Kunderna ska inte behöva höra HEJ HEJ överallt i Haninge. Nu är det dags att det blir ordning i vårt vackra Haninge igen.

Ur SD:s motion om tiggeriförbud i Haninge

Man kan skriva motioner om mycket, uppenbarligen. Nu har frekvensen av HEJ HEJ passerat SD:s tålamod och man tycker det är dags med ett tiggeriförbud i Haninge.

Även Moderaterna hakar på tåget och har lagt en väldigt omfattande motion om tiggeriförbud (se kartorna över de föreslagna förbudsområdena ned). Nu är det tydligen ett ”race to the bottom” mellan M och SD. Minst humanism vinner, tror man.

Att vara emot tiggeriförbud är inte detsamma som att vara för tiggeri. Vi i Vänsterpartiet är emot att människor ska behöva tigga för sin överlevnad. Men ett tiggeriförbud löser inte problemet, utan det flyttar bara problemet någon annanstans. Rent konkret för Haninges del så kommer man bara flytta det till andra delar av kommunen och från affärer till kollektivtrafiken eller andra ställen där det rör sig mycket folk.

Moderaterna i Haninge anser att tiggeri inte är ett lämpligt sätt att försörja sig i Haninge. Det låser in människor i fattigdom och leder till att folk utnyttjas.

Ur Moderaternas motion om tiggeriförbud i Haninge

Nej, Moderaterna vill inte låsa in människor i fattigdom. Men man vill låsa in fattiga människor. Ja, fängelse finns i straffskalan för brott mot ordningslagen, vilken de lokala ordningsföreskrifterna – som ett tiggeriförbud – lutar sig mot.

För en ”förstagångsförbrytare” som tigger är det troliga böter. Att utfärda böter mot en tiggare är så ironiskt på så många nivåer, om det inte vore så tragiskt. Följdfrågan är då: får man tigga ihop till böterna?

Konsekvensen av att kriminalisera själva existensen som fattig människa är en föråldrad syn att sociala problem ska lösas med polisiära metoder. Där har ju Sverige mindre stolta på området, men vi får gå tillbaka så långt som till 1885 och lösdriverilagen som bland annat kriminaliserade tiggeri (och hemlöshet). När sedan socialpolitiken och välfärdspolitiken gjorde sitt intåg i Sverige kom samhället på bättre tankar hur man skulle handskas med fattigdom.

En av teorierna bakom tiggeriförbudet är att det bara kommer drabba de från Rumänien som är här; de uppskattningsvis mellan 4-5000 – de flesta Romer – som befinner sig i Sverige.

En lokal ordningsstadga kan (som tur är) inte utformas så den bara går att appliceras på en given nationalitet. Vi har svenskar som tigger också. Nu sitter de inte så ofta utanför butiker, men alla som åker tunnelbana och pendeltåg möter allt som oftast hemlösa svenskar som samlar in pengar till mat och till en plats på ett natthärbärge. Alla som måste tigga för att överleva behöver stöd från samhället, alldeles oavsett nationalitet eller bakgrund.

Det är allt ifrån unga människor som inte får tag på bostad eller fattigpensionärer som hamnat på gatan.

Vi har idag i Sverige runt 10 000 hemlösa över 50 år. Många fattigpensionärer. Det är naturligtvis heller ingen värdig situation. Vilket förbud vill Moderaterna lägga på den gruppen för att avhjälpa det sociala problemet? Det måste väl vara att förbjuda alla hemlösa över 50?

Än så länge är det inte förbjudet att tigga i kollektivtrafiken, men om kommunerna i Stockholmsområdet skulle införa tiggeriförbud skulle den snabbt förflytta sig dit. Och SL kommer vara tvungna att agera, i den ständiga ”race to the bottom”, där den som sist inför förbudet är förloraren.

Förespråkare för förbud säger: “Det är inte värdigt. Ingen ska behöva tigga.” Det må så vara. Men hur ett förbud mot deras enda inkomstkälla gör deras akut desperata situation mer värdig framgår inte. Andra är mer uppriktiga: “Vi ska inte behöva se det här”. “Människor känner ett obehag”.

Här närmar vi oss pudelns kärna. Det är ju det här det handlar om. Att vi inte ska behöva se. Att det är obehagligt för oss. När vi går in i matbutiken och köper delikatessostar, körsbärstomater och chips till fredagsmyset vill vi inte behöva konfronteras med akut fattigdom och desperat nöd. Det stör. De stör. Om vi förbjuder dem från att finnas i vårt offentliga rum kan vi tillåta oss att glömma att de finns.

Till dem som drar värdighetskortet vill vi säga: Vi håller med er! Det är ovärdigt och på många sätt oacceptabelt att människor inte har några andra möjligheter att försörja sina familjer än att sitta på knä på trottoaren och be om allmosor. Vädja om smulor från vårt bord. Men om det är omtanke om människorna som tigger som gör att du reagerar – vad erbjuder du för lösning i stället?

Hur tänker man sig att deras värdighet, livshopp och inneboende möjligheter ska kunna blomstra om vi kriminaliserar deras närvaro i vårt offentliga rum?

Det enda som händer med ett tiggeriförbud är att vi flyttar tiggeriet från vissa geografiska platser och gör livet ännu svårare för de som tigger. Teorin bakom tiggeriförbudet är att om vi gör livet så surt som möjligt för dem, så kommer de sluta komma hit.

Vi ska alltså tävla med rumänska regeringen om att gör livet surast för romer och andra människor därifrån. Nu är det så att den rumänska regeringen är tungviktsmästare i diskriminering av romer. Det finns få som kan mäta sig med dem. Och frågan är ju om vi verkligen vill ta upp kampen med den rumänska regeringen om vem som behandlar dem sämst, i förhoppningen att de också ska fly Sverige?

Lösningen finns både i Rumänien och i Sverige. Rumäniens president, Klaus Johannis, är med sitt ”Nationalliberala” parti med i samma europeiska partigrupp som Moderaterna. Kanske ett telefonsamtal till partikollegan om att sluta diskriminera stora delar av sin egen befolkning skulle vara en god idé? Kanske hota med att dra in de 31 miljarder Euro som Rumänien fått för att lösa problemen på hemmaplan?

Grunden till lösningen är en förändring i Rumänien. Fram tills dess bör Sverige begära att delar av EU-stödet går till svenska kommuner för att kunna anvisa legala boenden med sanitär standard och arbeta aktivt med den här gruppen, med ett etableringsprogram som liknar det som finns för andra flyktingar; där arbete är förstahandsalternativet för egen försörjning och att det också finns SFI – helst bristyrkes-SFI – även för den här gruppen.

Teorin bakom tiggeriförbudet är att vi har att göra med en typ av människor vars högsta önskan är att få tigga. Och om vi förbjuder dem att göra det gillar mest, så kommer de att lämna. Om någon tagit sig tid att prata med dem som sitter utanför affärerna får man snabbt reda på att det är det sista de vill göra.

Vi kan bättre än att damma av lösdriverilagen, och ge den en modern tappning. Vi har bekämpat fattigdom förr i det här landet och vi kan göra det igen; bekämpa fattigdomen – inte de fattiga.

Nedan följer en illustration över det tiggeriförbud Moderaterna vill lägga över Haninge. Förutom att det är uppenbart att Moderaternas förslag inte skulle hålla i en rättslig prövning, då den ”avgränsning” Moderaterna gör är i stort sett varje tätort i kommunen. Moderaterna har heller inte kunnat påvisa ordningsstörning förorsakade av tiggare i alla de områden man pekat ut.

Med så här stora områden kommer man också slita på polis- och väktarresurser, eftersom dessa områden måste naturligtvis patrulleras, i efterlevnadssyfte, i jakt på tiggare som bryter mot ordningsföreskrifterna.

I förlängningen kommer man också slita på domstolarnas resurser, då dessa ”brottslingar”, måste lagföras med tingsrätten som första instans. Rättsväsendets resurser är begränsade och det är inte välinvesterade resurser – ekonomiskt och personellt – att konstruera nya kategorier ”brottslingar”. Om man ser tanten med pappmuggen som ett hot och känner sig otrygg, ja, då är man nog förmodligen rädd för det mesta. Rättsväsendet behöver fokusera på verklig kriminalitet.

Förbudsområde A: omgärdas av Kolartorpsvägen – Nynäsvägen – Dalarövägen – Torvallavägen – Vallavägen – Marinens väg – Järnvägsområdet.

FörbudsområdeB: omgärdas av Brandbergsleden – Klockarleden – Söderbyleden.

Förbudsområde C: omgärdas av Sågenvägen – Storängsvägen – Skomakarvägen – Vendelsö skolväg.

Förbudsområde D: omgärdas av Järnvägsområdet – skogskanten i väster – linjen mellan järnvägsområdet genom Över Rudansjöns sydspets respektive genom Nedra Rudansjöns nordspets.

Förbudsområde I: omgärdas av Söderby Parkväg – Väg 73 – Gudöbroleden – Nynäsvägen.

Förbudsområde J: omgärdas av Torfastleden – Söderbyleden – Gudöbroleden – Väg 73.

Förbudsområde K: Vendelsömalmsvägen – Tyrestavägen – Klarabergsvägen.

 

Förbudsområde E: omgärdas av Mostensvägen – Kvarnbäckspasset – Lerstensvägen – Södra Jordbrovägen jämte området för järnvägsstationen och bussterminalen.

Förbudsområde F: omgärdas av Björnvägen – Ringvägen – Åbyinfarten – Nynäsvägen – Vintervägen till korsningen med Villavägen – en linje över järnvägsområdet till korsningen Tungelstavägen/Furudalsvägen – Tungelstavägen – Ringvägen – Nytorpsvägen.

Förbudsområde G: omgärdas av Gamla Stockholmsvägen – Hammarbergsvägen – järnvägsområdet – Kvarnvägen.

 

Förbudsområde H: Dalarö kanal – Dalarövägens bro över kanalen – Odinsvägen – Karlavägen – Kroksplan – Saltsjön

 

Uppdaterades: 20 mar 2019