Skip to main content

Vad vill kommunledningen med Haninges äldreomsorg?

Skrivet av haninge den . Postad i Äldreomsorg, Personal, Vänsterpartiet Haninge, Vinster i välfärden. Inga kommentarer till Vad vill kommunledningen med Haninges äldreomsorg?

På Äldrenämndens möte 22:a november skulle kommunledningens (M, SD, KD & L) plan och budget för äldreomsorgen 2024 upp till beslut.  Vänsterpartiet lämnade följande yttrade:

Vänsterpartiet deltar inte i beslut under den här punkten då vi har ett eget förslag till budget.

I Vänsterpartiets budget var nämndens ekonomiska ram 2024: 937 855 tkr. Det var drygt 42 miljoner mer än de 895 800 tkr kommunledningen gav äldrenämnden. Efter att budgeten för 2024 togs i juni i år har de beräknade skatteintäkterna ökat i kommunen med drygt 61 miljoner. Så det finns gott om resurser att tillgå för att vidareutveckla verksamheten och utan att några nedskärningar eller försämringar behöver göras.

Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna har tillsammans en majoritet i äldrenämnden. Det märks att det är många kockar som varit framme och rört i grytan. En sådan fråga är vad som ska göras med skatten.

Samma skatt eller sänkt skatt?

Skatten bestäms av kommunfullmäktige, men vad ska äldrenämnden jobba för framåt? När man beskriver förutsättningarna för kommande år säger man att “utgår från en oförändrad skattesats under 2024-2027”. Samtidigt säger man senare i nämndplanen att “på sikt ska kommunalskatten sänkas”. Det är två rätt motstridiga budskap i en och samma plan.

Om man tänker sig en “skattesänkning på sikt”, och “på sikt” betyder 2028 eller senare, bör det ju knappast vara med i några planer som rör den här mandatperioden. Har man tänkt sig en skattesänkning den här mandatperioden så blir det ju mer bekymmersamt. Då brinner det lite i knutarna och Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna är svaret skyldig att rätt omgående tala om för väljarna vilka nedskärningar i äldreomsorgen som ska finansiera den tänkta skattesänkning.

Har man mål för verksamheten?

Det finns två mål för Äldrenämnden som är jättemärkliga:

  • Man har tagit som mål att andelen äldre som har möjlighet att komma utomhus i äldreboendena ska öka från 58% (2023) till 59% (2026). Är det verkligen en målsättning? Bara att skriva ned den målsättningen kostar förmodligen mer än satsningen på att få 1% till av de boende att komma ut.

Rimligtvis borde ju målsättningen vara att alla som vill och kan komma ut utanför äldreboendet också kan få det. 

  • Den andra målsättningen man lanserar är att äldre som deltar i sociala aktiviteter på äldreboenden ska öka från 59% (2023) till 60% (2026). Också här tar man sig för pannan; är det här en målsättning på riktigt? I sann NPM-anda kommer man förmodligen bara att bokföra Jens Davidssons verksamhetsbesök på äldreboendena som en “social aktivitet” och vips är målsättningen uppfylld.

Måste de äldre digitaliseras?

En av kommunledningens käpphästar i effektiviseringen av verksamheten är parollen “digitalt först” där man ska “öka andelen digitala interaktioner med nämndens målgrupper”.

Visst kommer det finnas många äldre som behärskar den digitala miljön och den andel kommer givetvis öka på sikt. Men samtidigt finns det en större grupp äldre som vill ha en människa att prata med när det gäller ens behov och den service kommunen kan erbjuda.

Vi måste också tänka på den grupp där det kognitiva sviktar. Där är möjligheten att lära sig använda nya digitala verktyg ganska små och behovet att få prata med en riktig människa väldigt stor.

LOV är fel fokus

Att äldre ska få möjlighet att välja utförare av hemtjänst eller boende kan inledningsvis låta som att det ökar de äldres frihet och ger möjlighet att välja bort dåliga aktörer, men erfarenheten från andra kommuner visar snarare på motsatsen.

De senaste åren har trenden dessutom vänt och 2021-2022 avslutade många kommuner sitt arbete med LOV medan inga nya påbörjades. LOV är ett system på tillbakagång, som låter bättre än vad det är. I en utredning från Botkyrka kommun 2019 då man avsåg att införa LOV inom hemtjänsten backade man då det visade sig att LOV skulle bli 30 miljoner kronor dyrare.

På ytan låter det som att valfriheten för våra seniorer kommer öka, men i praktiken kan det bli tvärt om. Upplands Väsby är en kommun i Stockholmsregionen som införde LOV för äldreboenden redan 2014. Nu är man den kommun som ger näst mest avslag i hela Sverige på begäran från äldre att få komma till ett äldreboende.

Det finns en valfrihet, men bara för den som passerar nålsögat och blir beviljad en plats. Hur kunde det bli så här? För en kommun är det ganska lätt att planera för behovet av platser på äldreboenden. Hur kommunens invånare åldras är ingen jättesvår ekvation, och så länge kommunen driver det i egen regi är över-/underkapacitet en marginell företeelse

Med LOV blir det precis tvärt om. I och med att kommunen inte kan styra över etableringarna kommer vi i vågor ha väldigt stor över- alternativt underkapacitet till priset av mindre valfrihet för de äldre och större kostnader för kommunen.

De äldres inflytande

Att ha valfriheten att välja vilken huvudman som bedriver ens äldreboende är näst intill irrelevant valfrihet. Det betyder knappast särskilt mycket för någon. Verklig valfrihet är att ha inflytande på sitt boende och i sin vardag.. Att själv kunna bestämma när och hur man vill göra saker på äldreboendet.

Man skriver väldigt vältaligt om att “det finns ingen åldersgräns som upphäver rätten att bestämma över sin vardag” och att “äldre ska få känna välbefinnande och ha inflytande över vilka omsorgsinsatser som ges”. Jo, det låter sig sägas. Men när sådana ord inte kopplas till konkreta förslag så kommer bara att stanna vid ord.

De äldre kommer knappast få inflytande över vilka omsorgsinsatser som ges i en organisation av pressade biståndshandläggare där ribban för att godkänna insatser blir högre för varje år. Eller i en hemtjänst där alla insatser är minutstyrda.

Det finns ingen struktur för “brukarinflytande” i Haninge. När SKR gjorde genomlysningen av Haninge alldeles nyligen i Kommunkompassen, så konstaterade man torrt:

“I mallen för medarbetarsamtal, så finns mål och resultat som rubrik. Här borde också tillgänglighet och bemötande gentemot brukarna kunna finnas med. Så är inte fallet idag. Inom området brukarservice och bemötande finns förbättringsmöjlighet för Haninge.”

Men det är “brukarservice” – “brukarinflytande” går inte riktigt att utvärdera om det inte finns en struktur för det.

Kommunen måste respektera personalen

Det är lite besvärande att personalpolitiken lyser med sin frånvaro i nämndplanen. Personalen är kommunens viktigaste resurs när det gäller omhändertagandet av vår äldre. Vill vi att personalen ska ta hand om våra äldre på ett bra sätt, måste kommunen ta hand om sin personal på ett bra sätt.

Kommunen måste säkerställa att man är en bra arbetsgivare och har en bra arbetsmiljö. För att ge en bra vård ska arbetsplatsen:

  • Ta bort 12-timmarspassen och genomför en schemaläggning i dialog med personalen.
  • Ökad personalstyrkan. Säkerställa en rimlig arbetsbörda genom att anställa tillräckligt med personal för att möta olika behov som finns hos äldre.
  • Skapa en trygg och säker arbetsplats genom att förbättra arbetsplatsernas fysiska miljö; t ex ergonomiska verktyg och minimera risker för arbetsskador.
  • Förhindra utbrändhet och förbättra arbetsbalansen. 
  • Stöd för välbefinnande. Erbjuda möjlighet till fysisk träning/mental hälsa.
  • Stödprogram för att hantera stress och förbättra personalens välbefinnande.
  • För att behålla en bra och kunnig personalstyrka måste personalen känna sig respekterad och lyssnade på.

Arbetet mot välfärdsbrott

Det hade varit bra om nämndplanen i alla fall i korthet hade berört frågan om välfärdsbrott, speciellt när man har ambitionen att ta in fler privata aktörer.

Privatiseringar genom t ex LOV innebär ökade risker. Särskilt hemtjänsten är sårbar. En kommun som har upptäckt välfärdsbrott, genom till exempel överfaktureringar och uteblivna besök hos hemtjänstkunder, är Sollentuna. Bara under 2022 räknar kommunen med att det var runt 15 miljoner kronor som hamnade i fel händer. Nu har de därför – som så många andra kommuner – lämnat lagen om valfrihet, LOV, i hemtjänsten.

Vill man minimera risken för välfärdsbrott ska man ju självklart driva så mycket som möjligt i egen regi. Även om privata utförare låter attraktivt i början, så måste man ju också ta med i beräkningen administrationen och kontrollapparaten som kommunen måste ha när man inte själv har kontroll på verksamheten. Då förändras ganska snabbt den ekonomiska kalkylen och det privata alternativet kanske inte blir så attraktivt längre.

Det borgarna LOVar håller inte måttet

Skrivet av haninge den . Postad i Äldreomsorg, Vinster i välfärden. Inga kommentarer till Det borgarna LOVar håller inte måttet

”Att ge vård är en konjunkturstabil verksamhet och inträdesbarriärerna är höga för nya aktörer. Demografiska trender talar för vårdgivarna då en åldrande världsbefolkning kräver allt mer omsorg högre upp i åldrarna.” Här kan alltså oligopol-företag skära guld med täljkniv på en mycket stabil och stadigt ökande marknad. Det de här företagen som är de riktiga vinnarna på LOV – inte våra seniorer.

Det högernationalistiska styret i Haninge har nu beslutat att man vill införa LOV, lagen om valfrihetssystem, i kommunens äldreomsorg. Att äldre ska få möjlighet att välja utförare av hemtjänst eller boende kan inledningsvis låta som att det ökar de äldres frihet och ger möjlighet att välja bort dåliga aktörer, men erfarenheten från andra kommuner visar snarare på motsatsen.

Det den nuvarande kommunledningen tittar på just nu är att införa LOV för äldreboenden. Men enligt SKR är det bara 25 kommuner i hela Sverige som har det. Den överväldigande majoriteten av våra kommuner har inte tyckt att det skulle gynna dem att införa det systemet.[1] 

De senaste åren har trenden dessutom vänt, och 2021-2022 avslutade många kommuner sitt arbete med LOV medan inga nya påbörjades. LOV är ett system på tillbakagång, som låter bättre än vad det är. I en utredning från Botkyrka kommun 2019 då man avsåg att införa LOV inom hemtjänsten backade man då det visade sig att LOV skulle bli 30 miljoner kronor dyrare.[2]

På ytan låter det som att valfriheten för våra seniorer kommer öka, men i praktiken kan det bli tvärt om. Upplands Väsby är en kommun i Stockholmsregionen som införde LOV för äldreboenden redan 2014. Nu är man den kommun som ger näst mest avslag i hela Sverige på begäran från äldre att få komma till ett äldreboende.[3]

Det finns en valfrihet, men bara för den som passerar nålsögat och blir beviljad en plats. Hur kunde det bli så här? För en kommun är det ganska lätt att planera för behovet av platser på äldreboenden. Hur kommunens invånare åldras är ingen jättesvår ekvation, och så länge kommunen driver det i egen regi är över-/underkapacitet en marginell företeelse.

Även borgerliga politiker som är mer pragmatiska än ideologiska har insett tillkortakommandet med privat drift inom äldreomsorgen. I Lomma, där Moderaterna varit största parti 26 år och där all hemtjänst och alla äldreboenden var privata, bytte man 2022 fot och tog tillbaka rubbet i kommunal regi. Det var ohållbart av ekonomiska och kvalitémässiga skäl att driva äldreomsorgen privat.[4]

Med LOV finns fri etableringsrätt. Det är fritt fram för vem som helst att etablera sig. Det är också fritt fram för vem som helst att inte etablera sig. Så hur ska kommunen planera? Man kan riskera att planera för att fler bolag etablerar sig än vad det verkligen gör och plötsligt står man med en underkapacitet och får börja ge neka äldre p g a platsbrist. Eller tvärt om; att fler etablerar sig, så både kommunen och de privata bolagen står med överkapacitet vilket gör verksamheten dyrare. Oftast är en permanent överkapacitet på tomma platser en grundförutsättning för att olika val och byten av äldreboende ska kunna hanteras inom den tid man garanterar (t ex inom tre månader).

Den överkapaciteten på tomma platser måste kompenseras ekonomisk genom lägre bemanning och/eller ökade utgifter för kommunen.

LOV har länge kritiserats på grund av att det helt enkelt är omöjligt att avgöra vilka som är bra aktörer i äldreomsorgen innan man valt dem, och då är skadan ofta redan skedd. Erfarenheten säger oss också att det ofta i praktiken är väldigt liten skillnad mellan olika privata aktörer, och att många av de viktigaste måtten på en välfungerande äldreomsorg generellt är sämre än i det offentliga. Vi kan till exempel se en lägre personaltäthet, högre andel tidsbegränsat- och deltidsanställda, och större andel av personalen som inte vill jobba kvar – dåliga förutsättningar för en stabil äldreomsorg där den enskilde får utrymme till en meningsfull tillvaro. Vad är då poängen med att välja, när alla dina alternativ blir sämre av möjligheten?

Många av problemen med LOV i äldreomsorgen är samma som syns efter valfrihetsreformerna i skolan; de privata aktörerna är inte intresserade av de kostsamma brukarna, vilket leder till att det offentliga (om det finns kvar) blir överbelastat samtidigt som pengar går till de privata som bara tar sig an de lättaste mest lönsamma brukarna. Privat etablering är inte bara sämre än det offentliga, det gör även det offentliga sämre.

Andra kommuner har även sett att det uppstår en ojämlik geografisk etablering, de privata aktörerna placerar sig där de kan göra störst vinst – i rika, folktäta områden. Medan glesbygd och arbetarklassområden blir utan äldreboenden, och de äldre härifrån får flytta långt ifrån sina hem och familjer för att få plats.

Både PRO[5] och Kommunal[6] har skarpt kritiserat LOV och menar att det måste göras om eller avslutas. Detta borde mana oss att ställa frågan – när varken de äldre själva eller arbetarna vill ha “valfriheten”, vem gör vi det då för?

Vi menar att verklig frihet som äldre snarare kommer från saker som att det finns tillräckligt med personal på äldreboenden, så att man kan bli sedd som person med individuella behov. Istället för att för att allt vad livskvalitet heter sparas in på för att förbättra välfärdskapitalisters vinstmarginaler.

En friare omsorg i praktiken kan vi se exempel på i det nya arbetssättet LEIF som man infört i Värnamo[7], där omsorgen utformas efter de äldres egna önskemål. Vi finner även inspiration i arbetet med önskescheman i Junosuando[8], i Pajala kommun, som har gett personalen tillräckligt med tid för alla sina arbetsuppgifter och gjort upp med personalbristen. 

När omsorgen bara får handla om människorna kan vi så mycket bättre än LOV.

Patrik Olofsson & Ruben Isberg

Fler lästips:

Katzin, Valfrihet istället för jämlikhet?

https://socvet.se/article/view/2408/1732

Moberg, Marketization in swedish eldercare

http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1087105/FULLTEXT01.pdf

Privatisering av äldreomsorgen och polisanmäla barn – ”Haningealliansen” visar på klassisk högerpolitik med auktoritära drag

Skrivet av haninge den . Postad i Äldreomsorg, Allmännyttan, Barnrätt, Bostäder, Ekonomi, Kommunfullmäktige, Miljö, Minoritetspolitik, Skolfrågor, Socialpolitik, Vinster i välfärden. Inga kommentarer till Privatisering av äldreomsorgen och polisanmäla barn – ”Haningealliansen” visar på klassisk högerpolitik med auktoritära drag

 

Eylem Sütcü

Anförande på kommunfullmäktige 2022-12-12 angående ”Haningealliansens” reviderade Mål och budget 2023-2024.

Vänsterpartiet har tidigare presenterat ett eget förslag till mål och budget som vi hänvisar till. Vi deltar därför inte i beslut.

Det finns anmärkningsvärda och oroande formuleringar och målsättningar i Haningealliansens reviderade budget. 

“Förskolan ska vara en trygg plats för lek och lärande med det svenska språket i fokus.” 

Förskolan ska utgå från en helhetssyn på barnet och dess behov, och barn med annat modersmål än svenska ska ges möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål, enligt skollagen. Haninge kommun ingår också i ett förvaltningsområde för nationella minoriteter och minoritetsspråk och ska enligt lagen erbjuda plats i förskola där hela eller en stor del av utbildningen bedrivs på finska. Att Haninges förskola ska ha  “svenska språket i fokus” är inte förenligt med svensk lagstiftning och kan inte vara rimligt att godkänna!

“Ej uppnådd straffbarhetsålder ska inte utgöra ett generellt hinder för att polisanmäla elever som begår brott.”

Barnkonventionen är numera lag i Sverige och barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn. Att polisanmäla barn för brott är inte barnets bästa! Straffrättsliga åtgärder är knappast den bästa vägen att bryta en kriminell utveckling hos barn. Stöd och vård genom sociala insatser är det som främst är effektivt för barn enligt forskning. Justitieombudsmannen har flera gånger riktat kritik mot att skolor polisanmäler unga elever och menar att det rent av är olämpligt att skolor har det som rutin.
Grundtanken är att ansvaret, i första hand ska vila på socialtjänsten för barn och ungdomar som begår brott och skolpersonal har också anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen. Att öppna upp för att polisanmäla fler barn är inte rätt väg att gå för ett tryggare Haninge!

“Tornberget höjer hyrorna till kommunen 2023 med i snitt 8,0 procent”

Alla påverkas av effekterna av inflationen, höjda energipriser och kraftigt ökande kostnader. Så även Haninge kommuns många verksamheter, varav många hyr sina lokaler av Tornberget. Att höja hyran så kraftigt anser vi i Vänsterpartiet skulle kunna påverka många verksamheter negativt då mycket större belopp måste skjutas till lokalkostnader. I 2023 års budget är de ökade lokalkostnaderna kompenserade men, under kommande år kommer den nya högre hyresnivån att kvarstå- men inte kompensationen. Här bör Tornberget, och i förlängningen Haninge kommun ta sitt ansvar för att verksamheter som exempelvis skolor, förskolor och äldreboenden kan bedriva goda verksamheter och inte behöva strama åt budgeten för att kunna betala sin hyra. Vi anser att en alternativ finansiering av Tornbergets ökande kostnader bör ses över, som inte riskerar påverka kvaliteten av kommunens välfärdsinsatser.

“Reducerat eller indraget studiebidrag till följd av ogiltig skolfrånvaro ska inte kompenseras av försörjningsstöd.”

Idag har en av tio unga vuxna mellan 20–25 år så dålig ekonomi att de inte har råd att betala nödvändiga omkostnader, och studenter är bland de mest drabbade. Om vi minskar möjligheterna till att få hjälp inom “systemet” riskerar vi att unga tvingas ut i ekonomisk utsatthet där försörjningen måste ske utanför systemet. Här kan den unga exempelvis tvingas skuldsätta sig, eller begå brott för att lösa sin försörjning. Haningealliansen pratar gärna om trygghet, men glömmer visst ekonomisk trygghet! 
Haninge kommun har antagit ett program för social hållbarhet med ett trygghetsperspektiv som bas. Trygghetsperspektivet utgår från en helhetssyn som inbegriper fysisk, social och ekonomisk trygghet i Haninge.
Vi i Vänsterpartiet vill såklart att våra unga ska vara närvarande i skolan och klara sin skolgång, men vi anser att kommunen ska arbeta förebyggande och utifrån orsakerna till frånvaron, hellre än att straffa och riskera att ställa unga utanför samhället! 

“Parkeringsstrategin ska revideras för att säkerställa goda parkeringsmöjligheter. Beslutet om parkeringsavgifter i Handen ska upphävas.”

Kommunernas insatser är nödvändiga för att begränsa Sveriges klimatpåverkan och vi har en nyckelroll i klimatarbetet genom vår omfattande verksamhet.
Att ändra parkeringsstrategin för att underlätta bilåkande och att ta bort parkeringsavgifter, är ett stort steg bakåt! Haninge kommun bör ta klimatkrisen på allvar, och – sitt ansvar! Haningealliansen har själva angett att de ska ha “ambitiösa miljömål” men detta verkar bara vara tomma ord kopplat till den faktiska politik de vill föra.
Vi har i kommunfullmäktige antagit ett miljö- och klimatpolitiskt program för Haninge som anger att kommunen behöver arbeta för ett transportsnålt samhälle, öka andelen fossilfria resor och underlätta valet av klimatsmarta alternativ. Det kan vi inte uppnå med fler gratis parkeringsplatser. Vänsterpartiet anser i linje med detta program att mindre fokus och pengar bör läggas på att möjliggöra och finansiera bilåkande, och större fokus ska läggas på att utveckla kollektivtrafiken, och möjligheterna att cykla och gå i Haninge. 

“Kommunen ska framöver fokusera mer på det ägda boendet i stadsbyggnadsarbetet där småhus och bostadsrätter prioriteras.”

Bostadsbristen är ett faktum. Människor bor allt trängre i de fattigaste och billigaste områdena. Samtidigt bor människor i de välbärgade områdena på allt större ytor. Bostadsbristen och trångboddheten är alltså en fråga om ekonomisk ojämlikhet där de med lägre inkomster drar nitlotten. Många tvingas bo för trångt eller med otrygga och dyra andra- och tredjehandskontrakt och unga inte kan flytta hemifrån. Länsstyrelsen i Stockholm har beräknat att det bara i Stockholms län behöver det byggas 16.000 bostäder per år fram till 2030 för att inte förvärra bostadsbristen. I den regionala utvecklingsplanen “RUFS 2050” står också att “tillgången till bostäder för alla, oavsett inkomst, behöver säkras liksom ett utbud av bostäder som passar i livets olika skeden”. Fokus på det ägda boendet med småhus och bostadsrätter riskerar att förvärra bostadskrisen, och öka den sociala utsattheten i Haninge långt ifrån den trygghet Haningealliansen pratar om.

“Kommunen ska börja planera för ett införande av Lagen om Valfrihet för särskilt boende.”

Våra välfärdstjänster ska inte säljas ut! Vi i Vänsterpartiet är inte emot valfrihet, men tills valfriheten är befriad från vinstjakt vill vi se att våra välfärdstjänster drivs i egen regi.  Det är tydligt att Kommunal i Haninge också är emot den föreslagna utvecklingen med ökad andel privata aktörer i Haninge.
Rapporter vittnar om att att lönerna är lägre, och deltids- och visstidsanställningarna är fler inom privat äldreomsorg.  De många otrygga anställningarna inom sektorn var en starkt bidragande faktor till att pandemin drabbade den svenska äldreomsorgen så hårt.
Det finns många exempel på konkurser, missförhållanden och underbemanning som har drivits fram av girighet hos privata ägare som velat få upp vinsterna.Våra skattepengar behövs i verksamheterna för att fortsätta driva vård och omsorg av god kvalitet, med hög personaltäthet och trygghet för våra äldre. De ska inte landa som vinster på de privata vårdföretagarnas konton!

Eylem Sütçü (V)

Vänsterpartiets budget för Haninge kommun 2023

Skrivet av haninge den . Postad i Äldreomsorg, Bostäder, Hållbarhet, Jämlikhet, Kollektivtrafik, Kommunfullmäktige, Kultur och fritid, Minoritetspolitik, Personal, Skolfrågor, Socialpolitik, Trygghet, Vänsterpartiet Haninge, Vinster i välfärden. Inga kommentarer till Vänsterpartiets budget för Haninge kommun 2023

Ladda ner Vänsterpartiets budget för Haninge här!

Haninge kan bättre

–   Valet handlar om vilken kommun vi vill vara

Haninge är en fantastisk kommun. En underbart vacker kommun full av trevliga människor. Det är också en väldigt välmående kommun.

Totalt får kommunen in 4,2 miljarder in i skatteintäkter och ytterligare 1,3 miljarder in i statsbidrag. För dessa pengar borde det inte vara något större problem att erbjuda den bästa tänkbara välfärden för Haninges invånare. Till på köpet gjorde kommunen också en vinst på 623 miljoner kronor 2021. Så resurser saknas sannerligen inte. Haninge kommun har heller inga lån som belastar ekonomin.

Kommunens vinst motsvarar 11 kr för varje inbetald hundralapp i skatt, som alltså inte gick till de äldre, barnen eller eleverna. Till detta ska läggas den vinst de privata utförarna i de kommunalt finansierade verksamheterna tar ut av de skattepengar de får av kommunen. 

Varför berättar personalen inom äldreomsorgen om att de tvingas till 12-timmarspass och scheman som sliter ut dem, eller att hemtjänstens uppdrag räknas i minuter och att de anställda måste stressa mellan dem man ska hjälpa? Varför vittnar personalen inom förskolan att barngrupperna är orimligt stora? Varför rankas Haninge som Sveriges sämsta skolkommun och varför lämnar 3 av 10 gymnasieelever i Haninge skolan utan examen?

Det här är inte olyckliga omständigheter. Vi har en kommunledning med ett fundamentalt feltänk. Hade kommunen varit ett företag kanske man skulle mäta storleken på penningpungen vid årets slut och ju större den är ju bättre har verksamheten gått. Nu är inte kommunen ett företag. Kommunen existerar för att tillhandahålla tjänster till kommuninvånarna – tjänster som många gånger bygger på rättigheter man har som medborgare. Man är med andra ord inte ”kund”.

Om kommunen går bra eller inte är ingen är inte fråga om hur mycket vinst man genererat eller hur många invånare kommunen ökat med. Det handlar om kvalitén man ger medborgarna i de kommunala tjänsterna; att ett barn blir sedd på förskolan, att en elev med behov av extra stöd får hjälp och att hemtjänsten kan ta sig tid med våra seniorer och rent av ge dem lite självbestämmande över vad som ska göras på den avsatta tiden.

Vänsterpartiet har under hela mandatperioden 2018-2022 lagt budgetar som varken varit lånefinansierade eller gått med förlust, men vi har alltid prioriterat kvalitén; personaltätheten, mindre barngrupper, studieresultaten och tiden för våra seniorer, framför enorma överskott. Det handlar om politisk vilja att välja den vägen.

Vi har ett facit att vara stolta över!

Äldre personer får betala ett högt pris när privata demensboenden får ekonomiska problem

Skrivet av haninge den . Postad i Äldreomsorg, Vinster i välfärden. Inga kommentarer till Äldre personer får betala ett högt pris när privata demensboenden får ekonomiska problem

Åsa Bååth, gruppledare för Vänsterpartiet i Haninge kommun och ledamot i äldrenämnden

Nu har det hänt det som inte får hända, ett demensboende i privat regi i kommunen har stora ekonomiska problem och stänger sin verksamhet. Det är mycket olyckligt för de personer som bor där och deras anhöriga. Detta är det problematiska med privat driven välfärd. Oavsett om det är demensboenden eller skolor som går i konkurs är det de boende eller elever som får betala priset.

Det har varit mycket uppmärksamhet på privata demensboendet  Lovisagården som är ett hemtrevligt boende med bra vård, men nu står det klart att företaget väljer att avsluta  sin verksamhet för de har ekonomiska problem.  Många vårdboenden inom äldreomsorgen har problem för att många avlidit av Corona pandemin och att färre söker till boenden.

I Haninge kommun är det kommunens egna boenden som man i första hand flyttar till. Sedan kommer de privata boenden som finns i kommunen. Det finns mycket tydligt skrivet i de avtal företagen skriver med kommunen när man startar sin verksamhet i Haninge. Det finns också en konkret plan hur platserna fördelas mellan de olika privata företagen och är ett boende fullbelagt när turen kommer går frågan vidare till nästa företag. Företaget har även avtal med andra kommuner att kunna erbjuda platser till.

När det gäller Lovisagården uppfyller de inte kraven som gäller angående hygienutrymmen, då två personer får dela på samma hygienutrymme. Detta innebär att företaget får betala en avgift för bristerna till kommunen. Företaget ser det som en straffavgift.

Vad man inte yppar från företaget är att man sedan 2010 och fram till 2020 tagit ut 35 miljoner i vinst och att det funnits  ett ekonomiskt utrymme för att bygga om boendet till gällande riktlinjer angående hygienutrymmen.

Vad innebär det här beslutet för de boende?

Personer med demens diagnoser är mycket sårbara för förändringar i deras liv p g a de hjärnskador som följer med sjukdomen. Att byta boende och att byta personal kan väsentligt försämra deras allmäntillstånd.

– Ofta tar det lång tid innan man känner sig trygg med nya människor som tar hand om omvårdnaden. Därför är det en katastrof att privata aktörer med vinstintresse får driva demensvård som kan gå i konkurs, säger Åsa Bååth, gruppledare och ledamot i äldrenämnden.

Kommunens roll och företagets roll

Ägarna till Lovisa gården har nu ekonomiska problem och anser att de inte kan driva verksamheten längre och att kommunen ska rädda Lovisagården. Man har tre nya personer som velat flytta in i maj, men företaget har tackat nej och väljer hellre att stänga.

Haninge kommuns beslut är att inte gå in och täcka privata företags ekonomiska problem. Det är företagets egna beslut att stänga verksamheten. Kommunen kan inte ta ekonomiskt ansvar för ett privat företag för likställighetsprincipen gäller och då måste man även ta ansvar för alla privata företags ekonomier som agerar i kommunen.

Däremot tar kommunen fullt ansvar för de boende. De får erbjudande om nytt boende med samma kunskap och  inriktning på demensvård.

Problematiken med privat driven äldreomsorg

Det har sedan början av nittiotalet genomförts en modell inom äldreomsorgen som heter New Public Management, vilket innebär att man sätter en prislapp på olika diagnoser och att ersättningssystemet för vård följer dessa priser. Det innebär i sin tur att man kan ta ut stora vinster på olika typer av vård och omsorg.

Systemet gör att äldreomsorgen blivit en “mjölkko” för olika företag och framförallt intressant för stora företag drivna av riskkapitalister. Varje demensdiagnos är klirr i kassan för de privata företag som driver demensvård. De pengar man har att röra sig med är den ersättning man får för varje boende. Och det är från den ersättningen man tar boendets kostnad och även vinsten. Det innebär att man måste minska utgifterna för att få vinst. De områden man kan spara på är personalfrågor som bemanning och lön, material som  inkontinensskydd, hjälpmedel och de boendes mat – en kvalitetssänkning för de boende.

Vänsterpartiet anser att äldreomsorg ska drivas i kommunal regi för att skydda äldre sjuka personer från att drabbas av negativa konsekvenser p g a vinstkrav. Det är en viktig aspekt för anhöriga att tänka på vid val av boende för sina anhöriga. Man ska inte utsättas för att mista sin bostad för att ett företag går i konkurs.