Skip to main content

Hemtjänstens flytt till Handen görs om

Skrivet av haninge den . Postad i Äldreomsorg, Arbetsrätt, Brandbergen, Hållbarhet, Personal, Vänsterpartiet Haninge. Inga kommentarer till Hemtjänstens flytt till Handen görs om

Jag tycker det är bra att man gör om och gör rätt. Även beslutet att hemtjänstgruppen är kvar i Brandbergen och inte behöver ha längre transportsträckor till ärenden än nödvändigt är positivt.

Åsa Bååth, gruppledare för Vänsterpartiet och ledamot i äldrenämnden

Åsa Bååth, gruppledare för Vänsterpartiet i Haninge

Haninge kommuns planering om flytt av hemtjänstgrupperna i Handen och Brandbergen till en ny lokal på Hanverkarvägen i Handen skjuts upp för att göra om och göra rätt.

Man har fått mycket kritik för att mitt i pandemin flytta ihop två arbetsgrupper till en lokal. Det rör ca 50 anställda. Det har även framförts kritik att man inte följt gällande regelverk att göra risk- och konsekvensanalyser och att inte koppla in Kommunal inför flytten.

En annan kritik är att flytta hemtjänstgruppen i Brandbergen. Den har många ärenden i Brandbergen och täcker även områden Vendelsömalm, Vendelsö, Lötkärr och Gudö. Med en permanent lokal i Handen skulle det innebära mycket längre transportsträckor. Den närmaste vägen från Handen till Vendelsö – Gudö är Gudöbroleden och det är ju allmänt känt om de otroliga köerna som är där i rusningstid.

Mycket dålig arbetsmiljö att sitta fast i en kö och känna sig stressad när man har tidsgränser mellan ärenden. Man kan krångla sig på små vägar men slutklämmen måste man ta Gudöbroleden. Även klimatmålen påverkas negativt med längre körsträckor.

Nu har kommunen backat och tagit nya beslut, vilket känns positivt att man kan göra om och göra rätt. Flytten till Hantverkarvägen kommer ske för hemtjänstgruppen i Handen efter en riksoch konsekvensanalys, och Kommunal finns nu med i bilden.

Däremot kommer hemtjänsten i Brandbergen fortsätta i sina gamla lokaler i Brandbergen. Behovet av en ny lokal finns kvar för den är inte till ändamålsenlig, men man väljer att fortsätta söka en annan lokal än Handen.

Det finns även en flytt från hemtjänst i Västerhaninge till Handen och det beror på att befintliga lokaler ska rivas. Man letar nya lokaler i Västerhaninge och tills vidare kommer man vara i de befintliga lokalerna på Rudsjöterassen i Handen. Där finns idag den hemtjänstgrupp som kommer flytta till Hantverkarvägen. En stor fördel där är närheten till pendeltågsstationen när man ska till och från ärenden.

– Jag tycker det är bra att man gör om och gör rätt. Även beslutet att hemtjänstgruppen är kvar i Brandbergen och inte behöver ha längre transportsträckor till ärenden än nödvändigt är positivt, säger Åsa Bååth, gruppledare för Vänsterpartiet Haninge och ledamot i äldrenämnden och fortsätter:
– Haninge kommun har stora avstånd och behovet av att hemtjänstgrupper finns på flera platser istället för centralt är viktigt. Ju kortare tid till ärenden desto mer tid finns att fördela till brukarna.

Kapitalets automatik – mänskliga robotar & systematisk dumhet

Skrivet av haninge den . Postad i Arbetsrätt, Artiklar, Demokrati, Hållbarhet. Inga kommentarer till Kapitalets automatik – mänskliga robotar & systematisk dumhet

Mikael Nyberg har skrivit en avslöjande och mycket läsvärd bok om kapitalismens utveckling och vilka uttryck den tar sig i dagens arbetsliv. I tjugosju kapitel tar han upp hur den nya tekniken inte minst leder till socialt utarmade arbetsplatser, att automatiseringen sitter fast i ”kapitalets automatik”.

Vi får följa utvecklingen, ofta genom hans egen erfarenhet från arbetslivet. Från det att han satt med att addera belopp med manuella räknemaskiner till dagens teknik där OCR-nummer, streckkoder och e-fakturor har ersatt gårdagens arbete. Där algoritmer tagit över det mesta av handeln med värdepapper, där artificiell intelligens svarar i telefon och chattrobotar hantera kundfrågor på nätet. Men på de följande drygt 400 sidorna visar Nyberg på hur den tekniska revolutionen har fastnat i ett socialt bakslag.

Mikael Nyberg

Karl Marx skrev i slutet av 1800-talet om den tidiga industrikapitalismen: ”Den kapitalistiska produktionen kan endast utveckla produktionstekniken och den samhälleliga organisationen genom att samtidigt förstöra all rikedoms urkällor: jorden och arbetaren.” Han noterade hur industrialiseringen av jordbruket ledde till en utarmning av åkrarna och hur något likande skedde med de människor som försvann från lantbruk och hantverk. Män, kvinnor och barn sögs in i fabrikerna och förvandlades från tänkande varelser med allsidiga förmågor till en kuvad, standardiserad arbetskraft.

Misshandeln av naturen fortsätter idag i större skala med skogsskövlingarna, den agroindustriella rovdriften, utfiskningen av världshaven och anhopningen av växthusgaser i atmosfären. Förbrukningen av fossila bränslen ökar trots att riskerna är kända.

Arbetslivet är för många anställda ett liv i diktatur, konstaterar författaren. Köparen av arbetskraften har rätt att efter eget tycke disponera den inhandlade varan. Människan som följde med i transaktionen är skyldig att rätta sig efter sina chefers beslut. Något som vi idag får ett träffande exempel på genom LAS-frågan och de krav som arbetsköparen, genom Svensk Näringsliv, ställer för att gå med på ett nytt centralt avtal.

De landvinningar som lönearbetare under 1900-talet kunde tillskansa sig har nu bytts i sin motsats. Kollektiven på arbetsplatserna har blivit svagare. Företagen har börjat lösgöra sig från överenskommelser som reglerat arbetet. Nu ser vi hur springluncher, gigföretag inom flera branscher, tidigare vanliga tillsvidareanställda omvandlade till egenföretagare m fl exempel sätter regler om arbetsmiljö och arbetstid ur spel.

För att inte tala om Amazon, företaget som ska kunna leverera allsköns produkter till våra hem på kortast möjliga tid och på enklast möjliga sätt. Men till vilket pris för den enskilde arbetstagaren på sin supermoderna arbetsplats i Eskilstuna? Övervakad och styrd in i minsta detalj ska hen förväntas genomföra de rörelsemönster som bestäms av handscannern, kopplad till ett centralt datasystem. Företaget ser hela tiden var du är i lokalen. Nyberg beskriver på ett övertygande sätt vilka arbetsvillkor som väntar kring hörnet om denna typ av företag ska bli stilbildande framöver.

Nyberg avslutar sitt förord med orden ” Efter det nyliberalt färgade segertåget vacklar företagsamhetens självutnämnda företrädare nu i sin framtidstro. De anar vreden utanför glaspalatsen och famlar efter krafter som kan avleda den”. Och slutorden ”Vad gör vi av vår vrede? Det är frågan.”

En berättigad fråga. En alltmer uppkopplad värld kan ta del av de avgrundslika skillnader i livsvillkor som framträder globalt men också inom enskilda länder. Allt fler ifrågasätter de enorma klyftorna mellan rika och fattiga, mellan styrda och styrande. Och inte minst, vilka konsekvenser det medför på arbetslivets område.

Boken finns på Verbal förlag – läs den!

Av Göran Johansson

Mikael Nyberg har även gett ut:

Det stora tågrånet – Tåg som inte går i tid. Tåg som inte går alls. Nedfallna kontakt­ledningar. Haverier. Dödsolyckor. Den svenska järnvägen är i kris. Och det beror inte främst på snön. Tågtrafik kräver samordning och planering. Men svenska politiker bestämde i slutet av 1980-talet att det skulle fungera bättre med marknadsmekanismer.

Kapitalet.se – Industrisamhället har gått i graven. Det löpande bandet är avskaffat och slitet i fabriken ett minne blott. I stället har vi inträtt i informationssamhället; i nätverkens och humankapitalets tidsålder. Så ser en typisk samhällsanalys ut. Det är en förljugen bild.

Mikael Nyberg samtalar om ett råare arbetsliv – Hur har det blivit så och hur tar vi strid för att förändra villkoren? En livesändning från Knegarpuben på ABF-huset i Stockholm. Eventet arrangerades av Unga Byggare Stockholm – Gotland och av Seko Stockholm.

 

Haninge kommun halverar friskvårdsbidraget för de anställda

Skrivet av haninge den . Postad i Arbetsrätt, Förebyggande, Personal. Inga kommentarer till Haninge kommun halverar friskvårdsbidraget för de anställda

För anställda i Haninge kommun har sedan 2015 friskvårdsbidraget varit 2000 kr/år och anställd. Sedan årsskiftet har man skurit ned det till hälften. Något som även Mitt i Haninge skrivit om.

Vänsterpartiet tycker det är fel väg att gå. Vi vill att Haninge kommun ska stå för en bra personalpolitik och att efter ett så tufft år som 2020 komma med försämrade anställningsförmåner är så fruktansvärt tondövt. Alla sätt att uppmuntra personalens hälsa ska väl rimligtvis bejakas.

När man höjde friskvårdsbidraget 2015 till 2000 kr/år skrev Kommunstyrelseförvaltningen:

Kommunstyrelseförvaltningen kan, efter genomförd utredning, konstatera att den nuvarande nivån på Haninge kommuns friskvårdsbidrag om 1 000 kr per anställd och år, inte kan anses konkurrenskraftig gentemot andra kommuner.

Kommunstyrelsens protokoll 2015-10-26, sid 61

Tydligen anser man inte att man behöver konkurrera om personalen med andra kommuner längre. När man höjde friskvårdsbidraget så tog man upp det i kommunstyrelsen, för att säkerställa att de politiska företrädarna stödde förslaget. Nu tar man bort samma belopp utan att informera politikerna i kommunen – i alla fall inte oppositionen. Det finns ett påtagligt demokratiskt underskott i kommunen.

Friskvårdsbidraget i Haninge kom efter att man avvecklade friskvårdstimmen i kommunen 2011. Friskvårdstimmen fick både ris och ros, framförallt handlade kritiken om att vissa verksamheter var så slimmade så det var omöjligt för de anställda att gå ifrån och utnyttja sin friskvårdstimme. Både Arbetet och Kommunalarbetaren har skrivit om när Haninge avskaffade friskvårdstimmen.

Tidningen Arbetet uppmärksammade Haninge kommun när man tog bort möjligheten att träna på arbetstid.

Kanske friskvårdstimme passar vissa, medan friskvårdsbidrag passar andra. Det finns inga hinder att kombinera dessa om det skulle ge bättre effekt. Våra grannkommuner Huddinge och Nynäshamn har t ex  både friskvårdsbidrag och friskvårdstimme (på arbetstid) – d v s man kan välja mellan pengar eller tid för att utöva sin friskvård.

Vänsterpartiet tycker att det är rätt väg att gå; det måste finnas fler olika saker att välja mellan när det gäller friskvård. Det finns inte en lösning som passar alla.

Haninges 2000 kr/år är sannerligen inte en överdrift. Fackförbundet Vision (f d SKTF -kommunaltjänstemannaförbundet) har gjort en kartläggning över alla Sveriges kommuner och vilka friskvårdssatsningar som görs och Haninge sticker inte ut på något sätt.

Friskvårdsbidrag är en av många personalförmåner som en arbetsgivare kan ge sina anställda som är bra för hälsan, förebygger sjukdom eller fungerar rehabiliterande efter en sjukdom. Det är också skattemässigt gynnsamma; arbetstagaren behöver inte betala skatt på beloppet och arbetsgivaren behöver likaså inte betala arbetsgivaravgift på det belopp som utgår.

Personalförmåner som t ex att få använda firmabilen privat eller fria luncher förmånsbeskattas.

Vad får då en arbetsgivare göra som inte förmånsbeskattas. Enligt Skatteverket går det bra med:

  • friskvårdsbidrag på högst 5 000 kr per år som den anställda kan använda till aktiviteter som innehåller någon form av praktisk aktivitet som innebär motion. Exempelvis kan friskvårdbidraget användas för aktiviteter som agility, sportfiske, enduro och hästkörning.
  • motionsaktiviteter eller gymkort som arbetsgivaren bestämmer och betalar för
  • kaffe, frukt och annan enklare förtäring i samband med arbetet som inte kan ses som en måltid
  • trivselutflykter

Det finns ju en anledning till att man höjt det skattefria beloppet till 5000 kr för friskvård – det är ju för att det finns en önskan att arbetsgivare ska satsa MER på friskvård – inte mindre, som Haninge kommun gör.

Gör om! Gör rätt!

 

Arbetssituationen för kvinnorna behöver bli bättre!

Skrivet av haninge den . Postad i Arbetsrätt, Barnomsorg, Barnrätt, Feminism, Jämlikhet, Personal. Inga kommentarer till Arbetssituationen för kvinnorna behöver bli bättre!

Vi inte bara bör utan måste ta hand om våra pedagoger så att de  i sin tur kan ta hand om våra barn. 

Pembegül Celepli

Enligt SCB (statistiska central byrån) är barnskötaryrket och personlig assistent det tredje populäraste yrket i Haninge kommun. Statistiken visar på att av 1400 personer som arbetar inom dessa yrken är endast 200 personer män. Det visar tydligt på att de är kvinnodominerade yrken.

Vi i Vänsterpartiet valde att intervjua barnskötare verksamma i Haninge om hur arbetsmiljön i förskolan ser ut i kommunen och varför det främst är kvinnor inom yrket. Det som framgick var att de största bristerna är den låga lönen, vilket i genomsnitt ligger på 24300 kr, stressen som personalen upplever i verksamheten samt den höga ljudnivån. En förklaring till att det inte är så många män som söker till barnskötaryrket är nog främst lönen som inte är så lockande samt den stressrelaterade arbetsmiljön, menar de intervjuade personerna. 

Andra viktiga faktorer som lyfts fram, när det kommer till den hårda arbetssituationen, är dels att det är för stora barngrupper och dels för hög sjukfrånvaro. Vikarier rings sällan in, vilket medför  att ordinarie personal överbelastas och det fortsätter i en ond cirkel med mer sjukskrivningar och fortsatt hög belastning.

På frågan vad den viktigaste drivkraften för att arbeta med barn är svarade de att det är att skapa en trygghet för barnen och en miljö där de kan utvecklas i en lugn och trivsam miljö. Vi i vänsterpartiet kan då inte undgå att ifrågasätta Haninge kommuns arbetsvillkor för barnskötarna. Hur ska personalen på förskolan kunna skapa en trygg, utvecklande och trivsam miljö för barnen när barnskötarna själva känner sig stressade, är ofta sjuka och är överbelastade. Detta försvårar självklart verksamheten och barnens rätt till en trygg och utvecklande miljö. 

Det här är förstås många frågor i ett men inte minst en feministisk fråga. Så här står det på Haninges egna hemsida angående lönerna i kommunen “… månadslön på 30 500 kronor för män och 24 600 kronor för kvinnor.” Det är en löneskillnad på 5900 kr i månaden mellan könen i kommunen.

Om vi ser på löneskillnaden mellan män och kvinnor anställda av kommunen så är enligt kolada (databas för kommuner och landsting/regioner) siffran bättre men har sen 2017 i alla fall nästan fördubblats. Detta måste vi göra något åt. Att höja lönerna för barnskötare skulle vara ett steg på vägen för en jämlikare lön mellan yrkena och könen i kommunen.

Det är på tiden att vi ser över dessa kvinnoyrken och tillsammans skapar en trivsam miljö både för barnen och personalen i Haninge kommun.

Vi bör även ha i åtanke att Haninge kommun är en barnrätts kommun, vilket en av de intervjuade kallade för skrattretande med tanke på politiken som förs kring förskolan. Vi i Vänsterpartiet vill som ett första steg minska barngrupperna och anställa fler till förskolan. Detta är med i vår budget. I ett andra steg vill vi höja barnskötarnas löner. Vi som kommun borde börja lyssna på de som arbetar inom förskolan och satsa därefter och inte se på förskolan våra barn och dess pedagoger som en möjlighet till besparingar.

Vi inte bara bör utan måste ta hand om våra pedagoger så att de  i sin tur kan ta hand om våra barn. 

Ideologi – En skrift om fackföreningsrörelsens teoretiska grundvalar

Skrivet av haninge den . Postad i Arbetsrätt. Inga kommentarer till Ideologi – En skrift om fackföreningsrörelsens teoretiska grundvalar

Ideologi – en skrift om fackföreningsrörelsens teoretiska grundvalar

Ladda hem skriften som PDF här.

Den här pamfletten gavs ut av LO 1984, så den har några år på nacken. En del referenser som ATP-striden och Löntagarfondsdebatten är det nästa bara vi över 50 som nickar igenkännande till. Men jag hoppas yngre läsare har överseende med det, eftersom materialet i stort är väldigt bra.

I början på 80-talet fanns det ett projekt inom LO som hette ”Ideologisering av fackliga studier” – där man kände behovet att gå till grunden kring frågor om varför vi har fackföreningar över huvud taget och vad vilka värderingar är det som i grunden styr det fackliga arbetet.

Jag har en känsla av att det fanns en liten motreaktion mot de fackliga utbildningarna i slutet på 1970-talet som var centrerade kring alla nya arbetsrättslagar som kom i mitten på 70-talet. Det var massiva utbildningsinsatser med mycket statliga pengar i ryggen, där fackligt förtroendevald tragglade LAS (1974), FML (1974), MBL (1976), AML (1977)…. o s v. Från de fackliga kursgårdarna utexaminerades horder efter horder av välutbildade förtroendevalda, men kanske med en något ensidig kompetens. I värsta fall blev de bara paragrafryttare utan djupare förståelse för det fackliga uppdraget. Därav uppdraget att ideologisera de fackliga studierna i början av 80-talet.

I texten finns det en hel del referenser till det fackligt-politiska samarbetet med Socialdemokraterna, som för en vänsterpartist kan kännas udda att läsa. Många av de referenserna är i praktiken överspelade, då Socialdemokraterna ändrat så mycket i sitt partiprogram och i sin reella politik. Där jag känt att texten behöver kommenteras har jag gjort en del noter och försökt jämföra Socialdemokraternas och Vänsterpartiets partiprogram då och nu, och det står ganska klart att det är Vänsterpartiet, snarare än Socialdemokraterna, som ligger närmast fackföreningsrörelsens grundläggande värderingar idag.

Jag tycker studiematerialet är bra och försöker fånga väldigt mycket på mindre än 30 sidor. Det går alltid att vara petimäter och klaga på ofullständiga förklaringar till komplicerade ideologiska teorier. Men det finns så få bra inkörsportar till ideologiska studier, så det får man leva med. Vill man fördjupa sig så är det ju inget problem att hitta tjockare böcker.

Mycket nöje!

Patrik Olofsson