Vänstern i Haninge – nytt nummer av vår tidning är ute nu. 7 000 exemplar kommer delas ut under vecka 9. Ladda ner hela tidningen här.
Ledarartikel:
Nästa val kommer vinnas i Brandbergen och Jordbro
– Nu måste alla samlas mot högerpolitiken
Vi har fått en kommunledning som är en kopia av regeringen; en högernationalistisk koalition bestående av L, KD, M och SD. Angreppen på välfärden lär inte vänta på sig. Men vi ska göra deras tid vid makten kort.
Äldreomsorgen ska privatiseras. Ett nytt kultur- och föreningshus i Jordbro skrotas. Planerna på ett badhus i Västerhaninge skrotas också. Bor man i kommunens bostadsbolag kommer man få höga hyreshöjningar.
Kommunledningen säger sig vilja satsa på villor, men struntar fullständigt i de över 30 000 som står i Haninge Bostäders bostadskö och efterfrågar en prisvärd hyresrätt.
”Kulturkriget” handlar inte om olika kulturer – det kommer handla om man är för eller emot kultur över huvud taget. Kulturparken och Handens museum och smedja är hotade. Haninge riskerar bli en kommun med mindre kultur av alla slag.
Kommunledningen följer Sverigedemokraternas retorik. Den högsta politikern i kommunen, Sven Gustafsson (m), säger att invandringen är en stor förlust för Sverige. Ett väldigt trevligt budskap till de 30 % av Haninges invånare som är födda utanför Sverige och till alla barn som har invandrade föräldrar.
Med den högernationalistiska kommunledningen har Haninge satt kurs mot en kommun som är mer auktoritär, främlingsfientlig med ökade klyftor och sämre välfärd.
Högernationalistiskt styre i Haninge – nej tack!
Så här behöver det inte vara. Haninge är bättre än så här.
I Jordbro samlar det högernationalistiska blocket 25% av rösterna. Oppositionen fick över 70%. Men tyvärr har vi ett valdeltagande i Jordbro som är så lågt som 39,5%. Proportionerna är liknande också i Brandbergen. Skulle valdeltagandet se ut som i övriga Haninge skulle vi ha en annan kommunledning.
Vi kampanjar mot nedläggningen av Apoteket i Jordbro, för ett nytt kultur- och föreningshus, mot de höga hyreshöjningarna, för ett allaktivitetshus i Brandbergen, mer resurser till skolorna och fritidsgårdarna i Brandbergen och Jordbro bör vara öppna 7 dagar i veckan istället för 3-5 dagar.
Vi kommer att informera om vilka rättigheter man har – rösträtten. Långt fler har rösträtt i kommunalvalet än som vet om det och allt för få utnyttjar den. Lyckas vi med det, så kommer den här högernationalistiska kommunledningen bara bli en tråkig parentes i Haninges historia.
Patrik Olofsson, ordförande Vänsterpartiet Haninge
De senaste dagarna har vi i Vänsterpartiet Haninge besökt Kulturparken i centrala Handen och flera av de fantastiska föreningar som bedriver verksamheter där.
Kulturparken ligger som en kil mellan järnvägsspåret och de moderna flerfamiljshusen utmed Nynäsvägen i centrala Handen.
Här finns också Gula villan, Bagarvillan samt Alpvillan & Funkisvillan där ABF Södertörn bedriver verksamhet. Byggnaderna är uppförda under första hälften av 1900-talet, med tyngdpunkt mellan 1920- och 1940-tal. Området utgör den mest välbevarade kulturmiljön i Handen.
Områdets och verksamheternas historia
Under våra besök har vi fått lära oss om områdets och verksamheternas historia och fått ökad förståelse för områdets kulturhistoriska värde.
Vänsterpartiet i Haninge representerat av Patrik Olofsson (politisk sekreterare), Åsa Levin (förtroendevald) och Ruben Isberg (praktikant).
RoJ-teaterns verksamhet innefattar allt som har med teater, och teaterproduktion att göra.
Här får deltagarna göra såväl dramaövningar och repetera in repliker som att sy kostymer, snickra kulisser och planera en produktion.
RoJ-teatern bedriver sin verksamhet i Gamla Folkets hus fån 1928
RoJ-teatern ger också Haninges barn och undomar en möjlighet att få se teater genom rabatterade föreställningar för skolor.
RoJ-teaterns kommande föreställning Skrattmännsikan av Victor Hugo, med premiär 18 mars
Handens museum och smedja har också många skolor på besök i sin verksamhet. Här kan de uppleva historiska miljöer och få kunskap om bygdens historia och forntiden.
Handens museum & smedja
Utöver bokade besök håller museet öppet för allmänheten på utsatta tider. Museet och smedjan anordnar också marknader och olika evenemang. Dessa har ofta koppling till historia, eller lokalsamhället.
I smedjan verkar flera smeder som producerar bruksföremål och konsthantverk.
Bild inifrån Handens museumSmidesföremål
Kamp för att bevara kulturparken
Under besöken har vi haft mycket lärorika samtal.
Vi har fått ta del av visioner som verksamheterna har för området men också den kamp de fört- och fortfarande för mot Haninge kommun för att bevara byggnaderna och kulturparken.
Verksamheterna hyr av kommunen på så kallade rivningskontrakt. Detta innebär att kontrakten kan sägas upp när som helst, och att verksamheterna då står utan lokaler. Flera gånger har de fått höra att finns planer för området, och att deras verksamhet, och kulturparken är hotad.
Vikten av ett levande Haninge
RoJ-teatern vill bland annat återuppföra en dansbana intill teatern, en plats för dans och musik. De vill också utöka belysningen runtom byggnaderna för ökad trygghet.
Smedjan vill bygga en portal som välkomnar in till kulturparken, och har tankar på en park för rekreation i anslutning till smedjan och museet.
Båda verksamheterna talar med värme om vikten av ett levande Haninge, med kulturutbud, och aktiviteter för invånarna.
Varje sommar anordnas en kulturparksfestival i området, med syfte att bevara kulturparken.
Vänsterpartiet i Haninge kommer att kämpa för ett bevarande av kulturparken, vilket vi även tidigare skrivit om.
Vi vill se att kulturmiljön får leva, att föreningslivet har en plats för kulurverksamhet, och att området utvecklas till en levande och tillgänglig plats.
Kommunledningen vill ta ”ett samlat grepp” om omådet
På Kommunstyrelsen 23 januari ville vi i Vänsterpartiet att Bagarvillan skulle tillgänglighetsanpassas. Detta skulle möjliggöra att hyra ut lokalen, och få aktivitet i delar av kulurparken som i dag ligger öde. Omgivningarna har blivit ett otryggt område, som borde fyllas med folk och aktiviteter istället.
Beskedet från kommunledningen var dock att man inte kommer göra någon tillgänglighetsanpassning av Bagarvillan. Istället vill man ta ett samlat grepp om området för att hitta hyresvärd eller köpare av kulturparken. Detta anser vi är väldigt oroande.
Kulurhistoriska värden kan inte återskapas
I Haninges Kulturmiljöprogram 2020-2030 står:
”Hela samhällets historia – varje generation, och olika grupper i samhället – ska speglas i den yttre miljön. (…)
Kulturhistoriska värden som förstörts kan inte återskapas. Kommunen och andra aktörer behöver därför ta ansvar för och handskas varsamt med de särskilt värdefulla kulturmiljöerna så att även framtidens invånare kan ta del av deras historier och upplevelser. (…)
Värdefulla kulturmiljöer behöver användas aktivt genom olika verksamheter för att ge både ekonomisk bärkraft och för att deras mervärden ska vara tillgängliga för invånarna.”
Dock är det tyvärr inte särskilt troligt att Haningalliansen tar hänsyn till detta styrdokument, eller att deras ”samlade grepp” är att satsa på en lånsiktig lösning för kulturparkens bevarande.
– hur socialdemokraterna tappade bort makten i Haninge
Aftonbladet lanserar en dolkstötslegend – om Vänsterpartiet inte erbjuder sina mandat till Socialdemokraterna automatiskt och gratis, så är det vårt fel om Socialdemokraterna tappar makten. Kravet från Vänsterpartiet på förhandlingar innan vi släppte fram något S-styre var tydligen för fräckt.
Socialdemokraterna i Haninge schabblade bort möjligheterna till fortsatt styre efter valet. Förutsättningarna såg rätt så goda ut, så det är lite av ett mirakel hur man kunde tappa bollen.
Dolkstötslegenden går ut på att så fort Vänsterpartiet inte erbjuder Socialdemokraterna parlamentariskt understöd; a) automatiskt och b) gratis, så är det Vänsterpartiets fel vad andra partier gör. Att Vänsterpartiet besitter magiska egenskaper, genom att vi späker oss själva, styr hur andra partier agerar är nog ingen framkomlig argumentationslinje.
Anders Lindberg börjar sin ledartext med att konstatera att det är dåligt att i val splittra rösterna. Exemplet som ges det amerikanska presidentvalet 2000 där republikanen George W Bush, demokraten Al Gore och miljöpartisten Ralph Nader stod mot varandra. Hade inte Ralph Nader ställt upp hade (i teorin) hans väljare i stället valt Al Gore och därmed skulle vi haft en demokratisk president i stället för Bush. [1]
Ok. Det kan finnas en poäng med det. Det finns dock två problem med Anders Lindbergs resonemang; 1) Al Gore fick ju de facto flest röster i det amerikanska presidentvalet 2000. Han vann i ”fel” delstater och fick för få elektorsröster. USA har ett trasigt valsystem och flest röster garanterar inte valseger. 2) Hur i hela friden är detta exempel tillämpbart på Vänsterpartiet i Haninge?
Det kan naturligtvis av vissa socialdemokrater upplevas som ett fullständigt övergrepp att Vänsterpartiet över huvud taget ställer upp i val. Det är inte bara de vänsterpartistiska mandaten som ska tillfalla Socialdemokraterna per automatik och utan motprestation. Anders Lindberg kanske tycker att det är en bättre ordning om Vänsterpartiet inte ställer upp alls och att Vänsterpartiets väljare röstar på Socialdemokraterna direkt.
Om det är så att man vill gnälla om ”splittrade röster” i Haninge, så är det inte Vänsterpartiet man ska gå på. Då bör man ju snarare titta på Miljöpartiet (2,62 %) och Rättvisepartiet (2,28 %) som bägge tillhör den vänstra halvan av det politiska spektrat och hamnade under den kommunala spärren på 3 %. Det är nästan 5 % av rösterna som inte gav några mandat. Hade dessa partier kommit in hade det inte spelat någon roll att Liberalerna och Kristdemokraterna förenats med Moderaterna och Sverigedemokraterna – det högernationalistiska blocket hade haft en majoritet emot sig.
Vänsterpartiet ser ingen poäng i att gnälla om ”splittrade röster”, men om Anders Lindberg nu vill göra det så kan han lämna Vänsterpartiet utanför.
Anders Lindberg har även ett tunt resonemang om pliktetik och konsekvensetik, som om det bara gäller Vänsterpartiet. Hur skulle det vara med att börja etikdiskussionen med att klargöra ansvarsfördelningen?
Alla partier ansvarar för sitt eget agerande. Om Socialdemokraterna aspirerar på att styra kommunen, så är det deras ansvar att se till att man har ett parlamentariskt underlag. För Liberalernas och Kristdemokraternas del så är det deras ansvar att stå för att man har lättare att samarbeta med Sverigedemokraterna än med Vänsterpartiet. Det kan omöjligt vara på annat sätt än att ansvarsfördelningen faller så.
Detta gör att konsekvensetiken i allra högsta grad även gäller de andra partierna. Vilka mått och steg har de tagit för att en annan utveckling skulle varit möjlig? Varken Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna eller Kristdemokraterna (de som utgjorde den tänkta kommunledningen) har lagt två strån i kors för att det skulle materialiseras. Har man som ”princip” att man inte förhandlar med Vänsterpartiet, så får man skylla sig själv.
Det som i själva verket hände var att vi hade två korta möten med koalitionen S, C, L & KD i slutet av oktober där vi presenterade att vår utgångspunkt i förhandlingarna var att vi skulle ingå i styret och ha reellt politiskt inflytande. Vi hade gått framåt i valet, vi är större än C, L & KD och det fanns ingen majoritet för koalitionen utan oss. Vi ansåg att vi hade en mycket god position att förhandla utifrån och att det vore högst rimligt för koalitionen att förhandla med oss.
Det fanns inget erbjudande från koalitionen av någon som helst materiell karaktär. I bästa fall skulle de kunna lova att lyssna på oss mer. Och där bröt man kontakten, då man inte var intresserade av att över huvud taget förhandla med Vänsterpartiet. Det var under de andra partiernas ”värdighet”.
Det är inget vi gråter över. Vill man inte förhandla så vill man inte. Men då finns det inte på kartan att man kan lämpa över ansvaret på oss. Avbryter man förhandlingarna, utan att ens komma med ett motbud så tar man också själv ett huvudansvar för att man saknar parlamentariskt stöd.
Det som hände sedan var kanske det mest märkliga i hela processen. Inför kommunfullmäktige 7 november gick koalitionen ut med ett pressmeddelande om att de ”utgör det största organiserade samarbetet i kommunfullmäktige efter valet 2022 och är utifrån det villiga att fortsätta ta ansvar framåt och dessutom fortsatt söka stöd brett bland alla fullmäktiges partier.”
Man gick alltså till kommunfullmäktige med ambitionen att ta över i minoritet – utan att prata med något annat parti (Vänsterpartiet inkluderat) och med en förhoppning att alla bara skulle falla i gråt av tacksamhet över det axlade ansvaret och släppa igenom koalitionen. För att krydda anrättningen så låg också antalet ledamöter i de kommunala nämnderna på bordet. Om vi i Vänsterpartiet skulle ha röstat med koalitionen skulle vi också ha förlorat alla platser i nämnderna, och därmed vår bästa möjlighet till både insyn och inflytande i politiken de kommande 4 åren.
Skulle vi släppt fram koalitionen riskerade vi alltså att samtidigt förlora allt för egen del.
– Kallt stål! Ge dem kallt stål! Så måste taktiken formulerats i koalitionens ledningscentral. En inte helt okänd socialdemokratisk specialitet. [2]
Vänsterpartiet hade varit uppstudsigt veckorna innan och krävt förhandlingar. Nu skulle vi betala priset för det; genom att ändå krypa till korset och släppa igenom koalitionen och samtidigt förlora våra nämndplatser. Vänsterpartiet skulle förnedras.
Det som hände på kommunfullmäktige den 7 november var att vi bordlade alla valärenden. Då skulle vi få ytterligare några veckor till förhandlingar. Men eftersom koalitionen – av princip – även fortsättningsvis inte förhandlar med Vänsterpartiet, så hände det ändå inte ett jota på den fronten.
Det som istället hände var att koalitionen började falla samman. Liberalerna och Kristdemokraterna började göra allt tätare avstickare till Moderaternas och Sverigedemokraternas gemensamma del av kommunhuset och till slut började regelrätta förhandlingar mellan de fyra partierna.
Haninge kopier det nationella styret; ”Ett borgerligt styre med sverigedemokratisk politik” – M, KD & L tar hand om kommunalrådsposterna. SD tillhandahåller politiken.
Värt att notera är att Liberalerna och Kristdemokraterna, som ansåg sig för fina för att förhandla med Vänsterpartiet inte hade några problem med att förhandla med Sverigedemokraterna. Det finns en politisk uppgörelse mellan L, KD och M med SD som man sagt man ska stämma av en gång i halvåret där SD ska få bocka av sina punkter.
Det är i sig inte konstigt att det är så. Det som är konstigt är att man utåt låtsas som att det inte förhåller sig på det viset. Oklart vem det är man tror man lurar. Mest sig själva verkar det som.
När den nya kommunledningen sedan lanserades hävdade Socialdemokraterna att de blivit tagna på sängen och inte informerats av sina forna kollegor att de bytt fot till högernationalistiska blocket. [3]
Oavsett om det är lögn eller sanning så är det lika talande för Socialdemokraterna i Haninge.
Anders Lindbergs slutsats av hela den här historien är att Vänsterpartiet ”har blivit mer renläriga och kompromisslösa.” När det gäller det ”renläriga” i att vilja ingå i en kommunledning med S, C, L & KD, så skulle nog en korrektare beskrivning vara att Vänsterpartiet knappast varit mer pragmatiskt någonsin än det är idag. När det gäller det ”kompromisslösa” så är det så att vi kompromisslöst kräver förhandlingar. I själva förhandlingar kan ju varken Anders Lindberg eller någon annan socialdemokrat i Haninge kommunhus uttala sig om vår ”kompromisslöshet” i och med att man aldrig förhandlat med oss.
Glädjande nog har vi efter debaclet i kommunhuset haft direkta förhandlingar parti-parti med den socialdemokratiska arbetarekommunen i Haninge. Där lyckades vi komma överens om fördelningen av en del kommunala uppdrag och politiska resurser som båda parter är nöjda med för den kommande perioden i opposition. Tänk vart vi hade varit om dessa förhandlingar förts i oktober i stället?
Kvar blir då den konsekvensetiska frågan för Anders Lindberg; vad blir det av en socialdemokrati som bara ältar en dolkstötslegend? Som inte ser en enda brist i sitt eget agerande? Där alla problem bara skapas av andra? Ett sådant parti tar inte makten 2026.
Patrik Olofsson Petar Kotljarevski Åsa Levin
Vänsterpartiet Haninges
förhandlingsdelegation
Anförande på kommunfullmäktige 2022-12-12 angående ”Haningealliansens” reviderade Mål och budget 2023-2024.
Vänsterpartiet har tidigare presenterat ett eget förslag till mål och budget som vi hänvisar till. Vi deltar därför inte i beslut.
Det finns anmärkningsvärda och oroande formuleringar och målsättningar i Haningealliansens reviderade budget.
“Förskolan ska vara en trygg plats för lek och lärande med det svenska språket i fokus.”
Förskolan ska utgå från en helhetssyn på barnet och dess behov, och barn med annat modersmål än svenska ska ges möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål, enligt skollagen. Haninge kommun ingår också i ett förvaltningsområde för nationella minoriteter och minoritetsspråk och ska enligt lagen erbjuda plats i förskola där hela eller en stor del av utbildningen bedrivs på finska. Att Haninges förskola ska ha “svenska språket i fokus” är inte förenligt med svensk lagstiftning och kan inte vara rimligt att godkänna!
“Ej uppnådd straffbarhetsålder ska inte utgöra ett generellt hinder för att polisanmäla elever som begår brott.”
Barnkonventionen är numera lag i Sverige och barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn. Att polisanmäla barn för brott är inte barnets bästa! Straffrättsliga åtgärder är knappast den bästa vägen att bryta en kriminell utveckling hos barn. Stöd och vård genom sociala insatser är det som främst är effektivt för barn enligt forskning. Justitieombudsmannen har flera gånger riktat kritik mot att skolor polisanmäler unga elever och menar att det rent av är olämpligt att skolor har det som rutin. Grundtanken är att ansvaret, i första hand ska vila på socialtjänsten för barn och ungdomar som begår brott och skolpersonal har också anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen. Att öppna upp för att polisanmäla fler barn är inte rätt väg att gå för ett tryggare Haninge!
“Tornberget höjer hyrorna till kommunen 2023 med i snitt 8,0 procent”
Alla påverkas av effekterna av inflationen, höjda energipriser och kraftigt ökande kostnader. Så även Haninge kommuns många verksamheter, varav många hyr sina lokaler av Tornberget. Att höja hyran så kraftigt anser vi i Vänsterpartiet skulle kunna påverka många verksamheter negativt då mycket större belopp måste skjutas till lokalkostnader. I 2023 års budget är de ökade lokalkostnaderna kompenserade men, under kommande år kommer den nya högre hyresnivån att kvarstå- men inte kompensationen. Här bör Tornberget, och i förlängningen Haninge kommun ta sitt ansvar för att verksamheter som exempelvis skolor, förskolor och äldreboenden kan bedriva goda verksamheter och inte behöva strama åt budgeten för att kunna betala sin hyra. Vi anser att en alternativ finansiering av Tornbergets ökande kostnader bör ses över, som inte riskerar påverka kvaliteten av kommunens välfärdsinsatser.
“Reducerat eller indraget studiebidrag till följd av ogiltig skolfrånvaro ska inte kompenseras av försörjningsstöd.”
Idag har en av tio unga vuxna mellan 20–25 år så dålig ekonomi att de inte har råd att betala nödvändiga omkostnader, och studenter är bland de mest drabbade. Om vi minskar möjligheterna till att få hjälp inom “systemet” riskerar vi att unga tvingas ut i ekonomisk utsatthet där försörjningen måste ske utanför systemet. Här kan den unga exempelvis tvingas skuldsätta sig, eller begå brott för att lösa sin försörjning. Haningealliansen pratar gärna om trygghet, men glömmer visst ekonomisk trygghet! Haninge kommun har antagit ett program för social hållbarhet med ett trygghetsperspektiv som bas. Trygghetsperspektivet utgår från en helhetssyn som inbegriper fysisk, social och ekonomisk trygghet i Haninge. Vi i Vänsterpartiet vill såklart att våra unga ska vara närvarande i skolan och klara sin skolgång, men vi anser att kommunen ska arbeta förebyggande och utifrån orsakerna till frånvaron, hellre än att straffa och riskera att ställa unga utanför samhället!
“Parkeringsstrategin ska revideras för att säkerställa goda parkeringsmöjligheter. Beslutet om parkeringsavgifter i Handen ska upphävas.”
Kommunernas insatser är nödvändiga för att begränsa Sveriges klimatpåverkan och vi har en nyckelroll i klimatarbetet genom vår omfattande verksamhet. Att ändra parkeringsstrategin för att underlätta bilåkande och att ta bort parkeringsavgifter, är ett stort steg bakåt! Haninge kommun bör ta klimatkrisen på allvar, och – sitt ansvar! Haningealliansen har själva angett att de ska ha “ambitiösa miljömål” men detta verkar bara vara tomma ord kopplat till den faktiska politik de vill föra. Vi har i kommunfullmäktige antagit ett miljö- och klimatpolitiskt program för Haninge som anger att kommunen behöver arbeta för ett transportsnålt samhälle, öka andelen fossilfria resor och underlätta valet av klimatsmarta alternativ. Det kan vi inte uppnå med fler gratis parkeringsplatser. Vänsterpartiet anser i linje med detta program att mindre fokus och pengar bör läggas på att möjliggöra och finansiera bilåkande, och större fokus ska läggas på att utveckla kollektivtrafiken, och möjligheterna att cykla och gå i Haninge.
“Kommunen ska framöver fokusera mer på det ägda boendet i stadsbyggnadsarbetet där småhus och bostadsrätter prioriteras.”
Bostadsbristen är ett faktum. Människor bor allt trängre i de fattigaste och billigaste områdena. Samtidigt bor människor i de välbärgade områdena på allt större ytor. Bostadsbristen och trångboddheten är alltså en fråga om ekonomisk ojämlikhet där de med lägre inkomster drar nitlotten. Många tvingas bo för trångt eller med otrygga och dyra andra- och tredjehandskontrakt och unga inte kan flytta hemifrån. Länsstyrelsen i Stockholm har beräknat att det bara i Stockholms län behöver det byggas 16.000 bostäder per år fram till 2030 för att inte förvärra bostadsbristen. I den regionala utvecklingsplanen “RUFS 2050” står också att “tillgången till bostäder för alla, oavsett inkomst, behöver säkras liksom ett utbud av bostäder som passar i livets olika skeden”. Fokus på det ägda boendet med småhus och bostadsrätter riskerar att förvärra bostadskrisen, och öka den sociala utsattheten i Haninge långt ifrån den trygghet Haningealliansen pratar om.
“Kommunen ska börja planera för ett införande av Lagen om Valfrihet för särskilt boende.”
Våra välfärdstjänster ska inte säljas ut! Vi i Vänsterpartiet är inte emot valfrihet, men tills valfriheten är befriad från vinstjakt vill vi se att våra välfärdstjänster drivs i egen regi. Det är tydligt att Kommunal i Haninge också är emot den föreslagna utvecklingen med ökad andel privata aktörer i Haninge. Rapporter vittnar om att att lönerna är lägre, och deltids- och visstidsanställningarna är fler inom privat äldreomsorg. De många otrygga anställningarna inom sektorn var en starkt bidragande faktor till att pandemin drabbade den svenska äldreomsorgen så hårt. Det finns många exempel på konkurser, missförhållanden och underbemanning som har drivits fram av girighet hos privata ägare som velat få upp vinsterna.Våra skattepengar behövs i verksamheterna för att fortsätta driva vård och omsorg av god kvalitet, med hög personaltäthet och trygghet för våra äldre. De ska inte landa som vinster på de privata vårdföretagarnas konton!
I skrivande stund har inte den tilltänkta kommunledningen publicerat något politiskt manifest. Och det avtal som finns mellan ”Haningealliansen” (M, KD & L) och Sverigedemokraterna är heller inte offentligt. Det kanske finns skäl för det. Det skulle kanske skulle bli pinsamt för Liberalerna om det blir offentligt vilka eftergifter man gjort till SD. Nu ska det mörkas och SD:s politik ska portioneras ut pö om pö.
När det gäller ”Haningealliansens” utläggningen av den sverigedemokratiska politiken säger Christian Lindefjärd, gruppledare för Sverigedemokraterna, i senaste numret av Mitt i Haninge att ”det kommer att börja märkas på sikt, kanske inte första året men efter ett år. Vi kommer då att basunera ut vilka punkter det är som vi fått igenom”.
Så för att inte uppröra ”Haningealliansens” liberala väljare och möjligheten att sälja in det här projektet, så kommer SD vara tyst första året och acceptera bara ett fåtal punkter. Först år två ska man ”basunera ut” de politiska segrarna. Då har Liberalerna investerat för mycket i ”Haningealliansen” för att lämna styret – så är tanken.
Demokratiskt är det lite tveksamt att det finns politiska kontrakt mellan partierna i fullmäktige som inte är offentliga. Väljarna borde kunna förvänta sig mer transparens och klara besked om vilken politik som de kan förvänta sig kommande mandatperiod.
Men vad kan vi förvänta oss att Sverigedemokraterna har fått igenom för politik? Det är ingen hemlighet vilka frågor de prioriterat i sitt valmanifest och som de vill få genomslag för:
1) Tiggeriförbud
Sverigedemokraterna har länge drivit frågan om tiggeriförbud i Haninge. Både Moderaterna och Kristdemokraterna stödjer idén om ett tiggeriförbud. Idén om tiggeriförbud handlar, likt den gamla lösdriverilagen, om att fattigdomsbekämpning handlar om repressiva åtgärder. Ju mer man bekämpar de fattiga – ju färre blir de. Det är den skruvade logiken bakom idén.
Liberalerna har traditionellt varit emot ett tiggeriförbud och inget som bör hanteras på nationell nivå; man har hela tiden velat ha lösningar på EU-nivå och bidrag till länder som Bulgarien och Rumänien för att ta hand om de delar av befolkningen som inte kan försörja sig i landet.
Christian Lindefjärd, Sverigedemokraterna och Nicole Forslund, Liberalerna
Det är också frågan om det är tiggande människor som alla de nya väktarna och poliserna ska jaga? Är det väl använda resurser? Amnesty International har ocksåmånga goda argument varför ett tiggeriförbud inte är rätt väg att gå. Att be om hjälp – vilket det i grunden handlar om – ska aldrig kriminaliseras. Det vore galet.
2) Återvändarombudsman
Vad sänder det för signal från kommunen till sina invandrade kommunmedlemmar? För det är signalpolitik det handlar om. Rent praktisk finns redan hjälp att få av Migrationsverket om för dem som vill återvända till sitt forna hemland och rent principiellt är det ju bäst om staten sköter migrationspolitiken. Sverigedemokraterna vill dessutom plussa på med ett kommunalt återvändarbidrag (oklart hur mycket av kommunens resurser som ska läggas på det), för att tydliggöra signalpolitiken att man verkligen inte vill ha invandrare i kommunen. Det ska också gå att få yrkesutbildningar för att kunna få jobb i sitt forna hemland.
Här någonstans kreverar ironin. Skulle vi kunna tänka tvärt om? Hur vore det om vi såg till att det fanns SFI kombinerat med yrkesutbildningar för alla som verkligen vill komma in på den svenska arbetsmarknaden? Det vore verkligen något att lägga kommunens resurser på!
Liberalerna har i alla fall gått till val på man anser att invandringen har berikat Haninge, gett oss större möjligheter och att det är positivt att vi blir fler – inte färre. Hur rimmar en Återvändarombudsman med liberal politik?
3) Kultur med ”folklig” förankring
Det är väl kul med kultur som är uppskattad i breda folklager. Problemet är bara när politiker ska börja definiera vilken kultur som är önskvärd eller mindre önskvärd. Det är en sak att uppmuntra kultur och göra kultur lättillgänglig. Politikens uppgift är aldrig att styra kulturen.
Om man vill börja uppmuntra kulturyttringar som har ”folklig” förankring (vilken är en lite luddig kategori) så utesluter man per definition ny kultur. Ny kultur behöver oftast tid på sig att nå en större publik. August Strindberg blev på 1880-talet så kritiserad och häcklad i Sverige att kände sig tvungen att lämna landet. Idag har man rest statyer över honom och han är nästan en institution inom svensk litteratur.
Sverigedemokraterna i Haninge vill ha en ”kulturbevarande” politik som bygger på ”kulturarvet”. Hade man varit ”kulturbevarande” på 1880-talet så hade nog August Strindberg aldrig fått komma tillbaka till Sverige.
Vi har sett vad dessa strävanden om ”folkligt förankrad kultur” leder till i praktiken där Sverigedemokraterna haft inflytande. Inte minst så blir biblioteken ett viktigt politiskt instrument för ”kulturbevarandet”; litteratur på andra språk ska minska, krav på medborgarskap för att låna böcker, avbrutna samarbeten med icke-svenska kulturföreningar och skulle det – gud förbjude – hänga en prideflagga utanför biblioteket är ju måttet rågat.
Frågan är om Liberalerna orkar hålla en armlängds avstånd mellan politiken och kulturen, eller om det ska in och kladdas med politiska agendor? Man ska också samsas med Kristdemokraterna som i sammanhanget talar om ”fostran och normöverföring” (vad nu exakt det innebär). Det är inte ord som direkt lugnar den bekymrade.
4) Bygg dyrt – bygg vitt
Den nya ”Haningealliansen” har gjort en stor affär av sina planer för den framtida stadsbyggnaden. Bort från de bostäder som faktiskt efterfrågas – billiga hyresrätter. Fram för villor och radhus – den framfantiserade och pittoreskt romantiska ”Trädgårdsstaden” som får Körsbärsdalen i Nangijala att framstå som ett amerikanskt project.
Men det finns en mörk baksida bakom den här bostadsstrategin. Vi är inte födda igår utan vet hur skällan lät förra gången alliansen deklarerade sin bostadspolitik och vad som egentligen ligger bakom.
I den förra bostadsstrategin Alliansen tog fram pratade man om vissa områden som ”svenskglesa” ”fattigdomsfickor”. Vi har alltså två problem i dessa områden 1) Det är för få svenskar. Det verkar vara glest mellan dem och 2) De finns fattiga människor där. Det sistnämnda är givetvis ett problem (men det har inte primärt med bostadspolitiken att göra). Vad det är för problem med det förstnämnda är ytterst oklart.
Bygger man dyrt så slår man två flugor i en smäll; det flyttar bara in höginkomsttagare och bland höginkomsttagare är etniska svenskar mer frekventa. Det skiljer hela 100 000 kr/året i medianinkomst om du är född i Sverige och om du är född utomlands. Om du bygger för att attrahera vissa välbeställda socioekonomiska grupper så får du ”svenskheten” på köpet. Du kommer inte uppleva det som så glest mellan svenskarna i ”Trädgårdsstaden”.
Fattigdomsbekämpningen liknar väldigt mycket idén om tiggeriförbud. Om man bekämpar låginkomsttagares möjligheter att få en bostad, så blir det färre låginkomsttagare. Det är den skruvade logiken.
Frågan är om Liberalerna står kvar vid det nyligen antagna programmet för social hållbarhet, som både Liberalerna och Vänsterpartiet – och majoriteten av partierna – var överens om (för ett halvår sedan i alla fall). Där pratas det inte mycket om ”Trädgårdsstaden”, utan snarare om ”tillgången till en god och ekonomiskt överkomlig bostad” för alla kommuninvånare.
Men nu ska man kampera ihop med Moderaterna och Sverigedemokraterna som bojkottade den beredning i kommunen som tog fram det kommunala programmet för social hållbarhet. Nu kommer det byggas dyrt och för rätt etnicitet.
