välja formuleringar som låter bra, är lite alarmistiska och kan ge rubriker. Att det sedan är att fullständigt slå in öppna dörrar, är för borgerligheten att sekundär fråga (om det ens är en fråga). Naturligtvis är det inte fel att kontrollera att det kommunala regelverket följs, men det är ju något man kan säga om all kommunal verksamhet och är inget särskilt tungt bidrag att lämna till ett kommunalt program mot våldsbejakande extremism.

Den som är observant noterar gärna att varken Anders Behring Breivik eller Rakhmat Akilov startade någon suspekt kulturförening, studiecirkel eller liknande innan utförde sina dåd. Ska man peka på specifika miljöer som är extra farliga finns de tyvärr på nätet. Om det sägs sorgligt nog ingenting.

Ett annat bidrag som borgerligheten ville lämna till programmet var att rangera ut allmänna förebyggande åtgärder, som att kommunen skulle ”erbjuda meningsfull fritid till barn och unga”. Det hör ju vem som helst att sånt riskerar att bli ett hinder för framtida skattesänkningar! Borgerligheten är uppenbarligen allergisk mot alla formuleringar som pekar på att stabila och gynnsamma sociala förhållanden kan vara en del i en strategi mot våldsbejakande extremism. I sitt eget förslag vill man bort från allmänna förebyggande åtgärder till mera specifika åtgärder på individnivå.

Så om en viss social miljö eller situation i en kommundel ger en grogrund för 100 extremister, ska kommunen inte åtgärda den sociala situationen, utan ha en specifik handlingsplan för hur man hanterar de 100 extremisterna….. och de 100 efter det….. och de 100 efter det….. e t c. En dålig social miljö skapar i sig inga extremister, men det gör folk mindre motståndskraftiga mot extremistisk propaganda och konspirationsteorier. Om det inte fanns någon koppling till sociala förhållanden skulle extremism kunna uppstå var som helst, när som helst. Men så är det ju inte. Goda sociala förhållanden är en trygghetsåtgärd och motverkar våldsbejakande extremism.

Kommunledningen går sin egen väg

Vänsterpartiet har tyvärr inte deltagit i något avseende i framtagandet av programmet. Så vi har svårt att bedöma hur diskussionerna gått och varför man fastnat för vissa formuleringar och ordval. Det är ganska olyckligt att kommunledningen inte ens prövar att få bredast möjliga samsyn i viktiga frågor. Vänsterpartiet har varit mer än villiga att delta i en sådan diskussion, så skulden till den uppkomna situationen faller helt på kommunledningen.

Programmet är överraskande tunt på konkreta åtgärder, mer än att det är viktigt att samverka i största allmänhet.

Vi tycker att man kommunledningen inte till fullo lyssnat på de råd som SÄPO och den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism ger i de här frågorna. Säkerhetspolisen skriver själva att, även om man i grova drag kan identifiera tre miljöer, så är det ett stort misstag ”att ha en stereotyp bild av hur en terrorist ser ut och agerar skulle kunna göra att man missar nästa hot”

SÄPO skriver vidare att är det ett misstag att

”utgå från vilka aktörer som syns och hörs mest för tillfället. Ökad synlighet betyder inte automatiskt ökat hot. Vi måste också se kontexten. Det kan till exempel gälla brott som enskilt inte når särskilt högt på straffskalan, men som begås systematiskt i syfte att urholka demokratin.”

(SÄPO, Viktigt att tänka ett steg längre i arbetet mot extremism, 2018-02-22)

Ett exempel på sådant brott som enskilt inte når särskilt högt på straffskalan, men ändå p g a sin volym utgör ett allvarligt hot mot samhällets funktion, är hatbrott.

Den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism skriver att det utförs 190 000 främlingsfientliga hatbrott årligen. Senaste mätningen var 2014. Sett till var och ett kan det tyckas att ett hatbrott inte är en särskilt grov kriminell handling. Men när det handlar om sådana volymer av en specifik brottslighet blir det till slut ett alvarligt samhällsproblem, ett hot mot vår samhällsmodell och beskär väldigt många människors liv.

Denna typ av kriminalitet sker ju i en kontext. De som utför dessa handlingar är nog inte av den kalibern att de på egen hand kan rättfärdiga sina handlingar. De är beroende av en ideologisk överbyggnad som beskriver invandring och invandrare i förklenande ordalag och därmed rättfärdigar våld emot den gruppen. När fler och fler partier använder sig av främlingsfientlig retorik betalar människor ett pris för det på gator och torg, då de blir legitima måltavlor för människor som kanaliserar sin frustration (oavsett orsak) på det sättet.

Det vore oerhört värdefullt för Haninges invånare om kommunen i sitt program inkluderade arbetet mot hatbrott. Inte minst av det skälet att det är den vanligaste formen av extremism kriminalitet som Haninges invånare kommer i kontakt med i det här sammanhanget.

I den enkät som gjordes till kommunerna av Den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism 2016 gav man följande svar på vilken typ av extremism man hade problem man hade:

Högerextremism: 48 %

Islamistisk våldsbejakande extremism: 23 %

Vänsterextremism: 10 %

Vi har en del partier på högerkanten som har en fascistisk demagogi, ett odemokratiskt förflutet och som på intet sätt reflekterat över sin historia. Dessa partier är en grogrund för våldsbejakande extremism. Vi ser också att delar av den fascistiska demagogin, särskilt när det gäller främlingsfientlighet, smyger sig in i många andra partiers agendor och gör problemet än värre.

När det gäller våldsbejakande extremism med religiösa förtecken vore det en fördel om man lyssnar noggrannare på vad SÄPO har att säga och att man tar in hela bilden. Våldsbejakande islamistisk extremism är det största hotet bland våldsbejakande extremism med religiösa förtecken, men beredskapen måste vara större och synfältet bredare. Den värsta terroristen i norden är Anders Behring Breivik, som såg sig som en korsriddare, en försvarare av kristna värden i värld som förfaller och ett nära förestående muslimskt maktövertagande. Anders Behring Breivik hade högerextrema åsikter också, men vi kan inte blunda för att det fanns tydliga religiösa inslag.

Skotten på Utöya syftade till att straffa det politiska parti av ”kulturmarxister” och ”feminister” som ansågs vara ansvarig för detta fantasiscenario.

Soldiers of Odin är, med sina uppskattningsvis 7 000 anhängare, en av de allra största grupperingarna av våldsbejakande extremism med religiösa förtecken vi har i Sverige. Soldiers of Odin är ett hopkok av idéer, där det religiösa inslaget består av att man lånar vissa attribut från Asatron, främlingsfientligheten lånas från högerpartierna och organisationsmodellen från MC-gängen.

Att Soldiers of Odin utövar våld gör å andra sidan inte att vi vill inskränka religionsfriheten för de som tror på bl a Oden. Inte heller vill vi stoppa planerna på det 45 meter långa och 25 meter breda Asatemplet som Nordiska Asa-samfundet vill bygga (under förutsättning att de söker bygglov i vanlig ordning). I dagsläget har de samlat in ca 30 000 kr av de 10 mnkr som behövs till projektet.

Vänsterpartiet tror inte att det är förekomsten av kyrkor och Asatempel som driver fram utvecklingen av terrorister som Anders Behring Breivik eller de hatbrott och gatuvåld som Soldiers of Odin står för. Självfallet är det lika korkat att tro att en Moské skulle ligga i farans riktning.

Terrorns ursprung ligger i de sociala förhållandena. De sociala förhållandena kan aldrig ursäkta terror, bara förklara. Det finns en korrelation där vissa sociala förhållanden manifesterar sig i vissa våldsamma fenomen om och om igen oavsett vart i världen man befinner sig. Receptet för terrorism är tämligen enkelt och lätt att förutse.

Det verkar kommunledningen i grova drag förstå i och med att när man talar om förbyggande åtgärder, så sätter man:

”särskilt fokus på barn och ungdomar. Syftet är att främja och stärka utvecklingen av sociala färdigheter, kritiskt tänkande och kunskap om demokratiska rättigheter och skyldigheter. Kommunen har en viktig roll i att lägga grunden för en god miljö och uppväxt för barn och ungdomar som gör samhället motståndskraftigt mot angrepp på demokratin. Haninge kommuns generella förebyggande insatser är en del av det dagliga arbetet i skolan, i förskolan samt i olika ungdomsverksamheter och fokus ligger på frågor som rör demokrati och delaktighet.”

I den bästa av världar så skulle detta få konsekvenser för kommunledningens handlande. Tyvärr sitter kommunledningen fast i ett dogmatiskt ekonomiskt tänkande och i sin nyss antagna budget slår man som allra hårdast till med nedskärningar mot just utbildningsförvaltningen och socialförvaltningen, som är just de som arbetar med ungdomars kunskaper och välmåga.

På så sätt är det lite sorgligt att kommunledningens ambition bara tänker stanna vid ord.

Uppdaterades: 01 jul 2018