Natten till idag infördes id-kontroller i Sverige. Christina Höj Larsen som är Vänsterpartiets talesperson i migrationspolitiska frågor skriver en läsvärd debattartikel i Aftonbladet idag. Läs den här eller nedan.
Vänsterpartiet i Haninge kommer fortsätta kampen för ett solidariskt och medmänskligt Sverige, gå med i Vänsterpartiet och för kampen med oss för ett feministisk, socialistisk och antirasistiskt Haninge!
Moralisk kollaps att stänga flyktingar ute
I dag sviker statsminister Löfven lilleAlan Kurdi, som han högtidligt talade om för bara några månader sedan. Bilden på en livlös liten pojke på stranden blev symbol för de tusentals människor som mist livet i sin strävan att söka skydd i Europa.
Alan Kurdi samlade och engagerade – för asylrätten och människovärdet. När krav på id-handlingar på bussar och tåg från Danmark till Sverige införs i dag gör regeringen just det Löfven sa att han inte ville göra: Bygga murar och hindra människor på flykt att söka skydd.
Det var murar och brist på lagliga vägar att söka asyl som ledde till treåriga Alans död. Det är samma sorts hinder som regeringen nu väljer att bygga upp runt Sverige. Precis som murarna runt Europa kostar människoliv, riskerar kravet på id-handlingar att kosta liv. Kanske på en halländsk strand denna gång.
Asylrätten skapades inte för dagar i fred och lugn och ro. Den kom till när Europa låg i ruiner efter andra världskriget och miljoner var på flykt. Världen såg att det är alldeles för lätt att vända förföljda och utsatta ryggen – särskilt när det är utmanande eller ansträngt.
Nu sluter sig Europa allt mera och skjuter ansvaret för människor på flykt ifrån sig. Det leder tankarna till Eviankonferensen 1938 då land efter land deklarerade att de tyvärr inte kunde ta emot Europas judar som hotades av nazitysklands förintelse. De hade inte råd. De hade inte plats. Det skulle skapa ett judeproblem att ta emot dem.
Det är en historisk skam som aldrig skulle få upprepas. Men när världen nu står inför en ny utmaning med miljontals flyktingar från bland annat Syrien, Irak och Eritrea, ekar orden från Eviankonferensen i bakhuvudet. Land efter land säger igen att de inte har råd. Att de inte har plats. Att det skapar ett flyktingproblem att ta emot. Att de behöver andrum.
Om vi är beredda att inskränka asylrätten nu – i ett läge då Sverige visserligen tar ett stort ansvar, men faktiskt är rikare än någonsin – vilka andra rättigheter står på tur? Vi hör en socialdemokratisk regering ställa asylsökande mot sjukskrivna eller mot de med funktionsvariationer som behöver assistans. Det skrämmer. Hur ska man kunna känna trygghet i ett samhälle om man vet att rättigheter och människovärde bara respekteras så länge det är enkelt? Så länge det inte stör jobbskatteavdragen och räntebidragen till de rikaste? Så länge inget utgiftstak behöver lyftas för att skapa plats åt fler?
Jag undrar om regeringen inser vad den faktiskt gjort. Att den låtit en ansträngd situation i vissa kommuner och nya utmaningar när det gäller att snabbt bygga samhället större med bostäder, skolplatser och socialt skydd för ensamkommande, vara skäl nog att vända människor på flykt ryggen. Att den låtit borgerligheten, som alltid står beredda att skruva tillbaka tiden till 1800-talet, skapa otrygghet på arbetsmarknaden med tillfälliga uppehållstillstånd och rop på lägre löner. Att den – i stället för att använda ekonomisk politik som ett verktyg för samhällsutbyggnad – låtit rädsla och panik styra.
En annan väg hade varit att försvara grundläggande rättigheter. I stället för att sätta pressen på flyktingarna, hade vi kunnat hålla inne EU-avgiften för att sätta press på de andra länderna att ta sin del av ansvaret.
Systemkollapsen är inget annat än en ideologisk och moralisk kollaps. Det är människor på flykt som får betala det högsta priset. Men i slutändan är det vi alla som får bära de historiska konsekvenserna av ett Sverige som nu vänder flyktingar ryggen.
Christina Höj Larsen