Skip to main content

Etikett: vänsterpartiet

Kommunledningen sänker ambitionen om hedersrelaterat våld – fick bakläxa av kommunfullmäktige

Under januari och februari 2022 genomförde Haninge kommun en enkätundersökning bland kommunens niondeklassare och andra året på gymnasiet. Totalt besvarades enkäten av 791 elever. 26% av tjejerna och 12% av killarna angav att de levde under hedersrelaterat förtryck, där det finns en oskuldsnorm, begränsningar i vilka de får umgås med och en oro för att inte själv få välja partner i framtiden.

Närmare hälften av de som svarade på enkäten upplever uttalade krav på att de inte får ha annan sexuell läggning än heterosexualitet. Hederskultur upprätthålls också ofta genom en stor dos psykiskt och fysiskt våld. Omfattningen av problematiken borde oroa kommunledningen.

Till senaste kommunfullmäktige 2023-03-27 hade kommunledningen – efter att kommunen jobbat med frågan i 6 år – kommit fram med två förslag: 

  1. att genomföra arbetet med våld i nära relationer och hedersrelaterat våld inom ramen för den metodik som införs under 2023, Effektiv samordning trygghet.
  2. Vidare ska förvaltningen se över möjligheten att ställa frågor om våld i nära relationer och hedersrelaterat våld i enkäter och undersökningar som riktar sig till skolan.

Metodiken Effektiv samordning trygghet är framtagen av BRÅ tillsammans med Örebro universitet. Det är en metod för att skapa trygghet i den yttre miljön. Den är inte utformad för att möta varken hedersrelaterat våld eller våld i nära relationer. Så första förslaget till åtgärd är egentligen helt obegripligt.

Andra förslaget till åtgärd är ju ingen åtgärd per se, utan bara ett förslag om ytterligare kartläggning. Återigen helt obegripligt hur man kan lansera det som en “åtgärd”. 

Vänsterpartiet ställde krav på fler handfasta  åtgärder mot hedersrelaterat våld och våld i nära relationer. Glädjande nog fick vi med oss en betydande del av kommunfullmäktige, så nu ska ärendet beredas på nytt. 

Handlar ytterst om barns rättigheter

Det står var och en fritt att ha en religiös uppfattning eller gammaldags syn på könsroller. Det här handlar heller inte om vanliga regler och gränssättningar för barn som att de till exempel måste vara hemma en viss tidpunkt.

Att med tvång, fysiskt/ psykiskt våld och begränsningar påtvinga sin uppfattning, sin kultur och sina värderingar på sina barn  är oacceptabelt. Det finns helt enkelt en gräns för hur mycket kontroll en familj kan utöva över sina anhöriga (eller andra). Att hedersrelaterat våld och förtryck är sanktionerat inom familjen orsakar en extra stor utsatthet; de som borde stå dig närmast är förövarna. Detta skapar en väldig osäkerhet hos barnen och ungdomarna kring  vart de egentligen kan vända sig om de vill ha hjälp.

Barn och ungdomar har egna rättigheter. Nu när barnkonventionen är lag blir detta  ännu tydligare.
Det är i och för sig inget vi behövt vänta på. Haninge utsågs till barnrättskommun 2018 och skulle gå före att tillämpa barnkonventionen, men det är tveksamt om det betydde mer än att kommunledningen fick ta emot en plakett från UNICEF.

Många snirkliga turer

Första gången frågan om en kartläggning av hedersrelaterat våld dök upp var i motion från Kristdemokraterna  till kommunfullmäktige hösten 2017. Den dåvarande kommunledningen; Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet röstade för att avslå motionen på det kommunstyrelsemöte som föregick fullmäktige, vilket framställde dem i mycket märklig dager. Väl på fullmäktige kröp alla till korset och samtliga röstade för KD:s motion. Fullmäktige beslutade att göra en kartläggning av det hedersrelaterade våldets omfattning och karaktär i Haninge”. Efter kommunfullmäktige gick Centerpartiet ut med ett pressmeddelande om att de hade enat kommunen mot det hedersrelaterade våldet. Nåja.

Här trodde alla att frågan var i hamn och att vi skulle få en tydlig bild av problemet som vi sedan skulle kunna lägga skarpa förslag utifrån. Men, frågan hanterades aldrig av kommunledningen och motionens intentioner rann ut i sanden. I stället skrev kommunledningen i årsredovisningen 2019 att de verkställt kommunfullmäktiges beslut genom att konstatera att Utifrån den senaste forskningen bidrar själva kartläggningen av hedersrelaterat våld och förtryck inte till någon direkt effekt för målgruppen.”

Så hanterar man inte fullmäktiges beslut om man är demokrat. Fattat beslut gäller. Ser man svårigheter med att verkställa ett beslut får man komma tillbaka till fullmäktige med ett nytt ärende och yrka på att fullmäktige reviderar sitt tidigare beslut. Man kan inte låta bli att verkställa beslut bara för man inte gillar dem.

Frågan återkom till kommunfullmäktige våren 2021, nu i form av en motion från Moderaterna, som nog trodde att det skulle vara en enkel affär och att fullmäktige skulle klubba igenom en ny kartläggning, där det också inskärpts att det måste bli verkstad den här gången.

Med viss förvåning gick den dåvarande kommunledningen med Socialdemokraterna, Liberalerna, Kristdemokraterna & Centerpartiet ihop mot kartläggningen med motiveringen att de ”är samstämmiga i sin bedömning att en kartläggning enligt motionärernas förslag inte bedöms ge kommunen ny kunskap i frågan om det hedersrelaterade våldets omfattning i Haninge.”

Det var inget litet anspråk – här behövdes faktiskt förmågan att se in i framtiden för att redan innan en undersökning gjorts kunna veta att man inte skulle lära sig något nytt. Vi får anta att det var så den kommunledningen såg på sig själva.

Vänsterpartiets tilläggsförslag

En majoritet i kommunfullmäktige var lyckligtvis för motionen och kunde knuffa kommunledningen framför sig. Efter att kommunledningen försökt förhala ärendet genom att återremittera frågan, fattade kommunfullmäktige beslut i juni 2021 ”att bland elever i högstadiet och gymnasiet göra en kartläggning av det hedersrelaterade våldets omfattning och karaktär i Haninge.”

Kommunfullmäktige beslutade också att bifalla ett tilläggsförslag från Vänsterpartiet att göra en kartläggning av hur pandemin har påverkat våld i nära relation och i hedersrelaterat våld och förtryck samt förslag på åtgärder utifrån kartläggningen. Haninge kvinnojour och Manscentrum ska bjudas in att bidra med erfarenheter och synpunkter.”

Fullmäktige hade nu satt två kartläggningar i sjön och under januari och februari 2022 gjordes kartläggningen av hedersrelaterat våld bland Haninges elever i form av en enkätundersökning. Före sommaren 2022 skulle kartläggningen slutrapporteras till kommunfullmäktige. Återrapporteringen genomfördes, men återremitterades då den innehöll för få konkreta åtgärder med anledningen av kartläggningen. Först en vecka efter valet; den 2022-09-19 hamnade kartläggningen åter på kommunfullmäktiges bord.

Vid det laget hade Vänsterpartiet och kommunledningen enats om några konkreta åtgärder som kommunen skulle vidta med anledning av undersökningarna:

  •   Ta fram en plan för att alla medarbetare ska kunna få relevant utbildning och fortbildning för att tidigt kunna upptäcka och stödja individer som utsatts för våld i nära relation eller hedersrelaterat våld och förtryck.
  • Säkerställa en samlad information till barn och unga om vilket stöd som finns att få gällande hedersrelaterat våld och förtryck.
  • Säkerställa en systematisk dokumentation och uppföljning vad gäller kommunens arbete rörande våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck.
  •  I samband med översynen av kommunens styrdokument säkerställa uppdateringar i tillämpliga delar.
  • Initiera ett arbete tillsammans med studieförbunden och andra relevanta organisationer gällande utbildning för föreningslivets olika funktionärer.
  •  Identifiera andra specifika åtgärder med anledning av kartläggningen och presenteras dessa senast januari 2023 (vilket vart fördröjt till senaste kommunfullmäktige 2023-03-27)
  •  Göra en uppföljning av genomförda aktiviteter juni 2023.

Det är detta beslut  som gäller och ska verkställas. Tyvärr verkar det mest stannat av eller inte blivit gjort. Beslutet att “ta fram en plan för att ALLA medarbetare ska kunna få relevant utbildning” i de här frågorna har i grundskolan  stannat vid att medarbetarna i Elevhälsan fått utbildning. Ska inte all skolpersonal som arbetar med barn ha den här utbildningen?

Beslutet om att “Initiera ett arbete tillsammans med studieförbunden och andra relevanta organisationer gällande utbildning för föreningslivets olika funktionärer”, verkar ligga i malpåse. Tanken var ju att alla inom föreningslivet som arbetar med barn skulle få kunskap om hur man upptäcker och hanterar den här problematiken,

Kommunledningen sviktar

Anledningen till att vi ligger efter i tidtabellen för att “identifiera andra specifika åtgärder med anledning av kartläggningen” säger man beror på att “Återrapporteringen av denna aktivitet har försenats inom förvaltningen med anledning av mandatperiodsskifte.”

Här finns anledning till lite irritation; mandatperiodsskiftet bör inte ha något att göra med det arbete som förvaltningen ska göra med att identifiera specifika åtgärder. Detta uppdrag fick förvaltningen av kommunfullmäktige i september 2022. Så länge inte fullmäktige beslutat något annat gäller uppdraget. Att politiker byter plats med varandra ska inte påverka förvaltningens arbete i det här avseendet.

De partier på högerkant som var oppositionspartier fram till 2023 och då så oerhört spänstiga och drivande i denna fråga verkar nu vara väldigt trötta och vill begrava frågan. Om sanningen ska fram så har de nog plötsligt upptäckt att de har målat in sig i ett hörn av intressekonflikter. I teorin förstår de vikten av att bekämpa det hedersrelaterade våldet, men i praktiken förstår de att det kommer kosta resurser. Om man har som övergripande mål att sänka skatten under mandatperioden väger offren för hedersvåldet lätt.

Svagheter i kartläggningen

Vi i Vänsterpartiet tycker att det är problematiskt att inga friskolor har medverkat i undersökningen. Att friskolornas elever inte deltagit medför ett stort bortfall i kartläggningen. Haninge kommun behöver mer insyn i de fristående skolorna och en ökad samverkan så att friskolorna känner sig mer manade att delta i kommunens kartläggningar, och ta del av kommunens insatser riktade till eleverna.

Problemet med privatiseringar ser vi på många områden. Inom kommunal verksamhet gäller offentlighetsprincipen och det är lätt att få tag på information om, och utvärdera verksamheterna. Inom privata bolag råder affärssekretess och ingen information får utlämnas. Inom kommunala verksamheter kan vi demokratiskt bestämma om att göra kartläggningar, undersökningar och så vidare. De privata bolagen har vi inget inflytande över.

Slutsats

Det är sex år sedan kommunfullmäktige fattade första beslutet om att kartlägga hedersrelaterat våld i kommunen. All sympati i världen med de kommunmedborgare som tvivlar på politiken som en samhällsbyggare och förändrande kraft. I den här frågan blir det tydligt att de har skäl till sina tvivel. Men att ge upp är alltid det sämre alternativet, speciellt när det handlar om barn. Då kämpar man även om systemet är trögt.

Många av kommunens partier behöver också fundera på sitt eget agerande i frågan. En gemensam nämnare ser ut att vara att; sitter man i kommunledningen så bromsar man. 

Vänsterpartiet har i alla omröstningar varit de som konsekvent röstat för att göra dessa kartläggningar och konsekvent agerat för att ta fram praktiska förslag för åtgärda de problem som kommit i dager.

Det kommer vi fortsätta med.

Det borgarna LOVar håller inte måttet

”Att ge vård är en konjunkturstabil verksamhet och inträdesbarriärerna är höga för nya aktörer. Demografiska trender talar för vårdgivarna då en åldrande världsbefolkning kräver allt mer omsorg högre upp i åldrarna.” Här kan alltså oligopol-företag skära guld med täljkniv på en mycket stabil och stadigt ökande marknad. Det de här företagen som är de riktiga vinnarna på LOV – inte våra seniorer.

Det högernationalistiska styret i Haninge har nu beslutat att man vill införa LOV, lagen om valfrihetssystem, i kommunens äldreomsorg. Att äldre ska få möjlighet att välja utförare av hemtjänst eller boende kan inledningsvis låta som att det ökar de äldres frihet och ger möjlighet att välja bort dåliga aktörer, men erfarenheten från andra kommuner visar snarare på motsatsen.

Det den nuvarande kommunledningen tittar på just nu är att införa LOV för äldreboenden. Men enligt SKR är det bara 25 kommuner i hela Sverige som har det. Den överväldigande majoriteten av våra kommuner har inte tyckt att det skulle gynna dem att införa det systemet.[1] 

De senaste åren har trenden dessutom vänt, och 2021-2022 avslutade många kommuner sitt arbete med LOV medan inga nya påbörjades. LOV är ett system på tillbakagång, som låter bättre än vad det är. I en utredning från Botkyrka kommun 2019 då man avsåg att införa LOV inom hemtjänsten backade man då det visade sig att LOV skulle bli 30 miljoner kronor dyrare.[2]

På ytan låter det som att valfriheten för våra seniorer kommer öka, men i praktiken kan det bli tvärt om. Upplands Väsby är en kommun i Stockholmsregionen som införde LOV för äldreboenden redan 2014. Nu är man den kommun som ger näst mest avslag i hela Sverige på begäran från äldre att få komma till ett äldreboende.[3]

Det finns en valfrihet, men bara för den som passerar nålsögat och blir beviljad en plats. Hur kunde det bli så här? För en kommun är det ganska lätt att planera för behovet av platser på äldreboenden. Hur kommunens invånare åldras är ingen jättesvår ekvation, och så länge kommunen driver det i egen regi är över-/underkapacitet en marginell företeelse.

Även borgerliga politiker som är mer pragmatiska än ideologiska har insett tillkortakommandet med privat drift inom äldreomsorgen. I Lomma, där Moderaterna varit största parti 26 år och där all hemtjänst och alla äldreboenden var privata, bytte man 2022 fot och tog tillbaka rubbet i kommunal regi. Det var ohållbart av ekonomiska och kvalitémässiga skäl att driva äldreomsorgen privat.[4]

Med LOV finns fri etableringsrätt. Det är fritt fram för vem som helst att etablera sig. Det är också fritt fram för vem som helst att inte etablera sig. Så hur ska kommunen planera? Man kan riskera att planera för att fler bolag etablerar sig än vad det verkligen gör och plötsligt står man med en underkapacitet och får börja ge neka äldre p g a platsbrist. Eller tvärt om; att fler etablerar sig, så både kommunen och de privata bolagen står med överkapacitet vilket gör verksamheten dyrare. Oftast är en permanent överkapacitet på tomma platser en grundförutsättning för att olika val och byten av äldreboende ska kunna hanteras inom den tid man garanterar (t ex inom tre månader).

Den överkapaciteten på tomma platser måste kompenseras ekonomisk genom lägre bemanning och/eller ökade utgifter för kommunen.

LOV har länge kritiserats på grund av att det helt enkelt är omöjligt att avgöra vilka som är bra aktörer i äldreomsorgen innan man valt dem, och då är skadan ofta redan skedd. Erfarenheten säger oss också att det ofta i praktiken är väldigt liten skillnad mellan olika privata aktörer, och att många av de viktigaste måtten på en välfungerande äldreomsorg generellt är sämre än i det offentliga. Vi kan till exempel se en lägre personaltäthet, högre andel tidsbegränsat- och deltidsanställda, och större andel av personalen som inte vill jobba kvar – dåliga förutsättningar för en stabil äldreomsorg där den enskilde får utrymme till en meningsfull tillvaro. Vad är då poängen med att välja, när alla dina alternativ blir sämre av möjligheten?

Många av problemen med LOV i äldreomsorgen är samma som syns efter valfrihetsreformerna i skolan; de privata aktörerna är inte intresserade av de kostsamma brukarna, vilket leder till att det offentliga (om det finns kvar) blir överbelastat samtidigt som pengar går till de privata som bara tar sig an de lättaste mest lönsamma brukarna. Privat etablering är inte bara sämre än det offentliga, det gör även det offentliga sämre.

Andra kommuner har även sett att det uppstår en ojämlik geografisk etablering, de privata aktörerna placerar sig där de kan göra störst vinst – i rika, folktäta områden. Medan glesbygd och arbetarklassområden blir utan äldreboenden, och de äldre härifrån får flytta långt ifrån sina hem och familjer för att få plats.

Både PRO[5] och Kommunal[6] har skarpt kritiserat LOV och menar att det måste göras om eller avslutas. Detta borde mana oss att ställa frågan – när varken de äldre själva eller arbetarna vill ha “valfriheten”, vem gör vi det då för?

Vi menar att verklig frihet som äldre snarare kommer från saker som att det finns tillräckligt med personal på äldreboenden, så att man kan bli sedd som person med individuella behov. Istället för att för att allt vad livskvalitet heter sparas in på för att förbättra välfärdskapitalisters vinstmarginaler.

En friare omsorg i praktiken kan vi se exempel på i det nya arbetssättet LEIF som man infört i Värnamo[7], där omsorgen utformas efter de äldres egna önskemål. Vi finner även inspiration i arbetet med önskescheman i Junosuando[8], i Pajala kommun, som har gett personalen tillräckligt med tid för alla sina arbetsuppgifter och gjort upp med personalbristen. 

När omsorgen bara får handla om människorna kan vi så mycket bättre än LOV.

Patrik Olofsson & Ruben Isberg

Fler lästips:

Katzin, Valfrihet istället för jämlikhet?

https://socvet.se/article/view/2408/1732

Moberg, Marketization in swedish eldercare

http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1087105/FULLTEXT01.pdf

Vänstern i Haninge – nytt nummer av vår tidning ute nu

Vänstern i Haninge – nytt nummer av vår tidning är ute nu. 7 000 exemplar kommer delas ut under vecka 9. Ladda ner hela tidningen här.

Ledarartikel:

Nästa val kommer vinnas i Brandbergen och Jordbro

– Nu måste alla samlas mot högerpolitiken

 

Vi har fått en kommunledning som är en kopia av regeringen; en högernationalistisk koalition bestående av L, KD, M och SD. Angreppen på välfärden lär inte vänta på sig.  Men vi ska göra deras tid vid makten kort.

Äldreomsorgen ska privatiseras. Ett nytt kultur- och föreningshus i Jordbro skrotas. Planerna på ett badhus i Västerhaninge skrotas också. Bor man i kommunens bostadsbolag kommer man få höga hyreshöjningar.

Kommunledningen säger sig vilja satsa på villor, men struntar fullständigt i de över 30 000 som står i Haninge Bostäders bostadskö och efterfrågar en prisvärd hyresrätt.

”Kulturkriget” handlar inte om olika kulturer – det kommer handla om man är för eller emot kultur över huvud taget. Kulturparken och Handens museum och smedja är hotade. Haninge riskerar bli en kommun med mindre kultur av alla slag.

Kommunledningen följer Sverigedemokraternas retorik. Den högsta politikern i kommunen, Sven Gustafsson (m), säger att invandringen är en stor förlust för Sverige. Ett väldigt trevligt budskap till de 30 % av Haninges invånare som är födda utanför Sverige och till alla barn som har invandrade föräldrar.

Med den högernationalistiska kommunledningen har Haninge satt kurs mot en kommun som är mer auktoritär, främlingsfientlig med ökade klyftor och sämre välfärd. 

Högernationalistiskt styre i Haninge – nej tack!

Så här behöver det inte vara. Haninge är bättre än så här.

I Jordbro samlar det högernationalistiska blocket 25% av rösterna. Oppositionen fick över 70%. Men tyvärr har vi ett valdeltagande i Jordbro som är så lågt som 39,5%. Proportionerna är liknande också i Brandbergen. Skulle valdeltagandet se ut som i övriga Haninge skulle vi ha en annan kommunledning.

Vi kampanjar mot nedläggningen av Apoteket i Jordbro, för ett nytt kultur- och föreningshus, mot de höga hyreshöjningarna, för ett allaktivitetshus i Brandbergen, mer resurser till skolorna och fritidsgårdarna i Brandbergen och Jordbro bör vara öppna 7 dagar i veckan istället för 3-5 dagar.

Vi kommer att informera om vilka rättigheter man har – rösträtten. Långt fler har rösträtt i kommunalvalet än som vet om det och allt för få utnyttjar den. Lyckas vi med det, så kommer den här högernationalistiska kommunledningen bara bli en tråkig parentes i Haninges historia.

Patrik Olofsson, ordförande 
Vänsterpartiet Haninge

Privatisering av äldreomsorgen och polisanmäla barn – ”Haningealliansen” visar på klassisk högerpolitik med auktoritära drag

 

Eylem Sütcü

Anförande på kommunfullmäktige 2022-12-12 angående ”Haningealliansens” reviderade Mål och budget 2023-2024.

Vänsterpartiet har tidigare presenterat ett eget förslag till mål och budget som vi hänvisar till. Vi deltar därför inte i beslut.

Det finns anmärkningsvärda och oroande formuleringar och målsättningar i Haningealliansens reviderade budget. 

“Förskolan ska vara en trygg plats för lek och lärande med det svenska språket i fokus.” 

Förskolan ska utgå från en helhetssyn på barnet och dess behov, och barn med annat modersmål än svenska ska ges möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål, enligt skollagen. Haninge kommun ingår också i ett förvaltningsområde för nationella minoriteter och minoritetsspråk och ska enligt lagen erbjuda plats i förskola där hela eller en stor del av utbildningen bedrivs på finska. Att Haninges förskola ska ha  “svenska språket i fokus” är inte förenligt med svensk lagstiftning och kan inte vara rimligt att godkänna!

“Ej uppnådd straffbarhetsålder ska inte utgöra ett generellt hinder för att polisanmäla elever som begår brott.”

Barnkonventionen är numera lag i Sverige och barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn. Att polisanmäla barn för brott är inte barnets bästa! Straffrättsliga åtgärder är knappast den bästa vägen att bryta en kriminell utveckling hos barn. Stöd och vård genom sociala insatser är det som främst är effektivt för barn enligt forskning. Justitieombudsmannen har flera gånger riktat kritik mot att skolor polisanmäler unga elever och menar att det rent av är olämpligt att skolor har det som rutin.
Grundtanken är att ansvaret, i första hand ska vila på socialtjänsten för barn och ungdomar som begår brott och skolpersonal har också anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen. Att öppna upp för att polisanmäla fler barn är inte rätt väg att gå för ett tryggare Haninge!

“Tornberget höjer hyrorna till kommunen 2023 med i snitt 8,0 procent”

Alla påverkas av effekterna av inflationen, höjda energipriser och kraftigt ökande kostnader. Så även Haninge kommuns många verksamheter, varav många hyr sina lokaler av Tornberget. Att höja hyran så kraftigt anser vi i Vänsterpartiet skulle kunna påverka många verksamheter negativt då mycket större belopp måste skjutas till lokalkostnader. I 2023 års budget är de ökade lokalkostnaderna kompenserade men, under kommande år kommer den nya högre hyresnivån att kvarstå- men inte kompensationen. Här bör Tornberget, och i förlängningen Haninge kommun ta sitt ansvar för att verksamheter som exempelvis skolor, förskolor och äldreboenden kan bedriva goda verksamheter och inte behöva strama åt budgeten för att kunna betala sin hyra. Vi anser att en alternativ finansiering av Tornbergets ökande kostnader bör ses över, som inte riskerar påverka kvaliteten av kommunens välfärdsinsatser.

“Reducerat eller indraget studiebidrag till följd av ogiltig skolfrånvaro ska inte kompenseras av försörjningsstöd.”

Idag har en av tio unga vuxna mellan 20–25 år så dålig ekonomi att de inte har råd att betala nödvändiga omkostnader, och studenter är bland de mest drabbade. Om vi minskar möjligheterna till att få hjälp inom “systemet” riskerar vi att unga tvingas ut i ekonomisk utsatthet där försörjningen måste ske utanför systemet. Här kan den unga exempelvis tvingas skuldsätta sig, eller begå brott för att lösa sin försörjning. Haningealliansen pratar gärna om trygghet, men glömmer visst ekonomisk trygghet! 
Haninge kommun har antagit ett program för social hållbarhet med ett trygghetsperspektiv som bas. Trygghetsperspektivet utgår från en helhetssyn som inbegriper fysisk, social och ekonomisk trygghet i Haninge.
Vi i Vänsterpartiet vill såklart att våra unga ska vara närvarande i skolan och klara sin skolgång, men vi anser att kommunen ska arbeta förebyggande och utifrån orsakerna till frånvaron, hellre än att straffa och riskera att ställa unga utanför samhället! 

“Parkeringsstrategin ska revideras för att säkerställa goda parkeringsmöjligheter. Beslutet om parkeringsavgifter i Handen ska upphävas.”

Kommunernas insatser är nödvändiga för att begränsa Sveriges klimatpåverkan och vi har en nyckelroll i klimatarbetet genom vår omfattande verksamhet.
Att ändra parkeringsstrategin för att underlätta bilåkande och att ta bort parkeringsavgifter, är ett stort steg bakåt! Haninge kommun bör ta klimatkrisen på allvar, och – sitt ansvar! Haningealliansen har själva angett att de ska ha “ambitiösa miljömål” men detta verkar bara vara tomma ord kopplat till den faktiska politik de vill föra.
Vi har i kommunfullmäktige antagit ett miljö- och klimatpolitiskt program för Haninge som anger att kommunen behöver arbeta för ett transportsnålt samhälle, öka andelen fossilfria resor och underlätta valet av klimatsmarta alternativ. Det kan vi inte uppnå med fler gratis parkeringsplatser. Vänsterpartiet anser i linje med detta program att mindre fokus och pengar bör läggas på att möjliggöra och finansiera bilåkande, och större fokus ska läggas på att utveckla kollektivtrafiken, och möjligheterna att cykla och gå i Haninge. 

“Kommunen ska framöver fokusera mer på det ägda boendet i stadsbyggnadsarbetet där småhus och bostadsrätter prioriteras.”

Bostadsbristen är ett faktum. Människor bor allt trängre i de fattigaste och billigaste områdena. Samtidigt bor människor i de välbärgade områdena på allt större ytor. Bostadsbristen och trångboddheten är alltså en fråga om ekonomisk ojämlikhet där de med lägre inkomster drar nitlotten. Många tvingas bo för trångt eller med otrygga och dyra andra- och tredjehandskontrakt och unga inte kan flytta hemifrån. Länsstyrelsen i Stockholm har beräknat att det bara i Stockholms län behöver det byggas 16.000 bostäder per år fram till 2030 för att inte förvärra bostadsbristen. I den regionala utvecklingsplanen “RUFS 2050” står också att “tillgången till bostäder för alla, oavsett inkomst, behöver säkras liksom ett utbud av bostäder som passar i livets olika skeden”. Fokus på det ägda boendet med småhus och bostadsrätter riskerar att förvärra bostadskrisen, och öka den sociala utsattheten i Haninge långt ifrån den trygghet Haningealliansen pratar om.

“Kommunen ska börja planera för ett införande av Lagen om Valfrihet för särskilt boende.”

Våra välfärdstjänster ska inte säljas ut! Vi i Vänsterpartiet är inte emot valfrihet, men tills valfriheten är befriad från vinstjakt vill vi se att våra välfärdstjänster drivs i egen regi.  Det är tydligt att Kommunal i Haninge också är emot den föreslagna utvecklingen med ökad andel privata aktörer i Haninge.
Rapporter vittnar om att att lönerna är lägre, och deltids- och visstidsanställningarna är fler inom privat äldreomsorg.  De många otrygga anställningarna inom sektorn var en starkt bidragande faktor till att pandemin drabbade den svenska äldreomsorgen så hårt.
Det finns många exempel på konkurser, missförhållanden och underbemanning som har drivits fram av girighet hos privata ägare som velat få upp vinsterna.Våra skattepengar behövs i verksamheterna för att fortsätta driva vård och omsorg av god kvalitet, med hög personaltäthet och trygghet för våra äldre. De ska inte landa som vinster på de privata vårdföretagarnas konton!

Eylem Sütçü (V)

”Ett borgerligt styre med sverigedemokratisk politik” – vad betyder det?

I skrivande stund har inte den tilltänkta kommunledningen publicerat något politiskt manifest. Och det avtal som finns mellan ”Haningealliansen” (M, KD & L) och Sverigedemokraterna är heller inte offentligt. Det kanske finns skäl för det. Det skulle kanske skulle bli pinsamt för Liberalerna om det blir offentligt vilka eftergifter man gjort till SD. Nu ska det mörkas och SD:s politik ska portioneras ut pö om pö.

När det gäller ”Haningealliansens” utläggningen av den sverigedemokratiska politiken säger Christian Lindefjärd, gruppledare för Sverigedemokraterna, i senaste numret av Mitt i Haninge att ”det kommer att börja märkas på sikt, kanske inte första året men efter ett år. Vi kommer då att basunera ut vilka punkter det är som vi fått igenom”.

Så för att inte uppröra ”Haningealliansens” liberala väljare och möjligheten att sälja in det här projektet, så kommer SD vara tyst första året och acceptera bara ett fåtal punkter. Först år två ska man ”basunera ut” de politiska segrarna. Då har Liberalerna investerat för mycket i ”Haningealliansen” för att lämna styret – så är tanken.

Demokratiskt är det lite tveksamt att det finns politiska kontrakt mellan partierna i fullmäktige som inte är offentliga. Väljarna borde kunna förvänta sig mer transparens och klara besked om vilken politik som de kan förvänta sig kommande mandatperiod.

Men vad kan vi förvänta oss att Sverigedemokraterna har fått igenom för politik? Det är ingen hemlighet vilka frågor de prioriterat i sitt valmanifest och som de vill få genomslag för:

1) Tiggeriförbud

Sverigedemokraterna har länge drivit frågan om tiggeriförbud i Haninge. Både Moderaterna och Kristdemokraterna stödjer idén om ett tiggeriförbud. Idén om tiggeriförbud handlar, likt den gamla lösdriverilagen, om att fattigdomsbekämpning handlar om repressiva åtgärder. Ju mer man bekämpar de fattiga – ju färre blir de. Det är den skruvade logiken bakom idén.

Liberalerna har traditionellt varit emot ett tiggeriförbud och inget som bör hanteras på nationell nivå; man har hela tiden velat ha lösningar på EU-nivå och bidrag till länder som Bulgarien och Rumänien för att ta hand om de delar av befolkningen som inte kan försörja sig i landet.

Christian Lindefjärd, Sverigedemokraterna och Nicole Forslund, Liberalerna

Det är också frågan om det är tiggande människor som alla de nya väktarna och poliserna ska jaga? Är det väl använda resurser? Amnesty International har också många goda argument varför ett tiggeriförbud inte är rätt väg att gå. Att be om hjälp – vilket det i grunden handlar om – ska aldrig kriminaliseras. Det vore galet.

2) Återvändarombudsman

Vad sänder det för signal från kommunen till sina invandrade kommunmedlemmar? För det är signalpolitik det handlar om. Rent praktisk finns redan hjälp att få av Migrationsverket om för dem som vill återvända till sitt forna hemland och rent principiellt är det ju bäst om staten sköter migrationspolitiken. Sverigedemokraterna vill dessutom plussa på med ett kommunalt återvändarbidrag (oklart hur mycket av kommunens resurser som ska läggas på det), för att tydliggöra signalpolitiken att man verkligen inte vill ha invandrare i kommunen. Det ska också gå att få yrkesutbildningar för att kunna få jobb i sitt forna hemland.

Här någonstans kreverar ironin. Skulle vi kunna tänka tvärt om? Hur vore det om vi såg till att det fanns SFI kombinerat med yrkesutbildningar för alla som verkligen vill komma in på den svenska arbetsmarknaden? Det vore verkligen något att lägga kommunens resurser på!

Liberalerna har i alla fall gått till val på man anser att invandringen har berikat Haninge, gett oss större möjligheter och att det är positivt att vi blir fler – inte färre. Hur rimmar en Återvändarombudsman med liberal politik?

3) Kultur med ”folklig” förankring

Det är väl kul med kultur som är uppskattad i breda folklager. Problemet är bara när politiker ska börja definiera vilken kultur som är önskvärd eller mindre önskvärd. Det är en sak att uppmuntra kultur och göra kultur lättillgänglig. Politikens uppgift är aldrig att styra kulturen.

Om man vill börja uppmuntra kulturyttringar som har ”folklig” förankring (vilken är en lite luddig kategori) så utesluter man per definition ny kultur. Ny kultur behöver oftast tid på sig att nå en större publik. August Strindberg blev på 1880-talet så kritiserad och häcklad i Sverige att kände sig tvungen att lämna landet. Idag har man rest statyer över honom och han är nästan en institution inom svensk litteratur.

Sverigedemokraterna i Haninge vill ha en ”kulturbevarande” politik som bygger på ”kulturarvet”. Hade man varit ”kulturbevarande” på 1880-talet så hade nog August Strindberg aldrig fått komma tillbaka till Sverige.

Vi har sett vad dessa strävanden om ”folkligt förankrad kultur” leder till i praktiken där Sverigedemokraterna haft inflytande. Inte minst så blir biblioteken ett viktigt politiskt instrument för ”kulturbevarandet”; litteratur på andra språk ska minska, krav på medborgarskap för att låna böcker, avbrutna samarbeten med icke-svenska kulturföreningar och skulle det – gud förbjude – hänga en prideflagga utanför biblioteket är ju måttet rågat.

Frågan är om Liberalerna orkar hålla en armlängds avstånd mellan politiken och kulturen, eller om det ska in och kladdas med politiska agendor? Man ska också samsas med Kristdemokraterna som i sammanhanget talar om ”fostran och normöverföring” (vad nu exakt det innebär). Det är inte ord som direkt lugnar den bekymrade.

4) Bygg dyrt – bygg vitt

Den nya ”Haningealliansen” har gjort en stor affär av sina planer för den framtida stadsbyggnaden. Bort från de bostäder som faktiskt efterfrågas – billiga hyresrätter. Fram för villor och radhus – den framfantiserade och pittoreskt romantiska ”Trädgårdsstaden” som får Körsbärsdalen i Nangijala att framstå som ett amerikanskt project.

Men det finns en mörk baksida bakom den här bostadsstrategin. Vi är inte födda igår utan vet hur skällan lät förra gången alliansen deklarerade sin bostadspolitik och vad som egentligen ligger bakom.

I den förra bostadsstrategin Alliansen tog fram pratade man om vissa områden som ”svenskglesa” ”fattigdomsfickor”. Vi har alltså två problem i dessa områden 1) Det är för få svenskar. Det verkar vara glest mellan dem och 2) De finns fattiga människor där. Det sistnämnda är givetvis ett problem (men det har inte primärt med bostadspolitiken att göra). Vad det är för problem med det förstnämnda är ytterst oklart.

Bygger man dyrt så slår man två flugor i en smäll; det flyttar bara in höginkomsttagare och bland höginkomsttagare är etniska svenskar mer frekventa. Det skiljer hela 100 000 kr/året i medianinkomst om du är född i Sverige och om du är född utomlands. Om du bygger för att attrahera vissa välbeställda socioekonomiska grupper så får du ”svenskheten” på köpet. Du kommer inte uppleva det som så glest mellan svenskarna i ”Trädgårdsstaden”.

Fattigdomsbekämpningen liknar väldigt mycket idén om tiggeriförbud. Om man bekämpar låginkomsttagares möjligheter att få en bostad, så blir det färre låginkomsttagare. Det är den skruvade logiken.

Frågan är om Liberalerna står kvar vid det nyligen antagna programmet för social hållbarhet, som både Liberalerna och Vänsterpartiet – och majoriteten av partierna – var överens om (för ett halvår sedan i alla fall). Där pratas det inte mycket om ”Trädgårdsstaden”, utan snarare om ”tillgången till en god och ekonomiskt överkomlig bostad” för alla kommuninvånare.

Men nu ska man kampera ihop med Moderaterna och Sverigedemokraterna som bojkottade den beredning i kommunen som tog fram det kommunala programmet för social hållbarhet. Nu kommer det byggas dyrt och för rätt etnicitet.

Liberalismen i Haninge borde gå hem. Du är full.