Tyvärr mottogs motionen väldigt dåligt av kommunledningen. Man ansåg att man ”ser ett behov av att bygga fler ytor för spontanidrott på nya ställen i kommunen och i dagsläget inte prioriterar en anpassning av utegymmet på Muskö för seniorer.”
Motionen kom upp på kommunfullmäktige i mars 2020 där kommunledningen i form av Meeri Wasberg (S) och Nicole Forslund (L) argumenterad mot motionen, medan vi från Vänsterpartiet argumenterade för motionen.
Samuel Skånberg (V) tryckte särskilt på vikten att inte glömma kommunens ytterområden:
Vi ser på oro på att man lägger ner verksamhet och service i ytterområdena. Den utvecklingen vill vi inte se. Vi anser att förslaget att uppgradera och anpassa utegymmet på Muskö är ett bra förslag.
Samuel Skånberg (V), kommunfullmäktige 2020-03-09
Även motionären Lage Öhlund (-) argumenterade själv för förslaget genom att lyfta fram de äldres behov av rörelse och träning på Muskö utöver den verksamhet som bedrivs inomhus under vintern:
På Muskö under vintertid kör man med gymping och annat för pensionärer inomhus. Anledningen till att jag skrev att det skulle anpassa äldre så att de äldre ska kunna använda det lite mer och bättre under vår, sommar och höst, när vi kan vara utomhus.
Lage Öhlund (-), kommunfullmäktige 2020-03-09
Lyckligtvis slutade omröstningen med en knapp förmån för motionen. Med bara en rösts övervikt, 31-30, gick motionen igenom. Det märkliga var att denna ganska modesta motion, med ett förhållandevis väldigt litet uppdrag till kultur- och fritidsförvaltningen, väckte så negativa känslor hos kommunledningen. Alla ledamöter i de partier som ingår i den styrande alliansen – S, C, L och KD – reserverade sig mot beslutet.
Samtliga ledamöter i S, C, L och KD reserverade sig mot att rusta upp utegymmet på Muskö (protokollsutdrag KF 2020-03-09).
Nu står äntligen utegymmet klart och i slutet av november åkte några av oss från Vänsterpartiet Haninge ut och tittade skapelsen:
Entrén till utegymmet.Motionären själv, Lage Öhlund, och Tony Nicander, politisk sekreterare för Vänsterpartiet Haninge, inspekterar träningsredskapen.
Det upprustade utegymmet har blivit väldigt fint. Det är uppdelat i två delar; ena halvan är träningsdel med många redskap och andra halvan är en lite lugnare del med boulebanor och grillplats. Alltså något för de som vill hålla högt tempo och de som vill ut och röra på sig och umgås.
Vi är helt övertygade om att det upprustade utegymmet blir ett väldigt uppskattat inslag på Muskö. Även besöksnäringen på Muskö tipsar sina gäster att besöka utegymmet hos Muskö IF, så det här kommer inte bara Musköborna till gagn.
Bredvid utegymmet och Muskö IF:s klubbstuga utgår en rad terrängspår.
För den som vill få löpträning eller en trevlig promenad, så finns det flera terrängspår som utgår från utegymmet och Muskö IF:s klubbstuga. Allt ifrån dryga kilometern till milen.
Att allt sånt här finns på plats är en oerhörd vinst för folkhälsan och det till en ytterst blygsam kostnad för kommunen. Från Vänsterpartiet Haninges sida ser vi gärna att vi inventerar fler platser i Haninge där t ex utegym skulle kunna anläggas.
William Friström, ledamot i kommunfullmäktige och ersättare i kultur- och demokratinämnden
I fredags den 26 november var jag med och firade att Haninge kvinnojour fyllde trettio år. De har alltså i trettio års tid stöttat och hjälpt kvinnor i nöd lokalt här i Haninge. Det handlar både om att ta emot de invånare av behov till hjälp lokalt i Haninge, som att skaffa skyddat boende (lägenhet) för kvinnor från andra kommuner. Ett arbete som hyllas av varje människa jag någonsin mött.
Trots detta så berättade medlemmarna om hur de allt för ofta känner sig hotade inför nedläggning då kommunen, när det kommer till att göra faktisk praktisk politik som kan stötta dem och att lägga resurser på deras arbete, inte verkar lika glada i hågen. Haninge kvinnojour har för tillfället endast en lägenhet och en anställd. De har tidigare fått resurser nog för två lägenheter, när kommunen var mindre och fattigare. Förklara den logiken.
”De har också vittnat om en känsla för att kommunen inte vill hjälpa kvinnor från andra kommuner med t.ex. skyddat boende trots att en flytt av kvinnan är nödvändig.”
Nu senast så fick de kämpa för ett nytt kontrakt på tre år där pengarna ska växa utefter invånarantal. Något som de haft även innan men som kommunen ville ta bort. De har också vittnat om en känsla för att kommunen inte vill hjälpa kvinnor från andra kommuner med t.ex. skyddat boende trots att en flytt av kvinnan är nödvändig.
Vi i Vänsterpartiet skulle vilja se att kommunen säkerställer en inkomst till kvinnojouren, baserad på mängden invånare med inflationen inräknad vid varje höjning. Basen för det bör vara att de idag ska kunna ha råd med två anställda och två lägenheter. Lösningen för kvinnomisshandel är att förgöra patriarkatet. Tills dess så måste vi stödja kvinnojouren att hjälpa här och nu.
Sevim Celepli, ledamot i kommunfullmäktige och grund- och förskolenämnden.
Marknadsskolan driver på segregationen
Av Haninges alla barn i grundskolan går inte mindre än 3 237 i kommuner utanför Haninge. Idag återfinns cirka 32 % av förskolebarnen i Haninge i privata förskolor och cirka 25 % av grundskolebarnen i privata grundskolor. Några av dessa skolor finns i form av stiftelser, ekonomiska föreningar eller föräldrakooperativ men de flesta ägs av aktiebolag. Aktiebolagen finns till för att i första hand leverera vinst till sina ägare. Det kan åstadkommas genom att ha fler obehöriga lärare, dra ned på stöd från elevhälsan, minska tillgången till bibliotek, mindre skolgårdar mm. Den kanske viktigaste drivkraften för ökad lönsamhet är dock att få föräldrar att ställa sina nyfödda barn i kö. Genom detta tidiga skolval får skolföretagen i första hand barn med bra förutsättningar att tillgodogöra sig skolans undervisning. Föräldrarnas utbildningsbakgrund visar sig här vara mest avgörande för denna tidiga sortering.
I Tungelsta finns idag en kommunal grundskola med 928 elever – 622 i förskoleklass och övriga i årskurs 1-6. Där ser vi nu hur en privat skolkoncern – Jensen – ansökt om och fått tillstånd av Skolinspektionen att bygga en ny grundskola F-6, med plats för ca 400 elever. Trots att utbildningsförvaltningen gjorde bedömningen att skolkapaciteten för kommundelen var tillräcklig för de närmaste tio åren. Med Jensen uppkommer ett överskott som ”kommer att behöva hanteras”.
Med största sannolikhet kommer denna nya skola, inte minst genom en massiv marknadsföring, att locka till sig en stor del av den kommunala skolans elevunderlag. Vilket i sin tur innebär att Tungelsta skola troligen måste lägga ner sin verksamhet. Skolpengens konstruktion gör att de ekonomiska förutsättningarna för att driva skolan försvinner. De återstående eleverna ska då erbjudas plats på andra skolor. På vilket sätt har denna överetablering då bidragit till en trygg och säker skolgång för alla inblandade elever och föräldrar?
Exemplet med Jensens skola i Tungelsta visar med all önskvärd tydlighet vilka konsekvenser den fria etableringsrätten kan medföra. Istället för behovet av en jämlik och likvärdig skola i närområdet för alla elever etableras en skola som kommer att öka segregationen. Vänsterpartiet kommer att fortsätta att driva en hård kamp mot marknadsskolan och dess konsekvenser.
Med marknadskolan och dess konsekvenser blir våra egna kommunala skolor lidande. Antingen läggs de ner pga för få elever eller så effektiviseras verksamheterna där det t.ex. dras ner på extra resurser för elever med särskilda behov. Detta för att kommunen helt enkelt inte har råd när de privata skolorna med vinstintresse etablerar sig i kommunen och lockar över eleverna tillsammans med den elevpeng som skolan får.
Lärarförbundets senaste, och sista rankning av skolorna i landets kommuner visar på bedrövliga siffror. Haninge kommun är allra längst ner, på plats 290. Hur ska vi reparera den stora skada som marknadsskolan har gjort? Hur ska det bli för Tungelsta skolans framtid?
Idag är det den internationella barndagen. Idag och alla andra dagar framför oss kommer vi att fortsätta arbeta för att alla barns rättigheter ska tillgodoses och att barnets bästa ska sättas i främsta rummet i alla beslut.
Historisk bakgrund
FN:s generalförsamling antog en resolution om barnets rättigheter 1954 och i samband med det så rekommenderades alla länder att inrätta en internationell barndag för att uppmärksamma barns situation runt om i världen. Den första måndagen i oktober rekommenderades då som en barndag, men regeringarna fick själva välja datum. Sverige valde den första måndagen i oktober månad som internationella barndagen (i år var den 4 oktober den första måndagen) och UNICEF har valt att instifta den internationella barndagen den 20 november, samma datum som barnkonventionen antogs.
Den 20 november firar vi därför den internationella barndagen i Sverige och runt om i världen då FN: s konvention om barnets rättigheter antogs den 20 november 1989.
Denna dag uppmärksammas barns situation världen över och barnrättsorganisationer samlas, håller aktiviteter för barn och unga samt föreläser om barn och ungas villkor i samhället.
Haninge kommun och barns rättigheter
Haninge kommun har i samarbete med UNICEF deltagit i ett projekt tillsammans med fem andra kommuner under år 2017-2019 om hur man kan arbeta som en barnrättskommun och säkra barns rättigheter. Projektet har sin grund i UNICEFs Internationella Child Friendly Cities – program som har tillämpats i hundratals städer runt om i världen sedan 1996. År 2019 efter att projektet var över så diplomerades Haninge kommun som en barnrättskommun av UNICEF. Diplomeringen gäller i två år.
En barnrättskommun tar på sig uppgiften att arbeta utifrån barnkonventionens anda och ska säkerställa att alla som arbetar inom kommunen ska känna till barns rättigheter och beakta dessa i sitt arbete och i sina beslut. En barnrättskommun ska alltid utgå ifrån barnets bästa och ska vara självkritiska och implementera arbetssätt där barnets bästa sätts i främsta rummet (artikel 3 i barnkonventionen). I en barnrättskommun är barns delaktighet och inflytande alltid viktigt i beslut där barn berörs (artikel 12 i barnkonventionen).
Målsättning för en barnrättskommun:
1. Barnkonventionen är väl känd för alla i kommunen.
2. Barnkonventionen efterlevs på alla nivåer i kommunen.
3. Barn kan delta i planeringen, utformningen och utvärderingen av den verksamhet som är avsedd för dem.
4. Barn kan påverka frågor som är viktiga för dem.
5. Barn kan delta i medborgardialoger.
6. Barn upplever en känsla av trygghet i sin kommun
7. Barnets bästa beaktas alltid i alla ärenden som rör barn.
Att vara barnrättskommun och bära denna titel är ett stort åtagande som bör respekteras och bäras ansvarsfullt. Har Haninge kommun levt upp till sin titel som barnrättskommun?
Inte enligt Rädda barnen och den ideella föreningen Barnens träd. I en artikel i Mitt i Haninge den 30 november 2019 kritiseras Haninge kommun för att inte involvera ungdomarna i kommunen kring beslutet att lägga ner hälften av fritidsgårdarna. Ett beslut taget av ledningen (S+C+L+KD) som totalt strider mot barnkonventionens anda och barns bästa och som kom kort efter att kommunen blivit diplomerad som barnrättskommun av UNICEF. Förbundet Attention Haninge – Tyresö framförde också sin kritik kring detta beslut och menar att beslutet påverkar deras medlemmar, barn och unga med neuropsykiatriska funktionsvariationer på ett påtagligt negativt sätt. För stora fritidsgårdar och för långa resvägar är stora trösklar för unga med neuropsykiatriska funktionsvariationer, där många med stor sannolikhet kommer att bli isolerade hemma och inte ta sig till en annan fritidsgård i en annan del av kommunen.
Vänsterpartiet Haninge var starkt kritiska till detta beslut när det var uppe i kommunfullmäktige för beslut. Vår kamrat Samuel Skånberg (ledamot i kommunfullmäktige och socialnämnden) la även en motion 2019-11-04 om att upphäva beslutet om nedläggning av fritidsgårdarna. Men motionen kom upp för beslut i kommunfullmäktige 2021-03-08 (ca 1,5år senare) långt efter rekommenderad tid för när en motion ska beslutas om (inom 1år) och tyvärr efter att beslutet om nedläggningarna trätt i kraft. När motionen dock var uppe för beslut i kommunfullmäktige röstades motionen ner av ledningen. Vi som röstade för att behålla fritidsgårdarna var Vänsterpartiet, Moderaterna och partilösa Lage Öhlund, Eva Karlsson och Magnus Malmberg. Vi begärde en votering men förlorade tyvärr den med 38 röster mot 22, så beslutet om nedläggning av fritidsgårdarna blev tyvärr ett faktum.
Vilka frågor driver Vänsterpartiet Haninge för barn och ungdomar?
Vänsterpartiet har alltid varit ett parti som stått upp för de svaga i samhället, de vars röster tystas ner och de som inte får sina rättigheter tillgodosedda.
Barnen är en samhällsgrupp som sällan får sin röst hörd, även vid beslut som rör en själv, och representeras oftast av en vuxen eller myndighet. Barnen är naturligt beroende av omsorg och vård av vuxna för att leva ett värdigt liv och ha en god hälsa. Men det är sorgligt nog inte alla barn som lever under säkra och hälsosamma livförhållanden. I dessa fall är det extra viktigt att samhället tar sitt ansvar, ser och hör barnen och hjälper de till ett tryggare liv.
Vänsterpartiet Haninge menar att vi som barnrättskommun har ett stort åtagande och mycket att leva upp till för att bära denna titel. Mycket mer behöver göras än vad vi gör idag i Haninge kommun.
Vi kommer alltid att vara på barnens sida!
Några frågar som vi driver för barn och ungdomar i kommunen och som vi har budgeterat för i vår budget 2022-2023 är dessa:
Viktiga brytpunkter för barns rättigheter i Sverige:
1979: Sverige blir först i världen med att förbjuda alla former av barnaga. Författaren Astrid Lindgren var en stark frontfigur i denna fråga under 1970 talet.
1990: Sverige ratificerade barnkonventionen 1990, som ett av de första länderna. När ett land har ratificerat en konvention innebär det att landet har bundit sig folkrättsligt till att förverkliga den.
2020: Barnkonventionen blir svensk lag, barn rättigheter förstärks på ett tydligare sätt i alla beslut kring barn.
2021: Barnafrid blir strafflag. Första fällande domen för detta brott är ett fall i Haninge kommun.
Sevim Celepli, ledamot i kommunfullmäktige, grund- och förskolenämnden samt Beredningen för social hållbarhet.
Idag och alla dagar, firar vi barn och ungas rättigheter!
Region Stockholm har skickat sin sjötrafikutredning på remiss. För en skärgårdskommun som Haninge är det här en viktig fråga vilka strategier det finns för sjötrafiken i Stockholms skärgård och att vi får en sammanhållen kollektivtrafik.
Svar på remiss: Sjötrafikutredning del 1
Vi i Vänsterpartiet Haninge är i grunden positiva till den gedigna och informativa sjötrafikutredningen del 1, den andra remissrundan. I det stora hela ger det intryck av att vara en väl avvägd kompromiss av de två tidigare förslagen väl avvägt i relation till behoven av linjer och tonnage som de ser ut idag. Det är viktigt att utveckla sjötrafiken som en del av kollektivtrafiksystemet för att utnyttja dess fulla potential.
Ett kollektivtrafiksystem
Vänsterpartiet har i stockholmsregionen länge drivit frågan om att regionens kollektivtrafik borde ha ett gemensamt taxesystem, och då SL:s system. Tidtabeller och gränssnitt gentemot resenärerna skulle också integreras. Det skulle underlätta för resenärerna och tillgängliggöra skärgården för fler som idag inte har råd eller kunskapen om hur resande i skärgårdstrafiken fungerar. Utredningen lyfter upp att perspektivet ”hela resan” för resenären är en bärande del av förslaget, och att tidtabellerna för pendellinjer och skärgårdstrafiken måste integreras för att undvika ineffektivitet. Helheten kan bli bättre.
Det tillsammans med att skärgårdstrafiken från Strömkajen under lågsäsong föreslås reduceras och därmed ökar behovet av kompletterande bussresor visar på behovet av en total integrering av kollektivtrafiken i regionen avseende taxa, tidtabeller och gränssnitt. Kollektivtrafikens tillgänglighet och konkurrenskraft skulle öka och därmed bidra till uppfyllelse av målet om ökat kollektivt resande i trafikförsörjningsplanen. Vi delar således utredningens rekommendation och förslag att fortsätta utreda biljettsortiment, taxor samt försäljningskanaler och gränssnitt mot resenärer.
Mycket fokus nu, liksom i det tidigare utredningsförslaget, ägnas effektiv trafik för arbetspendlare mellan öarna och replipunkter. Det är angeläget men där är trovärdigheten svajig. Båtresan är en del i resan, men alla länkar i resan måste fungera. Finns förutsättningar för behövliga vägförbättringar? Och för ökad trafikering med bussar med ökad bagagekapacitet? Om nu folk inte ska välja att ta bilen och ytterligare korka igen vägar och parkeringar. Därtill behövs förbättringar av replipunkterna, där inblandade parter allt som oftast försinkar lösningar och skyller på varandra. För att ta ett aktuellt exempel borde väl en huttrande skärgårdstrafikant kunna förvänta sig att det offentliga ordnar ett väderskydd vid bryggan oavsett om det bekostas med hans skattepengar till stat, region eller kommun.
Ett viktigt medskick inför det fortsatta arbetet med sjötrafikutredningen är att samråda med de anställda i sjötrafiken och deras fackliga representanter. De besitter unika kunskaper och erfarenheter om trafiken och befintligt tonnage, som är värda att beakta i arbetet med att utveckla framtidens sjötrafik.
En kollektivtrafik för alla
Undersökningar, som bl a Funktionsrätt Stocholm har gjort, visar att resenärer med funktionsnedsättningar oftast är nöjda med båtarnas beskaffenhet och med bemötandet och servicen i den kollektiva sjötrafiken. Vi har sett över tillgänglighetsaspekterna och hur de beskrivs i utredningen. Tillgängligheten är inte garanterad och inte tillräckligt utredd. I återkopplingen ser vi att en viss otrygghet upplevs vid resa med båtarna /fartygen. Utredningen föreslår en förstärkt bastrafik som behovsanpassats; mindre fartyg, bättre restider, högre turtäthet. Vi är oroliga för de mindre fartygens bristande tillgänglighet. Vi vet att båtarna är olika, och detta skapar otrygghet hos resenärerna. Alla kan inte komma ombord och/eller nyttja toaletten/salongen m m. Kollektivtrafiken måste vara till för alla medborgare.
Det är av stor vikt att personal i båttrafiken har kunskap om bemötande av resenärer med funktionsvariationer. Det är en rättighet att bli bemött i trafiken och att känna sig trygg med kollektivtrafikens personal om en får ett plötsligt sjukdomstillstånd som till exempel andningsproblem, epilepsi, hjärtklappning, eller har psykosomatiska problem som ångest.
Det är absolut väsentligt att personalen erbjuds utbildningar i de här frågorna.
Funktionsrätt Stockholm rapporterar ´rapportera t ex att det kan vara en snäv marginal att byta färdmedel när de stiger av en båt och ska byta till buss. Tidsåtgången vid byten måste ta höjd för försenade båtar, detta gäller särskilt vid replipunkter då bussarnas turer är få. Vi måste belysa – ”Hela resan” – när detta koncept används. Hur lång är den estimerade bytestiden? Är denna anpassad så att alla hinner byta? Detta är särskilt viktigt vid replipunkter. Hur ser SL på reglertider i samspel mellan båt och buss? På ändstationer med tunnelbana har föraren ofta kontakt med bussar. Kan det finnas ett liknande samspel mellan förarna av båt och buss? Kan båtens personal förmedla för SL hur många som kommer? Eller att en person med elrullstol är på väg? Kan man vänta in alla trafikanter? Vi föreslår trafikvärdar vid replipunkter som ser över bryggorna och flödet av trafikanter.
Den blågöna regionledningen är bra på att skapa bombastiska rubriker. Men när man lusläser artikeln i Mitt i Haninge framgår det att i den kommande regionbudgeten finns avsatt pengar för att utreda hur skärgårdstrafiken kan bli mer miljövänlig. Det är ett ganska långt steg mellan att utreda något och faktiskt göra något.
Konsekvenser för miljön
Sjötrafiken har miljöpåverkan på klimat, natur och hälsa. Sjötrafiken har utsläpp av växthusgaser som är högre jämfört med övriga kollektivtrafikslag. Sjötrafiken har inte ställt om i lika snabb takt till förnybar energi som t ex busstrafiken. Till viss del är det inte förvånande att branscher där investeringar görs mer sällan, och där t ex livslängden på motorerna är jämförelsevis ganska långa, innebär att omställningen går långsammare. Men det är ju också ett skäl varför man måste ligga i framkant med tydliga krav och tydliga mål för att driva på den långsamma omställningen i snabbare tempo.
I Region Stockholm tog man fram ett antal miljömål 2017:
Andelen förnybar energi inom sjötrafiken ska öka
Sjötrafiken ska energieffektiviseras
Sjötrafikens utsläpp av partiklar och kväveoxider ska minska
Sjötrafiken ska minska yttre negativ miljöpåverkan i form av vågor, svall och stranderosion
Dessa mål skulle vara uppnådda i år! Ok; det är tre månader kvar av året, men vad kan hända på så kort tid. Ett annat problem med målen är; vad mäter vi? Målen är alltför diffusa för att göra någon värdering om det är bra eller dåligt.
Andelen förnybar energi inom sjötrafiken ökade från 17% 2018 till 18% 2019 (senaste siffrorna). Det är ju bra. Men är det tillräckligt bra? Ökar vi andelen förnybart med 1% om året kommer det ta 80 år till innan omställningen är klar. Det är inte tillräckligt bra.
Bra miljömål i Region Stockholm måste vara kvantitativa och beskriva det tempo som omställningen behöver ha.
En storskalig elektrifiering av regionens sjötrafik behöver en utbyggd laddinfrastruktur respektive tankinfrastruktur för vätgas när bränslecellslösningar börjar implementeras. För att åstadkomma detta behövs gott samarbete mellan regionen, Haninge och de andra berörda kommunerna, elnätsägare och leverantörer. Vänsterpartiet ser fram emot att Region Stockholm utvecklar planerna för att det ska kunna ske.
Konsekvenser för näringslivet
Vänsterpartiet anser också att man bör ta Haninge kommuns kommunstyrelseförvaltnings synpunkter på allvar när det det gäller konsekvenserna för näringslivet i Skärgården. Förvaltningen skriver:
“Det finns dock en uppenbar risk att det ger en försämring för de företagare i skärgården som är beroende av godsleveranser med skärgårdsbåtarna. Redan idag har Trafikförvaltningen byggt om flera fartyg med resultat att de i minskad omfattning, eller inte alls, kommer att kunna transportera gods till skärgårdens företagare. Under 2021 har denna situation varit uppe för diskussion och bland annat har flera företagare på Ornö och kringliggande öar drabbas. Leveranser med bil till företagare på Ornö är dock inte ett realistiskt alternativ. Det är för tids- och kostnadskrävande för de mindre leveranser som det oftast handlar om och flera verksamheter på Ornö är beroende av båtleveranserna.”
Det som påpekas har ju också en miljöaspekt; för att få ner transporterna gäller det ju att ha så få lastbärare som möjligt. Teoretiskt kan de flesta företagare ute på öarna hämta och lämna de flesta varor med sina personbilar. Men det skulle generera många transporter och det är, som påpekas, föga effektivt ekonomiskt.
Att de varor som ska transporteras till och från öarna enkelt kan gå med båt är helt avgörande för att få ner onödiga transporter.
Utökad sommarsäsong för turismen
Skärgårdstrafiken under sommaren skiljer sig från resten av året genom mycket större passagerarmängder, huvudsakligen turister och besökare till vår fantastiska skärgård, kunder till besöksnäringen. Sommartrafiken är viktigt, men lika viktig för en levande skärgård är trafiken under resten av året. Förra remissrundan visade att för många både fastboende, deltidsboende och sommargäster är det viktigt att långlinjer finns kvar, inte minst under mellansäsong.
En viktig fråga därvid som utredningen inte berör är perioderna för årets olika turlistor. WÅABs sommarsäsong omfattar för närvarande knappt två månader, från midsommar till mitten av augusti. Att förlänga sommarsäsongen är angeläget för skärgårdens näringsliv och för turister som vill uppleva skärgården.
Ovanstående synpunkter kommer Vänsterpartiet Haninge delge Region Stockholm för beaktande.
Tack till Tomas Ekman, Vänsterpartiet Region Stockholm, Petter Nilsson, Vänsterpartiet Stockholms stadshus och Röda Lanternan för tips och idéer.
