Skip to main content

Kommunledningen vill säga upp kollektivavtal och tvinga anställda att jobba längre

Skrivet av haninge den . Postad i Arbetsrätt, Ekonomi, Personal, Vänsterpartiet Haninge. Inga kommentarer till Kommunledningen vill säga upp kollektivavtal och tvinga anställda att jobba längre

Den högernationalistiska kommunledningen kommer med en tidig julklapp till personalen; kollektivavtal kommer att sägas upp och veckoarbetstiden förlängas.

På senaste kommunstyrelsemötet var frågan om kommunens personalpolitik uppe, samt frågan om att ”revidera” personalens  veckoarbetstid (vilket vi kommenterar här).

Kommunledningens förslag till reviderad veckoarbetstid här.

På kommunstyrelsen lämnade Vänsterpartiet följande yttrande:

Särskilt yttrande
Kommunstyrelsen 2023-12-11
§ 240 Revidering av arbetstidsmått

Vänsterpartiet yrkar avslag på förslaget att revidera arbetstidsmåttet för anställda i kommunen och vi yrkar avslag på förslaget att säga upp kollektivavtal gentemot Kommunal.

Och vi gör det av följande anledningar:

Syftet med “revideringen”/ökningen av arbetstiden sägs vara att skapa ”konkurrensneutralitet” mellan kommunens verksamhet och privata utförare.

Det verkliga syftet är naturligtvis att spara pengar och angripa personalens arbetsvillkor, vilket har varit en kontinuerlig politik allt sedan 12-timmarspassen infördes.

40-timmarsveckan

40-timmarsveckan har sin grund i FN-organet ILO:s konvention 47 från 1935. Det tog många länder flera decennier att leva upp till det och Sverige lyckades med det via lag i början på 70-talet. Via avtal hade det i o f börjat införas redan på 50-talet. Så man kan med rätta säga att 40-timmarsveckan var en ny och fräsch idé på 30-talet. De arbetsgivare i Sverige som ville ligga i framkant i konkurrensen om arbetskraften införde det på 50-talet.

Att idag på 2020-talet ha som mål att återvända till 40-timmarsveckan är inte bara bakåtsträvande – det är horribelt. Det är en jättemärklig arbetsgivarstrategi. Om man betänker hur mycket jobb och slit kommunen lagt ner på sitt “arbetsgivarvarumärke” så kan man nog lugnt konstatera att frukterna av det arbetet är tillintetgjorda nu. 

Den teoretiska förhoppningen är att en höjning av arbetstidsmåttet med 15 minuter per vecka för de anställda ska spara 3,1 miljoner kronor. Försämringar brukar motiveras med att det går ekonomiskt dåligt för verksamheterna, men så är ju inte fallet. Till exempel gick ju äldrenämnden med 18,2 miljoner i vinst 2022.

Resultatet för 2023 vet vi inte och en del pekar på ett sämre resultat, men det är mest av teknisk karaktär då kommunen fått två statsbidrag som ska bokföras som intäkt både 2023 och 2024. När man fick statsbidraget så  bokförde man först allt i år.

Silar mygg

När förvaltningen räknar på den vinst man kan göra räknar man med att en anställd på kommunals avtalsområde kostar 300:-/timmen. Låt säga att en undersköterska tjänar 170:-/timmen. Arbetsgivaravgifter, semester, pensioner o s v innebär sammantaget ca 95:-/timmen i påslag. Det innebär att man räknar med ca 35:-/timmen för övrig arbetsledning och administration. Om man är intresserad av att jaga kostnader, så får man en del ledtrådar här. För den ökade arbetstiden tjänar kommunen in ca 1 kr och 60 öre per timme. Det känns som att man silar mygg och sväljer kameler.

Kan kommunen räkna med fullt genomslag för höjningen av arbetstiden?

Nej, det finns fler frågetecken. Dels är det ju så att kommunen inte kan ändra arbetstiden för de som har anställts på det kortare arbetstidsmåttet. Förvaltningen skriver själva att det kan börja tillämpas på nyanställda efter 1 mars 2024. Det innebär ju att genomslaget rent ekonomiskt materialiserar sig först genom den personalomsättning kommunen har, och då när anställda med gamla arbetstidsmåttet slutar och nya anställs i deras ställe.

A- och B-lag

Det andra problemet är ju hur väl man kommer kunna schemalägga när man kommer ha ett A- och ett B-lag med olika arbetstidsmått i personalgruppen? Kommer man verkligen kunna schemalägga så man får “nytta” av den där extra kvarten?

Slutligen ställs ju frågan om inte de fackliga organisationerna kommer kräva kompensation för förändringen?

Förvaltningen skriver själva att Kommunal avstod lön för att få sänkt arbetstid:

“Den lokala överenskommelsen innebär att arbetstidsmåttet har sänkts med 1 timme och 15 minuter. Det har sin grund i att Kommunal vid regionsektorns löneöversynen 1988–1989 avstod från del av löneökningsutrymmet till förmån för ett lägre arbetstidsmått. En vanlig överenskommelse inom kommunsektorn var därför att förkorta den genomsnittliga veckoarbetstiden till 37 timmar per vecka.”

Det normala är ju att om man tar bort något arbetarna avstått löneutrymme för, så ger man tillbaka det löneutrymmet. Vinsten för kommunen blir i detta läget plus minus noll.

I och med att kommunen också använder så många timanställda (som får betalt timme för timme) så har ju ändringar i arbetstidsmåttet ingen ekonomisk betydelse; arbetar man 37 timmar får man betalt för 37 timmar. Arbetar man 40 timmar så får man betalt för 40.

Vänsterpartiet ställer sig mycket tvivlande till att kommunen som arbetsgivare får ut något av att göra denna försämring för personalen. Det är allt för mycket önsketänkande i kalkylerna.

Konkurrensneutral eller konkurrenskraftig

Målet för Haninge kommun kan inte vara att vara ”konkurrensneutrala” visavi andra arbetsgivare. Det betyder bara att man har ambitionen att vara lika dålig. Om något så borde Haninge kommun lägga sig vinn om att vara konkurrenskraftig som arbetsgivare; att villkoren är så goda att man lockar till sig och behåller personal.

I den budget som antogs av kommunfullmäktige alldeles innan sommaren slogs det fast nio målområden. Ett av dessa målområden var att Haninge kommun skulle vara “En attraktiv arbetsgivare”. Beslutet var inte att kommunen skulle vara “konkurrensneutral” mot andra arbetsgivare. Beslutet var att Haninge kommun ska vara en attraktiv arbetsgivare.

Det beslutet gäller.

Kommunledningen aviserar sämre personalpolitik

Skrivet av haninge den . Postad i Arbetsrätt, Kommunfullmäktige, Personal, Vänsterpartiet Haninge. Inga kommentarer till Kommunledningen aviserar sämre personalpolitik

Vi håller inte riktigt med om att New Public Management (NPM) bara är ett sätt ”att mäta” saker och ting. Det innehåller många systemfel som gjort styrningen av offentlig verksamhet sämre. Men det är en riktig observation att en av de mest framträdande dogmerna i NPM är ”chefskulten” – att man uppnår högre effektivitet hos personalen ju fler och mer hårdföra chefer man har.

Haninge kommuns personalpolitiska program 2019.

Förslag till personalpolitiskt program 2024.

Vänsterpartiet lade följande förslag på senaste kommunstyrelsemötet angående nytt personalpolitiskt program , 2023-12-11:

§ 235 Revidering av personalpolitiskt program 

 

Sven Gustafsson, moderat KSO, utlovade han skulle leverera “den tydligaste styrning Haninge kommun haft i mannaminne”

Sanningen är att om man bortser från några få ideologiskt drivna områden som privatiseringar, så saknar kommunledningen idéer på många områden. Personalpolitiken är ett sådant område. Det är svårt att förstå vitsen med den här revideringen av det personalpolitiska programmet. Det är ingenting som förtydligas eller konkretiserats. Det är – om möjligt – mer svävande och ett större strössel av fina ord.

Chefskult

Det enda som är riktigt tydligt är att “chefskulten” i New Public Management accentueras än mer. Medarbetarnas prestationer och produktivitet kan i första hand “chefas” fram.

Cheferna får höra att “Ledarskapet är nyckeln till en framgångsrik verksamhet”, medan de anställda får höra att “Medarbetarskapet handlar om inställning och attityd till arbetsuppgifterna”. 

Det märks också på kommunledningens definition av personalpolitik:

“Haninge kommuns personalpolitik genomsyras av effektivitet och kvalitet med ständiga förbättringar i servicen för kommunens invånare.”

Jo, det är väl bra, med det är inte riktigt det som är personalpolitikens uppgift. Kommunen har redan dokument för verksamhetsstyrning, kvalitétsstyrning och mål- och resultatstyrning.

Personalpolitik brukar snarare handla om att en verksamhet beskriver hur man bedriver rekrytering, utbildning och utveckling av personal, hur man arbetar med lönepolitik och arbetsvillkor, upprätthållande av en god arbetsmiljö, konflikthantering, samverkan med de fackliga organisationerna, hur man attraherar och behåller personal, vilken värdegrund verksamheten har och hur det ska styra anställdas och chefers beteende. Syftet med ett personalpolitiskt program är ju att svara på den typen av frågor.

“Bästa kommunala arbetsgivaren”

När det gäller kommunledningens revidering av det personalpolitiska programmet är det inte bara intressant att titta på vad som skrivs, utan också vad som tas bort. En sak som tagits bort är visionen om att vara Sveriges bästa kommunala arbetsgivare: 

“Vår vision är dit vi alla strävar – oavsett roll, funktion och position:

  • Haninge är Sveriges bästa kommunala arbetsgivare och bedriver Sveriges bästa kommunala verksamhet”

är nu utbytt till en mer fadd formulering:

“Haninge kommun ska upplevas som en trygg, modig och attraktiv arbetsgivare där alla tillsammans gör skillnad.”

Även samverkan med de fackligt förtroendevalda har fått stryka på foten:

“De fackliga förtroendevalda är utsedda av medarbetarna på arbetsplatsen och har fått förtroendet att tillsammans med arbetsgivaren vara delaktiga och utveckla verksamheten och kommunen.”

Så sägs det i det gamla programmet. Det nya förslaget till personalpolitiskt program har ingen referens till facket över huvud taget.

Arbetsmiljön

I förslaget till personalpolitiskt program säger man

“Enligt arbetsmiljöverkets föreskrifter ska myndigheter ha en arbetsmiljöpolicy. I Haninge kommun fungerar det personalpolitiska programmet tillika som kommunens arbetsmiljöpolicy.”

Så kan man naturligtvis göra, men då gäller det att nå upp till minimikraven i arbetsmiljöverkets föreskrifter. Frågan om arbetsmiljöpolicy regleras i föreskriften om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1):

“Det skall finnas en arbetsmiljöpolicy som beskriver hur arbetsförhållandena i arbetsgivarens verksamhet skall vara för att ohälsa och olycksfall i arbetet skall förebyggas och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås.” 

Om man ska göra gällande att det personalpolitiska programmet också skall vara kommunens arbetsmiljöpolicy, så är ju minimikravet att man just svarar på frågan “hur arbetsförhållandena i arbetsgivarens verksamhet skall vara för att ohälsa och olycksfall i arbetet skall förebyggas”?

Det nya förslaget till personalpolitiskt program nämner över huvud taget inget om ohälsa eller olycksfall. Därmed är det tveksamt om kommunen rent juridiskt kommer undan med att ha det personalpolitiska programmet som arbetsmiljöpolicy om Arbetsmiljöverket skulle göra en inspektion.

Istället säger man:

“Arbetsmiljön kännetecknas av ett meningsfullt, hållbart och resultatinriktat arbete där samarbete genom tydliga strukturer gör att verksamhetens mål nås.” 

Återigen: Kommunen har redan dokument för verksamhetsstyrning, kvalitétsstyrning och mål- och resultatstyrning. Värdet i arbetsmiljöarbetet ligger inte primärt i “att verksamhetens mål nås”. Värdet i arbetsmiljöarbetet ligger i att människor ska må bra och inte fara illa. Och det är de anställdas rätt enligt arbetsmiljölagen.

Allt som allt kokar det nya förslaget ner till att ytterligare bli en i raden av management-produkter där alla frågor reduceras till hur saker och ting ska chefas fram till verksamhetsmålen.

Vänsterpartiet föreslår därför kommunstyrelsen:

  1. Att avslå förslaget om att anta det nya personalpolitiska programmet
  2. Att det nuvarande personalpolitiska programmet gäller tillsvidare
  3. Att en beredning med alla partier representerade i KF och alla avtalsbärande fackliga organisationer tillsätts i syfte att arbeta fram ett nytt förslag till personalpolitiskt program

 

Vad vill kommunledningen med Haninges äldreomsorg?

Skrivet av haninge den . Postad i Äldreomsorg, Personal, Vänsterpartiet Haninge, Vinster i välfärden. Inga kommentarer till Vad vill kommunledningen med Haninges äldreomsorg?

På Äldrenämndens möte 22:a november skulle kommunledningens (M, SD, KD & L) plan och budget för äldreomsorgen 2024 upp till beslut.  Vänsterpartiet lämnade följande yttrade:

Vänsterpartiet deltar inte i beslut under den här punkten då vi har ett eget förslag till budget.

I Vänsterpartiets budget var nämndens ekonomiska ram 2024: 937 855 tkr. Det var drygt 42 miljoner mer än de 895 800 tkr kommunledningen gav äldrenämnden. Efter att budgeten för 2024 togs i juni i år har de beräknade skatteintäkterna ökat i kommunen med drygt 61 miljoner. Så det finns gott om resurser att tillgå för att vidareutveckla verksamheten och utan att några nedskärningar eller försämringar behöver göras.

Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna har tillsammans en majoritet i äldrenämnden. Det märks att det är många kockar som varit framme och rört i grytan. En sådan fråga är vad som ska göras med skatten.

Samma skatt eller sänkt skatt?

Skatten bestäms av kommunfullmäktige, men vad ska äldrenämnden jobba för framåt? När man beskriver förutsättningarna för kommande år säger man att “utgår från en oförändrad skattesats under 2024-2027”. Samtidigt säger man senare i nämndplanen att “på sikt ska kommunalskatten sänkas”. Det är två rätt motstridiga budskap i en och samma plan.

Om man tänker sig en “skattesänkning på sikt”, och “på sikt” betyder 2028 eller senare, bör det ju knappast vara med i några planer som rör den här mandatperioden. Har man tänkt sig en skattesänkning den här mandatperioden så blir det ju mer bekymmersamt. Då brinner det lite i knutarna och Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna är svaret skyldig att rätt omgående tala om för väljarna vilka nedskärningar i äldreomsorgen som ska finansiera den tänkta skattesänkning.

Har man mål för verksamheten?

Det finns två mål för Äldrenämnden som är jättemärkliga:

  • Man har tagit som mål att andelen äldre som har möjlighet att komma utomhus i äldreboendena ska öka från 58% (2023) till 59% (2026). Är det verkligen en målsättning? Bara att skriva ned den målsättningen kostar förmodligen mer än satsningen på att få 1% till av de boende att komma ut.

Rimligtvis borde ju målsättningen vara att alla som vill och kan komma ut utanför äldreboendet också kan få det. 

  • Den andra målsättningen man lanserar är att äldre som deltar i sociala aktiviteter på äldreboenden ska öka från 59% (2023) till 60% (2026). Också här tar man sig för pannan; är det här en målsättning på riktigt? I sann NPM-anda kommer man förmodligen bara att bokföra Jens Davidssons verksamhetsbesök på äldreboendena som en “social aktivitet” och vips är målsättningen uppfylld.

Måste de äldre digitaliseras?

En av kommunledningens käpphästar i effektiviseringen av verksamheten är parollen “digitalt först” där man ska “öka andelen digitala interaktioner med nämndens målgrupper”.

Visst kommer det finnas många äldre som behärskar den digitala miljön och den andel kommer givetvis öka på sikt. Men samtidigt finns det en större grupp äldre som vill ha en människa att prata med när det gäller ens behov och den service kommunen kan erbjuda.

Vi måste också tänka på den grupp där det kognitiva sviktar. Där är möjligheten att lära sig använda nya digitala verktyg ganska små och behovet att få prata med en riktig människa väldigt stor.

LOV är fel fokus

Att äldre ska få möjlighet att välja utförare av hemtjänst eller boende kan inledningsvis låta som att det ökar de äldres frihet och ger möjlighet att välja bort dåliga aktörer, men erfarenheten från andra kommuner visar snarare på motsatsen.

De senaste åren har trenden dessutom vänt och 2021-2022 avslutade många kommuner sitt arbete med LOV medan inga nya påbörjades. LOV är ett system på tillbakagång, som låter bättre än vad det är. I en utredning från Botkyrka kommun 2019 då man avsåg att införa LOV inom hemtjänsten backade man då det visade sig att LOV skulle bli 30 miljoner kronor dyrare.

På ytan låter det som att valfriheten för våra seniorer kommer öka, men i praktiken kan det bli tvärt om. Upplands Väsby är en kommun i Stockholmsregionen som införde LOV för äldreboenden redan 2014. Nu är man den kommun som ger näst mest avslag i hela Sverige på begäran från äldre att få komma till ett äldreboende.

Det finns en valfrihet, men bara för den som passerar nålsögat och blir beviljad en plats. Hur kunde det bli så här? För en kommun är det ganska lätt att planera för behovet av platser på äldreboenden. Hur kommunens invånare åldras är ingen jättesvår ekvation, och så länge kommunen driver det i egen regi är över-/underkapacitet en marginell företeelse

Med LOV blir det precis tvärt om. I och med att kommunen inte kan styra över etableringarna kommer vi i vågor ha väldigt stor över- alternativt underkapacitet till priset av mindre valfrihet för de äldre och större kostnader för kommunen.

De äldres inflytande

Att ha valfriheten att välja vilken huvudman som bedriver ens äldreboende är näst intill irrelevant valfrihet. Det betyder knappast särskilt mycket för någon. Verklig valfrihet är att ha inflytande på sitt boende och i sin vardag.. Att själv kunna bestämma när och hur man vill göra saker på äldreboendet.

Man skriver väldigt vältaligt om att “det finns ingen åldersgräns som upphäver rätten att bestämma över sin vardag” och att “äldre ska få känna välbefinnande och ha inflytande över vilka omsorgsinsatser som ges”. Jo, det låter sig sägas. Men när sådana ord inte kopplas till konkreta förslag så kommer bara att stanna vid ord.

De äldre kommer knappast få inflytande över vilka omsorgsinsatser som ges i en organisation av pressade biståndshandläggare där ribban för att godkänna insatser blir högre för varje år. Eller i en hemtjänst där alla insatser är minutstyrda.

Det finns ingen struktur för “brukarinflytande” i Haninge. När SKR gjorde genomlysningen av Haninge alldeles nyligen i Kommunkompassen, så konstaterade man torrt:

“I mallen för medarbetarsamtal, så finns mål och resultat som rubrik. Här borde också tillgänglighet och bemötande gentemot brukarna kunna finnas med. Så är inte fallet idag. Inom området brukarservice och bemötande finns förbättringsmöjlighet för Haninge.”

Men det är “brukarservice” – “brukarinflytande” går inte riktigt att utvärdera om det inte finns en struktur för det.

Kommunen måste respektera personalen

Det är lite besvärande att personalpolitiken lyser med sin frånvaro i nämndplanen. Personalen är kommunens viktigaste resurs när det gäller omhändertagandet av vår äldre. Vill vi att personalen ska ta hand om våra äldre på ett bra sätt, måste kommunen ta hand om sin personal på ett bra sätt.

Kommunen måste säkerställa att man är en bra arbetsgivare och har en bra arbetsmiljö. För att ge en bra vård ska arbetsplatsen:

  • Ta bort 12-timmarspassen och genomför en schemaläggning i dialog med personalen.
  • Ökad personalstyrkan. Säkerställa en rimlig arbetsbörda genom att anställa tillräckligt med personal för att möta olika behov som finns hos äldre.
  • Skapa en trygg och säker arbetsplats genom att förbättra arbetsplatsernas fysiska miljö; t ex ergonomiska verktyg och minimera risker för arbetsskador.
  • Förhindra utbrändhet och förbättra arbetsbalansen. 
  • Stöd för välbefinnande. Erbjuda möjlighet till fysisk träning/mental hälsa.
  • Stödprogram för att hantera stress och förbättra personalens välbefinnande.
  • För att behålla en bra och kunnig personalstyrka måste personalen känna sig respekterad och lyssnade på.

Arbetet mot välfärdsbrott

Det hade varit bra om nämndplanen i alla fall i korthet hade berört frågan om välfärdsbrott, speciellt när man har ambitionen att ta in fler privata aktörer.

Privatiseringar genom t ex LOV innebär ökade risker. Särskilt hemtjänsten är sårbar. En kommun som har upptäckt välfärdsbrott, genom till exempel överfaktureringar och uteblivna besök hos hemtjänstkunder, är Sollentuna. Bara under 2022 räknar kommunen med att det var runt 15 miljoner kronor som hamnade i fel händer. Nu har de därför – som så många andra kommuner – lämnat lagen om valfrihet, LOV, i hemtjänsten.

Vill man minimera risken för välfärdsbrott ska man ju självklart driva så mycket som möjligt i egen regi. Även om privata utförare låter attraktivt i början, så måste man ju också ta med i beräkningen administrationen och kontrollapparaten som kommunen måste ha när man inte själv har kontroll på verksamheten. Då förändras ganska snabbt den ekonomiska kalkylen och det privata alternativet kanske inte blir så attraktivt längre.

Sverigedemokraterna har blivit dörrmatta i Haninge

Skrivet av haninge den . Postad i Äldreomsorg, Antirasism, Arbetsrätt, Barnomsorg, Kommunfullmäktige, Kultur och fritid, Motion, Personal. Inga kommentarer till Sverigedemokraterna har blivit dörrmatta i Haninge

Innan valet profilerad Sverigedemokraterna sig som arbetarvänner, ett parti som ”inte skulle vara som alla andra” i ”etablissemanget”, utan bry sig om ”vanligt folk”. Särskilt vände man sig till Haninges kommunanställda och lovade att ta bort 12-timmarspassen inom äldreomsorgen och till förskolans anställda och lovade Sverigedemokraterna att ta bort karensdagen när man är sjuk.

Men det är väl inte så lätt att få igenom det här om man inte har majoritet, kan man kanske ursäkta sig med? Det är dock värre än så.

1) 12-timmarspassen inom äldreomsorgen

Avskaffandet av 12-timmarspassen har Sverigedemokraterna drivit sedan 2019. Det var och är en viktig fråga för alla som jobbar inom äldreomsorgen att inte tvingas till allt för dåliga scheman med allt för långa arbetspass. 12-timmar är i regel för långt pass och kräver väldigt mycket återhämtning.

Den motion till kommunfullmäktige man lade fram var i och för sig bara en kopia på den motion som Vänsterpartiet redan skrivit om 12-timmarspassen.

Efter att 12-timmarspassen dragits i långbänk av förra kommunledningen kom det på senaste kommunstyrelsen (4/9 i år) upp en punkt om ännu ej slutbehandlade motioner. Döm då om vår förvåning när vi såg att Sverigedemokraterna dragit tillbaka sin motion om 12-timmarspassen. Man vill alltså inte gå vidare med den och den kommer därför att aldrig behandlas av kommunfullmäktige.

Av allt av att döma så har man vikt sig för sina kollegor i kommunledning – framför allt Kristdemokraterna – som försvarar 12-timmarspassen med näbbar och klor.

Nu står Vänsterpartiet kvar som det enda parti som vill ta bort 12-timmarspassen från äldreomsorgen i Haninge.

2) Slopad karensdag

2021 lämnade Sverigedemokraterna in en motion om att ta bort karensdagen för kommunens anställda inom förskolan; ”Personalen gör ett fantastiskt jobb i förskolan och med detta sätt kan vi tacka dessa för deras insats som de gör för våra barn”, skriver man i motionen. Det kan man verkligen skriva under på.

Sverigedemokraternas motion om slopad karensdag var uppe till behandling på kommunfullmäktige 2023-05-29. Det blev en märklig föreställning. Det visade sig att tre partier; Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centern var positivt inställda till tanken i Sverigedemokraternas motion och ville utreda hur man skulle kunna kompensera kommunanställda i s k ”kontaktyrken” – där man i sitt arbete möter en stor mängd människor och därmed ofta blir smittade.

Då yrkade Sverigedemokraterna inte ens bifall till sin egen motion och än mindre röstade de för att utreda hur karensdagen skulle kunna avskaffas, alternativt hur man kompenserar anställda som får många karensdagar.

Kommunfullmäktige beslutade i alla fall – mot Sverigedemokraternas vilja – att frågan skulle utredas. Så frågan kommer komma upp igen på nästa kommunfullmäktige. Sverigedemokraterna kommer återigen sätta sig på hälarna och för allt i världen se till att deras motion inte går igenom. Och ingenting annat heller som är i motionens anda.

Det måste fresta på att skriva motioner, som man sen när Moderaterna morrar tvingas backa ifrån. Priset att ingå i ett borgerligt styre är ju att du tvingas föra borgerlig politik. Och till borgerlig politik hör inte att driva saker som är bra för arbetare och deras arbetsvillkor. Bättre arbetsvillkor är vänsterpolitik. Lämna det åt dem som med glädje driver det alla dagar om året. Sverigedemokraternas imitation av vänsterpolitik är bara populism som har bäst före-datum valdagen.

3. Simhall i Västerhaninge

Sverigedemokraterna drev under valrörelsen att det skulle byggas en simhall i Västerhaninge. Det är flera partier som är positiva till den idén om en simhall i Västerhaninge. Hittar man en bra mark så har Vänsterpartiet inget emot den idén. Vi har tagit med frågan om en simhall i vår budget för nästa år.

Socialdemokraterna har drivit frågan i decennier. Det har dock gått trögt för man har alltid varit i opposition; ibland mot ett borgerligt styre – ibland till sig själva.

2017 fick Socialdemokraterna igenom ett beslut i kommunstyrelsen om att man skulle bygga en simhall i Västerhaninge. Man blev så glada för att man äntligen gått i mål med frågan så man gick ut med en julhälsning till Västerhaningeborna:

Nu är det ju tyvärr så i Haninge att ett beslut i kommunstyrelsen ibland inte betyder ett endaste jota. Inget är klart förrän allt är klart.

Det här vet Sverigedemokraterna om. Om Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna skulle enas om en simhall i Västerhaninge skulle de ha majoritet i kommunfullmäktige. Om fler partier ansluter sig är det bara bonus.

Haken för Sverigedemokraterna är att Nicole Forslund (L) ville ha ett skrytbygge på 800 miljoner kronor i Torvalla, som ska invigas lagom till valrörelsen 2026 (och kanske en selfie med Sarah Sjöström), som villkor att sätta sig i kommunstyre med Sverigedemokraterna. Så då är det bara att bita i det sura äpplet och inse att det aldrig kommer bli någon simhall i Västerhaninge.

Varför inte bara säga som det är till väljarna?

Sverigedemokraterna gör nu sin första mandatperiod som dörrmatta åt ett borgerligt styre. Facit imponerar inte. Priset för att få vara i de fina salongerna kommer vara väljarnas förtroende. Man förespeglade vissa saker före valet och gör nu andra saker efter valet.

Vänsterpartiet har många gånger anklagats för att vara dörrmatta på vänsterkanten. Lyckligtvis har vi växt ifrån det. Om Sverigedemokraterna gör detsamma återstår att se. Men det ser inte ljust ut.

Kommunledningen sänker ambitionen om hedersrelaterat våld – fick bakläxa av kommunfullmäktige

Skrivet av haninge den . Postad i Feminism, Förebyggande, Hedersförtryck och hedersvåld, Jämlikhet, Kommunfullmäktige, Mäns våld mot kvinnor, Personal, Trygghet. Inga kommentarer till Kommunledningen sänker ambitionen om hedersrelaterat våld – fick bakläxa av kommunfullmäktige

Under januari och februari 2022 genomförde Haninge kommun en enkätundersökning bland kommunens niondeklassare och andra året på gymnasiet. Totalt besvarades enkäten av 791 elever. 26% av tjejerna och 12% av killarna angav att de levde under hedersrelaterat förtryck, där det finns en oskuldsnorm, begränsningar i vilka de får umgås med och en oro för att inte själv få välja partner i framtiden.

Närmare hälften av de som svarade på enkäten upplever uttalade krav på att de inte får ha annan sexuell läggning än heterosexualitet. Hederskultur upprätthålls också ofta genom en stor dos psykiskt och fysiskt våld. Omfattningen av problematiken borde oroa kommunledningen.

Till senaste kommunfullmäktige 2023-03-27 hade kommunledningen – efter att kommunen jobbat med frågan i 6 år – kommit fram med två förslag: 

  1. att genomföra arbetet med våld i nära relationer och hedersrelaterat våld inom ramen för den metodik som införs under 2023, Effektiv samordning trygghet.
  2. Vidare ska förvaltningen se över möjligheten att ställa frågor om våld i nära relationer och hedersrelaterat våld i enkäter och undersökningar som riktar sig till skolan.

Metodiken Effektiv samordning trygghet är framtagen av BRÅ tillsammans med Örebro universitet. Det är en metod för att skapa trygghet i den yttre miljön. Den är inte utformad för att möta varken hedersrelaterat våld eller våld i nära relationer. Så första förslaget till åtgärd är egentligen helt obegripligt.

Andra förslaget till åtgärd är ju ingen åtgärd per se, utan bara ett förslag om ytterligare kartläggning. Återigen helt obegripligt hur man kan lansera det som en “åtgärd”. 

Vänsterpartiet ställde krav på fler handfasta  åtgärder mot hedersrelaterat våld och våld i nära relationer. Glädjande nog fick vi med oss en betydande del av kommunfullmäktige, så nu ska ärendet beredas på nytt. 

Handlar ytterst om barns rättigheter

Det står var och en fritt att ha en religiös uppfattning eller gammaldags syn på könsroller. Det här handlar heller inte om vanliga regler och gränssättningar för barn som att de till exempel måste vara hemma en viss tidpunkt.

Att med tvång, fysiskt/ psykiskt våld och begränsningar påtvinga sin uppfattning, sin kultur och sina värderingar på sina barn  är oacceptabelt. Det finns helt enkelt en gräns för hur mycket kontroll en familj kan utöva över sina anhöriga (eller andra). Att hedersrelaterat våld och förtryck är sanktionerat inom familjen orsakar en extra stor utsatthet; de som borde stå dig närmast är förövarna. Detta skapar en väldig osäkerhet hos barnen och ungdomarna kring  vart de egentligen kan vända sig om de vill ha hjälp.

Barn och ungdomar har egna rättigheter. Nu när barnkonventionen är lag blir detta  ännu tydligare.
Det är i och för sig inget vi behövt vänta på. Haninge utsågs till barnrättskommun 2018 och skulle gå före att tillämpa barnkonventionen, men det är tveksamt om det betydde mer än att kommunledningen fick ta emot en plakett från UNICEF.

Många snirkliga turer

Första gången frågan om en kartläggning av hedersrelaterat våld dök upp var i motion från Kristdemokraterna  till kommunfullmäktige hösten 2017. Den dåvarande kommunledningen; Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet röstade för att avslå motionen på det kommunstyrelsemöte som föregick fullmäktige, vilket framställde dem i mycket märklig dager. Väl på fullmäktige kröp alla till korset och samtliga röstade för KD:s motion. Fullmäktige beslutade att ”göra en kartläggning av det hedersrelaterade våldets omfattning och karaktär i Haninge”. Efter kommunfullmäktige gick Centerpartiet ut med ett pressmeddelande om att de hade enat kommunen mot det hedersrelaterade våldet. Nåja.

Här trodde alla att frågan var i hamn och att vi skulle få en tydlig bild av problemet som vi sedan skulle kunna lägga skarpa förslag utifrån. Men, frågan hanterades aldrig av kommunledningen och motionens intentioner rann ut i sanden. I stället skrev kommunledningen i årsredovisningen 2019 att de verkställt kommunfullmäktiges beslut genom att konstatera att ”Utifrån den senaste forskningen bidrar själva kartläggningen av hedersrelaterat våld och förtryck inte till någon direkt effekt för målgruppen.”

Så hanterar man inte fullmäktiges beslut om man är demokrat. Fattat beslut gäller. Ser man svårigheter med att verkställa ett beslut får man komma tillbaka till fullmäktige med ett nytt ärende och yrka på att fullmäktige reviderar sitt tidigare beslut. Man kan inte låta bli att verkställa beslut bara för man inte gillar dem.

Frågan återkom till kommunfullmäktige våren 2021, nu i form av en motion från Moderaterna, som nog trodde att det skulle vara en enkel affär och att fullmäktige skulle klubba igenom en ny kartläggning, där det också inskärpts att det måste bli verkstad den här gången.

Med viss förvåning gick den dåvarande kommunledningen med Socialdemokraterna, Liberalerna, Kristdemokraterna & Centerpartiet ihop mot kartläggningen med motiveringen att de ”är samstämmiga i sin bedömning att en kartläggning enligt motionärernas förslag inte bedöms ge kommunen ny kunskap i frågan om det hedersrelaterade våldets omfattning i Haninge.”

Det var inget litet anspråk – här behövdes faktiskt förmågan att se in i framtiden för att redan innan en undersökning gjorts kunna veta att man inte skulle lära sig något nytt. Vi får anta att det var så den kommunledningen såg på sig själva.

Vänsterpartiets tilläggsförslag

En majoritet i kommunfullmäktige var lyckligtvis för motionen och kunde knuffa kommunledningen framför sig. Efter att kommunledningen försökt förhala ärendet genom att återremittera frågan, fattade kommunfullmäktige beslut i juni 2021 ”att bland elever i högstadiet och gymnasiet göra en kartläggning av det hedersrelaterade våldets omfattning och karaktär i Haninge.”

Kommunfullmäktige beslutade också att bifalla ett tilläggsförslag från Vänsterpartiet ” att göra en kartläggning av hur pandemin har påverkat våld i nära relation och i hedersrelaterat våld och förtryck samt förslag på åtgärder utifrån kartläggningen. Haninge kvinnojour och Manscentrum ska bjudas in att bidra med erfarenheter och synpunkter.”

Fullmäktige hade nu satt två kartläggningar i sjön och under januari och februari 2022 gjordes kartläggningen av hedersrelaterat våld bland Haninges elever i form av en enkätundersökning. Före sommaren 2022 skulle kartläggningen slutrapporteras till kommunfullmäktige. Återrapporteringen genomfördes, men återremitterades då den innehöll för få konkreta åtgärder med anledningen av kartläggningen. Först en vecka efter valet; den 2022-09-19 hamnade kartläggningen åter på kommunfullmäktiges bord.

Vid det laget hade Vänsterpartiet och kommunledningen enats om några konkreta åtgärder som kommunen skulle vidta med anledning av undersökningarna:

  •   Ta fram en plan för att alla medarbetare ska kunna få relevant utbildning och fortbildning för att tidigt kunna upptäcka och stödja individer som utsatts för våld i nära relation eller hedersrelaterat våld och förtryck.
  • Säkerställa en samlad information till barn och unga om vilket stöd som finns att få gällande hedersrelaterat våld och förtryck.
  • Säkerställa en systematisk dokumentation och uppföljning vad gäller kommunens arbete rörande våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck.
  •  I samband med översynen av kommunens styrdokument säkerställa uppdateringar i tillämpliga delar.
  • Initiera ett arbete tillsammans med studieförbunden och andra relevanta organisationer gällande utbildning för föreningslivets olika funktionärer.
  •  Identifiera andra specifika åtgärder med anledning av kartläggningen och presenteras dessa senast januari 2023 (vilket vart fördröjt till senaste kommunfullmäktige 2023-03-27)
  •  Göra en uppföljning av genomförda aktiviteter juni 2023.

Det är detta beslut  som gäller och ska verkställas. Tyvärr verkar det mest stannat av eller inte blivit gjort. Beslutet att “ta fram en plan för att ALLA medarbetare ska kunna få relevant utbildning” i de här frågorna har i grundskolan  stannat vid att medarbetarna i Elevhälsan fått utbildning. Ska inte all skolpersonal som arbetar med barn ha den här utbildningen?

Beslutet om att “Initiera ett arbete tillsammans med studieförbunden och andra relevanta organisationer gällande utbildning för föreningslivets olika funktionärer”, verkar ligga i malpåse. Tanken var ju att alla inom föreningslivet som arbetar med barn skulle få kunskap om hur man upptäcker och hanterar den här problematiken,

Kommunledningen sviktar

Anledningen till att vi ligger efter i tidtabellen för att “identifiera andra specifika åtgärder med anledning av kartläggningen” säger man beror på att “Återrapporteringen av denna aktivitet har försenats inom förvaltningen med anledning av mandatperiodsskifte.”

Här finns anledning till lite irritation; mandatperiodsskiftet bör inte ha något att göra med det arbete som förvaltningen ska göra med att identifiera specifika åtgärder. Detta uppdrag fick förvaltningen av kommunfullmäktige i september 2022. Så länge inte fullmäktige beslutat något annat gäller uppdraget. Att politiker byter plats med varandra ska inte påverka förvaltningens arbete i det här avseendet.

De partier på högerkant som var oppositionspartier fram till 2023 och då så oerhört spänstiga och drivande i denna fråga verkar nu vara väldigt trötta och vill begrava frågan. Om sanningen ska fram så har de nog plötsligt upptäckt att de har målat in sig i ett hörn av intressekonflikter. I teorin förstår de vikten av att bekämpa det hedersrelaterade våldet, men i praktiken förstår de att det kommer kosta resurser. Om man har som övergripande mål att sänka skatten under mandatperioden väger offren för hedersvåldet lätt.

Svagheter i kartläggningen

Vi i Vänsterpartiet tycker att det är problematiskt att inga friskolor har medverkat i undersökningen. Att friskolornas elever inte deltagit medför ett stort bortfall i kartläggningen. Haninge kommun behöver mer insyn i de fristående skolorna och en ökad samverkan så att friskolorna känner sig mer manade att delta i kommunens kartläggningar, och ta del av kommunens insatser riktade till eleverna.

Problemet med privatiseringar ser vi på många områden. Inom kommunal verksamhet gäller offentlighetsprincipen och det är lätt att få tag på information om, och utvärdera verksamheterna. Inom privata bolag råder affärssekretess och ingen information får utlämnas. Inom kommunala verksamheter kan vi demokratiskt bestämma om att göra kartläggningar, undersökningar och så vidare. De privata bolagen har vi inget inflytande över.

Slutsats

Det är sex år sedan kommunfullmäktige fattade första beslutet om att kartlägga hedersrelaterat våld i kommunen. All sympati i världen med de kommunmedborgare som tvivlar på politiken som en samhällsbyggare och förändrande kraft. I den här frågan blir det tydligt att de har skäl till sina tvivel. Men att ge upp är alltid det sämre alternativet, speciellt när det handlar om barn. Då kämpar man även om systemet är trögt.

Många av kommunens partier behöver också fundera på sitt eget agerande i frågan. En gemensam nämnare ser ut att vara att; sitter man i kommunledningen så bromsar man. 

Vänsterpartiet har i alla omröstningar varit de som konsekvent röstat för att göra dessa kartläggningar och konsekvent agerat för att ta fram praktiska förslag för åtgärda de problem som kommit i dager.

Det kommer vi fortsätta med.