Den 8 november 2023 startade Haninge kommun en upphandling av verksamheten på Skutans gård, efter ett beslut i Idrotts- kultur och fritidsnämnden 14 juni 2023.
Skutans gård ägs av Haninge kommun och i dag är det Ridklubben Mulen, som i samarbete med Linda Pettersson som driver verksamheten på gården. De har ett partnerskap med Haninge kommun, som sägs upp vid årsskiftet 2023/2024.
Eget förslag från Vänsterpartiet
Vänsterpartiet lämnade ett eget förslag om att verksamheten på Skutans gård inte skulle upphandlas. Vi ville istället att partnerskapet med ridklubben Mulen skulle fortsätta mandatperioden ut.
Skutans gård är öppenn dagligen för alla. Här kan man exempelvis ta en promenad i skogarna eller till fågelsjön, pyssla med gårdens djur eller fika i klubbhuset.
Processen med upphandling skulle ha kommit i gång redan i september i år. Kommunen var dock överbelastad med annat, så försenades ända till november. Detta trots vetskap om att nuvarande avtal för Skutans gård går ut den 31 december 2023.
Kraven i upphandlingen gör det i stort sett omöjligt att fortsätta driva Skutans gård så som verksamheten ser ut idag. Det kommer att vara svårt inte bara för Mulen som idag driver gården, utan för de flesta aktörer, att uppfylla kraven och samtidigt driva en bra verksamhet.
Mulens ridskola och Linda Petterson har under sina nio års tid på Skutans gård skapat en plats där Haninges ungdomar kan umgås med djur och rida, men också ett socialt skyddsnät för många unga. De beskriver Skutans gård som en umgåsgård, dit alla är välkomna. På gården finns idag hästar i olika storlekar, höns, kaniner, getter och alpackor.
Upphandlingens krav
I upphandlingen kräver kommunen exempelvis att gården ska vara öppen 7 dagar i veckan, året runt, med redan fastslagna öppettider. Idag har verksamheten redan öppet alla dagar om året, men på egna villkor. Man kräver också medlemskap i Svenska ridsportförbundet, något som inte kan genomföras eftersom anläggningen inte uppfyller kraven, vilket kommunledningen är medvetna om. Det statliga stödet som verksamheten får kommer också att ätas upp av kostnaden för medlemskapet. Krav på särskild kompetens hos den personal som ska arbeta på gården, finns också i underlaget. Detta kan göra att flera av de trygga vuxna som finns på gården idag, inte kommer kunna vara kvar. Samtidigt ställer man också krav på att den öppna verksamheten ska bedrivas helt kostnadsfritt, och finansieras av ridklubbens inkomster. Kommunen kommer alltså inte att fortsätta ge verksamhetsstöd, så att Mulen kan bevara den viktiga mötesplats som Skutan är idag.
En trygg oas
Det är väl känt här i Haninge att Skutans gård är en trygg oas där ungdomar kan umgås med djur, och varandra. Det är en social träffpunkt för många ungdomar, i sällskap med trygga vuxna. Idag tar verksamheten ut en relativt låg summa för ridlektioner, vilket gör att fler får möjlighet att kunna rida. Skutans gård är därför unik bland ridskolor i Haninge, och kanske i hela regionen. De har även bland annat ridning för personer med funktionsvariation och samarbete med en daglig verksamhet inom LSS.
Vi i Vänsterpartiet i Haninge besökte Skutans gård tidigare i år. Sedan dess har vi agerat för att Mulen och Linda ska kunna fortsätta med sitt arbete på gården. Vi vill att den trygga punkt som gården är för många unga, ska få finnas kvar.
Vår kommunledning pratar ofta om fritidsaktviteter för alla, och om trygghet. Men, orden ekar märkligt tomma, när de raserar en trygg plats, som ger fler möjlighet till en aktiv fritid.
Med de villkor upphandlingen och framtida avtal innebär kommer det inte vara möjligt att fortsätta bedriva verksamheten som den har fungerat fram till nu.
Och det kanske är det slutgiltiga målet?
Att inte ha någon verksamhet i lokalerna, så att kommunledningen kan sälja av hela gården till någon privat aktör.
På Äldrenämndens möte 22:a november skulle kommunledningens (M, SD, KD & L) plan och budget för äldreomsorgen 2024 upp till beslut. Vänsterpartiet lämnade följande yttrade:
Vänsterpartiet deltar inte i beslut under den här punkten då vi har ett eget förslag till budget.
I Vänsterpartiets budget var nämndens ekonomiska ram 2024: 937 855 tkr. Det var drygt 42 miljoner mer än de 895 800 tkr kommunledningen gav äldrenämnden. Efter att budgeten för 2024 togs i juni i år har de beräknade skatteintäkterna ökat i kommunen med drygt 61 miljoner. Så det finns gott om resurser att tillgå för att vidareutveckla verksamheten och utan att några nedskärningar eller försämringar behöver göras.
Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna har tillsammans en majoritet i äldrenämnden. Det märks att det är många kockar som varit framme och rört i grytan. En sådan fråga är vad som ska göras med skatten.
Samma skatt eller sänkt skatt?
Skatten bestäms av kommunfullmäktige, men vad ska äldrenämnden jobba för framåt? När man beskriver förutsättningarna för kommande år säger man att “utgår från en oförändrad skattesats under 2024-2027”. Samtidigt säger man senare i nämndplanen att “på sikt ska kommunalskatten sänkas”. Det är två rätt motstridiga budskap i en och samma plan.
Om man tänker sig en “skattesänkning på sikt”, och “på sikt” betyder 2028 eller senare, bör det ju knappast vara med i några planer som rör den här mandatperioden. Har man tänkt sig en skattesänkning den här mandatperioden så blir det ju mer bekymmersamt. Då brinner det lite i knutarna och Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna är svaret skyldig att rätt omgående tala om för väljarna vilka nedskärningar i äldreomsorgen som ska finansiera den tänkta skattesänkning.
Har man mål för verksamheten?
Det finns två mål för Äldrenämnden som är jättemärkliga:
Man har tagit som mål att andelen äldre som har möjlighet att komma utomhus i äldreboendena ska öka från 58% (2023) till 59% (2026). Är det verkligen en målsättning? Bara att skriva ned den målsättningen kostar förmodligen mer än satsningen på att få 1% till av de boende att komma ut.
Rimligtvis borde ju målsättningen vara att alla som vill och kan komma ut utanför äldreboendet också kan få det.
Den andra målsättningen man lanserar är att äldre som deltar i sociala aktiviteter på äldreboenden ska öka från 59% (2023) till 60% (2026). Också här tar man sig för pannan; är det här en målsättning på riktigt? I sann NPM-anda kommer man förmodligen bara att bokföra Jens Davidssons verksamhetsbesök på äldreboendena som en “social aktivitet” och vips är målsättningen uppfylld.
Måste de äldre digitaliseras?
En av kommunledningens käpphästar i effektiviseringen av verksamheten är parollen “digitalt först” där man ska “öka andelen digitala interaktioner med nämndens målgrupper”.
Visst kommer det finnas många äldre som behärskar den digitala miljön och den andel kommer givetvis öka på sikt. Men samtidigt finns det en större grupp äldre som vill ha en människa att prata med när det gäller ens behov och den service kommunen kan erbjuda.
Vi måste också tänka på den grupp där det kognitiva sviktar. Där är möjligheten att lära sig använda nya digitala verktyg ganska små och behovet att få prata med en riktig människa väldigt stor.
LOV är fel fokus
Att äldre ska få möjlighet att välja utförare av hemtjänst eller boende kan inledningsvis låta som att det ökar de äldres frihet och ger möjlighet att välja bort dåliga aktörer, men erfarenheten från andra kommuner visar snarare på motsatsen.
De senaste åren har trenden dessutom vänt och 2021-2022 avslutade många kommuner sitt arbete med LOV medan inga nya påbörjades. LOV är ett system på tillbakagång, som låter bättre än vad det är. I en utredning från Botkyrka kommun 2019 då man avsåg att införa LOV inom hemtjänsten backade man då det visade sig att LOV skulle bli 30 miljoner kronor dyrare.
På ytan låter det som att valfriheten för våra seniorer kommer öka, men i praktiken kan det bli tvärt om. Upplands Väsby är en kommun i Stockholmsregionen som införde LOV för äldreboenden redan 2014. Nu är man den kommun som ger näst mest avslag i hela Sverige på begäran från äldre att få komma till ett äldreboende.
Det finns en valfrihet, men bara för den som passerar nålsögat och blir beviljad en plats. Hur kunde det bli så här? För en kommun är det ganska lätt att planera för behovet av platser på äldreboenden. Hur kommunens invånare åldras är ingen jättesvår ekvation, och så länge kommunen driver det i egen regi är över-/underkapacitet en marginell företeelse
Med LOV blir det precis tvärt om. I och med att kommunen inte kan styra över etableringarna kommer vi i vågor ha väldigt stor över- alternativt underkapacitet till priset av mindre valfrihet för de äldre och större kostnader för kommunen.
De äldres inflytande
Att ha valfriheten att välja vilken huvudman som bedriver ens äldreboende är näst intill irrelevant valfrihet. Det betyder knappast särskilt mycket för någon. Verklig valfrihet är att ha inflytande på sitt boende och i sin vardag.. Att själv kunna bestämma när och hur man vill göra saker på äldreboendet.
Man skriver väldigt vältaligt om att “det finns ingen åldersgräns som upphäver rätten att bestämma över sin vardag” och att “äldre ska få känna välbefinnande och ha inflytande över vilka omsorgsinsatser som ges”. Jo, det låter sig sägas. Men när sådana ord inte kopplas till konkreta förslag så kommer bara att stanna vid ord.
De äldre kommer knappast få inflytande över vilka omsorgsinsatser som ges i en organisation av pressade biståndshandläggare där ribban för att godkänna insatser blir högre för varje år. Eller i en hemtjänst där alla insatser är minutstyrda.
Det finns ingen struktur för “brukarinflytande” i Haninge. När SKR gjorde genomlysningen av Haninge alldeles nyligen i Kommunkompassen, så konstaterade man torrt:
“I mallen för medarbetarsamtal, så finns mål och resultat som rubrik. Här borde också tillgänglighet och bemötande gentemot brukarna kunna finnas med. Så är inte fallet idag. Inom området brukarservice och bemötande finns förbättringsmöjlighet för Haninge.”
Men det är “brukarservice” – “brukarinflytande” går inte riktigt att utvärdera om det inte finns en struktur för det.
Kommunen måste respektera personalen
Det är lite besvärande att personalpolitiken lyser med sin frånvaro i nämndplanen. Personalen är kommunens viktigaste resurs när det gäller omhändertagandet av vår äldre. Vill vi att personalen ska ta hand om våra äldre på ett bra sätt, måste kommunen ta hand om sin personal på ett bra sätt.
Kommunen måste säkerställa att man är en bra arbetsgivare och har en bra arbetsmiljö. För att ge en bra vård ska arbetsplatsen:
Ta bort 12-timmarspassen och genomför en schemaläggning i dialog med personalen.
Ökad personalstyrkan. Säkerställa en rimlig arbetsbörda genom att anställa tillräckligt med personal för att möta olika behov som finns hos äldre.
Skapa en trygg och säker arbetsplats genom att förbättra arbetsplatsernas fysiska miljö; t ex ergonomiska verktyg och minimera risker för arbetsskador.
Förhindra utbrändhet och förbättra arbetsbalansen.
Stöd för välbefinnande. Erbjuda möjlighet till fysisk träning/mental hälsa.
Stödprogram för att hantera stress och förbättra personalens välbefinnande.
För att behålla en bra och kunnig personalstyrka måste personalen känna sig respekterad och lyssnade på.
Arbetet mot välfärdsbrott
Det hade varit bra om nämndplanen i alla fall i korthet hade berört frågan om välfärdsbrott, speciellt när man har ambitionen att ta in fler privata aktörer.
Privatiseringar genom t ex LOV innebär ökade risker. Särskilt hemtjänsten är sårbar. En kommun som har upptäckt välfärdsbrott, genom till exempel överfaktureringar och uteblivna besök hos hemtjänstkunder, är Sollentuna. Bara under 2022 räknar kommunen med att det var runt 15 miljoner kronor som hamnade i fel händer. Nu har de därför – som så många andra kommuner – lämnat lagen om valfrihet, LOV, i hemtjänsten.
Vill man minimera risken för välfärdsbrott ska man ju självklart driva så mycket som möjligt i egen regi. Även om privata utförare låter attraktivt i början, så måste man ju också ta med i beräkningen administrationen och kontrollapparaten som kommunen måste ha när man inte själv har kontroll på verksamheten. Då förändras ganska snabbt den ekonomiska kalkylen och det privata alternativet kanske inte blir så attraktivt längre.
Igår kunde vi också se och höra kommunstyrelsens ordförarande i Haninge, Sven Gustafsson (M) göra utspel i rikstäckande media. Huvudbudskapet, ”Vi har ingenting att erbjuda dem” (som skjuter), ”inkapacitering” och önskan om att införa undantagstillstånd i Haninge, visar tydligt Haningealliansens människosyn och deras politik.
Vi i Vänsterpartiet delar inte den syn Sven Gustavsson och hans allians har på människor.
Haninges goda krafter
Vänsterpartiet har gjort flertal verksamhetsbesök hos föreningar runt om i Haninge som arbetar med ungdomar. Eldsjälar som brinner för att ge unga ett annat alrenativ. Som brinner för att bygga relationer, erbjuda aktiviteter som alla kan delta i oavsett ekonomsika förutsättningar. Som vill stimulera barnens kreativitet och skapande. Dessa människor vill arbeta för att få unga att känna sig sedda och värdefulla. De vill erbjuda ett sammanhang, ge unga en starkare självkänsla och ge dem en känsla av samhörighet, för att det är något som alla människor söker och behöver.
För tyvärr är det är exakt just dessa saker som gängen idag erbjuder våra unga. De har lärt sig att hitta vägen in genom att se, bekräfta och bygga en falsk självkänsla hos det barn de fångar upp. Vi kan också se att de ofta riktar in sig på barn som redan mår dåligt och saknar en grundtrygghet. Dessa barn groomas sedan in i ett kriminellt beteende, och är fast i gängens grepp innan de förstått allvaret.
Vi som samhälle behöver vara en stark motkraft, och har som ansvar att visa att det finns en annan väg att gå.
Föreningarnas utsatthet
Trots det står flera av Haninges föreningar, som arbetar med barn- och ungdomsverksamhet nu under hot om, eller har till och med fått lägga ner sina projekt oavsett vilka goda resultat de gett. Detta på grund av att Haningealliansens ovilja att lägga pengar på förebyggande arbete, och ideella krafter. Som vi förstår det satsar de hellre på åtgärder först när problemen uppstått.
Taekwondo klubben Viking sökte fortsatt ekonomiskt bidrag från kommunen för projektet Meningsfull fritid, som fångat upp många unga tjejer i riskzonen, och fick vänta så pass länge på svar att de tvingades lägga ned projektet.
På Skutans gård valde kommunen att inte förlänga parternskapet och istället konkurrensutsätta verksamheten. Detta riskerar att helt omintetgöra den verksamhet som finns där idag, och som varit ett trygg punkt för många socialt utsatta barn.
När vi träffar eldsjälarna på Freezone, berättar de om att de har stora drömmar och visioner som de är redo att investera både tid och energi i men inte vågar satsa på då de inte vet om deras partnerskap med kommunen kommer att kunna fortsätta.
Det finns evidens för att närvarande vuxna och meningsfulla aktviteter för unga gör skillnad. Inte endast för att förebygga kriminalitet, utan också för att motverka psykisk ohälsa bland unga.
Våra ideella föreningar har långsiktigt hållbara lösningar för våra barn och unga. De vill investera sin tid och sitt engagemang i dem, och ge dem en chans att se en annan framtid.
Vem tar konsekvenserna?
Varför föredrar kommunstyret kortsiktiga, repressiva lösningar, framför långsiktiga metoder som andra faktiskt erbjuder och är beredda att genomföra i samverkan med kommunen? Det kommer att bli en dyrköpt läxa, ekonomiskt men framförallt för Haningeborna.
På senaste kommunfullmäktige var det också Sven som gav ett nej till Socialdemokraterna Haninges förslag om att införa ett partiöverskridande trygghetskommission, för att hantera de ökande problemen med gängkriminalitet i Haninge. Motiveringen var att Haningealliansen är ”beredda att ta konsekvenserna” om de misslyckas.
Men, är det verkligen styrande politiker som tar de egentliga konsekvenserna?
Kommer Sven Gustafsson hålla den mamma i handen som just begravt sitt barn? Är det han som kommer att torka tårarna på den far som förlorat allt? Kommer Sven att följa med lillasystern till fotbollen på kvällen för att hon inte vågar gå ensam? Öppnar han dörren till sin villa för att erbjuda alla ungdomar en trygg plats om natten? Och tar han med dem på skidresan när fritidsgårdarna och föreningarna fått lägga ner?
När Sven Gustafsson pratar om att vi inte har något att erbjuda, undrar vi i Vänsterpartiet om det kan vara en föraning om att Haningealliansen redan nu vet att de goda krafter och fina verksamheter vi har i kommunen kommer att tvingas bort.
Vi tror på, och ser Haningeborna och vi kommer fortsätta slåss för ett Haninge för alla.
Kommunfullmäktige 2023-06-12 avhandlade vilken budget som ska gälla för kommunen 2024.
I Haninge har det varit budgetdebatt i kommunfullmäktige. Utöver kommunledningen med M, KD och L, har alla partier har presenterat sina budgetar för Haninge kommun. Alla har redovisat sina prioriteringar och hur man vill spendera de 6,5 miljarder som Haninges skattebetalare anförtrott kommunen.
Sverigedemokraternas budget är onekligen intressant. Dels blandas det friskt mellan uppgifter som helt klart inte är en kommunal angelägenhet; att kommunen ska ”verka för en ansvarstagande flyktingpolitik” – det politikområdet sköts av staten – eller att ”etablera en kriminalvårdsanstalt i Haninge” – vilket är en uppgift för Kriminalvården snarare än kommunen.
Det har varit väldigt mycket prat om en kriminalvårdsanstalt i Haninge. Problemet är att Kriminalvårdens strategi snarare är att bygga ut på platser de redan finns, hellre än att etablera helt nya anläggningar. Så förhoppningen att det ska byggas något i Haninge är inte så god.
”Kulturkriget”
Dels har vi diffusa kulturkrigsgrejer som att ”religiösa friskolor får inte behandla flickor och pojkar olika eller på annat sätt verka för värdering som strider mot svensk eller västerländsk kultur”. Nu är det så att man inte får, enligt skollagen, behandla flickor och pojkar olika sätt i någon skolform över huvud taget, så den lagstiftningen är på plats. Skolinspektionen – inte kommunen – kontrollerar efterlevnaden. Vi har inga ”kulturdomstolar” i Sverige som avgör om något ”strider mot svensk eller västerländsk kultur”, utan alla krav vi ställer på verksamheter så som skolan m m sker via lagstiftning och den parlamentariska instansen för lagstiftning är riksdagen.
Vänsterpartiets politik är en mycket enklare lösning av problemet; förbjud religiösa friskolor från att verka över huvud taget. Vill man själv bekosta och driva söndagsskola eller liknande på frivillig basis, så är det en sak. Men skattepengar ska inte bekosta religiösa friskolor. Anledningen Sverigedemokraternas kryptiska formulering om friskolor som ”strider mot svensk eller västerländsk kultur” är att Sverigedemokraterna uteslutande vill förbjuda muslimska friskolor:
Vänsterpartiet har däremot en principiell ståndpunkt; offentligt finansierad utbildning och religiös påverkan hör inte ihop – oavsett religion.
Även på förskolan ska kulturkriget trappas upp. Barnen ska ”fredas från genuspolitiska experiment – att pojkar och flickor uppträder på olika sätt och föredrar olika typer av lekar kan bara delvis förklaras med samhällsnormer och social påverkan”. Även om det bara delvis skulle förklara med normer och påverkan, så är det väl skäl nog att ta det i beaktande i det pedagogiska arbetet.
Arv eller miljö?
Men Sverigedemokraterna vill ju in på den biologiska förklaringsmodellen. I Sverigedemokraternas teori är det ju så att män som varit intresserad av bilar (särskilt snygga bilar) de sista hundra åren haft en konkurrensfördel i att attrahera kvinnliga partners och därför fått fler avkommor. Det evolutionära trycket har varit så hårt på mänskligheten så fortplantningsförmågan har stått mellan de som har snygg bil och inte har bil/ful bil. Under raggarkulturen – detta darwinistiska megaprojekt – peakade civilisationen. Det evolutionära trycket selekterar alltså fram män som är biologiskt predisponerade att gilla bilar. Därför vill små pojkar leka med bilar. Så måste det givetvis vara.
Eller så kan det vara så att alla som framför bilar, ambulanser, brand- och polisbilar i alla pekböckerna är män och små pojkar snappar snabbt upp vilka könsroller det är som gäller. Vad verkar mest troligt?
Det som Sverigedemokraterna kallar ett ”genuspolitiskt experiment” handlar om att se barnet som individ som fritt väljer vad den är intresserad av – inte att man tittar på könstillhörighet och utgår schablonmässigt från att barnet ska vara intresserad av vissa saker. Det är inte krångligare än så.
SFI – en livsstil?
På SFI går det i regel mycket invandrare och därför ådrar den sig naturligtvis SFI Sverigedemokraternas intresse. Ingen större skräll. Det som får det sverigedemokratiska blodet att koka är att SFI blir ”en livsstil” som folk harvar runt på år ut och år in (som om det vore möjligt).
På riktigt; är det någon som träffat någon som har SFI som ”en livsstil”? Nej, Sverigedemokraterna vill att SFI-utbildningen ska vara ”snabb och effektiv” och klarar man inte det ”bör det resultera i ekonomiska konsekvenser”. Vad det då ska bli för ekonomiska konsekvenser är oklart. Böter? Och vilket lagstöd har kommunen för det? Man kan ju inte hitta på egna regler för att göra sin budget intressantare. I och för sig; kan kan man väl, men det är ju inte superseriöst.
Offentlig konst
En av Sverigedemokraternas fränaste finter i budgeten kommer till frågan om konstnärlig utsmyckning av det offentliga rummet. Haninge kommun har sedan 1999 avsatt en procent av investeringsbudgeten till konst, både utomhus och inomhus. I första hand riktas uppdragen mot ny- och ombyggnationer samt vid upprustning av befintliga områden.
I sin budget ansluter sig Sverigedemokraterna till 1%-målet för konstnärlig utsmyckning. Men när man läser lite noggrannare så vill de införa ett tak på 1,5 miljoner kronor till konsten. Med lite matematik så kan vi alltså dra slutsatsen att alla investeringar efter 150 miljoner kronor inte genererar något till konsten. Begreppet ”folklig förankrad konst” har nu fått betydelsen; ingen konst.
Budgeten för offentlig konst 2022 var 20,2 miljoner kronor.
Put your money where your mouth is
Som vi sett är Sverigedemokraterna passionerade kring religiösa friskolor, SFI, förskolor, konst, trygghet m m. Då kan man ju tro att det läggs en massa pengar på projekt inom dessa områden för att röra om i grytan och styra upp ett och annat.
Men icke! Enligt Sveriges kommuner och regioner (SKR) så kommer kommunernas ökade kostnader för pris- och löneökningar ligga på 4%. Så alla nämnder i kommunen som får en lägre ökning av sin budget än 4% måste skära ned.
Hur fördelar sig då Sverigedemokraternas budget?
Äldrenämnden + 2,2%. Det innebär nedskärningar på 1,8%. Sverigedemokraterna poserar gärna som beskyddare av våra äldsta i samhället. Med harm och gråt i halsen brukar de ondgöra sig över kvalitén på äldreomsorgen. Många gånger har det varit befogat.
Men gamla farmor som varit med och byggt upp Sverige får inte sylt till pannkakorna den här mandatperioden heller p g a Sverigedemokraterna. Man har också röstat på Haningealliansen budget på kommunfullmäktige och är nu direkt ansvariga för nedskärningarna i äldreomsorgen, som man kan läsa mera om i senaste Mitt i Haninge.
Sverigedemokraterna har röstat för M, KD & L:s budget som innebär kraftiga nedskärningar inom äldreomsorgen. Både Alliansens och SD:s budgetmotioner var identiska för äldreomsorgen (Från Mitt i Haninge).
Idrott-, kultur- och fritidsnämnden + 3,14%. Inte heller denna nämnd får kompensation för pris- och löneökningar. Så allt tal om Haninge som idrottskommun, simhall i Västerhaninge och nya idrottsanläggningar kommer det helt enkelt inte bli något av. Vi kommer att ha det vi har idag, fast lite mindre.
Gymnasie- och arbetsmarknadsnämnden + 3,8%. Allt prat om ökad personaltäthet, att stärka gymnasieskolornas yrkesprogram, samarbetet med Berga Naturbruksgymnasiet o s v finns det inte pengar till. Också här kommer man bara kunna bedriva den verksamhet man har idag, fast lite mindre.
Barn- och förskolenämnden och Socialnämnden får täckning för de tänkta pris- och löneökningarna. Men de får inga pengar till någon utveckling av verksamheten. Alla fina ord om att slopa karensdagen för förskolepersonalen, öka antalet behöriga förskolelärare, ökat stöd till brottsofferjouren och kvinnojouren och stärka arbetet mot hedersförtryck är jättebra. Men vart är pengarna? Sverigedemokraterna ger dessa nämnder precis så mycket att de klarar av att göra det de gör idag. De kan inte ta på sig nya uppdrag.
Grundskolenämnden får en uppräkning med 8,23%. Mest beroende på att man ökar elevpengen för högstadiet med 11,5%. Säkerligen välbehövligt.
Men vad är haken? Om alla nämnder utom grundskolenämnden får dra i svångremmen; vart kommer då Sverigedemokraternas stora satsningar?
Jo, håll i hatten! I Stadsbyggnadsnämnden. Där ökar man budgeten med 13,12%! Man slänger på hela 27,5 miljoner extra. Vad är det då som Sverigedemokraterna brinner för inom stadsbyggnad? Bostadsbristen? Nya industriområden? Fler naturreservat som skyddar Haninges unika miljö? Inte? Men en satsning på att bevara Haninges vikingatida historia, då? Vikingar – kom ingen nu SD!
Sverigedemokraterna är ett bilvänligt parti. Sverigedemokraterna vill även att väg- och gatuunderhållet förbättras avsevärt. Därför föreslår vi i vår budget en större uppräkning av anslaget till Stadsbyggnadsnämnden.
Sverigedemokraternas budget 2024-2025, sid 11
Så där har vi det. Den största satsningen i Sverigedemokraternas budget är för gatuunderhållet.
Partiet som många trodde skulle ”röra om i grytan”, röra upp himmel och jord och innebära ett paradigmskifte inom svensk politik. Nu när det kommer till kritan och så ser vi vad Sverigedemokraterna kokar ned till: ett gäng sura bilister i opposition mot potthål.
”Alla får sin beskärda del av lycka och glädje – en del får den dock mer beskuren än andra.”
Äntligen och glädjande kommer det byggas 74 mindre och billigare hyresrätter i Västerhaninge. Frågan klubbades igenom på kommunfullmäktige 13/9. Det var V, S, C, KD, L och Lage Öhlund, partilös, som röstade för, men M och SD röstade mot. Det är bra att det är kommunens allmännyttiga bostadsbolag Haninge Bostäder som kommer bygga.
Man har även sökt statliga lån vilket innebär att hyran kan hållas lägre.
Åsa Bååth, gruppledare för Vänsterpartiet i Haninge. Haninge bostäders VD har lovat att hyran för en 1:a på 32 kvm inte ska överstiga 4133 kr/mån. Men det behövs billiga 3-4 rummare också för barnfamiljerna.
Vänsterpartiet har under många år drivit frågan om att det måste byggas fler billigare hyresrätter i Haninge. Det är en skriande brist på mindre lägenheter för unga, ensamboende och pensionärer. Dessa grupper har också svårt att få bostadslån för inkomsterna är för låga.
Det behövs även 3 – 4 rummare med billiga hyror så familjer med barn inte behöver vara trångbodda. Trångboddhet har ju visat sig vara en konsekvens för den snabba spridningen av Corona. Ett annat problem som framkommit med trångboddhet är att barnen har svårt att få studiero i hemmet.
I de “fina rummen” som byggs som t ex Vega finns det hyresrätter men där hyran för en två:a ligger på 12 000 kr och uppåt. Det utestänger många grupper som inte har råd. Vilket i sin tur leder till segregering och utanförskap.
Höga hyror påverkar även kommunens ekonomi när det gäller försörjningsstöd. Med den massarbetslöshet vi har kommer det vara en tung post för ekonomin i kommunen.
Vänsterpartiet har som mål att det i varje kommundel ska finnas bestånd av allmännyttan och vi vill höja takten på Haninge Bostäders byggnations takt. Hyreslägenheter med billigare hyror ska ges samma volym antal som hyreslägenheter med dyrare hyror. Det är även viktigt för samhällsstrukturen att alla olika boendeformer är inkluderande i alla områden oavsett om det är förtätning av befintliga områden eller i nybyggnation.
