Hamnarbetare, sopgubbar, pendeltågsstädare……. Allt stöd till de arbetare som kämpar för sina villkor och sina jobb!
Allt stöd till de arbetare som kämpar för sina villkor och sina jobb!
Vart finns det mer information om konflikten i Göteborgs hamn?
https://hamn.nu/article/2430/Fragor–svar-om-konflikten-med-APM-Terminals.html
Hur stöder man Hamnarbetarna?
Du kan swisha konfliktstöd på 1232195121, pg 625404-4, bg 871-0741 (märk gärna insättningen ”konfliktstöd”)
På Facebook kan du följa utvecklingen här:
https://www.facebook.com/groups/112615883700/
Vart finns det mer information om Stockholms sopgubbars kamp?
https://www.transportarbetaren.se/det-har-handlar-striden-om/
Hur kan man stödja sopgubbarna?
De kommer behöva ekonomiskt stöd p g a den juridiska processen i arbetsdomstolen.
Stöd sopgubbarna direkt genom Vänsterpartiet Haninge: swish 123 080 23 30 och BG 5436-9889
På Facebook kan du följa utvecklingen här:
https://www.facebook.com/Vi-stödjer-Stockholms-sopgubbar-191942611338153/
Vart finns det mer information om uppsägningen av pendeltågsstädarna?
https://www.etc.se/ekonomi/nastan-halften-av-pendeltagsstadarna-riskerar-sina-jobb
Hur kan man stödja pendeltågsstädarna?
Det finns inget organiserat just nu. Men på Facebook kan du följa utvecklingen här:
https://www.facebook.com/SEKO-Stockholm-521664987859903/
Vi ser en mängd konflikter på svensk arbetsmarknad idag.
Den gemensamma nämnaren är privatiseringar, illa genomförda upphandlingar och outsourcing av kärnverksamhet i kommuner och landsting.
Varje upphandling, varje outsourcing, bygger på att nästa entreprenör ska skruva anställningsvillkoren ytterligare ett snäpp nedåt, eller hyvla bemanningen ytterligare lite. Till slut blir det oanständigt och de anställda måste sätta ned foten.
De senaste 25 åren har Sveriges arbetare varit tillbakapressade. Pressen har aldrig bestått i öppen konfrontation i avtalsrörelserna, utan all press har skett genom ständiga upphandlingar, ständiga konkurrensutsättningar och att arbetare ställts mot arbetare genom användningen av bemanningsföretag. Den med lägst bemanning och sämst villkor gynnas alltid i ett system med ständiga upphandlingar och hårdnad konkurrens.
Stockholms läns landsting har dessutom, vad beträffar t ex upphandlingen av färdtjänsten, ständigt favoriserat bolag utan kollektivavtal.
Kommuner och landstings upphandlingar har blivit ett självspelande piano för arbetsgivarna och håller arbetarna i schack. Varje fackligt krav på bättre villkor eller högre bemanning leder ofelbart till arbetslöshet genom att den egna arbetsköparen kommer förlora det offentliga kontraktet till någon med lägre personalkostnader, om det inte går i konkurs direkt. Offentliga upphandlingar är ett effektivt sätt att tysta personalen och fackliga strävanden. Ofta räcker hotet om konkurrensutsättning för att tysta personalen och kväsa facket.
Samtidigt är dessa ständiga upphandlingar källan till problematiken med vinster i välfärden, vilket lägger ytterligare en press på arbetarna. Arbetarnas villkor ska inte bara pressas för att anbud ska vinnas – det ska pressas för att ge plats till vinst åt arbetsköparen också. I RenoNordens fall handlar det främst om att mjölka den svenska ”sopmarknaden” på skattepengar för att kapitalförsörja ett konkursmässigt norskt moderbolag. Är det en uppgift för skattebetalarna i Stockholm att hålla ett konkursmässigt bolag i Norge under armarna?
Varje gång arbetare gör motstånd mot försämring öser högern och borgerlig media moralkakor över oss om bortskämda arbetare och ”lyxstrejker”. Det spelar ingen roll vilka arbetare som protesterar, alla, allt ifrån piloter, städare, elektriker, vårdpersonal, tjänstemän, personal i skärgårstrafiken och lokförare (för att nämna några som gått ut i konflikt till försvar för sin villkor senaste tiden) har samtliga stämplats som oproportionerliga konflikter av giriga och bortskämda arbetare. Värt att notera är att de som talar om ”lyxstrejk” är samma personer som aldrig någonsin funnit något krav från någon arbetare berättigat.
Och varför ska arbetare frivilligt gå med på lönesänkningar och sämre villkor, när andra personer, särskilt i samhällets elit, aldrig någonsin skulle kunna tänka sig bromsa sin egen löneutveckling. Ericsson har, exempelvis, de senaste 15 åren sparkat 30 000 anställda i Sverige, p g a urusel skötsel av företaget. Samtidigt har 1,3 miljarder kronor betalats ut till Ericssons ledning i bonusar för väl utfört arbete. Den som får den logiken att gå ihop är nog ännu inte född. Allt medan vi, utan vidare, ska acceptera sådana excesser av överheten, förväntas vårt blod koka av ilska så fort en sopgubbe eller hamnarbetare kommer upp i över 30 000/mån med hjälp av ackord, OB och övertidsersättning. Problemet är inte att några arbetare kommer över 30 000/mån. Problemet är att det är för få arbetare som gör det.
Vi stödjer alla arbetares ansträngningar att förbättra sina villkor. Inte minst inom offentlig sektor och de kvinnodominerade yrkena finns det mycket att göra. Där kan man t o m tala om en existerande lönediskriminering. Självfallet blir inte lönerna bättre i offentlig sektor bara för att man sänker hamnarbetarnas och sopgubbarnas löner.
Vi vill att det offentliga avkommersialiseras, att det är människors och samhälleliga behov och inte privata företags vinstintressen som ska stå i centrum. Det är av strategiskt stor betydelse att dräneringen av skattemedel till privata intressen inom offentlig sektor stoppas.
Självklart måste det finnas utrymme för kommuner och landsting att anlita privata företag, men då ska det handla om perifera uppgifter som det skulle vara uppenbart onödigt att ha en egen organisation för och som behöver speciell kompetens.
Grunden för en hållbar vänsterpolitik är att det som är kommuner och landstings uppdrag skall också drivas i egen regi.
Tjänsteproduktionen organiseras mer effektivt i offentlig regi om målsättningen är en jämlik fördelning av tillgång till kvalificerad samhällsservice. Den ska styras och utvecklas demokratiskt med utgångspunkten att människorna är medborgare i ett samhälle och brukare av välfärdstjänster – inte kunder på en marknad.
Även ur medborgarperspektivet är det samhälleliga ägandet avgörande. Genom kommunalt eller statligt ägande ges de demokratiskt valda församlingarna ett övergripande ansvar för produktion av varor och tjänster. Därmed blir det möjligt att låta samhällsnyttan styra verksamheten i stället för kortsiktigt vinstmaximerande. Om samhällsnyttan får råda är det lättare att styra mot ett mer ekologiskt och socialt hållbart samhälle. En längre tidshorisont i samband med produktion av varor och tjänster gör det naturligt att ta hänsyn till hur verksamheten påverkar miljön.
Privatiseringar och entreprenader innebär därför ett allvarligt hot mot den offentliga sektorns grundidé och i lösningen på konflikterna, förutom att alla angrepp på arbetarna dras tillbaka, ingår att verksamheterna återgår i kommunal regi. Men det kan inte stanna där. Att återgå till hur det var förut räcker inte. Samhällsägda företag/verksamheter ska ha en demokratiskt beslutad ägarstrategi där samhällsnyttan, medborgarnas och personalens bästa står i centrum. Samhällsägda företag ska vara föredömen när det gäller de anställdas villkor och deltagande i företagens förvaltning och ledning.