Skip to main content

Författare: haninge

Oroande fakta kring Skutans gårds framtid

Skrivet av haninge den . Postad i Förebyggande, Funktionsvariation, Kultur och fritid, Trygghet.

Verksamheten på Skutans gård är hotad!

Den 8 november 2023 startade Haninge kommun en upphandling av verksamheten på Skutans gård, efter ett beslut i Idrotts- kultur och fritidsnämnden 14 juni 2023.

Protokoll Idrotts- kultur och fritidsnämnden 230614
Beslut kring upphandlingsinriktning Skutans gård

Skutans gård ägs av Haninge kommun och i dag är det Ridklubben Mulen, som i samarbete med Linda Pettersson som driver verksamheten på gården. De har ett partnerskap med Haninge kommun, som sägs upp vid årsskiftet 2023/2024.

Eget förslag från Vänsterpartiet

Vänsterpartiet lämnade ett eget förslag om att verksamheten på Skutans gård inte skulle upphandlas. Vi ville istället att partnerskapet med ridklubben Mulen skulle fortsätta mandatperioden ut.

Skutans gård är öppenn dagligen för alla. Här kan man exempelvis ta en promenad i skogarna eller till fågelsjön, pyssla med gårdens djur eller fika i klubbhuset.

Processen med upphandling skulle ha kommit i gång redan i september i år. Kommunen var dock överbelastad med annat, så försenades ända till november. Detta trots vetskap om att nuvarande avtal för Skutans gård går ut den 31 december 2023.

Kraven i upphandlingen gör det i stort sett omöjligt att fortsätta driva Skutans gård så som verksamheten ser ut idag. Det kommer att vara svårt inte bara för Mulen som idag driver gården, utan för de flesta aktörer, att uppfylla kraven och samtidigt driva en bra verksamhet.

Mulens ridskola och Linda Petterson har under sina nio års tid på Skutans gård skapat en plats där Haninges ungdomar kan umgås med djur och rida, men också ett socialt skyddsnät för många unga.  De beskriver Skutans gård som en umgåsgård, dit alla är välkomna. På gården finns idag hästar i olika storlekar, höns, kaniner, getter och alpackor.

Upphandlingens krav

I upphandlingen kräver kommunen exempelvis att gården ska vara öppen 7 dagar i veckan, året runt, med redan fastslagna öppettider. Idag har verksamheten redan öppet alla dagar om året, men på egna villkor. Man kräver också medlemskap i Svenska ridsportförbundet, något som inte kan genomföras eftersom anläggningen inte uppfyller kraven, vilket kommunledningen är medvetna om. Det statliga stödet som verksamheten får kommer också att ätas upp av kostnaden för medlemskapet. Krav på särskild kompetens hos den personal som ska arbeta på gården, finns också i underlaget. Detta kan göra att flera av de trygga vuxna som finns på gården idag, inte kommer kunna vara kvar. Samtidigt ställer man också krav på att den öppna verksamheten ska bedrivas helt kostnadsfritt, och finansieras av ridklubbens inkomster. Kommunen kommer alltså inte att fortsätta ge verksamhetsstöd, så att Mulen kan bevara den viktiga mötesplats som Skutan är idag.

En trygg oas

Det är väl känt här i Haninge att Skutans gård är en trygg oas där ungdomar kan umgås med djur, och varandra. Det är en social träffpunkt för många ungdomar, i sällskap med trygga vuxna. Idag tar verksamheten ut en relativt låg summa för ridlektioner, vilket gör att fler får möjlighet att kunna rida. Skutans gård är därför unik bland ridskolor i Haninge, och kanske i hela regionen. De har även bland annat ridning för personer med funktionsvariation och samarbete med en daglig verksamhet inom LSS.

Vi i Vänsterpartiet i Haninge besökte Skutans gård tidigare i år.  Sedan dess har vi agerat för att Mulen och Linda ska kunna fortsätta med sitt arbete på gården. Vi vill att den trygga punkt som gården är för många unga, ska få finnas kvar.

Vår kommunledning pratar ofta om fritidsaktviteter för alla, och om trygghet. Men, orden ekar märkligt tomma, när de raserar en trygg plats, som ger fler möjlighet till en aktiv fritid.

Med de villkor upphandlingen och framtida avtal innebär kommer det inte vara möjligt att fortsätta bedriva verksamheten som den har fungerat fram till nu.
Och det kanske är det slutgiltiga målet?
Att inte ha någon verksamhet i lokalerna, så att kommunledningen kan sälja av hela gården till någon privat aktör.

Kommunledningen vill säga upp kollektivavtal och tvinga anställda att jobba längre

Skrivet av haninge den . Postad i Arbetsrätt, Ekonomi, Personal, Vänsterpartiet Haninge.

Den högernationalistiska kommunledningen kommer med en tidig julklapp till personalen; kollektivavtal kommer att sägas upp och veckoarbetstiden förlängas.

På senaste kommunstyrelsemötet var frågan om kommunens personalpolitik uppe, samt frågan om att ”revidera” personalens  veckoarbetstid (vilket vi kommenterar här).

Kommunledningens förslag till reviderad veckoarbetstid här.

På kommunstyrelsen lämnade Vänsterpartiet följande yttrande:

Särskilt yttrande
Kommunstyrelsen 2023-12-11
§ 240 Revidering av arbetstidsmått

Vänsterpartiet yrkar avslag på förslaget att revidera arbetstidsmåttet för anställda i kommunen och vi yrkar avslag på förslaget att säga upp kollektivavtal gentemot Kommunal.

Och vi gör det av följande anledningar:

Syftet med “revideringen”/ökningen av arbetstiden sägs vara att skapa ”konkurrensneutralitet” mellan kommunens verksamhet och privata utförare.

Det verkliga syftet är naturligtvis att spara pengar och angripa personalens arbetsvillkor, vilket har varit en kontinuerlig politik allt sedan 12-timmarspassen infördes.

40-timmarsveckan

40-timmarsveckan har sin grund i FN-organet ILO:s konvention 47 från 1935. Det tog många länder flera decennier att leva upp till det och Sverige lyckades med det via lag i början på 70-talet. Via avtal hade det i o f börjat införas redan på 50-talet. Så man kan med rätta säga att 40-timmarsveckan var en ny och fräsch idé på 30-talet. De arbetsgivare i Sverige som ville ligga i framkant i konkurrensen om arbetskraften införde det på 50-talet.

Att idag på 2020-talet ha som mål att återvända till 40-timmarsveckan är inte bara bakåtsträvande – det är horribelt. Det är en jättemärklig arbetsgivarstrategi. Om man betänker hur mycket jobb och slit kommunen lagt ner på sitt “arbetsgivarvarumärke” så kan man nog lugnt konstatera att frukterna av det arbetet är tillintetgjorda nu. 

Den teoretiska förhoppningen är att en höjning av arbetstidsmåttet med 15 minuter per vecka för de anställda ska spara 3,1 miljoner kronor. Försämringar brukar motiveras med att det går ekonomiskt dåligt för verksamheterna, men så är ju inte fallet. Till exempel gick ju äldrenämnden med 18,2 miljoner i vinst 2022.

Resultatet för 2023 vet vi inte och en del pekar på ett sämre resultat, men det är mest av teknisk karaktär då kommunen fått två statsbidrag som ska bokföras som intäkt både 2023 och 2024. När man fick statsbidraget så  bokförde man först allt i år.

Silar mygg

När förvaltningen räknar på den vinst man kan göra räknar man med att en anställd på kommunals avtalsområde kostar 300:-/timmen. Låt säga att en undersköterska tjänar 170:-/timmen. Arbetsgivaravgifter, semester, pensioner o s v innebär sammantaget ca 95:-/timmen i påslag. Det innebär att man räknar med ca 35:-/timmen för övrig arbetsledning och administration. Om man är intresserad av att jaga kostnader, så får man en del ledtrådar här. För den ökade arbetstiden tjänar kommunen in ca 1 kr och 60 öre per timme. Det känns som att man silar mygg och sväljer kameler.

Kan kommunen räkna med fullt genomslag för höjningen av arbetstiden?

Nej, det finns fler frågetecken. Dels är det ju så att kommunen inte kan ändra arbetstiden för de som har anställts på det kortare arbetstidsmåttet. Förvaltningen skriver själva att det kan börja tillämpas på nyanställda efter 1 mars 2024. Det innebär ju att genomslaget rent ekonomiskt materialiserar sig först genom den personalomsättning kommunen har, och då när anställda med gamla arbetstidsmåttet slutar och nya anställs i deras ställe.

A- och B-lag

Det andra problemet är ju hur väl man kommer kunna schemalägga när man kommer ha ett A- och ett B-lag med olika arbetstidsmått i personalgruppen? Kommer man verkligen kunna schemalägga så man får “nytta” av den där extra kvarten?

Slutligen ställs ju frågan om inte de fackliga organisationerna kommer kräva kompensation för förändringen?

Förvaltningen skriver själva att Kommunal avstod lön för att få sänkt arbetstid:

“Den lokala överenskommelsen innebär att arbetstidsmåttet har sänkts med 1 timme och 15 minuter. Det har sin grund i att Kommunal vid regionsektorns löneöversynen 1988–1989 avstod från del av löneökningsutrymmet till förmån för ett lägre arbetstidsmått. En vanlig överenskommelse inom kommunsektorn var därför att förkorta den genomsnittliga veckoarbetstiden till 37 timmar per vecka.”

Det normala är ju att om man tar bort något arbetarna avstått löneutrymme för, så ger man tillbaka det löneutrymmet. Vinsten för kommunen blir i detta läget plus minus noll.

I och med att kommunen också använder så många timanställda (som får betalt timme för timme) så har ju ändringar i arbetstidsmåttet ingen ekonomisk betydelse; arbetar man 37 timmar får man betalt för 37 timmar. Arbetar man 40 timmar så får man betalt för 40.

Vänsterpartiet ställer sig mycket tvivlande till att kommunen som arbetsgivare får ut något av att göra denna försämring för personalen. Det är allt för mycket önsketänkande i kalkylerna.

Konkurrensneutral eller konkurrenskraftig

Målet för Haninge kommun kan inte vara att vara ”konkurrensneutrala” visavi andra arbetsgivare. Det betyder bara att man har ambitionen att vara lika dålig. Om något så borde Haninge kommun lägga sig vinn om att vara konkurrenskraftig som arbetsgivare; att villkoren är så goda att man lockar till sig och behåller personal.

I den budget som antogs av kommunfullmäktige alldeles innan sommaren slogs det fast nio målområden. Ett av dessa målområden var att Haninge kommun skulle vara “En attraktiv arbetsgivare”. Beslutet var inte att kommunen skulle vara “konkurrensneutral” mot andra arbetsgivare. Beslutet var att Haninge kommun ska vara en attraktiv arbetsgivare.

Det beslutet gäller.

Kommunledningen aviserar sämre personalpolitik

Skrivet av haninge den . Postad i Arbetsrätt, Kommunfullmäktige, Personal, Vänsterpartiet Haninge.

Vi håller inte riktigt med om att New Public Management (NPM) bara är ett sätt ”att mäta” saker och ting. Det innehåller många systemfel som gjort styrningen av offentlig verksamhet sämre. Men det är en riktig observation att en av de mest framträdande dogmerna i NPM är ”chefskulten” – att man uppnår högre effektivitet hos personalen ju fler och mer hårdföra chefer man har.

Haninge kommuns personalpolitiska program 2019.

Förslag till personalpolitiskt program 2024.

Vänsterpartiet lade följande förslag på senaste kommunstyrelsemötet angående nytt personalpolitiskt program , 2023-12-11:

§ 235 Revidering av personalpolitiskt program 

 

Sven Gustafsson, moderat KSO, utlovade han skulle leverera “den tydligaste styrning Haninge kommun haft i mannaminne”

Sanningen är att om man bortser från några få ideologiskt drivna områden som privatiseringar, så saknar kommunledningen idéer på många områden. Personalpolitiken är ett sådant område. Det är svårt att förstå vitsen med den här revideringen av det personalpolitiska programmet. Det är ingenting som förtydligas eller konkretiserats. Det är – om möjligt – mer svävande och ett större strössel av fina ord.

Chefskult

Det enda som är riktigt tydligt är att “chefskulten” i New Public Management accentueras än mer. Medarbetarnas prestationer och produktivitet kan i första hand “chefas” fram.

Cheferna får höra att “Ledarskapet är nyckeln till en framgångsrik verksamhet”, medan de anställda får höra att “Medarbetarskapet handlar om inställning och attityd till arbetsuppgifterna”. 

Det märks också på kommunledningens definition av personalpolitik:

“Haninge kommuns personalpolitik genomsyras av effektivitet och kvalitet med ständiga förbättringar i servicen för kommunens invånare.”

Jo, det är väl bra, med det är inte riktigt det som är personalpolitikens uppgift. Kommunen har redan dokument för verksamhetsstyrning, kvalitétsstyrning och mål- och resultatstyrning.

Personalpolitik brukar snarare handla om att en verksamhet beskriver hur man bedriver rekrytering, utbildning och utveckling av personal, hur man arbetar med lönepolitik och arbetsvillkor, upprätthållande av en god arbetsmiljö, konflikthantering, samverkan med de fackliga organisationerna, hur man attraherar och behåller personal, vilken värdegrund verksamheten har och hur det ska styra anställdas och chefers beteende. Syftet med ett personalpolitiskt program är ju att svara på den typen av frågor.

“Bästa kommunala arbetsgivaren”

När det gäller kommunledningens revidering av det personalpolitiska programmet är det inte bara intressant att titta på vad som skrivs, utan också vad som tas bort. En sak som tagits bort är visionen om att vara Sveriges bästa kommunala arbetsgivare: 

“Vår vision är dit vi alla strävar – oavsett roll, funktion och position:

  • Haninge är Sveriges bästa kommunala arbetsgivare och bedriver Sveriges bästa kommunala verksamhet”

är nu utbytt till en mer fadd formulering:

“Haninge kommun ska upplevas som en trygg, modig och attraktiv arbetsgivare där alla tillsammans gör skillnad.”

Även samverkan med de fackligt förtroendevalda har fått stryka på foten:

“De fackliga förtroendevalda är utsedda av medarbetarna på arbetsplatsen och har fått förtroendet att tillsammans med arbetsgivaren vara delaktiga och utveckla verksamheten och kommunen.”

Så sägs det i det gamla programmet. Det nya förslaget till personalpolitiskt program har ingen referens till facket över huvud taget.

Arbetsmiljön

I förslaget till personalpolitiskt program säger man

“Enligt arbetsmiljöverkets föreskrifter ska myndigheter ha en arbetsmiljöpolicy. I Haninge kommun fungerar det personalpolitiska programmet tillika som kommunens arbetsmiljöpolicy.”

Så kan man naturligtvis göra, men då gäller det att nå upp till minimikraven i arbetsmiljöverkets föreskrifter. Frågan om arbetsmiljöpolicy regleras i föreskriften om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1):

“Det skall finnas en arbetsmiljöpolicy som beskriver hur arbetsförhållandena i arbetsgivarens verksamhet skall vara för att ohälsa och olycksfall i arbetet skall förebyggas och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås.” 

Om man ska göra gällande att det personalpolitiska programmet också skall vara kommunens arbetsmiljöpolicy, så är ju minimikravet att man just svarar på frågan “hur arbetsförhållandena i arbetsgivarens verksamhet skall vara för att ohälsa och olycksfall i arbetet skall förebyggas”?

Det nya förslaget till personalpolitiskt program nämner över huvud taget inget om ohälsa eller olycksfall. Därmed är det tveksamt om kommunen rent juridiskt kommer undan med att ha det personalpolitiska programmet som arbetsmiljöpolicy om Arbetsmiljöverket skulle göra en inspektion.

Istället säger man:

“Arbetsmiljön kännetecknas av ett meningsfullt, hållbart och resultatinriktat arbete där samarbete genom tydliga strukturer gör att verksamhetens mål nås.” 

Återigen: Kommunen har redan dokument för verksamhetsstyrning, kvalitétsstyrning och mål- och resultatstyrning. Värdet i arbetsmiljöarbetet ligger inte primärt i “att verksamhetens mål nås”. Värdet i arbetsmiljöarbetet ligger i att människor ska må bra och inte fara illa. Och det är de anställdas rätt enligt arbetsmiljölagen.

Allt som allt kokar det nya förslaget ner till att ytterligare bli en i raden av management-produkter där alla frågor reduceras till hur saker och ting ska chefas fram till verksamhetsmålen.

Vänsterpartiet föreslår därför kommunstyrelsen:

  1. Att avslå förslaget om att anta det nya personalpolitiska programmet
  2. Att det nuvarande personalpolitiska programmet gäller tillsvidare
  3. Att en beredning med alla partier representerade i KF och alla avtalsbärande fackliga organisationer tillsätts i syfte att arbeta fram ett nytt förslag till personalpolitiskt program

 

Vad vill kommunledningen med Haninges äldreomsorg?

Skrivet av haninge den . Postad i Äldreomsorg, Personal, Vänsterpartiet Haninge, Vinster i välfärden.

På Äldrenämndens möte 22:a november skulle kommunledningens (M, SD, KD & L) plan och budget för äldreomsorgen 2024 upp till beslut.  Vänsterpartiet lämnade följande yttrade:

Vänsterpartiet deltar inte i beslut under den här punkten då vi har ett eget förslag till budget.

I Vänsterpartiets budget var nämndens ekonomiska ram 2024: 937 855 tkr. Det var drygt 42 miljoner mer än de 895 800 tkr kommunledningen gav äldrenämnden. Efter att budgeten för 2024 togs i juni i år har de beräknade skatteintäkterna ökat i kommunen med drygt 61 miljoner. Så det finns gott om resurser att tillgå för att vidareutveckla verksamheten och utan att några nedskärningar eller försämringar behöver göras.

Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna har tillsammans en majoritet i äldrenämnden. Det märks att det är många kockar som varit framme och rört i grytan. En sådan fråga är vad som ska göras med skatten.

Samma skatt eller sänkt skatt?

Skatten bestäms av kommunfullmäktige, men vad ska äldrenämnden jobba för framåt? När man beskriver förutsättningarna för kommande år säger man att “utgår från en oförändrad skattesats under 2024-2027”. Samtidigt säger man senare i nämndplanen att “på sikt ska kommunalskatten sänkas”. Det är två rätt motstridiga budskap i en och samma plan.

Om man tänker sig en “skattesänkning på sikt”, och “på sikt” betyder 2028 eller senare, bör det ju knappast vara med i några planer som rör den här mandatperioden. Har man tänkt sig en skattesänkning den här mandatperioden så blir det ju mer bekymmersamt. Då brinner det lite i knutarna och Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna är svaret skyldig att rätt omgående tala om för väljarna vilka nedskärningar i äldreomsorgen som ska finansiera den tänkta skattesänkning.

Har man mål för verksamheten?

Det finns två mål för Äldrenämnden som är jättemärkliga:

  • Man har tagit som mål att andelen äldre som har möjlighet att komma utomhus i äldreboendena ska öka från 58% (2023) till 59% (2026). Är det verkligen en målsättning? Bara att skriva ned den målsättningen kostar förmodligen mer än satsningen på att få 1% till av de boende att komma ut.

Rimligtvis borde ju målsättningen vara att alla som vill och kan komma ut utanför äldreboendet också kan få det. 

  • Den andra målsättningen man lanserar är att äldre som deltar i sociala aktiviteter på äldreboenden ska öka från 59% (2023) till 60% (2026). Också här tar man sig för pannan; är det här en målsättning på riktigt? I sann NPM-anda kommer man förmodligen bara att bokföra Jens Davidssons verksamhetsbesök på äldreboendena som en “social aktivitet” och vips är målsättningen uppfylld.

Måste de äldre digitaliseras?

En av kommunledningens käpphästar i effektiviseringen av verksamheten är parollen “digitalt först” där man ska “öka andelen digitala interaktioner med nämndens målgrupper”.

Visst kommer det finnas många äldre som behärskar den digitala miljön och den andel kommer givetvis öka på sikt. Men samtidigt finns det en större grupp äldre som vill ha en människa att prata med när det gäller ens behov och den service kommunen kan erbjuda.

Vi måste också tänka på den grupp där det kognitiva sviktar. Där är möjligheten att lära sig använda nya digitala verktyg ganska små och behovet att få prata med en riktig människa väldigt stor.

LOV är fel fokus

Att äldre ska få möjlighet att välja utförare av hemtjänst eller boende kan inledningsvis låta som att det ökar de äldres frihet och ger möjlighet att välja bort dåliga aktörer, men erfarenheten från andra kommuner visar snarare på motsatsen.

De senaste åren har trenden dessutom vänt och 2021-2022 avslutade många kommuner sitt arbete med LOV medan inga nya påbörjades. LOV är ett system på tillbakagång, som låter bättre än vad det är. I en utredning från Botkyrka kommun 2019 då man avsåg att införa LOV inom hemtjänsten backade man då det visade sig att LOV skulle bli 30 miljoner kronor dyrare.

På ytan låter det som att valfriheten för våra seniorer kommer öka, men i praktiken kan det bli tvärt om. Upplands Väsby är en kommun i Stockholmsregionen som införde LOV för äldreboenden redan 2014. Nu är man den kommun som ger näst mest avslag i hela Sverige på begäran från äldre att få komma till ett äldreboende.

Det finns en valfrihet, men bara för den som passerar nålsögat och blir beviljad en plats. Hur kunde det bli så här? För en kommun är det ganska lätt att planera för behovet av platser på äldreboenden. Hur kommunens invånare åldras är ingen jättesvår ekvation, och så länge kommunen driver det i egen regi är över-/underkapacitet en marginell företeelse

Med LOV blir det precis tvärt om. I och med att kommunen inte kan styra över etableringarna kommer vi i vågor ha väldigt stor över- alternativt underkapacitet till priset av mindre valfrihet för de äldre och större kostnader för kommunen.

De äldres inflytande

Att ha valfriheten att välja vilken huvudman som bedriver ens äldreboende är näst intill irrelevant valfrihet. Det betyder knappast särskilt mycket för någon. Verklig valfrihet är att ha inflytande på sitt boende och i sin vardag.. Att själv kunna bestämma när och hur man vill göra saker på äldreboendet.

Man skriver väldigt vältaligt om att “det finns ingen åldersgräns som upphäver rätten att bestämma över sin vardag” och att “äldre ska få känna välbefinnande och ha inflytande över vilka omsorgsinsatser som ges”. Jo, det låter sig sägas. Men när sådana ord inte kopplas till konkreta förslag så kommer bara att stanna vid ord.

De äldre kommer knappast få inflytande över vilka omsorgsinsatser som ges i en organisation av pressade biståndshandläggare där ribban för att godkänna insatser blir högre för varje år. Eller i en hemtjänst där alla insatser är minutstyrda.

Det finns ingen struktur för “brukarinflytande” i Haninge. När SKR gjorde genomlysningen av Haninge alldeles nyligen i Kommunkompassen, så konstaterade man torrt:

“I mallen för medarbetarsamtal, så finns mål och resultat som rubrik. Här borde också tillgänglighet och bemötande gentemot brukarna kunna finnas med. Så är inte fallet idag. Inom området brukarservice och bemötande finns förbättringsmöjlighet för Haninge.”

Men det är “brukarservice” – “brukarinflytande” går inte riktigt att utvärdera om det inte finns en struktur för det.

Kommunen måste respektera personalen

Det är lite besvärande att personalpolitiken lyser med sin frånvaro i nämndplanen. Personalen är kommunens viktigaste resurs när det gäller omhändertagandet av vår äldre. Vill vi att personalen ska ta hand om våra äldre på ett bra sätt, måste kommunen ta hand om sin personal på ett bra sätt.

Kommunen måste säkerställa att man är en bra arbetsgivare och har en bra arbetsmiljö. För att ge en bra vård ska arbetsplatsen:

  • Ta bort 12-timmarspassen och genomför en schemaläggning i dialog med personalen.
  • Ökad personalstyrkan. Säkerställa en rimlig arbetsbörda genom att anställa tillräckligt med personal för att möta olika behov som finns hos äldre.
  • Skapa en trygg och säker arbetsplats genom att förbättra arbetsplatsernas fysiska miljö; t ex ergonomiska verktyg och minimera risker för arbetsskador.
  • Förhindra utbrändhet och förbättra arbetsbalansen. 
  • Stöd för välbefinnande. Erbjuda möjlighet till fysisk träning/mental hälsa.
  • Stödprogram för att hantera stress och förbättra personalens välbefinnande.
  • För att behålla en bra och kunnig personalstyrka måste personalen känna sig respekterad och lyssnade på.

Arbetet mot välfärdsbrott

Det hade varit bra om nämndplanen i alla fall i korthet hade berört frågan om välfärdsbrott, speciellt när man har ambitionen att ta in fler privata aktörer.

Privatiseringar genom t ex LOV innebär ökade risker. Särskilt hemtjänsten är sårbar. En kommun som har upptäckt välfärdsbrott, genom till exempel överfaktureringar och uteblivna besök hos hemtjänstkunder, är Sollentuna. Bara under 2022 räknar kommunen med att det var runt 15 miljoner kronor som hamnade i fel händer. Nu har de därför – som så många andra kommuner – lämnat lagen om valfrihet, LOV, i hemtjänsten.

Vill man minimera risken för välfärdsbrott ska man ju självklart driva så mycket som möjligt i egen regi. Även om privata utförare låter attraktivt i början, så måste man ju också ta med i beräkningen administrationen och kontrollapparaten som kommunen måste ha när man inte själv har kontroll på verksamheten. Då förändras ganska snabbt den ekonomiska kalkylen och det privata alternativet kanske inte blir så attraktivt längre.

Ett Haninge för alla!

Skrivet av haninge den . Postad i Antirasism, Demokrati, Ekonomi, Förebyggande, Hållbarhet, Jordbro, Kommunfullmäktige, Kultur och fritid, Rasism, Socialpolitik, Trygghet, Vänsterpartiet Haninge.

Den senaste tidens våldsvåg lämnar ingen oberörd.

Igår kunde vi också se och höra kommunstyrelsens ordförarande i Haninge, Sven Gustafsson (M) göra utspel i rikstäckande media. Huvudbudskapet, ”Vi har ingenting att erbjuda dem” (som skjuter), ”inkapacitering” och önskan om att införa undantagstillstånd i Haninge, visar tydligt Haningealliansens människosyn och deras politik.

Vi i Vänsterpartiet delar inte den syn Sven Gustavsson och hans allians har på människor.

Haninges goda krafter

Vänsterpartiet har gjort flertal verksamhetsbesök hos föreningar runt om i Haninge som arbetar med ungdomar. Eldsjälar som brinner för att ge unga ett annat alrenativ. Som brinner för att bygga relationer, erbjuda aktiviteter som alla kan delta i oavsett ekonomsika förutsättningar. Som vill stimulera barnens kreativitet och skapande. Dessa människor vill arbeta för att få unga att känna sig sedda och värdefulla. De vill erbjuda ett sammanhang, ge unga en starkare självkänsla och ge dem en känsla av samhörighet, för att det är något som alla människor söker och behöver.

För tyvärr är det är exakt just dessa saker som gängen idag erbjuder våra unga. De har lärt sig att hitta vägen in genom att se, bekräfta och bygga en falsk självkänsla hos det barn de fångar upp. Vi kan också se att de ofta riktar in sig på barn som redan mår dåligt och saknar en grundtrygghet. Dessa barn groomas sedan in i ett kriminellt beteende, och är  fast i gängens grepp innan de förstått allvaret.

Vi som samhälle behöver vara en stark motkraft, och har som ansvar att visa att det finns en annan väg att gå.

Föreningarnas utsatthet

Trots det står flera av Haninges föreningar, som arbetar med barn- och ungdomsverksamhet nu under hot om, eller har till och med fått lägga ner sina projekt oavsett vilka goda resultat de gett. Detta på grund av att Haningealliansens ovilja att lägga pengar på förebyggande arbete, och ideella krafter. Som vi förstår det satsar de hellre på åtgärder först när problemen uppstått.

Taekwondo klubben Viking sökte fortsatt ekonomiskt bidrag från kommunen för projektet Meningsfull fritid, som fångat upp många unga tjejer i riskzonen,  och fick vänta så pass länge på svar att de tvingades lägga ned projektet.

På Skutans gård valde kommunen att inte förlänga parternskapet och istället konkurrensutsätta verksamheten. Detta riskerar att helt omintetgöra den verksamhet som finns där idag, och som varit ett trygg punkt för många socialt utsatta barn.

När vi träffar eldsjälarna på Freezone, berättar de om att de har stora drömmar och visioner som de är redo att investera både tid och energi i men inte vågar satsa på då de inte vet om deras partnerskap med kommunen kommer att kunna fortsätta.

Det finns evidens för att närvarande vuxna och meningsfulla aktviteter för unga gör skillnad. Inte endast för att förebygga kriminalitet, utan också för att motverka psykisk ohälsa bland unga.

Våra ideella föreningar har långsiktigt hållbara lösningar för våra barn och unga. De vill investera sin tid och sitt engagemang i dem, och ge dem en chans att se en annan framtid.

Vem tar konsekvenserna?

Varför föredrar kommunstyret kortsiktiga, repressiva lösningar, framför långsiktiga metoder som andra faktiskt erbjuder och är beredda att genomföra i samverkan med kommunen? Det kommer att bli en dyrköpt läxa, ekonomiskt men framförallt för Haningeborna.

På senaste kommunfullmäktige var det också Sven som gav ett nej till Socialdemokraterna Haninges förslag om att införa ett partiöverskridande trygghetskommission, för att hantera de ökande problemen med gängkriminalitet i Haninge. Motiveringen var att Haningealliansen är ”beredda att ta konsekvenserna” om de misslyckas.

Men, är det verkligen styrande politiker som tar de egentliga konsekvenserna?

Kommer Sven Gustafsson hålla den mamma i handen som just begravt sitt barn? Är det han som kommer att torka tårarna på den far som förlorat allt? Kommer Sven att följa med lillasystern till fotbollen på kvällen för att hon inte vågar gå ensam? Öppnar han dörren till sin villa för att erbjuda alla ungdomar en trygg plats om natten? Och tar han med dem på skidresan när fritidsgårdarna och föreningarna fått lägga ner?

När Sven Gustafsson pratar om att vi inte har något att erbjuda, undrar vi i Vänsterpartiet om det kan vara en föraning om att Haningealliansen redan nu vet att de goda krafter och fina verksamheter vi har i kommunen kommer att tvingas bort.

Vi tror på, och ser Haningeborna och vi kommer fortsätta slåss för ett Haninge för alla.