Vänner, mötesdeltagare, samhällsförändrare,

Välkomna till Vänsterpartiet och valrörelsen 2010. Och välkommen till Välfärdspartiets dag i Almedalen. För idag har vi döpt om Vänsterpartiet till Välfärdspartiet. Vi har gjort det därför att vi har föresatt oss att vara med och skapa världens bästa välfärd utan privata vinster.
Vinstintresset leder fel i sjukvården, i skolan, i äldreomsorgen. När vinstintresset får styra börjar de irrelevanta frågorna ställas. Det är då det ifrågasätts om det är lönsamt att utbilda alla elever och om det är lönsamt att vårda alla sjuka. Det är då det blir möjligt för den som har råd att köpa sig bättre vård och utbildning, bättre välfärd än den som inte har råd. Det är då vård inte längre ges efter behov utan efter plånbokens tjocklek.

Vi i Välfärdspartiet vet att det finns saker som det är bättre att vi driver gemensamt och fördelar efter behov. Vi kommer att göra allt för att stoppa utförsäljningen av det som vi äger tillsammans och vi kommer att göra allt för att stoppa privatiseringarna av välfärden.

Vet ni vilken fråga som jag får som är den allra vanligaste? Av alla frågor jag får är det en som ställs av så gott som alla journalister, med olika variationer. Knappt en enda intervju utan frågan: Vilken ministerpost ska du ha? Blir du jämställdhetsminister? Socialminister? Kulturminister? Eller kanske arbetsmarknadsminister?

I 9 av 10 intervjuer som jag gör frågar journalisten mig vilken ministerpost jag vill ha. Jag är lika tråkig mot alla och svarar likadant: Först ska vi se till att vinna valet, sedan kan vi diskutera ministerposter.

För det är det som valet handlar om: Att få till en förändring. På riktigt. Vi ska inte bara byta regering, vi ska också byta politik.

Vi i Vänsterpartiet är en del av ett tydligt rödgrönt regeringsalternativ. Vi har i en rad överenskommelser och i en framtidsinriktad budget presenterat mängder av förslag och en gemensam politik som ska ta Sverige i en ny färdriktning. Vi ska sätta jobben främst, vi ska genomföra en grön omställning och vi ska minska klyftorna mellan kvinnor och män och mellan fattiga och rika. Sverige ska bli mer jämlikt, mer jämställt och mer hållbart.

Välfärden är det viktigaste verktyget vi har för att bekämpa orättvisor, utjämna skillnader och öka jämställdheten. Men välfärden befinner sig i kris. Enligt Konjunkturinstitutet har kommunerna 25 000 färre anställda jämfört med för två år sedan. Det innebär färre lärare, färre undersköterskor, färre förskollärare och färre sjuksköterskor. Och försämringarna har inte kommit till genom någon slump. Det är högerregeringens skattesänkningar som kraftigt har försämrat möjligheterna för en bra välfärd för alla.

Ändå handlar inte den politiska och mediala dagordningen om nedskärningarna, inte heller om skattesänkningarnas inverkan på allas rätt till utbildning, vård och omsorg. Skattesänkningar anses möjliga och önskvärda, till och med när det handlar om tiotals miljarder kronor i skattesänkningar på lånade pengar. Sammanlagt har regeringen sänkt skatt, mest för de som tjänar allra mest, på ett hundra miljarder kronor. Och det har sjuka, arbetslösa, pensionärer och välfärden fått betala.

Men stora satsningar på nödvändiga välfärdsreformer ifrågasätts och kallas för orealistiska. Jag vägrar att acceptera den bilden. Jag ifrågasätter det slöseri som skattesänkningarna innebär och jag avskyr de ökade orättvisor som skattesänkningarna leder till. Jag vill inte att Sverige ska bli ett land där direktören har bättre tillgång till vård än tonårsmamman i förorten.

Vänsterpartiets idéer om vilket Sverige vi vill skapa sträcker sig längre bort än en mandatperiod. Valet ska naturligtvis handla om konkreta krav och förslag men någon gång måste också blicken lyftas och vi måste frågas oss vilket samhälle vi vill leva i. Vi i Vänsterpartiet vill göra skillnad här och nu, men framför allt har vi visioner som kan göra skillnad i framtiden. Det är om detta jag tänker tala med er i kväll: vänsterpartiets visioner för världens bästa välfärd utan vinstintressen.

För det första:
Det blir allt svårare att få ett jobb i Sverige. Det Fredrik Reinfeldt kallar arbetslinje kallar jag massarbetslöshet. Och om den som är ung har tur att väl få tag på ett jobb är det oftast ett arbete med osäkra villkor där man inte vet om man kommer att få jobba kvar från den ena dagen till den andra, eller hur mycket pengar man får i slutet av månaden.

Ungefär hälften av alla unga kvinnor i LO-yrkena har den här typen av arbete – som gör att det svårt att planera sitt liv, skaffa en lägenhet eller till och med köpa en mobil på avbetalning.

Deltidsjobb och otrygga anställningar; timvikariat och korttidsanställningar är ett stort och växande problem på arbetsmarknaden. Och det är i de kvinnodominerade yrkena otryggheten är som störst. Deltidsarbete är en av de största orsakerna till skillnaden i inkomst mellan män och kvinnor. De otrygga anställningarna gör det svårare att organisera sig fackligt och ta tillvara sina rättigheter i arbetslivet. Den som oroar sig för att bli uppsagd och ersatt av inhyrd personal med sämre villkor vågar inte vara särskilt kritisk och ifrågasättande.

Denna otrygghet undergräver löntagarnas styrka på arbetsmarknaden, och fördjupar de könsrelaterade orättvisorna. Därför säger jag till alla som är oroliga för låglönekonkurrens och otrygghet på arbetsmarknaden: vår vision om världens bästa välfärd omfattar allas rätt till trygga anställningar och rätten till heltidsjobb!

För det andra:
De närmaste tio åren kommer 630 000 ungdomar flytta hemifrån. Samtidigt byggs det alldeles för få bostäder, och bristen på hyreslägenheter är skriande.

Rätten till bostad finns med i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Men idag står mängder av människor, främst ungdomar, utan möjlighet att konkurrera om de alltför få bostäder som finns. Bostad är inte längre en rättighet utan en handelsvara.

Så här kan vi inte ha det. Vi måste se till att det byggs fler klimatsmarta hyresrätter med låga hyror som även ungdomar kan efterfråga. Vi rödgröna vill bygga bort bostadsbristen. Vi vill stimulera bygget av minst 40 000 bostäder per år, varav minst hälften hyresrätter. Det är världens bästa välfärd.

För det tredje:
För de flesta av oss är det nog en självklarhet att den som är sjuk eller har skadat sig ska få den hjälp som behövs från sjukvården. Ingen ska behöva lida mer för att det kostar för mycket att gå till doktorn eller att betala en dyr operation. Därför har vi byggt upp en sjukvård som bygger på principen att ingen ska behöva avstå nödvändig vård av ekonomiska skäl.

Men detta gäller inte för hela kroppen. Av någon outgrundlig anledning gäller det inte för tänderna. Människor tvingas betala 10 000-tals kronor för ingrepp som är nödvändiga för att ha fungerande tänder. Men tänderna är en del av kroppen. Man behöver tänder för att tugga maten precis lika mycket som man behöver en mage för att smälta den.

Därför är min tredje välfärdsvision: Vi i Vänsterpartiet vill införa en tandvård som alla har råd med. Det ska inte vara dyrare att gå till tandläkaren än att gå till doktorn. Vi vill att alla ska ha råd att laga tänderna. Det är världens bästa välfärd.

För det fjärde:
Att åka buss ett par mil här på Gotland kostar 35 kronor för en vuxen. Att åka samma sträcka med bil är betydligt billigare. Och ofta kan man få vänta ganska länge på bussen. Då är det inte konstigt att folk här på Gotland väljer att ta bilen istället för att resa kollektivt.

Om vi ska lösa klimatkrisen så måste vi både ställa om energiförsörjningen och minska utsläppen från biltrafiken. Och ett av de bästa sätten att göra det är att se till att fler reser kollektivt. Och för att människor ska vilja resa kollektivt så måste kollektivtrafiken bli bättre. Därför är det Vänsterpartiets vision att i framtiden ska kollektivtrafiken vara avgiftsfri. Och bussarna ska gå oftare.

Men det här är inte bara en klimatfråga utan också en välfärdsfråga. För fattiga barn, i hem där föräldrarna har låg inkomst eller saknar arbete, är det inte självklart att det finns pengar ens till en bussbiljett. Och då kanske man inte kommer iväg till kompisarna, eller till fotbollsträningen eller till biblioteket. Om kollektivtrafiken var avgiftsfri skulle det utjämna klyftor och göra samhället lite mer rättvist. Det skulle vara att ta ett steg närmare världens bästa välfärd.

På Gotland har ungdomarna något som kallas ”bussiga kortet” som gör att de kan åka gratis under läsåren. Men alla barn och unga bor ju inte på Gotland. Och kostnaderna för gotlänningar att ta sig till andra delar av landet är större än för invånare i andra län med fasta förbindelser. Därför vill vi så snart som möjligt införa vägpris på färjetrafiken.

Vi i Vänsterpartiet vill införa en avgiftsfri kollektivtrafik med tätare turer. Det är också världens bästa välfärd.

För det femte:
Har en sjuksköterska ett viktigt jobb? Jag tror vi är många som tycker det. En kvinnlig sjuksköterska tjänade under förra året 26 600 kronor per månad i snitt. Det kan jämföras med en manlig datatekniker som hade en genomsnittlig lön på 31 800 kronor i månaden. Är det rimligt? Tja, döm själv. 

En av mina viktigaste visioner för världens bästa välfärd är rättvisa löner. Det måste bli ett slut på den strukturella diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden. Sjuksköterskor och barnmorskor har rätt till rättvisa löner som motsvarar ansvar och utbildning. Anledningen till att lönerna är för låga i sjukvården är att det är en kvinnodominerad sektor.

Och vi politiker har faktiskt ansvaret för detta. Vi kan inte skylla ifrån oss på fack och arbetsgivare. För det är ytterst politiker som är arbetsgivare ute i kommuner och landsting och som dessutom beslutar om vilka resurser som finns när lönerna förhandlas.

Fredrik Reinfeldt pratar ofta om att skatten sänkts för sjuksköterskor. Faktum är att regeringens skattepolitik i genomsnitt har ökat skillnaden i inkomst efter skatt med drygt 1 000 kronor i månaden mellan kvinnor och män. Samtidigt har nedskärningar i välfärden och de sociala försäkringarna drabbat kvinnor mer än män. Reinfeldt luras när han försöker ge sken av att hans skattesänkningar främst gått till lågavlönade kvinnor. Det är helt enkelt inte sant.

Regeringen driver inte en politik för att utjämna klyftor – tvärtom! Regeringen driver en kvinnofientlig politik och har ökat inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor efter skatt.

Vi i Vänsterpartiet kräver rättvisa löner för kvinnor. Det är världens bästa välfärd.

För det sjätte:
I Övertorneå kostar det 84 kronor att köpa en timmes hemtjänst. I Vansbro kostar det 350 kronor. Det är en väldigt stor skillnad i pris för en pensionär med små marginaler. Det innebär att många äldre i Vansbro som behöver hjälp i hemmet med till exempel städning, inte kommer ha råd med det. För så vitt jag vet är inte pensionerna högre i Vansbro än i Övertorneå. 

De som ändå har råd med sin hemtjänst får ofta en stelbent och byråkratisk bedömning av vilken hjälp de ska få. Är det städning man fått beviljad så kommer det inte på fråga att man skulle kunna få hjälp att gå och handla istället, eller prata och dricka kaffe. Jag tycker att äldre måste få bestämma själva vad hemtjänsten ska hjälpa till med. Det är verklig valfrihet.

Och då måste det bli billigare att få hjälp när man behöver det. I stället för skattesubventioner för dem som har råd att betala för sin egen städning borde de äldre och funktionshindrade som har behoven få tillgång till en billig hemtjänst som de själva rår över. Det är världens bästa välfärd.

För det sjunde:
En student har studiemedel på 8 140 kronor i månaden. Det ska räcka till hyra, hemförsäkring, telefon, TV, tidningar, mat, kläder, busskort, nöjen, böcker och lite till. Men dagens studiemedel täcker inte utgifterna. Enligt Sveriges Förenade Studentkårer går en student i genomsnitt back 624 kronor varje månad.

Som det är nu måste studenter jobba eller ha snälla och rika föräldrar för att klara sig. Studier borde vara en heltidssyssla, men idag tvingas många som studerar på högskola och universitet jobba heltid vid sidan av studierna. Varför säger utbildningsministern inget om det?

Det här duger inte. Vi i Vänsterpartiet vill ha ett studiemedel som det går att klara sig på, så att studenter kan ägna sig åt sina studier. Det är världens bästa välfärd.

För det åttonde:
Den som går till läkaren ska känna sig trygg med att sjukvården har till uppgift att ge stöd och hjälp när man mår dåligt. Ingen ska behöva vara rädd för att bli lurad och utnyttjad när man behöver vård. Men den risken finns faktiskt.

Vinstintresset innebär att en ny och annan drivkraft har kommit in i vården, en drivkraft som ofta står i motsättning till behovet. När vinstintresset tar över leder det till att vårdföretag kan välja att bara behandla de ”enkla” fallen, eftersom det ger bäst lönsamhet. Om då vi politiker försöker kompensera för det genom att vården får bättre betalt för mer komplicerade fall så skapar det istället ett system där vården tjänar på att ”överdiagnostisera” och låtsas som om patienter är sjukare än de är. Vi har redan sett hur vårdbolag i Stockholm lurar skattebetalarna på pengar genom att fuska med fakturorna. Ingen vet hur många patienter som har drabbats.

Välfärden har blivit allt mer kommersiell och i allt större utsträckning utsatt för marknadskrafterna. Riskkapitalister har insett att det finns stora pengar att tjäna på allas behov av vård. Idag slösas allt större delar av skattebetalarnas pengar bort på vinster och aktieutdelningar. Varför ska skattepengar gå till utdelningar åt aktieägare i stället för till fler anställda och bättre kvalitet inom vården?

Vi i Vänsterpartiet menar att alla ska kunna lita på sin doktor. Därför ska vården och skolan och andra viktiga välfärdsverksamheter fokusera på varje patients behov – inte på att tjäna pengar. Vi vill förhindra att privata försäkringar ska bli nödvändiga för att få den bästa vården. Vår vision är därför en välfärd helt utan vinstintresse. Det är världens bästa välfärd.

För det nionde:
Föreningen JAG är närvarande här i Visby under Almedalsveckan. JAG står för Jämlikhet Assistans Gemenskap och är en ideell riksförening för personer med flera funktionsnedsättningar. Jag har lovat att träffa några av medlemmarna i JAG på torsdag. Det är inte första gången och med stor säkerhet inte heller den sista.

Personer med funktionsnedsättning kan inte alltid leva som andra medborgare i det svenska samhället. Det många av oss ser som självklart innebär stora problem för andra. Den här diskrimineringen måste upphöra. Samhället måste vara tillgängligt för alla. Men då krävs resurser och inte bara fina ord.

Handikappolitiken lider av en välviljans tyranni som ibland kan kännas kvävande. Ingen säger sig ju vara emot att Sverige ska vara tillgängligt för alla. Men samtidigt händer förfärligt lite och ingen vill ta ansvar.

Vi i Vänsterpartiet vill göra Sverige tillgängligt för alla. De flesta av oss har någon funktionsnedsättning och om vi lever tillräckligt länge är risken stor att vi inte kan röra oss lika obehindrat som vi kanske kunnat tidigare. En del av oss behöver mer hjälp med att klara av det vardagliga än många andra. För att alla ska känna sig som fullvärdiga och respekterade medborgare, oavsett arten av våra funktionsnedsättningar, krävs att vi satsar på tillgänglighet. Det är världens bästa välfärd.

För det tionde:
Alla elever behöver en bra lärare. Själv hade jag en kemilärare i högstadiet som använde alla elevers egna erfarenheter i undervisningen. Vi elever kände oss sedda och lärde oss av varandra. Hade jag varit det minsta intresserad av naturvetenskaper så hade hon sannolikt påverkat mitt yrkesval så att jag aldrig hamnat på järnvägen.

Ju fler utbildade lärare det finns i skolan desto större är möjligheten att elever får en lärare som hon. Nu ser vi att antalet lärare i skolan har blivit färre. Faktum är att det är 10 procent färre lärare i skolan idag än 1990. Under samma tid har också skolresultaten försämrats. Varför ser inte skolministern det sambandet?

Vänsterpartiet vill att det ska vara minst lika många lärare i grundskolan som det var 1990. Det innebär att antalet lärare måste öka från 8 lärare per hundra elever till 9 lärare per 100 elever. Vi vill också ställa större krav på att det är behöriga lärare som utbildar eleverna i skolan. Det är världens bästa välfärd.

Och till sist:
Arbetslösa, sjuka, föräldralediga och pensionärer har fått sämre ekonomi samtidigt som skatterna sänkts för dem som har arbete och allra mest för de som redan har mest. Den som är sjuk i Sverige idag ska bestraffas och skylla sig själv för sin sjukdom. Med byråkratiska regler och tidsgränser utförsäkras människor som borde få stöd i sin rehabilitering. Arbetslösa ska både drabbas av den oro som arbetslösheten medför och dessutom få ännu sämre villkor. Skyll dig själv om du är fattig och arbetslös. Pensionären ska bestraffas för ett långt liv i arbete genom högre skatt och sänkta pensioner samtidigt som de välbeställda gynnas med sänkta skatter och bättre förmåner.

Vi i Vänsterpartiet vill att alla ska betala samma skatt på samma inkomst. Arbetslösa, sjuka, föräldralediga och pensionärer ska betala samma skatt på en intjänad hundralapp som den som arbetar. Dessutom måste villkoren för arbetslösa och sjuka förbättras. Det är bästa sättet att underlätta för dem som drabbas att kunna komma tillbaka i arbete. Solidaritet betyder att alla bidrar efter förmåga och att alla får stöd efter behov.

Vi rödgröna vill förbättra tryggheten och se till att vi har försäkringar värda namnet när vi behöver dem. Det är världens bästa välfärd.

Så mötesdeltagare,

Det här är några av vänsterpartiets visioner för välfärden. Det är, som Sverker Olofsson skulle kunna sagt, en tydlig varudeklaration. Våra visioner visar i vilken riktning vi i Vänsterpartiet vill att en rödgrön regering ska arbeta.

En röst på Vänsterpartiet är en röst på Välfärdspartiet. Det är en röst för full sysselsättning, för kvinnors rättigheter, för jämlikhet och för mer rött i det rödgröna.

Vänner,

Jag ska erkänna en sak för er. Någon enstaka gång känner jag mig sliten av mängden resor och möten. Det finns dagar då jag helst inte vill stiga upp ur sängen. Det är inte ofta – verkligen inte! – men det har hänt. Ni kanske känner igen det där, dagar då man vill ligga kvar i sängen, dra täcket över huvudet och somna om.

Men när det händer så brukar jag tänka… ”Fyra år till med Fredrik Reinfeldt”… Och då, mötesdeltagare, då studsar jag upp ur sängen!

För höstens val handlar om vi ska fortsätta med att slösa bort pengar på att rea ut gemensamma resurser och kasta ut skattesänkningar på aktieutdelningar – eller om vi ska bygga upp en gemensam sektor som ger stöd efter behov. Det handlar om en visionsfri högerallians som inte har en enda bärande idé om vad som behöver göras – mot ett rödgrönt samarbete som inte kan vänta på att få göra Sverige tryggare. Det handlar om vi ska fortsätta att ha en regering som är nöjd med en politik som ökat utanförskapet, som lett till massarbetslöshet och som skapat än större klyftor – eller om vi ska välja en ny regering med en politik för minskade klyftor och ökad jämlikhet. Ska vi ha mer av samma politik som har misslyckats under fyra år – eller en ny rödgrön politik? Ska vi ha en arbetslöshet på över nio procent, ökade klyftor mellan kvinnor och män och fler fattiga barn – eller en politik för förändring?

När högern är på frammarsch, när ojämlikheten ökar och egoismen brer ut sig är det viktigare än någonsin att vi håller ihop. Den här regeringen drar isär landet. De ökar klyftorna mellan män och kvinnor, mellan arbetande och arbetslösa, mellan friska och sjuka. Vi visar att det finns en annan väg att gå. Om vi håller ihop och arbetar för förändring är ingenting omöjligt.

Vänsterpartiets viktigaste prioritering är välfärden. Vi vet att det är många med oss som ser behoven i skolan, förskolan, äldreomsorgen och vården. Därför kommer vi att vara Välfärdspartiet i den här valrörelsen.

Mitt mål är att Sverige ska få en ny rödgrön regering. Det kommer att bli en historisk regering på många sätt. I den regeringen kommer Vänsterpartiet att ingå. Och säkert kommer vi att ha några ministerposter, men vilka – det är inte så viktigt att veta. Det viktiga är den politik som kommer att bedrivas. Vår regering kommer att föra en helt annan politik än dagens. Och den regeringen kommer att ledas av Sveriges första kvinnliga statsminister.

Ladda ner hela talet här

Lars Ohly
Avslutningstal vid Vänsterpartiets kongress
Gävle 9e maj

Obs!
Talade ordet gäller!

Kamrater,

”Vi behandlar alla olika”. Så står det i fönstret till Gå och Löp-kliniken på Långholmsgatan vid Hornstull. Vi behandlar alla olika.

Jag tycker det är ganska välfunnet. Man vill ju bli behandlad utifrån sina egna förutsättningar. Och i den här affären provar man ut skor som ska användas vid gång eller löpning. Då är det ju en fördel om skorna är anpassade till den som ska använda dem och inte till någon annan.

Men parollen skulle kunna vara Vänsterpartiets. ”Vi behandlar alla olika”. Nu kanske en och annan undrar när jag fick solsting. Vart tog människors lika värde vägen? Lugn, jag tycker fortfarande att allas lika rättigheter är självklara utgångspunkter för en vänsterpolitik värd namnet.

Men till skillnad från vad våra politiska motståndare tror är inte kollektivet en grå massa för oss. Vi ser individerna i kollektivet. Och vi ser att människor är olika och har olika behov. Var och en av oss har behov som skiljer sig från andras och var och en av oss har olika behov vid olika perioder i livet.

Det är inte högerns sätt att behandla människor olika som vi vill efterlikna. Ni vet, när de säger att fattiga människor måste få det sämre för att vilja arbeta medan direktörer behöver generösa bonusar och pensionsvillkor för att göra sitt bästa.

Alla barn och ungdomar ska garanteras en bra utbildning som ger kunskap och gör det möjligt att hålla så många dörrar öppna som möjligt för framtiden. Den som är sjuk ska få vård och möjligheter till rehabilitering. Den som är arbetslös ska ges förutsättningar att kunna söka jobb och komma tillbaka till arbetsmarknaden. Och kanske behöver vi alla lite hjälp och stöd när krafterna tryter av ålderdom.

Men många är också friska under långa tider och lever ett bra liv med fast jobb och hygglig lön. Då kan de också bidra lite mer till det gemensamma. Några lever i överflöd och kan bidra ännu mer till allas trygghet.

”Av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov”, som Louis Blanc formulerade det för mer än 170 år sedan. Det innebär att vi alla bidrar efter förmåga eftersom vi vet att det är vi som kan behöva stöd och hjälp nästa gång. Vi vill att den som behöver dyrbar medicinering och behandling ska få tillgång till det utan att bli ruinerad, för vi vet att det kunde ha varit vi.

Men det innebär också att vi skapar ett samhälle där tryggheten ökar – så att fler vågar utbilda sig, fler vågar förverkliga sina drömmar och fler vågar vara obekväma och kritiska till överheter och auktoriteter.

”Vi behandlar alla olika” helt enkelt därför att vi vet att samhället inte är jämlikt, jämställt eller rättvist. För att utjämna skillnader mellan kön, klassorättvisor och bekämpa diskriminering krävs en politik som ser människors olikheter och kompenserar för de ojämlika villkor vi bär med oss. Därför tar vi i Vänsterpartiet på oss uppgiften att bygga världens bästa välfärd, utan vinstintresse!

Och vi har valt väg. Vi har tagit oss an uppgiften. Att förändra verkligheten för ensamma mammor, för gömda flyktingarna och felavlönade sjuksyrror. Vi sitter inte vid sidan av och recenserar. Vi vågar förändra och ta ansvar för Sveriges framtid.

Vi har gjort det rödgröna samarbetet till vårt projekt. Vi går in i det samarbetet med självförtroende och en bra politik. Det är vår strategi för en stegvis förändring av det svenska samhället. För oss är det en strategi för en feministisk och socialistisk politik.

Den socialdemokratiske socialministern och sociala ingenjören Gustav Möller sa att ”Endast det bästa är gott nog åt folket”. Det är en bra paroll. Den betyder att vi ska förhindra att bygga upp system som leder till att det bästa bara erbjuds det fåtal som har råd att betala för sig.

Och det är här vinstintresset i välfärdsverksamheterna leder så fel. När till exempel sjukvård och skolor drivs med vinst som drivkraft så börjar de irrelevanta frågorna ställas – frågor som ”är det lönsamt att bota den här sjukdomen” eller ”är det lönsamt att utbilda den här eleven”. I ett välfärdssamhälle ska vård och utbildning inte betraktas som vilka varor som helst. Det handlar om rättigheter som alla ska ha tillgång till.

Utförsäljningarna av gemensam egendom gör oss alla fattigare medan ett fåtal blir rikare. Exemplen börjar bli lite väl många nu. Den senaste veckan har Dagens Eko rapporterat om vinstnivåer i förskolor och daghem som sålts ut av Stockholms stad. Man kan lugnt säga att det går bra för de förskolor i Stockholm som lämnat kommunen och blivit privata.
Sedan förra valet har 25 förskolor sålts av Stockholms stad och tagits över av personalen som startat tio förskolebolag. Ett antal nya ägare av dagisföretag har gjort sina livs klipp när de fått möjlighet att köpa gemensam egendom till underpris.
9 av de 10 bolagen som undersökts gjorde en sammanlagd vinst före skatt på över 10 miljoner kronor. Det tionde bolaget har inte lämnat någon årsredovisning.
Enligt Tomas Hjelström, som är doktor i redovisning och värdering på Handelshögskolan i Stockholm, borde de lite mindre enheterna ha kostat mellan två och fyra miljoner kronor. För de riktigt stora enheterna kan det handla om att de borde ha kostat mellan 30 och 40 miljoner, säger Tomas Hjelström.
Vad fick då köparna betala? Ja, en liten förskola kostade runt 60 000 kronor, den största 805 000. Sammanlagt fick kommunen knappt tre miljoner kronor för de 25 förskolor som såldes ut. Detta är en enorm förmögenhetsöverföring till enskilda som genomförts av borgarna i Stockholms stad.
Och apropå överföring av förmögenheter till enskilda: En hyresgäst köpte sin sexrumslägenhet i centrala Stockholm för tre miljoner kronor när ett av allmännyttans hus ombildades till bostadsrätter. 27 dagar senare bjöds den ut till försäljning – med ett utgångspris på 9,5 miljoner.
”I Stockholms stad har en legaliserad stöld försiggått under snart 20 år, den så kallade ombildningen av allmännyttiga hyreslägenheter till bostadsrätter. Särskilt intensiv har förmögenhetsöverföringen varit under perioderna 2000–2002 och från 2006 fram till idag. Resultatet är att drygt 8 procent av Stockholms invånare har berikat sig på övriga skattebetalares bekostnad. Mer än 50 miljarder kronor har uppskattningsvis tagits från kommunen”.

Citatet kommer från en debattartikel i Dagens Nyheter den 30e mars i år, skriven av Mikael Flovén som på eget initiativ undersökt miljardöverföringen från kommuninvånarna till bostadsrättsköparna.
Genomgången visar att skattebetalarna bara under de senaste 10 åren blivit lurade på i snitt 1,7 miljoner kronor per såld lägenhet vilket resulterat i denna förmögenhetsöverföring om 50 miljarder kronor till ett antal privatpersoner.  50 miljarder är lika mycket som nära två års skatteintäkter för Stockholm stad. 50 miljarder är vad hela skolverksamheten kostar Stockholm stad under fem år. 50 miljarder hade räckt till en sänkning av kommunalskatten i Stockholm med 5 kronor varje år de kommande 10 åren.
Varför prioriterar högern att stjäla från det gemensamma stället för att satsa på kommunens verksamhet? Jo, därför att de vill ha ökade orättvisor och ökade skillnader. De vill överföra gemensamt ägda egendomar och förmögenheter till enskilt ägande och drar sig inte ens för att använda stöld för att uppnå det.
Detta bör kallas vid sitt rätta namn: Det handlar om förskingring av allmänna medel. Det är ett totalt ansvarslöst slöseri med skattebetalarnas pengar och våra gemensamma tillgångar. Detta skandalösa sätt att handskas med samhällets gemensamma resurser måste upphöra och därför måste borgarna väck.

När skatten sänkts och privatiseringar och utförsäljningar av välfärden genomförts, då kommer också försäkringslösningar och avgiftsfinansiering som självklara följder. Den som fått skatten sänkt allra mest behöver inte hålla tillgodo med en vård med låg kvalitet eller långa köer. I Stockholm kan föräldrar som har råd köpa sig rätten att besöka Barnsjukhuset Martina.  Enligt sjukhusets hemsida erbjuder de den bästa tänkbara barnsjukvården för barn mellan 0 och 18 år.

Men alla har inte tillgång till denna den bästa tänkbara barnsjukvården. Man måste vara beredd och ha råd att betala för sig. Antingen köper man ett årsabonnemang eller så tecknar man en barnsjukvårdsförsäkring eller så betalar man vid dörren, 1 400 kronor per besök.
Alla barn kommer inte heller att ha en möjlighet att försäkra sig. Försäkringsbolag lär knappast tycka att det är en god affärsidé att försäkra kroniskt sjuka barn eller barn med funktionshinder och absolut inte barn med multifunktionshinder. Resultatet av privatiseringarna blir att de som behöver den bästa vården mest får minst möjlighet att utnyttja den.
Detta är ett exempel på att delar av den svenska välfärdsmodellen börjar privatfinansieras. Det mest uppenbara problemet med detta är att barn inte längre har samma rätt till god sjukvård. Genom att privatfinansiera delar av sjukvården så urholkas också den offentliga vården. Utrymmet för en förbättring av den solidariskt finansierade vården minskar.
Och det är detta som förklarar högerns motstånd mot generell välfärd, skatter och solidarisk finansiering. Högerregeringen har gått längre än någon tidigare regering i Sveriges historia när det gäller att minska utrymmet för det gemensamma och behovsprövade. Sänkta skatter verkar åter vara lösningen på allt.

När kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth fick frågan vilken åtgärd som varit viktigast i kulturpolitiken de senaste åren svarade hon att det var de sänkta skatterna. Man kan ju skratta åt sådan dogmatism, men tanken bakom detta sanslösa uttalande är antagligen att sänkta skatter ger utrymme för mer kulturkonsumtion. Och därmed visar kulturministern sitt och högerns fullständiga förakt för en kultur som är tillgänglig för många. Även kulturen ska – i högeralliansens Sverige – vara förbehållen dem som har råd att betala för sig.

Det är därför de avskaffat avgiftsfriheten på museer, avskaffat stödet till En bok för alla och försämrat stödet till kulturtidskrifterna. När vi vänsterpartister talar om världens bästa välfärd så omfattas självklart också kulturen av detta välfärdsbegrepp. Tillgången till kultur måste öka, liksom möjligheterna för alla barn, ungdomar och vuxna att själva vara med och skapa kultur. Vi måste satsa mer på kulturskolan och kommunala musikskolan, och öka tillgången till replokaler och teaterverksamhet i hela landet.

Om man frågar människor om de vill ha låg skatt så svarar de flesta ja tack! Frågar man om människor vill att Sverige ska ha den bästa välfärden svarar samma personer ja tack! Vi måste vara de som talar om hur det ligger till: Vi kommer inte kunna skapa en bra sjukvård, skola, förskola och äldreomsorg för alla utan att vara beredda att betala skatt.

De som påstår att de har råd med allehanda reformer och samtidigt vill fortsätta att sänka skatter ljuger. Skattesänkningarna leder till nedskärningar av välfärden och därmed till sämre förutsättningar för en bra skola och sjukvård. Eller så leder skattesänkningarna till avgiftshöjningar som är ett effektivt sätt att förhindra att omsorg och vård ges efter behov. Eller också ökar underskotten i de offentliga finanserna. Några andra alternativ ges inte.

Det är långt mellan Sverige och Grekland. Det är stor skillnad på den katastrofala ekonomiska situationen i Grekland och de svenska statsfinanserna. Men det finns också oroväckande likheter.

I Grekland har marknader avreglerats, gemensam egendom sålts ut och de redan rika och välsituerade gynnats med skattesänkningar. De nya ägarna till tidigare gemensamma egendomar har haft århundradets köpfest.

I Sverige avregleras marknader, gemensam egendom säljs ut och de redan rika och välsituerade gynnas med skattesänkningar.

Som sagt, det är långt mellan Sverige och Grekland. Men båda länderna har varit utsatta för högerregeringar som drivit en nyliberal ekonomisk politik som bygger mer på dogmer än rationella argument. En av anledningarna till att finanskrisen fick så stort genomslag var att det långsiktiga och stabila gemensamma ägandet hade minskat i land efter land och att allt mer av ekonomin underställdes kortsiktiga vinstintressen och försök till snabba klipp.

Och nu drabbas enskilda lönearbetare och fattiga människor av de rika människornas köpfest. Korrupta högerregeringar har drivit in Grekland i den värsta krisen i mannaminne, men själva går de nästan skadelösa ur krisen. Det är samma roffarmentalitet här som där.

Den här regeringen har inte lärt mycket av vad som orsakade krisens omfattning. Mer av samma, är deras paroll.

Nu har apoteksmarknaden avreglerats. Socialministern har lyckats med att skänka bort hundratals gemensamt ägda apotek till riskkapitalbolag med huvudkontor i skatteparadis. Deras affärsidé är att göra snabba och kortsiktiga vinster och att sälja verksamheter med god förtjänst efter ett antal år.

I februari besökte jag National Museum i London. Där fanns en installation på nedervåningen. Det var två stora, nästan 20 meter långa kartor med piller. När jag kom fram till kartorna stod det en förklaring till installationen: Det var den genomsnittliga förbrukningen av piller för en man respektive kvinna i Storbritannien under ett liv – 140 000 tabletter.

Jag vet inte exakt, men jag tror inte att vi äter färre piller i Sverige. Jag tror inte att vårt problem är att vi äter för lite mediciner. Och nu har vi ett apoteksväsende som drivs av vinstintresset och därmed vill att vi ska använda så många och så dyra mediciner som möjligt.

Snart kommer också bilprovningen att privatiseras. Det innebär att verkstäder, som tjänar pengar på att laga bilarna, också blir ansvariga för att kontrollera om dessa bilar behöver lagas. Därmed urholkas ett system som lett till att Sverige haft den säkraste bilparken i världen och möjligheten för den enskilde bilägaren att kontrollera verkstädernas nedslag blir ytterst begränsat.

Första oktober ska de svenska stambanorna avregleras enligt beslut av högermajoriteten i riksdagen. Vi har en infrastrukturminister som inte vet vad göteborgare ska göra i Borås. Vad värre är: Vi har en infrastrukturminister som tror att järnvägens problem inte i första hand löses med fler spår och ökad kapacitet utan genom att fler privata bolag med kortsiktiga vinstintressen stillåts köra på de begränsade spår som finns.

Det är naturligtvis sorgligt att se hur stora företag ska kunna kratsa russinen ur kakan, hur fler stora trafikföretag ska ges rätten att köra tåg med vinst medan det gemensamt ägda företaget missgynnas och resenärerna på lågtrafikerade bandelar drabbas.

Vårt alternativ är i stället att bygga fler järnvägar, att underhålla banor och signalsystem bättre och se till att spårtrafiken får större utrymme på privatbilismens, lastbilstrafikens och flygets bekostnad. Vårt alternativ är inte mer avreglering och marknadstänkande. Då kommer aldrig miljö- och klimathoten att kunna mötas med en offensiv politik, då kommer det kortsiktiga lönsamhetsintresset styra över det långsiktiga samhällsintresset.

Vårt alternativ är stora offentliga investeringar för att styra över transporter till de minst miljöbelastande alternativen. Vi är järnvägspartiet, vi är partiet som ser helheter, vi är partiet som vägrar äventyra miljöpolitiken och trafikpolitiken med att lägga ytterligare ansvar på privata vinstintressen.

Euromaint Rail i Malmö, Urban Outfitters i Stockholm, Ålö i Umeå, Lagena – Systembolagets lager i Jordbro, Coops lager i Stockholm, Akademibokhandeln i Norrköping, Marabou i Upplands Väsby, Göteborgs-Posten och Abu Garcia i Svängsta.
Den gemensamma nämnaren för dessa företag är att de har gjort sig av med egen anställd personal för att i stället hyra in bemanningsföretag. I en del fall har samma personer som tidigare haft fasta jobb erbjudits att komma tillbaka till samma arbetsuppgifter med sämre lön och sämre villkor.
Det är helt orimligt att företag ska kunna kringgå lagen om anställningsskydd på det här sättet. Det skapar rädsla och tystnad på arbetsplatserna. Det försvårar facklig organisering och förstärker arbetsgivarnas makt. Lyssna noga nu Urban Outfitters, Marabou och alla ni andra: Den luckan i lagen om anställningsskydd ska vi täppa till när vi vinner valet i höst! Anställningsskyddet och återanställningsrätten ska stärkas med en rödgrön regering!
Vi måste också finna sätt att minska företags rätt att stapla visstidsanställningar på varandra, garantera rätten till heltid och utveckla konflikträtten vid konkurrens från företag som inte betalar kollektivavtalsenliga löner.
Jag sa i min inledning att vi står inför tre stora utmaningar. Den första handlar om att utveckla demokratin. Vi ska ge röst åt de röstsvaga och makt åt de maktlösa. Vi ska förhindra långtgående kontroller och övervakning i samhället och av anställda på arbetsmarknaden. Vi ska minska arbetsgivarnas godtyckliga makt på arbetsplatserna.
Den andra handlar om att öka jämlikheten och jämställdheten, att hålla ihop samhället. Om ni bara ska läsa en bok före valrörelsen så uppmanar jag er att läsa Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett. På ett övertygande sätt visar de här båda forskarna hur ökad jämlikhet i ett samhälle påverkar samhällsutvecklingen positivt.
Färre självmord, mindre belastning på psykiatrin, bättre utbildningsnivå och mindre omfattande kriminalitet är några effekter av större jämlikhet i ett samhälle. LO har ett gammalt slagord, att rättvisa är produktivt. Det är sant och därför har vi drivit på i det rödgröna samarbetet för att vi tillsammans ska garantera att våra förslag ska öka jämställdheten och jämlikheten.
Den tredje utmaningen handlar om att det krävs vänsterpolitik och stora samhälleliga insatser för att minska utsläppen av växthusgaser och den globala uppvärmningen. Jordens resurser är begränsade och ojämnt fördelade. I de rika länderna förbrukas så stor del att det begränsar utrymmet för andra människor och kommande generationer. De fattiga är de som drabbas hårdast av den rika världens överkonsumtion. Det är varken rättvist eller hållbart.
Därför arbetar vi för klimaträttvisa. Den rika världen måste kraftigt minska våra utsläpp för att ge alla länder möjlighet till minskad fattigdom och ökad välfärd.
Även i Sverige nyttjas resurserna ojämlikt. Höginkomsttagarens livsstil ger högre utsläpp än låginkomsttagarens. Män belastar klimatet i högre grad än kvinnor. Det är helt nödvändigt att rättviseperspektivet får större genomslag i klimat- och miljöpolitiken. Och ingen kan vara bättre på att hävda det än vi inom vänstern. Det behövs en röd politik för en grön omställning!
Klimatfrågan är en internationell rättvisefråga. Och vi är ett internationalistiskt parti. Därför kommer vårt arbete för fred, demokrati och frihet för Palestina att fortsätta till dess att en rättvis tvåstatslösning uppnåtts. En rättvis fred kräver att förtrycket och ockupationen upphör.
Priset för kriget i Afghanistan betalas av det afghanska folket. Det krig som USA leder och Sverige medverkar i kan inte vinnas. Det motverkar sitt syfte genom att driva afghaner i armarna på talibanerna. Det förhindrar den politiska lösning som är en förutsättning för en stabil fred.
Vänsterpartiet vill att Sverige ska vara berett att under lång tid framöver finnas på plats i Afghanistan för att ge stöd till återuppbyggnaden och fredsprocessen. Vi vill öka de civila insatserna och biståndet. Men vi kräver också att Sverige snarast drar tillbaka de militära trupperna och slutar delta i kriget.
Kamrater,
Vår 38e kongress är slut. Vi går nu in i en valrörelse med den tydliga ambitionen att byta ut högerregeringen mot en rödgrön regering. Och vi i vänsterpartiet tar på oss uppgiften att vara garanten för att vi också får en ny politik; en politik som ökar demokratin, bekämpar orättvisor, minskar klyftor och bekämpar klimathotet. Det är rödgrön politik för mig.
Det viktigaste arbetet för förändring sker aldrig i de fina salongerna och parlamenten. Det viktigaste förändringsarbetet sker på arbetsplatser, i bostadsområden, på gator och torg, bland människor. Nu måste vi mobilisera för att skapa hopp och framtidstro efter högerregeringens nyliberala härjningar. Vi behöver ett brett folkligt stöd för en rödgrön framtid.
Kongressdeltagare,
Idag är det 132 dagar till dess att regeringen får gå.

I dag presenterar vi vår gemensamma budget. Det är en ny färdriktning för hela Sverige. Vårt budskap är tydligt: full sysselsättning, välfärd före nya stora skattesänkningar och starka offentliga finanser. Tillsammans presenterar vi en budget för fler jobb, en grön omställning och mindre klyftor – för hela Sverige.

– Sverige ska tillbaka till överskott och starka offentliga finanser. Sveriges konkurrenskraft måste stärkas, vi föreslår omfattande satsningar på nya jobb, praktik och utbildningsplatser. Bland annat vill vi bygga ut högskolan, förstärka arbetsmarknadsutbildningarna och sänka arbetsgivaravgifterna för småföretag, säger Thomas Östros.

– Vi vill fortsätta ställa om Sverige till ett modernt grönt land, vi föreslår därför omfattande gröna investeringar bland annat infrastruktur och bostäder på sammanlagt 11,6 miljarder kronor. Vi föreslår också skärpta klimatskatter för att miljö- och energimålen ska kunna nås på ett effektivt sätt, säger Mikaela Valtersson.

– Sverige måste bli tryggare och rättvisare. Vi föreslår höjda statsbidrag till kommunerna vilket skapar förutsättningar för höjd kvalitet i bland annat skola och barnomsorg. Vi vill också öka tryggheten och föreslår därför förbättringar i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen, säger Ulla Andersson.

– – – – –

Ladda hem och läs den rödgröna budgetmotionen (pdf-fil)

I år firar Vänsterpartiet första maj under parollen Håll ihop. Välkommen att delta i firandet av arbetarrörelsens högtidsdag, som också blir startskottet för vår valrörelse.

Läs mer för Lars Ohlys tal samt livesändningen från Kungsträdgården.

Här kan du hitta information om förstamajfirandet på din ort.

Här kan du ladda hem Lars Ohlys tal i Kungsträdgården i Stockholm och Södertälje som word-dokument:

Lars Ohlys tal 1 maj

Nedan kan du se årets första maj-firande live via bambuser:

Här nedan kommer vi att publicera fler förstamajtal från diverse partiföreträdare efterhand:

• Ulla Andersson, Gävle
• Kalle Larsson, Norrköping och Linköping

 

Kamrater, mötesdeltagare, första maj-firare. Orden kommer från Stig Sjödins dikt ”Ordet och friheten” som beskriver en gemensam frihetslängtan och en kollektiv frihetskampen.

Tillsammans sluter vi upp idag på arbetarrörelsens internationella högtidsdag för att vi vet att avgörandet om vad som kommer i framtiden ligger i våra händer. Vi reser oss upp till gemensam protest mot ett system som varje dag trycker ned oss med sin människofientliga logik. Mer än någonsin behövs en dag som är tillägnad kampen för rättvisan, en dag när kraven på solidaritet och människans frigörelse ropas ut på gator i världens alla länder. Idag är vår dag, alla vi som får det här landet att fungera. Kassörskor, vårdbiträden och lagerarbetare. Timanställda ungdomar, fattiga pensionärer och ensamstående föräldrar. För vi håller ihop kamrater, vi håller ihop mot dom som försöker slita sönder, splittra och dela upp.

Den svenska överklassen mår bättre än på väldigt länge. Vi har en borglig regering som i ord koketterar med sin förståelse för vanliga människors problem och verklighet men som i handling levererar den ena storkovan efter den andra till den ekonomiska eliten. Bakom regeringens fluffiga nyspråk om utanförskap, valfrihet och arbetslinje döljer sig en politik som gynnar dom redan rika.

Sverige har förändrats kamrater. Regeringens nedmonteringspolitik har skapat stora sår i den generella välfärden, angreppen mot fackföreningsrörelsen har haglat och den svenska modellen är i gungning. Så vi måste hålla ihop.

Medan vi firar första maj rasar rasistiska krig runt om oss i världen. Medan vi demonstrerar här säljer högern ut våra gemensamma tillgångar som om det vore prydnadssaker på en loppmarknad. Och när vi går hem, stärkta av vår gemensamma protest, kommer angreppen mot fackföreningsrörelsen och själva kärnan i kampen, rätten att få vara organiserad, att fortsätta hagla. Pamparna som huserar på aktiemarknaden bestämmer vem som får sparken och vem som får stanna kvar, ropar efter krig och förstörelse, gör allt det som krävs för att ge överklassen klirr i kassan. Samma elit försöker framställa facket som maffia, sjuka och arbetslösa som snyltare och människor som fråntagits rätten till ett mänskligt liv som terrorister. Kamrater, det är inte värdigt ett land som Sverige.

Mötesdeltagare, ungdomsarbetslösheten är hög idag och fasta jobb tillhör undantagen. Arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin sticker huvudet i sanden och skyller massarbetslösheten på lata ungdomars tv-spelsvanor. Debatten om ungas situation på arbetsmarknaden är på sandlådenivå och dom som bygger sandslotten är ministrar, tyckare och så kallade experter. I deras värld beror ungdomsarbetslösheten på en för stelbent arbetsmarknad med för trygga villkor, alternativt på en för hög konsumtion av dokusåpor. Får jag höra någon igen nämna ungdomskatter, avstampsjobb, låga ingångslöner, minskat tv-tittande eller otrygga villkor som lösningen på hur vi unga ska få jobb kommer jag snart ge ungdomsvåldet ett nytt ansikte.

Sverige har förändrats, inte bara under dom senaste åren utan över en längre tid. Vi som är unga idag är den första generationen i modern tid som växer upp med sämre förutsättningar än vad våra föräldrar hade. Mina morföräldrar fick se hur ett patronsamhälle avskaffades och hur en tryggare arbetsmarknad växte fram. Förskolereformen gjorde det möjligt för båda mina föräldrar att arbeta. Den generella välfärden byggdes ut och landet blev mer jämlikt. Men vi som är unga idag har istället fått växa upp under försämringarnas era. När någonting ska förändras är det sällan till det bättre. Vi är barn av vår tid och samhället har än så länge inte behandlat oss som ska bygga landet i framtiden särskilt väl. Det behövs en tvärvändning i politiken. En rödgrön regering måste erbjuda den unga generationen ett nytt trygghetskontrakt. Alla ungdomar ska rätt till en bra utbildning, egen bostad och ett fast jobb efter gymnasiet.

Kamrater, dom rasistiska krafterna förändrar Sverige. Svenska folket får se debattsoffor till brädden fyllda av olika mer eller mindre väletablerade högerextremister. Experterna som aldrig satt sin fot i förorten talar om bilar som brinner, påstådda shariadomstolar och hur unga rekryteras till religiös extremism.

Politiker gör allt för att ”möta” fördomarna. Folkpartiet kollar in Dansk Folkeparti och Göran Hägglund kör på verklighetens folk-temat a´ la norska FRP. Men han lyckas istället med konstycket att se helt overklig ut när han slänger ur sig sina hittepå svennebanan-repliker. Islamofober utger sig för att vara religionskritiker och bedriver ett korståg i ateismens namn. Och Moderaterna lanserar i god repressiv anda svenskkontrakt som ska lära invandrare hur det svenska samhället fungerar. Utvecklingen går fort och plötsligt står man där mitt i skiten utan att riktigt veta vad det var som hände. En del märker det kanske inte ens, att det blivit annorlunda. Kamrater islamofobin är vår tids stora fråga. Det spelar roll vad vi gör nu för vad som blir Sverige i framtiden. Vi måste göra allt som står i vår makt för att slippa säga, vad var det vi sa. Och för övrigt, om det är någon som ska sätta sin signatur på ett svenskkontrakt så är det Fredrik Reinfeldt och den borgerliga regeringen, som med storsläggan har gett sig på allt det som är unikt, rättvist och bra med Sverige.

Kamrater Sverige förändras hela tiden och ojämlikheten har etsat sig fast, som ett märke hos människor som inte äger sig själva. I samma stad lever barn som åker till franska rivieran på sommarledigheten och barn som inte kommer längre än till hyreshusets lekplats. I samma land lever människorna som sliter ut sig på arbetsplatser och dom som på allvar påverkas av hur förmögenhetsskatten kommer att se ut efter nästa val. Vi lever i samma värld som dom palestinska barnen, männen och kvinnorna som står ut under ohyggliga omständigheter bakom murar på ockuperad mark. Vid köksbordet sitter jag mitt emot en man som antagligen kommer att tjäna hundratusentals kronor mer än jag under vår levnadstid.

Kamrater, de ojämlika villkor som vi alla lever under framställs av högerns som ett individens ok att bära. Fjättrad vid skammens påle ska den vara som i deras Sverige är sjuk, inte har ett arbete eller behöver extra stöd. Men kom ihåg kamrater. Utan oss finns ingenting.

Det är dom rika som borde skämmas och be om ursäkt. Be om ursäkt för den där pigan ni har hemma som vi får subventionera med våra skattepengar. Be om ursäkt för förmögenhetsskatten, fastighetsskatten och allt annat ni avskaffat och roffar åt er. Be om ursäkt för att ni är ohederliga snyltare som utan att blinka ser ner på vanliga människor när vi tvingas till ett slitsamt liv på grund av att ni lever i överflöd.

Kamrater, högern skyr oss för att vi vill bygga landet mer jämlikt. Precis som de tidigare i historien bekämpat arbetarrörelsens segrar ger dom sig idag på oss som vill bygga världens bästa välfärd. Dom vill inte ha ett samhälle som håller ihop. Dom vill inte kunna se sig själva i andra. Dom avskyr jämlikhet. Ett samhälle där en dotter till ett vårdbiträde läser vidare på högskolan finns inte i högerns Sverige. Dom avskyr oss för att vi kräver förbättrade arbetsvillkor för snickaren och undersköterskan. Dom föraktar oss för att vi byggde ut sjukvården och lät kassörskan dela väntrum med direktörens son. Men kamrater, vi ger aldrig upp, vi kommer att fortsätta idag och i framtiden att kämpa för friheten. Så här beskriver Stig Sjödin det i en av sina dikter:

 

Kamrater Sverige har förändrats till det sämre men det går att göra annorlunda om viljan finns. Och på den insikten bygger hela vår politiska gärning.

För i Sverige finns människor som talar om friheten. I varenda svensk stad, på glesbygden och i förorterna lever människor som talar om friheten. På varenda arbetsplats, på varenda fritidsgård och i varenda skola finns det människor som tillsammans kämpar för friheten. På Västbanken, i Afghanistan och i Irak lever människor som drömmer om friheten.

Överklassen har haft all anledning att fira dom senaste åren. Men den festen är snart över. Den 19:e september kastar vi ut högern från Rosenbad. Då sätter vi stopp för miljardregnet över dom redan rika, då gör vi om och gör rätt. Vi bygger världens bästa välfärd för deras miljardbonusar, vi låter dom rika få stå för notan. Den 19:e september är första anhalten i frihetskampen, då förändrar vi Sverige tillsammans kamrater. För vi förtjänar bättre.”