Skip to main content

Författare: haninge

Feministiska frågor del 2- kvinnor och arbetsmarknaden

Kvinnor och arbetsmarknaden

Dagens arbetsmarknad lämnar milt sagt mycket att önska och framförallt för kvinnor. Dem patriarkala strukturerna återfinns även här och omöjliggör en arbetsmarknad där kvinnor och män kan arbeta och utvecklas på samma villkor.

När den offentliga sektorn byggdes ut möjliggjorde det dock för kvinnor i mycket större utsträckning än innan att komma ut på arbetsmarknaden och få betalt. Det gjorde också att vi fick en könsuppdelad arbetsmarknad i Sverige där kvinnodominerande yrkena värderades och lönesattes lägre än de mansdominerade. Denna uppdelning mellan vad som anses som ett manligt respektive kvinnligt yrke är densamma då som nu. Även om kvinnor i viss grad kunnat göra inbrytningar på den manliga sidan är det långt ifrån jämställt.

Män kan arbeta heltid, göra karriär och få en bra lön och i längden bra pension för att kvinnorna står tillbaka. De arbetar i mycket större utsträckning deltid, får sämre lön och lägre pension. Många kvinnor arbetar deltid mot sin vilja för att det inom kvinnodominerande yrken finns få heltider, men också för att hinna med allt det obetalda arbete som ska utföras. Senast idag (4/3) rapporterar LO i sin årliga jämställdhetsbarometer att gapet kvinnors och mäns löner är oförändrat stort. En stor anledning till detta menar dem är att kvinnor i så stor utsträckning tvingas arbeta deltid. ’

I artikeln från SVT står det …Långsammast går det inom arbetaryrken, där varannan kvinna fortfarande arbetar deltid. Män arbetar deltid bara i begränsad omfattning. Dessutom har betydligt högre andel kvinnor än män tidsbegränsad anställning, som allmän visstid och vikariat. Det gäller både inom arbetaryrken och tjänstemannayrken. Men deltiderna är den värsta bromsklossen för lönerna, enligt LO.

Vänsterpartiet menar att för att komma åt problemen så måste vi lagstifta fram förändring. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet. Vi måste arbeta aktivt för att utjämna de stora skillnader som finns mellan könen. LO menar också, som vi, att de kvinnodominerande yrkena måste öka rent lönemässigt och att ansvaret för det obetalda hemmaarbetet måste delas mer lika. Dessa åtgärder skulle möjliggöra för kvinnor på arbetsmarknaden. Det handlar som så många gånger förr, om den politiska viljan, om att prioritera och vilja ha ett rättvist system. Borgarna menar att genom privatisering och mer konkurrens kommer vi kunna komma åt problemen, men faktum är att de branscher som är kvinnodominerade inom den privata sektorn som hotell och restaurang råder samma patriarkala system som inom den offentligt drivna verksamheterna.

En annan viktigt reform som Vänsterpartiet under lång tid förespråkat är att göra heltid till sex timmar istället för åtta. I Vår feministiska plattform skriver vi

Vänsterpartiet vill förkorta den dagliga arbetstiden genom en sänkt norm för heltid. Ett av huvudskälen till det är att skapa förutsättningar för en rättvis fördelning mellan kvinnor och män av ansvaret för barn, hem och familj och mellan avlönat och oavlönat arbete. Dagens arbetstidsnorm innebär att kvinnor blir beroende av mäns ekonomiska resurser samtidigt som män blir beroende av kvinnors obetalda arbete. De ojämlika ekonomiska förutsättningarna ärvs in i pensionssystemet och socialförsäkringarna. En arbetstidsförkortning med bibehållen lön tillsammans med en individuell föräldraförsäkring skulle sannolikt bli de viktigaste jämställdhetsreformerna i nutid.

Detta skulle också möjliggöra för en mer meningsfull fritid och ett mindre stressig tillvaro för alla, inte bara kvinnor. På vissa ställen i Sverige har företag och kommunala verksamheter provat på detta med mycket positiva resultat. Nu senast var det en artikel i GP som beskrev hur 60 undersköterskor på ett äldreboende ingått i ett projekt att arbeta sex timmars arbetsdag istället för åtta. Effekterna är många och beskrivs i positiva ordalag. De är mindre stressade, känner sig gladare, har fått fler arbetskamrater och hinner med familj och fritid mycket bättre. Vilket är positivt för både arbetsgivare och arbetstagarna men även för kunderna eller brukarna. Och i slutändan för hela samhället som blir friskare, gladare och får mer tid till det som kan anses viktigt.

En jämlik arbetsmarknad är viktig. När arbetsrätten urholkas och dem fasta tjänsterna blir färre är det i stor utsträckning unga och kvinnor som drabbas. För oss i Vänsterpartiet är det en ohållbar situation att det råder sådana skillnader för könen och för oss är dessa reformer som tagits upp i texten avgörande för hur vi vill att morgondagens arbetsmarknad ska se ut.

Feministiska frågor del 1 – varför är Vänsterpartiet feminister

På söndag är det den internationella kvinnodagen, en dag som vi i Vänsterpartiet har uppmärksammat under lång tid. En dag full av kamp och glädje över alla de framgångar, all vilja och det systerskap som finns i världen och i Sverige. Men också en dag då vi samlas för att hitta nya krafter för att fortsätta kampen för ett jämställt samhälle.

Vänsterpartiet i Haninge tänkte därför under några dagar lyfta olika feministiska frågor på olika teman för att ge en introduktion till dig som känner dig ovan på ämnet, men gärna vill lära dig mer. eller för dig som redan är insatt, men bara vill ha mer. Enjoy!

Innan vi börjar gå in på de olika ämnena tänkte jag att vi först ska fokusera på varför Vänsterpartiet är feminister och hur vi gör analysen av samhället. Så här står det i Vänsterpartiets feministiska plattform

Vänsterpartiet är ett feministiskt och socialistiskt parti. Vi utgår från två politiska dimensioner, kön och klass, när vi försöker förstå samhället och utveckla och utforma en politik för en bättre värld. Vi bekämpar patriarkatet, den kvinnoförtryckande könsmaktsordning som berövar kvinnor grundläggande mänskliga rättigheter. Vi bekämpar kapitalismen, den ekonomiska världsordning som ger upphov till klassförtryck, globala orättvisor och krig. Vårt mål är människans frigörelse från varje form av förtryck. För att uppnå detta mål räcker det inte att avskaffa klassamhället, också patriarkatet måste avskaffas.

Vi menar att det rådande patriarkatet kan ses som ett system där sociala strukturer utgör mäns överordning och kvinnors underordning. Detta system, patriarkatet, skapar de könsnormer som finns i samhället och som begränsar både kvinnor och män i deras livsval. Det är viktigt att se att dessa strukturer återfinns överallt i samhället, både i det privata och offentliga rummen och sker oftast både lagligt och öppet. Att då vara feminist är att se denna könsmaktsordning och att vilja göra någonting åt den. Vi menar att könsmaktsordningen inte är någon biprodukt av kapitalismen och inte kommer avskaffas så fort kapitalismen gör det. Patriarkatet står för sig själv och utövar makt och kontroll över kvinnor över klassgränser och därför finns det tydliga kvinnokamper och kvinnointressen.

Att förstå och förhålla sig till könsmaktsordningen kan, till en början, vara problematiskt för många. Kanske för att en själv inte känner sig förtryckt, tycker att en lever jämställt eller känner sig rättvist behandlad på arbetet eller i skolan. Kanske är det svårt att ta till sig nya begrepp, som kan vara svåra att definiera och sätta i en verklig kontext. Därför är det så viktigt att diskutera, tänka och ifrågasätta det som sker runt omkring oss. Som tidigare nämnt är könsmaktsordningen baserat på strukturer som finns och genomsyrar hela samhället, dvs. könsmaktsordningen påverkar oss alla, män som kvinnor, barn och vuxna, arbetarklass och överklass. Oavsett så påverkar patriarkatet oss på något vis. Ett exempel kan vara att omsorgsarbeten är ett kvinnodominerat yrke medan hantverkaryrken är mansdominerande och generellt sätt har hantverkare bättre betalt. Eller att kvinnor ofta utför största delen av hushållsarbetet eller tar ut största delen av föräldraförsäkringen. Eller som handlar mer om personlighet och beteende, som att män anses bättre på att köra bil och kvinnor anses mer känsliga. Detta är exempel på könsmaktsordningens strukturer.

 
Det finns många utmaningar för feminismen och många kamper att ta sig an. Vi tänkte ta upp några områden där Vänsterpartiet har tydliga förslag på hur vi kan bli mer jämställda och genom politisk vilja skapa ett mer feministiskt samhälle, där män och kvinnor har samma möjligheter och rättigheter. Imorgon tar vi oss an det första området, arbetsmarknaden.

Internationella kvinnodagen

Snart är det 8 mars vilket betyder internationella kvinnodgaen! Vi i Vänsterpartiet vill redan nu informera om vad som händer  och vad du som medlem/intresserad kan göra.

Vi har tänkt dela ut lokala flygblad i Handen (och i Västerhaninge om vi blir många) mellan kl 13-15. Vi möts vid Pressbyrån som ligger inne i Hanige centrum.  Sedan åker de som kan  gemmensamt in till demostrationen vid Södermalmstorg, Slussen kl 16:00. I år går vi under parollen Organisera dig – kräv din rätt! Vill du läsa mer om demostrationen gör du det här.

Vi hoppas DU kan vara med oss i den feministiska kampen och gör oss sällskap på Haninges torg och sedan i demotåget!

 

 

pssst… Glöm inte vårt årsmöte den 7 mars kl 15:00 i Tungelsta ladan.

Betyg i 4:e klass, nej tack

Det går inte att bli annat än förbannad när en vaknar om morgonen och möts av de förslag och beslut som rör skolan idag. En skola som ska finnas för eleverna, som skall främja barns utveckling, öka deras kunskap och bidra till att skapa medvetna medborgare. Men istället möts de av betyghets, individualisering och stora grupper. Att Björklund (FP) kan stå och mässa om att införa betyg från 4e klass efter att Vetenskapsrådet gjort en stor kartläggning där de deklarerar att en bör vänta med betyg i skolan. Trots att professionen vänder sig emot förslaget, trots att vi vet att allt fler unga mår psykiskt dåligt och känner prestationsångest, så är allt de kan klämma ur sig att betyg ändå positivt för lärandet. Om jag skall bli personlig, så måste jag gå en rask promenad när jag hör detta för att inte försmäkta. Det avslöjar Folkpartiets och Alliansens människosyn, det avslöjar deras prioriteringar och deras sätt att bemöta utmaningarna som skolan ställs inför. Nu har alltså detta blivit verklighet, för 100 skolor kan nu detta bli vardag, om än på prov.

För oss i Vänsterpartiet Haninge handlar det om att skolan ska vara en trygg plats att vara på, en plats där en får chans att utvecklas och få undervisning på det sätt som passar barnet bäst. Det handlar också om att prata om värdegrundsfrågor, om rättigheter och skyldigheter och om allas lika värde. Skolan ska vara berikande, utmanande och kunskapsinhämtande. På ett sätt som främjar lek och lärande. Utan betygshets och utan oro om skolan kommer vara kvar imorgon. Vi vill ha en skola som elever, lärare och föräldrar kan lita på. En skola utan vinstintresse.

Valet 2014 var skolan valår på många sätt. Många är missnöjda med skolan och frågor om ett förstatligande diskuterades, hur skolpengen skall fungera och hur en skall kunna höja lärarstatusen så fler vill utbilda sig. Stockholms stad har avsatt över 100 miljoner för att kunna öka lärarlönerna med 2 %, både i kommunal och privat regi. Men Academedia som är bland den största friskolekoncernen väljer att inte lägga pengarna på lärarlöner. Detta trots att de redan tjänar flera tusen mindre än kommunalt anställda lärare i Stockholm. Företaget ägs av riskkapitalistbolaget EQT och som i år gör en vinst på 432 miljoner, trots vinst ligger lärarlönerna i snitt 2400 kronor lägre. I en artikel från SVT berättar läraren Elin Helldén som arbetar i en Academedia-skola i Stockholms innerstad. Hon känner frustration över företagets besked och över att lärare på friskolor i Sverige tjänar ungefär 3000-4000 under det som kommunanställda lärare tjänar.

Vi i Vänsterpartiet Haninge håller med Skolborgarrådet Olle Burell som är kritisk till Academedias beslut och som anser att det måste gå att säkerställa att pengarna går till det som dem är avsedda till. I dagsläget finns det inga sådana formella beslut som gör det möjligt för kommunen att se hur friskolorna disponerar sina pengar. Läs gärna hela artikeln här

Vi står för många utmaningar, både nationellt och i Haninge kommun när det kommer till skolorna. Vi ska gör vad vi kan för att driva vår politik som skulle innebära fler lärare, inga vinstuttag och inga betyg från 4e klass. Vi hoppas du vill vara med oss!

Tove Ovsiannikov

Första Abdipriset går till nätverket StreetGäris

Nätverket StreetGäris tog idag emot det första Abdipriset för sitt viktiga arbete. Priset delas ut till minne av vänsterpartisten och ungvänstraren Abdirahim ”Abdi” Hassan som sköts till döds i Somalia 2013.

Pristagarna StreetGäris är ett nätverk där tjejer och kvinnor stöttar varandra och ger kraft genom systerskap. Motiveringen lyder:

”StreetGäris arbete visar att det går att vara både bred och intensiv, både högtflygande och vardaglig. Det visar att livet är större tillsammans. Det visar att allt från bokcirklar, demonstrationer och panelsamtal till fester och klädbytardagar, går att knyta ihop med en tydlig röd tråd: att stötta varandra och hålla ihop. Det här är precis den sorts saker Abdi brann för. Vi vill dela ut det första priset från Abdirahim Hassans minnesfond till StreetGäris, ett av de finaste exemplen på gräsrotsaktivism vi har sett.”

Prissumman på 20 000 kronor kommer från den fond till Abdirahim Hassans minne som instiftats av Vänsterpartiet, Ung Vänster, Vänsterpartiet Storstockholm och Ung Vänster Storstockholm. Priset delades ut i Husby, Stockholm av Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet Storstockholms ordförande Seluah Alsaati.

Priset

Streetgäris fick Abdipriset

– Jag tycker det är helt i Abdis anda, säger Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt, som var på plats när det första Abdi-priset utdelades till organisationen…