Amineh Kakabaveh har i en interpellation till bostadsminster Stefan Attefall frågat vad regeringen tänker göra för att skapa fler hyresrätter till rimliga hyror och hur ungas och studenters bostadsvillkor ska förbättras.
I svaret hänvisar statsrådet till ny lagstiftning om hyresförhandlingar och allmännyttan samt ökade subventioner till uthyrare av boende.
I en kommentar säger Amineh Kakabaveh, bostadspolitisk talesperson i Vänsterpartiet:
– Det enda vi vet när det gäller ny lagstiftning är att kraven på hyreshöjningar är kraftfulla. De kommunala allmännyttiga bolagen ska ha marknadsmässig avkastning vilket naturligtvis leder till ökade hyror. Privata hyresvärdar är också offensiva. Kraftigt höjda hyror leder inte till att utbudet av hyresrätter med, för vanlig inkomstagare, överkommliga hyror ökar. Eller tänker den borgerliga regeringen att höjda hyror ska leda till fler hyresrätter med låga hyror?
– Höga hyror leder till att äldre inte har råd att flytta till nybyggda lägenheter enligt analysföretaget Byggfakta. Få billiga äldre lägenheter blir då lediga för andra bostadssökande.
– För regeringen är bristande tillgång till billiga hyresrätter inget problem. De hänvisar till ökat byggande av bostadsrätter och småhus. Har man inte råd att äga sitt boende ska man hänvisas till andrahandboende. Detta är regeringen två ben som deras bostadsvision vilar på. Vi behöver istället investeringsstöd för byggande av billiga hyresrätter och en kommunal allmännytta som är till nytta för allmänhetens bostadssociala behov avslutar Amineh.
Solidariteten med världens folk och kampen för fred och mänskliga rättigheter är en av de viktigaste frågorna för Vänsterpartiet. Vårt arbete för en generös flyktingpolitik, mot krig och ockupation och för en rättvis värld är en grundbult i Vänsterpartiets politik. Vi har i det rödgröna samarbetet drivit dessa frågor starkt, och också varit nöjda över att ha fått till stånd överenskommelser om utrikes- och flyktingpolitik som skulle ha gett Sverige en tätposition i världen när det gäller arbetet för fred och mänskliga rättigheter. Men vi vann inte valet. Och långt bort från politiska spelteorier, diskussioner om taktik och hur man vinner flest storstadsväljare, så pågår fortfarande ett krig. Ett krig som Sverige deltar i. Ett krig som kostar svenska människoliv, såväl som afghanska civila offer.
I snart nio år har Sverige deltagit med trupp i den Nato-ledda Internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan, ISAF. Under dessa nio år har våldet eskalerat och spridit sig till allt större delar av landet. Förra året dödades 2 412 civila i Afghanistan enligt siffror från FN. Trots att antalet utländska soldater har ökat, så flyttar Talibanerna fram sina positioner. Den afghanska ledningen som Sverige ger sitt politiska och militära stöd utgörs inte bara av godhjärtade demokrater, utan även av män med omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna på sitt samvete. Bara var fjärde afghansk kvinna kan idag läsa och skriva, landet har en världens högsta nivåer av mödradödlighet och den ansedda människorättsorganisationen Human Rights Watch visade i en rapport förra hösten att situationen för de afghanska kvinnorna på flera punkter försämrats de senaste åren. Nio år med ISAF i Afghanistan kan sammanfattningsvis knappast beskrivas som något annat än ett misslyckande.
Många afghanska mammor dör när de föder barn. Samtidigt betalar vi pengar till majorer istället för barnmorskor. Många afghanska pappor kan inte sparka fotboll med sina barn. Samtidigt lägger vi våra pengar på att delta i kriget istället för benproteser och minröjning. Många afghanska flickor hoppas på att få gå i skolan, men förgäves. Och våra pengar betalar vapen istället för matteböcker. Vanliga afghanska familjer i vanliga afghanska byar har vant sig vid att äta sin middag till ljudet av bombmattor i grannbyn, för att våra pengar går till ett krig där bombanfall är ett stående inslag istället för matleveranser. Tanken svindlar när jag tänker på vad vi kunnat åstadkomma om västvärldens pengar hade satsats på afghansk välfärd istället för på bandvagnar och missiler.
När är det dags att dra den uppenbara slutsatsen att kriget är ett misslyckande? Nu, tycker Vänsterpartiet. Vi måste byta strategi. Den brokiga motståndsrörelsen går inte att besegra militärt. Fler soldater är inte är lösningen på säkerhetsläget i landet. Det Afghanistan behöver är ökat bistånd och en politisk lösning på konflikten. Istället för att med militära medel försöka besegra motståndsgrupperna borde vi med civila medel attackera orsakerna till att unga afghanska män ansluter sig till den brokiga motståndsrörelsen – fattigdom och bristen på arbete, utbildning och framtidstro.
Därför kan Vänsterpartiet inte gå vidare med förhandlingar om Afghanistanpolitiken med alliansregeringen. Det kan som bäst kan resultera i att Sverige kommer att ha trupper kvar i Afghanistan efter 2014, bara med en lite annan inriktning. Det här är frågor om krig och fred, om människosyn och människoliv. Det är helt enkelt inte frågor där politiskt spel och kohandel kan få styra. Nu behövs en rörelse för fred och solidaritet.
Ta hem de svenska trupperna, så snart som det är möjligt att genomföra på ett ansvarsfullt sätt, och öka det civila biståndet. Än finns alla möjligheter för Sverige att främja fred, demokrati och jämställdhet i Afghanistan. Det arbetet måste påbörjas nu.
Vi rödgröna partier har i en gemensam vårmotion och i en gemensam regeringsplattform presenterat vår politik för en ny färdriktning för Sverige. I valet fick vare sig alliansen eller vi rödgröna egen majoritet i riksdagen. Den sittande regeringen har valt att fortsätta i minoritet. Vi fullföljer vårt åtagande mot de väljare som röstade rödgrönt och lägger nu ett gemensamt alternativ till regeringens budgetförslag, baserat på våra vallöften.
Vi vill skapa ett jämlikt och framgångsrikt Sverige. Därför måste jobben alltid gå först. Full sysselsättning är målet. Vi föreslår 100 000 fler jobb, praktikmöjligheter eller utbildningsplatser. Vi vill ge alla unga chansen att bidra genom ett särskilt ungdomsavdrag och vi tar bort aktivitetsförbudet på Arbetsförmedlingen. Genom ett brett innovationsprogram skapar vi förutsättningar för nya företag att växa och vi har som ambition att sänka restaurangmomsen. Förslag för ett framgångsrikt Sverige
100 000 fler jobb, praktik och utbildningsplatser, varav 40 000 nya utbildningsplatser med bl.a. utbyggd högskola och arbetsmarknadsutbildning.
Stora investeringar i infrastruktur, bostäder och klimatomställning.
Sänkta socialavgifter och förenklade regler för småföretag.
En förbättrad arbetslöshetsförsäkring
Mer resurser till välfärden i kommuner och landsting.
En ny riskkapitalfond och en reformambition om sänkt restaurangmoms
Vi vill skapa ett rättvist Sverige där välfärden är för alla. Behoven måste gå först – inte plånboken. I dagens Sverige tar sjukförsäkringen slut, även om inte sjukdomen gör det. Detta är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Vi satsar på att förbättrad kvalitet i förskolan genom mindre barngrupper och vi vill ge alla barn rätten att gå 30 timmar i veckan på förskolan.
Fler förslag för ett rättvist Sverige
Ny sjukförsäkring: nej till stupstock, höjt tak och rehabilitering i stället för utförsäkring
6,5 miljarder mer än regeringen till skolan, vården och omsorgen under 2011.
Minska barnfattigdomen genom höjt underhållstöd och bostadsbidrag
Kvalitetsprogram för skolan där eleven sätts i centrum och där antalet lärare blir fler.
Slopad fri etableringsrätt och stopp för utförsäljningar av våra universitets- och regionsjukhus.
Vi vill skapa ett hållbart Sverige där vi tar ansvar för kommande generationer. Vi har kunskaperna, vi har tekniken, och vi vet att det är dyrare att inte göra något än att göra något. Dessutom finns engagemanget. Många människor och företag tar ett stort ansvar i sin vardag. Men det gör inte den borgerliga regeringen och därför går utvecklingen för långsamt. Det leder till fortsatt hög miljö- och klimatpåverkan – men också missade chanser till ekonomisk utveckling och nya jobb. Vi vill investera brett i klimatomställning. Så tar vi ansvar för framtiden.
Fler förslag för ett hållbart Sverige
Utvidgat ROT-avdrag som även omfattar flerfamiljshus, en klimatbonus inom ROT-avdraget och ett Klimat-avdrag för att stimulera hushåll till energieffektivisering.
Återstart av lokala klimatinvesteringsprogram (Klimp)
Historisk satsning på järnväg och kollektivtrafik, inklusive Sveriges första höghastighetsbanor.
Stöd till omställning av fordonsparken, samt stimulans av produktion och distribution av biogas.
Förstärkt tillsyn av kemikalier, och krafttag för att få bort farliga gifter i kläder, leksaker och mat.
Ökat stöd till internationella klimatåtgärder och till skydd av värdefull natur.
Lars Ohly: Den rödgröna överenskommelsen om att Sverige ska dra tillbaka de militära trupperna från Afghanistan ligger fast.
– Vi måste byta strategi, från militär till civil strategi. Efter nio år i krig måste vi ins e att det är inte är med militära medel som vi bäst främjar fred och säkerhet i Afghanistan. Afghanistan behöver ökat bistånd, civil närvaro och diplomatiska och politiskt stöd. Det är så Sverige främjar fred, demokrati och jämställdhet i Afghanistan, säger Lars Ohly.
Den överenskommelse som Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet ingick innan valet innebär att Sverige ska påbörja tillbakadragandet av de svenska trupperna under 2011. Målet är att den svenska militära insatsen ska vara avvecklad senast första halvåret 2013 och att Sveriges insats därefter ska inriktas på civilt bistånd och utbildning av de afghanska säkerhetsstrukturerna.
– Det är en mycket bra överenskommelse som Vänsterpartiet står fast vid. Tyvärr finns det inget som tyder på att regeringen tagit intryck av det militära misslyckandet. Regeringen är fast i en misslyckad strategi som sannolikt bidrar till att fanatiska och extrema grupper får lättare att rekrytera nya medlemmar, anser Lars Ohly.
– De senaste attackerna mot de svenska soldaterna bekräftar tyvärr än en gång att den fred som Sverige skulle främja i Afghanistan har blivit alltmer avlägsen. Förra året dödades dessutom 2 412 civila i Afghanistan. Det är oerhört tragiskt, säger Lars Ohly.
Vänsterpartiet menar också att utvecklingen av jämställdheten går i fel riktning. Bara var fjärde afghansk kvinna kan idag läsa och skriva, landet har en världens högsta nivåer av mödradödlighet och den ansedda människorättsorganisationen Human Rights Watch visade i en rapport förra hösten att situationen för de afghanska kvinnorna på flera punkter försämrats de senaste åren.
– Än finns alla möjligheter för Sverige att främja freds- och försoningsprocessen i Afghanistan, men då måste vi påbörja tillbakadragandet av de svenska trupperna. Använd pengarna till bistånd och civila insatser i stället, avslutar Lars Ohly.
Josefin Brink skriver på SVT debatt:
Om fyra år räknar regeringen med att arbetslösheten kommer att ligga på 6 procent. Med tanke på att moderaterna i september 2006 benämnde den dåvarande arbetslösheten på 5,7 som massarbetslöshet borde Borg vara en bedrövad man idag. Åtta år av nyliberal omstrukturering av arbetsmarknadspolitiken landar i så samma katastrofala arbetslöshetsnivå som på Göran Perssons tid.
