Författare: haninge

I flera dagar i rad har vi möts av politiska reformer som är till för att minska de klyftor som finns i samhället. Som syftar till att ge alla människor möjlighet att leva ett bra liv. Bidrag till barn som är behov av glasögon, höjt underhållsstöd med 300 kronor i månaden per barn är några exempel på reformer där Vänsterpartiet är med och förhandlat fram.

Det visar hur viktigt det är med ett vänsteralternativ som står på vanliga människors sida, som kämpar för ge alla barn möjlighet att växa upp på lika villkor.

Är ni intresserade av att höra mer så har  Vänsterpartiet pressträff om större välfärdsreformer i budgeten idag. Förhoppningsvis kan en se detta live eller senare i eftermiddag.

Plats: riksdagens presscenter
Tid: tisdag 31 mars kl 11.30
Medverkande: Ulla Andersson

Vänsterpartiet i Haninge ska göra det vi kan för att påverka kommunen med en bra och solidariskt vänsterpolitik. Just nu håller vi på med vårt eget budgetarbete som kommer vara vår ekonomiska plattform 2016-2017. När den är klar kommer det gå att läsa och studera den närmare här på hemsidan. Är man intresserad av att vara en del av arbetet är det fritt fram att höra av sig till oss!

Vänsterparties hållning i Lakeside-frågan

Lakeside, kulturhuset för ungdomar och unga vuxna, har beslutats att flytta till andra lokaler. Det har varit mycket oklarheter runt beslutet och att ungdomarna på Lakeside inte har tillfrågats. Här vill vi i Vänsterpartiet förklara våra ståndpunkter.

Bakgrund

Lakeside är ett ungdomens hus riktat till unga i åldern 16-25. Det är inte en fritidsgård utan tanken är att man ska kunna fördjupa sig kreativt i t.ex. musik, dans, filmskapande, baka och anordna festivaler (länk till https://www.haninge.se/lakeside). Det finns också verksamheter för arbetslösa ungdomar för att stärka deras självkänsla och drivkraft genom Ormprojektet.

Lakeside kom till efter att Ungdomsrådet gjort ett rejält förarbete. Ungdsomsrådet har frågat ungdomar genom enkäter mellan 1999 och 2010 vad de prioriterar i kommunen. En prioriterad fråga har alltid varit att ett ungdomens hus ska startas för ungdomar och unga vuxna. Det kom också fram att ungdomarna ville att huset skulle ligga centralt i Handen. Tanken var från början att unga skulle få plats i kulturhuset i Handen. När kulturhuset öppnades så visade det sig att man helt enkelt hade glömt bort ungdomarna. Därför så startades verksamheten i nuvarande lokaler på Rudan.

Det politiska beslutet

Kultur- och fritidsnämnden stod förra året inför en budget som inte täckte kostnaderna. Förvaltningen la fram förslag på hur man kunde minska kostnaderna. I nämndens decembermöte (sista mötet som leddes av den förra ledningen) så kom frågan om Lakeside upp. I förvaltningens förslag till strategi och budget så fanns lokaleffektiviseringar med som skulle innebära en flytt av Lakesides verksamheter. Det fanns också förslag på att flytta delar av Brandbergens fritidsgårds verksamheter. Det listades för- och nackdelar med de här förslagen. Det var alltså inte en beslutstext.

På mötet så tog Christer Erlandssson (S) upp frågan om lokaleffektiviseringar och nämnde specifikt Lakeside och Hanvedens ishall. Anledningen till det var att Christer Erlandsson la ett eget förslag som innebar att Hanvedens ishall inte skulle läggas ner. (Men i hans förslag skulle fortfaranade verksamheten på Lakeside flyttas). Tobias Hammarberg (FP) och Michael Fridebäck (M) reserverade sig mot beslutet och ville hellre att förvaltningens förslag till strategi och budget skulle gå igenom (som innebar både nedläggning av Hanvedens ishall och flytt av Lakesides verksamhet). Ingen motsatte sig flytten av Lakesides verksamheter eller frågade om ungdomarna som nyttjar verksamheten blivit tillfrågade. (Länk till https://www.facebook.com/video.php?v=904928996226549). Förra mandatperioden (inklusive decembermötet) hade Vänsterpartiet ingen representant i kultur- och fritidsnämnden.

Förvaltningen verkade förstå det hela som att nu var det bara att påbörja flytten av Lakesides verksamheter vilket gjordes. Flytten skulle påbörjas 25 mars. Ungdomarna fick först reda på det i januari. Då organiserade de sig och började demonstrera och skriva insändare. När Martina Mossberg (M) fick reda på det ställde hon en interpellationsfråga till kultur- och fritidsnämndens ordförande Mehmet Cocksürer (MP) om var beslutet om flytt av Lakesides verksamheter fanns. Han hänvisade då till decembermötet då strategi och budget antogs.

Vänsterpartiets hållning

Vi i Vänsterpartiet har pratat med ordförande i kultur- och fritidsnämnden, Mehmet Cocksürer (MP) och med vice ordförande Christer Erlandsson (S). Vi har pratat med ungdomar på Lakeside och engagerade inom nätverket Rädda Lakeside. Vi har pratat med ungdomar från Ungdomsrådet. Vi har också pratat med personal på Lakeside och med personal från förvaltningen.

Representanter från Ungdomsrådet och verksamma på Lakeside har skrivit en debattartikel som vi vill rekommendera alla att läsa. (Länk till https://stockholm.etc.se/debatt/lat-lakeside-stanna).

Det som framgår är att det är väldigt rörigt. Det skylls på folk fram och tillbaka men få verkar vara intresserade av ungdomarna och att få höra deras röst.

Det har också framgått att det kan finnas fördelar med att flytta verksamheten, att pengarna kommer fler till del. Det må vara så men flytten av verksamheten kommer drabba de som bor i närheten av Handen och inte lätt kan ta sig till Jordbro (dit verksamheten ska flyttas). Det var också tydligt från Haninges ungdomar att ett ungdomens hus skulle ligga centralt i Handen. Oavsett vad som är mest kostnadseffektivt så måste man föra en dialog med de som påverkas negativt. Det räcker inte att prata med ungdomarna efter att beslut har tagits och deras åsikter och förslag inte kan påverka beslutet. Innan Lakesides verksamheter etablerades vid Rudan så var Vänsterpartiet (tillsammans med Socialdemokraterna och Rättvisepartiet Socialisterna) emot att verksamheten skulle ligga på Rudan. Men nu ligger det där det ligger och ungdomar är verksamma där. Vi i Vänsterpartiet är öppna för att ha kvar verksamheten i Lakesides nuvarande lokaler eller flytta dem till Jordbro. Men det viktigaste är att ungdomarna får säga sitt förs.

Det är till exempel 200 dansare som påverkas av flytten och som nu inte vet hur de ska kunna fortsätta sin verksamhet. De lokaler som finns i Jordbro rymmer inte alla och används också redan av andra grupper. Det har kommit upp lite olika förslag på hur detta ska kunna lösas, t.ex finns det lokaler på Torvalla, men dansarna själva har inte sett lokalerna. V tycker det är viktigt att kommunen gör vad de kan för att främja tjejers organisering och aktiviteter på ett bra sätt. Tjejers och killars utövande av aktiviteter och  fritidssysselsättning måste värderas likvärdigt och ges utrymme att växa på lika villkor.

Vänsterpartiet tycker

– Beslutet att flytta Lakesides verksamheter är tveksamt. Det hade inte en egen punkt vilket det borde tycker vi eftersom det är en så pass stor förändring. Nu ingick det i en strategi och budget där flytten av verksamheten stod som ett förslag på lokaleffektiviseringar och det listades för- och nackdelar mot flytten
– De som nyttjar verksamheten, ungdomarna, har inte blivit tillfrågade vad de tycker. Enligt kommunallagen ska det ske samråd med de som nyttjar verksamheten
– Ungdomsrådet har inte blivit tillfrågade. De ska fungera som en remissinstans när beslut ska tas som påverkar ungdomar i Haninge
– Det är viktigt att ungdomarna inkluderas. Det är en demokratifråga! Vi i Vänsterpartiet skulle föredra att flytten pausas och att det kan ske en förutsättningslös dialog med ungdomarna. En dialog där ungdomarna blir lyssnade på för att man vill ta del av deras åsikter för att fatta bättre beslut efteråt, inte bara för att kunna kryssa i rutan ”pratat med ungdomar”.

 

12 mars 2015

Korta dagar, få läxor och ändå i världens utbildningstopp. När SvD letar efter nyckeln till den finska skolans framgång hittar vi den i en särskild övningsskola för lärarstudenter i Helsingfors.

• 

  Andraklassarna Pyry Hyvärinen, Aava Jordan, Maija Happakoski, Kerttu Syvänen, Aleksi Alho och Nuutti Reini.

  FOTO: MALIN HOELSTAD

HELSINGFORS Det blev lite som för Sverige, men tvärtom. När de första Pisaresultaten damp ner så blev finländarna chockade. De hade ingen aning om att den finska skolan var så bra.

Dessutom var alla ganska bra. Skillnaden mellan skolorna i Finland var lägst i världen, precis som man bestämde då någon gång på 40-talet, att skolan ska vara likvärdig och för alla.

Barnen går till den närmaste skolan, så är det inte mer med det.

Kari Louhivuori rattar sin metallicfärgade Golf genom Helsingfors gråmulna morgontrafik. Han är rektor för Kirkkojärvi skola i Esbo, en grannkommun till Helsingfors. Skolans elever kommer, förstås, från närområdet och är en rätt så blandad kompott, konstaterar han. På lågstadiet, upp till åk 6, har runt hälften ett annat modersmål än finska. I de högre årskurserna, något färre.

– Vi får både starka och svaga elever till skolorna. Det är klart att vi får jobba lite mer i områden där föräldrarna har lägre utbildning eller många har ett annat modersmål. Det är ju inte som där vid ”guldkusten”.

Men vi har bra lärare, det bästa lärarmaterialet, och de vet precis om Kalle eller Miriam har lärt sig det de ska, annars får de extraundervisning. Ingen familj i Finland behöver vara rädd att barnen hamnar i en dålig skola.

Kari Louhivuori, rektor

Han nickar bortåt stadens finare villaområden bakom träden. Där, å andra sidan, hinner föräldrarna knappt träffa sina barn, konstaterar han.

Kirkkojärvi skola är sprillans ny. En arkitekttävling och en rejäl summa till inredning, har tagit fram det bästa ur finsk design. Ljus och rymd. När skolans runt 500 elever tassar i strumplästen, blir det dessutom både tyst och rent.

Är det en bra skola, resultatmässigt?

En fråga som får varje svensk rektor att i sömnen rabbla andel godkända och resultat på nationella prov, gör Kari Louhivuori brydd.

– Jag hoppas det, vi kollar inte så mycket. Men vi har bra lärare, det bästa lärarmaterialet, och de vet precis om Kalle eller Miriam har lärt sig det de ska, annars får de extraundervisning. Ingen familj i Finland behöver vara rädd att barnen hamnar i en dålig skola.

Nationella prov görs, men som stickprov. Kari Louhivuori skakar på huvudet åt länder som låter sina lärare ägna hundratals timmar åt att bara mäta kunskaper. USA, Storbritannien. Och Sverige.

Men vet ni hur eleverna ligger till?

– Lärarna gör ju egna tester, hela tiden.

För ett par år sedan lagstiftades att skolan så tidigt som möjligt ska upptäcka barn med inlärningssvårigheter. Kirkkojärvi skola har 14 speciallärare på 550 elever, en siffra som skulle få en svensk rektor att bli grön av avund. Så får också runt 10 procent någon form av regelbundet specialpedagogiskt stöd, ungefär som snittet i Finlands skolor.

Och stödet tycks ge resultat. I princip samtliga elever får minst godkänt och går vidare till gymnasiet eller yrkeshögskolan. Hemmasittare existerar, men ständiga telefonsamtal och mycket stöd gör att det är sällan någon slinker genom nätet, enligt Kari Louhivuori.

– Varför pratar ni inte finska?

En glasögonprydd kille i årskurs 1 har samlat mod för att fråga på svenska. Snabbt är han borta igen.

Mari Odenwall fångar upp, leder varsamt tillbaka. Som speciallärare jobbar hon både med smågrupper, individer i klassrummen – eller som idag, parallellt med klassläraren. Före jul i åk 1 ska alla elever ha knäckt läskoden, annars sätts stöd in. Räknekunskaperna testas på samma sätt. Mari Odenwall är bergssäker: det är inte bara för kunskapernas skull.

– Det är jätteviktigt att börja tidigt så att det inte blir så att barnen känner att de inte kan. De ska känna sig starka och få självförtroende.

I Sverige säger man sig dock ofta känna till det egentliga skälet till den finska skolans framgång: ordning och reda, mer hierarki och auktoritära lärare.

Bilden tycks inte stämma, oavsett vilket klassrum vi tittar in, bland sjuåringar eller 17-åringar.

En handfull elever knappar på sina mobiler, någon ser ut att sova djupt. Matteläraren i t-shirt med tigertryck skämtar och får klassen att brista ut i gapskratt.

Medan Sverige sliter för att fylla platserna på landets många lärarutbildningar, är det vid universitetet i Helsingfors större söktryck på lärarutbildningen än jurist- eller läkarprogrammen. Av 3 000 sökande i höstas, togs 120 in.

Både höga betyg, och bra resultat på inträdesprov och intervjuer, krävs. Lärarstudenten Irene Auer sökte ”tre-fyra gånger” innan hon kom in. Lotta Tuominen fixade det direkt.

– Men jag vågade inte berätta för någon att jag hade sökt eftersom jag inte trodde att jag skulle komma in, säger hon.

Både lärare och lärarstudenter vi möter i Finland ger samma bild: läraryrket är djupt respekterat. Lönen är aningen högre än i Sverige och löneutvecklingen har historiskt varit något bättre. En rektor kan också ge bonus till duktiga lärare. Men som Lotta Tuominen säger; ”man klarar sig men det är inget jobb man väljer för pengarna”.

Hon gör sin praktik vid Normalskolan inne i Helsingfors, en av 12 övningsskolor för lärarstudenter i landet.

Små ryggsäckar på stolsryggarna. Angry birds och Ninja turtles. Huvuden tittar upp, ett snabbt ögonkast och ner igen. Som att fotoblixtarna inte fanns. De är vana. Gruppen från Saudiarabien lämnade skolbyggnaden för någon halvtimme sedan. Häromdagen var det japaner.

Flera gånger i veckan kommer skolledare, forskare, politiker och journalister från hela världen och förundras över att elever med få läxor, korta skoldagar och rejält med kreativa ämnen på schemat, fortsätter att ligga i världens utbildningstopp.

Är det här, bland lärarstudenterna, nyckeln till den finska skolans framgång finns?

Tveklöst, konstaterar Jari Lavonen, professor på lärarutbildningen vid Helsingfors universitet. För sisådär 40 år sedan skapades den lärarutbildning som finns än idag. Finland valde att göra utbildningen femårig och driva den vid universiteten. Kopplingen till forskningen var stark, med krav på att lärarna på utbildningen hade doktorsexamen.

– Jag tror att statusen på utbildningen, den akademiska statusen, är viktigare än lönen för att göra yrket attraktivt, säger Jari Lavonen.

Lärarpraktiken lades på ett antal övningsskolor, med extra högutbildade lärare.

Och det ena leder till det andra. För trots utbildningens tunga koppling till akademin och forskningen, är det inte huvudorsaken till skolframgången, enligt Jari Lavonen. Det är grundmaterialet.

– Vi får de bästa studenterna. Därför får vi så bra lärare.

/Hasse