Skip to main content

”Äldreomsorgens fantastiska personal, utan er skulle Haninge gå under”

När Haninge äldreomsorg drabbas av den största kris någonsin, vilka står då på våra barrikader och jobbar? Självklart är det äldreomsorgens fantastiska personal. Trots risk för sin egen hälsa och sin familjs hälsa. Jag, Åsa Bååth ledamot i äldrenämnden och kommunfullmäktige, har varit i kontakt med personal på olika nivåer och Kommunals skyddsombud på flera sektioner för de kommun anställda och för personal på privata boenden.

Åsa Bååth (V)

Personal i äldreomsorgen i kommunen, som i maj 2019 vart utkastade från äldrenämnden av ordförande Martin Strömvall (KD) och mycket nedvärderande bemött är nu hjältar. Personal som i möte i januari 2020 berättade för Jonas Sjöstedt partiledare V, om stora brister, dåliga scheman, minimi-bemanningar och stor sjukfrånvaro. Personal som slagit larm om stora brister innan denna pandemi.

Hur hamnade vi här från att vara världsledande i äldreomsorg på 80-talet till att våra äldreboenden i en pandemi blir dödens väntrum? Orsaken är den nyliberalismen som startade nedskärningarna. Den offentliga verksamheten får inte kosta. Bengt Westerberg ledde arbetet med nedskärningarna. Man tog bort flera yrkesgrupper, alla skulle ha lägst kompetens som undersköterska. Resultatet var förkortning av utbildningen och idag har det hamnat på distansutbildningar till undersköterskor. Dagens kunskapsnivå ligger på den nivå som utbildade sjukvårdsbiträden hade tidigare. Sedan har man fortsatt i samma anda fram till idag. En annan faktor har kommit till, det är den stora privatiseringsvågen. Lägst bud vinner upphandlingarna. För riskkapitalister är Sverige en guldgruva, varje demensdiagnos är ett dollartecken för dem. Här är vi unika på ett dåligt plan för inget annat land ger tillgång till så stora vinster för företag, på säkra inkomster som våra skattepengar.

Bolagen måste skapa vinst och den fås fram genom att spara på material, mycket låg bemanning och skyddsutrustning. Lönerna är mycket låga ca 2300 kr lägre än kommunernas för undersköterska. Man har svårt att få utbildad personal och det leder till stora brister i hygienkunskap. Man har inte höjt bemanningen trots behovet av mer avancerad omvårdnad har höjts. Insynen är dålig för ingen vill engagera sig fackligt för motstånd hos arbetsgivaren. Det blir vattentäta skott, vad som händer är omöjligt att veta.

Smittan som inte skulle få ta sig in på våra äldreboende, och i hemtjänst ökar. Haninge utmärker sig genom att ha högst % dödlighet i Södertörn, av de som får smittan och insjuknar. Det finns en rad faktorer som bidrar till detta.

Genomströmningen av timvikarier ser i stort likadant ut på olika boenden. Det finns en högre grad på ett par boende. När du är timanställd har du ingen sjuklön och risken finns att man jobbar med symtom. Man överlever inte utan pengar. Personal som är symtomfria får jobba övertid och även bli in beordrade när det saknas personal, dubbelpass på dubbelpass. Och personalen faller som dominobrickor och insjuknar. Ju mer man exponeras mot viruset desto större risker att få det och bli mycket sjuk.

Inom den kommunala äldreomsorgen har man infört helgbemanning, 2 personal dagtid, även på vardagar. Detta trots att själva omvårdnadsmomenten tar mycket längre tid hos de som är svårt sjuka och den skyddsutrustning som ska tas på och av. Man ska även försöka skydda de boende som inte smittats. Det är allmänt känt hur motoriskt oroliga personer med demens sjukdomar är och därigenom hur stor risk det är att de går in till någon smittad. Om den goda kunskapen och viljan finns kan man tillfälligt omorganisera avdelningarna och skilja på smittade och osmittade. Vid en pandemi av dödligt virus sätts vissa regler ur spel om vi ska klara det och jag tror anhöriga inte skulle sätta stopp för tillfälliga omförflyttningar. Man måste höja bemanningen så någon finns som kan ta hand om de som inte är sjuka i Covid-19.

Stora brister finns kunskapsmässigt hur man använder skyddsutrustning. De stora skillnader märks när provtagare från Regionen kommer i sina rymddräkter och de skydd vårdpersonalen har i omvårdnadsarbetet. Tunna pappersskydd för munnen som ger en falsk trygghet.

Vid misstanke om smitta hos boende med Covid-19 ska en sjuksköterska eller gruppchef, som inte går in i rummet, bekräfta misstanken. Innan dess får inte skyddsutrustning användas Jag ställer mig mycket tveksam till att gruppchefer har den medicinska kompetensen, eftersom jag vet några gruppchefer och där finns inte det kunnandet.

När man har Covid-19 är följden mycket svåra andningsproblem och det är ett fruktansvärt hälsotillstånd som i sin behandling behöver syrgas. När någon i boende blir smittad ställer läkaren diagnos genom telefon och ska då göra bedömning om provtagning för Covid-19 eller palliativ vård. Trots att det finns platser på IVA-avdelningar på sjukhusen bedömer man äldre personer att de inte ska skickas in. Detta strider mot de riktlinjer Regionen gjort. Riktlinjen är att alla med stora andningsproblem har rätten till intensivvård. Inte förrän intensivvårdsplatser saknas ska man göra prioriteringar. Detta är en allvarlig åldersdiskriminering!

Haninge kommun införde besöksstopp på samtliga äldreboenden när regeringen gick ut med en stark rekommendation. Den ansvarige är verksamhetschefen om någon ska få dispens under speciella omständigheter. På vissa boenden är det väldigt många dispenser och anhöriga som inte respekterat besöksförbudet har istället beställt färdtjänstresor till boende. De har åkt på besök utanför det stängda boendet. Situationen blir att man kommer tillbaka till boendet och kan ha med sig smitta och utsätta andra sköra boenden och personal. Detta är det mest vansinniga som förekommit. Jag kan förstå om någon har kort tid kvar av sitt liv att man vill ge dispens för besök, men då måste det finnas trygga vägar att slussa in den besökande på. Frågan kvarstår om en verksamhets chef ska få ta det beslutet att riskera att införa ett dödligt virus i verksamheten? Detta har skett vid upprepade tillfällen. Kan det vara en förklaring till att ett boende sticker ut med hög dödlighet på kort tid?

Vad händer med personalen som får uppleva och ta hand om så många som avlider? På ett boende får man en närmare relation och mer personlig. Man har även sin egen stress att hantera när risken är överhängande att bli smittad. En personal uttryckte en önskan att när detta är över ska man gråta och krama varandra. Jag anser att det ska finnas stödjande obligatoriska krissamtal hela tiden. Många biter ihop och visar inte vad som känns inombords för det finns inte utrymme att bryta ihop.

Sen sticker ett boende ut på ett mycket positivt sätt där ingen Covid-19 smitta finns. Vid ett samtal med verksamhetschefen berättar hon om deras strategi. När man kommer in i byggnaden går man direkt till toalett som finns vid entren och gör noggrann handtvätt och spritning, sedan får man gå dit man ska. Det är liten personalomsättning och därför få timvikarier. Egen personal tar extra pass vid sjukdomsfall. De har mycket låg höjning av sjukfrånvaro talet. En annan orsak kan också vara att personalen bor i närområdet, går eller cyklar till jobbet och kan därför undvika smitta på kollektivtrafiken.

Om någon boende tvingats lämna boendet pga sjukhusbesök med inläggning så är de testade av sjukhuset innan de kommer tillbaka. Vid hemkomst som en säkerhets åtgärd är de isolerade på sitt rum några dagar och man använder skyddsutrustning. Efter ett nytt negativt prov så är den boende välkommen ut i verksamheten igen. För övrigt har man inga besök och inga dispenser. Ingen anhörig har reagerat negativt och velat komma på besök.

Haninge kommun ska nu satsa på specialteam inom hemtjänst och speciell Corona-avdelning på Hagagården, som inte har kontakt med övriga enheter. Även att fler personal anställs med fasta vikariatstider. Hoppet ligger i att dessa åtgärder stoppar upp dödligheten bland våra äldre.

Nu har vi fått ett skrämmande resultat av äldreomsorg driven i nyliberal anda. Privata företag kan inte hantera samhällets behov. Tyvärr har Haninge kommun följt den privata linjen och har nu samma problem. Låg bemanning, många timanställda, sjukfrånvaro och brist på adekvat hygienkunskap

Vänsterpartiets krav är ett stopp på avregleringar så staten har full insyn och kan använda lagar och regler för att styra samhällets utveckling som det mår bäst av. Statliga stödpaket måste villkoras och öronmärkas så de inte hamnar i företagarnas fickor.

Vänsterpartiet kommer fortsätta sitt arbete att för äldreomsorgen i Haninge kommun ska drivas i egen regi, ökad bemanningstäthet och bättre arbetsvillkor för äldreomsorgspersonalen gällande löner och modernare arbetstider. Även driva frågan om mer insyn i de privata företagen som driver hemtjänst och äldreboenden.

Åsa Bååth vice gruppledare Vänsterpartiet

Hur är det att jobba i äldreomsorgen mitt i coronakrisen?

Vänsterpartiet Haninge har fått ett brev från en ur Haninge kommuns personal som jobbar i frontlinjen mot Coronan. Det här är hennes berättelse:

13 mars låstes dörrarna in till våra boenden för anhöriga, men på insidan var allt som normalt. Våra vårdtagare, eller kunder som det fint kallas, levde som vanligt. Aktiviteter och måltider ihop som vanligt men vissa började istället åka med färdtjänst hem till sina anhöriga.

Det ända som utmärkte situationen var att anhöriga inte var välkomna. Majoriteten av anhöriga tyckte beslutet var bra medan vissa fortsatte komma via balkongdörren.

När viruset kom in till våra boenden så spreds en oro bland personalen. Personalfrånvaron gick i taket. Vissa ligger hemma smittade medan vissa är hemma på grund av oro. För personal i riskgrupp finns det ingen plan; de uppmanas att arbeta som vanligt för att vi har skydd och om blir man smittad så säger de att det är vi som använt skydden fel.

Haninge kommun har misslyckats redan innan Covid-19 kom in på våra boenden. Egentligen  så skulle personalen ha fått en riktig utbildning i hur vi skulle hantera detta, men vi fick ingen genomgång och cheferna satt i möten hela tiden och dörrarna till deras kontor var stängda.

På en avdelning fick de sitt första bekräftade fall på en lördag kväll och då fanns ingen chef tillgänglig. De visste inte hur de skulle hantera vårdtagaren med bekräftad Covid-19.

Personal som är symtomfria och ej sjukanmälda har fått jobba ihjäl sig. Det är dubbelpass på dubbelpass samt fler helger. Gruppchefer beordrar in personal som redan jobbat för många dagar på sträck medan de själva får gå hem till sina familjer och ta det lugnt.

Om jag som undersköterska eller vårdbiträde misstänker att en vårdtagare har Covid-19 får jag inte behandla personen som misstänkt förrän en sjuksköterska eller gruppchef (som inte ens går in på det rummet) bekräftar att personen är misstänkt.

Våra vårdtagare får ingen läkarkontakt utan det sker på distans, en läkare som inte ens träffat patienten själv ska bedöma om personen ska provtas eller när personen ska klassas som palliativ.

Vid misstanke eller bekräftad smitta så ska ytorna på det rummen städas flera gånger per dag, men checklistorna är tomma för att ingen har hunnit eller orkat städa de rummen.

Personalstyrkan är densamma eller färre men uppgifterna ökar i samband med virusets närvaro. Hur ska man hinna hjälpa alla smittade och icke smittade vårdtagare, städa deras ytor dagligen och sköta allt annat som köket, tvättstuga, beställningar och leveranser?

Både de som insjuknat i Covid-19 och de som inte gjort det (ÄN!) är oroliga. Vi måste hinna dämpa deras oro samtidigt som man står i tunna munskydd som bara inger falsk trygghet och ett hemmagjort visir, samt – om man har tur – i ett långärmat förkläde.

Det kommer nya direktiv hela tiden; papper på papper som förväntas att alla ska läsas men som ingen säkerställs att de faktiskt läses av personalen.

Vikarier som kommer har ibland ingen vetskap i hur man ska hantera Covid-19, då de saknar tillgång till att läsa dokumentation och de ibland inte vet om att de tackat ja till att jobba på en avdelning som kryllar av viruset.

Covid-19 har spridits som en löpeld på våra boenden i kommunen, rum efter rum blir misstänkta och rum efter rum blir tomma. Det blir som käftsmäll på käftsmäll när den ena efter den andra blir misstänkt och man då hjälp den vårdtagaren dagen innan helt utan skydd.

När de kommer från Region Stockholm för att provta våra misstänkta kommer de i rymddräkter medan vi har fattiga skydd som knappt skyddar. Vi undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor riskerar våran egna hälsa varje dag medan ledningen sitter tryggt på sitt kontor eller till och med jobbar hemifrån.

Våra äldre som vi skulle skydda är helt blottade inför viruset. Jag går från en bekräftad smittad vårdtagare till en som ännu är symtomfri. Jag tänker för mig själv att det är en tidsfråga innan jag dragit smittan till den personen med.

Hon vet inte om att jag precis varit hos en annan som är bekräftad smittad och hon har inte möjlighet att skydda sig själv för hon behöver min hjälp. Hon vet inte om att i rummet bredvid ligger hennes bordskamrat och kämpar för sitt liv och hon vet inte om att nästa dag kanske det är hon själv.

Kollega efter kollega ligger hemma i symtom. Det är som dominobrickor. Varje dag vi ses och är till synes friska är vi glada och tacksamma för att vi får se varandra.

När allt detta är över kommer vi gråta och krama varandra, både kollegor, de kunder som överlever detta samt anhöriga.

V säger nej till LOV för särskilda boenden i äldreomsorgen

Som ledamot i äldrenämnden anser jag, Åsa Bååth, att motionen som M lagt om att införa LOV när det gäller särskilda boenden är att locka till något som sällan går att genomföra. LOV står för lagen om valfrihet att den som har vårdbehov ska få välja vilket boende man vill flytta till.

Åsa Bååth (V)

När man presenterar det så tar man inte hänsyn till den verklighet som är. Det finns inte tillgång på rum som står och väntar på att någon ska flytta in. När blir ett rum ledigt? På särskilda boenden lever man till slutet av sitt liv och det innebär att någon måste avlida för att ett rum ska finnas till hands. Att säga något annat är att måla upp en falsk drömvärld.

Det finns flera aspekter som talar mot LOV. I Uppsala införde man LOV och det gav kraftigt ökade kostnader på ca 410 milj/år jämfört med att upphandla fastigheter och driva dem i egen regi. Det tillkom också ökade administrativa kostnader. De privata alternativ idag som är ekonomiskt effektivare än kommunen är större boende än kommunens och som tar in boende från andra kommuner för att hålla en hög beläggning. Detta kan även kommunen göra på sina boende.

Inför kommunen LOV kan de inte neka till en överetablering och det innebär en risk att man måste stänga kommunala boenden och dessa äldre personer tvingas att flytta till ett nytt privat boende. Var finns då valfriheten?

Idag är det få personer som gör aktiva val. Vi har en stor grupp personer med nedsatt kognitiva förmågor och den stora gruppen med demens diagnoser har i ett valsystem ingen chans att utföra ett val. De är helt beroende av aktiva barn eller barnbarn som håller koll på utbudet och marknaden.

Ett argument man ofta för fram är att ju fler privata aktörer som finns desto större mångfald kommer det bli. Tyvärr så är det väldigt få boenden som sticker ut, utan de flesta följer samma koncept. De kommuner som har LOV har en kundnöjdhet på mellan 82-90 %. I Haninge ligger det på 85% nöjdhet och det kan bli marginellt bättre med LOV men det kan också bli sämre. Tidigare fick man i Haninge önska boende men det vart så många missförstånd för man trodde att man skulle få sitt önskemål att det är borttaget. Idag försöker Haninge kommuns bosamordnare alltid ta hänsyn till personens/anhörigas önskemål.

En annan aspekt är hur garantin om att få ett boende på tre månader när behov uppstår kontra hänsynen till personens val. Ska valet av boende komma först kan många få vänta betydligt längre än tre månader.

Vänsterpartiets ståndpunkt är att Haninge består av medborgare med rättigheter som kommunen är skyldiga att tillgodose. Det är en ödesdiger väg att se medborgarna som kunder och en omöjlighet att applicera den relationen mellan medborgare och kommun.

Vänsterpartiet anser att alla särskilda boenden ska drivas i egen regi. Varje satsad skattekrona ska in i verksamheten, komma boende och personal tillgodo. Stopp för vinster som hamnar i riskkapitalisters fickor.

V och M fortsätter kampen att få bort 12-timmarspass inom äldreomsorgen

Jag, Åsa Bååth ledamot i äldrenämnden och kommunfullmäktige, ser positivt att vår gemensamma motion att upphöra med påtvingade 12-timmarspass (11 tim +1 tim rast) för personal på vård- och omsorgsboenden, nu har tagits upp i äldrenämnden. Den fick avslag men det var väntat. Däremot har facket Kommunal meddelat oenighet med förvaltningens svar och ställer sig bakom vår motion.

V och M har en samsyn när det gäller god omsorg i äldrevården och att vi måste göra allt för att vara attraktiva som arbetsgivare. I den nationella kris som är i äldreomsorgen kommer det fattas 160 000 undersköterskor till år 2035. Då måste vi alla som kan påverka beslut ta det ansvaret. Det ligger på oss nu att stoppa försämringar som ger stora hälsorisker för personalen. Man är inte bra vårdare i 12 timmar, så det påverkar även kvalitet och säkerhet för de boende.

Vänsterpartiet går helt mot en nedrustning av äldreomsorgen och därför är det viktigt att borttagandet av 12-timmarspass sker. Det finns också ett hälsoperspektiv att ta hänsyn till. Nattarbetare utsetts för stora hälsorisker redan på 10 timmarspass. Kvinnor har 50 % högre risk att få bröstcancer, männen har 40 % högre risk för prostatacancer och så är risken mycket större att få de vanliga välståndssjukdomarna som diabetes, hjärt- kärl sjukdomar, sömnproblem och utbrändhet. På dagtid innebär den låga bemanningen att stressen och otillfredsställelsen att inte hinna utföra ett professionellt arbete till utbrändhet .

Den omtalade heltidsresan som många ger kritik är en garanti för kvinnor att kunna försörja sig. Den jämnar också ut löneskillnader mellan kvinnor och män. Det här är ett av de bästa avtal som tagits fram för kvinnor att äntligen kunna försörja sig på sitt arbete, det ger bättre kreditvärdighet och pensionen blir högre. Men den måste genomföras på rätt sätt.

Det höjda ohälsotalet som vi åter ser beror på en kombination att införa heltidsresan, minimibemanning och 12-timmarspass samtidigt. Man försöker trycka in detta i samma organisation som var uppbyggt för deltid. Stora brister i samverkan med personalen leder till att personal slutar. Sjuktalen har ökat sedan i augusti 2019. Detta har bidragit till sämre arbetsmiljö och en risk att det skadat Haninge som en lockande arbetsgivare.

Nu vill vi stödja en utsatt personalgrupp och medverka till en flexibel, modern och lockande äldreomsorg. V arbetar för att stärka feministisk politik i kvinnodominerande yrken.

Åsa Bååth (V)

Vänsterpartiet tar ansvar för ett framtida hållbart arbetsliv

Vår motion om arbetsförkortning inom äldreomsorg och socialtjänst till 6h är en framtidssatsning.

Det är mycket stora ohälsotal och stor sjukskrivning inom dessa grupper. Alla måste idag vara med och ta ansvar för de problem som kommer genom stress och sänkt bemanning. Personalen pressas med mer ärenden i socialtjänsten och man har ett mycket utsatt arbete att möta många människor i kris. När sjukskrivningarna ökar får övrig personal större belastning.

Utbrändhet är vår stora utmaning idag, att använda den forskning som finns även konkret på arbetsplatserna måste göras. Att gå in i väggen kan ge skador för livet och många får långa sjukskrivningsperioder med lägre ekonomisk nivå att leva på. Bara det är en stressfaktor. Hjärntröttheten är förkrossande, att inte orka något, känna att man försummar sin familj och ofta är följdverkan en depression.

Inom äldreomsorgen står vi inför en nationell kris, det kommer att saknas 160 000 undersköterskor fram till 2035. Arbetsvillkor måste radikalt förbättras. Vi måste lyssna av vad som kan locka unga till vårdutbildningar. Det är inte dåliga arbetstider, låg bemanning och dålig löneutveckling.

Vi har fått kritik från KD att vi inte tar ansvar för äldreomsorgen och socialtjänst med vår motion.

I äldreomsorgen är det tvärtom, V och M tagit ett gemensamt ansvar genom den motion vi lagt tillsammans för att stoppa de långa arbetspassen. Vi har lagt motion om generellt parkeringstillstånd för hemtjänstpersonal och där fördröjer den politiska majoriteten beslut genom minoritetsåterremiss. Under tiden är det fortfarande personalen som får ligga ute med pengar. I vår budget har vi lagt en personalbemanning med tre personer på den mest aktiva delen av dagen och den är oavsett vilken dag det är. Personalens hälsa och arbetsmiljö, de boendes kvalité och säkerhet är det viktigaste politiska mål vi driver.

När det gäller hemtjänst måste bemanningen också öka. Det råder stort kaos inom hemtjänsten, dåligt lagda ärenden med stora avstånd som tar tid. Var tas den tiden ifrån? Jo från brukarnas tid och det är personalen som får försöka hinna de insatser som är bedömda. Även om man är sen måste brukaren få den hjälp personen behöver och det är en mycket stressrelaterad arbetssituation. I Huddinge kommun har man tabeller på hur lång tid det tar mellan punkt A och B beroende på vilket sätt man transporterar sig på. Dessa tider ligger mellan de olika ärenden, detta sänker stressen oerhört mycket. Brukarna får också den tid de bedömt.

Åsa Bååth (V)

Åsa Bååth, ledamot i äldrenämnden och i kommunfullmäktige säger:

”Vi förlorar kunskap och ett av de kapital vi måste värna om är kunskapskapitalet. Vi behåller inte det genom att dra ner bemanningen på bottennivåer och suga all must ur de med stor kunskap och erfarenhet. Dessa har mycket lätt att få nya arbeten idag och är mycket eftertraktade. Idag har vi ett tapp av den gruppen. Nu är det ca 50 % av äldreomsorgens personal som är undersköterskor. Den nivån måste höjas.

Ett annat kapital som är det absolut viktigast i all typ av verksamhet är förtroende kapitalet och förlorar man det så är det den svåraste delen att bygga upp igen. De samverkans problem som finns med ledning och vårdpersonal har urholkat förtroendet. Det nedsättande sätt att tilltala personal som vi fick uppleva på äldrenämnden i maj 2019 av ordförande, vice ordförande och förvaltningschef har jag aldrig upplevt. Detta sätt att bemöta personalen är tyvärr inte ovanligt på vissa verksamheter. Även alla försämringar som sker mot personalen. Det senaste är införandet av semesterperioder. Två perioder på sommaren och ingen flexibilitet. Vårt familjeliv idag är inte den gamla kärnfamiljen utan nu är man många som ska få ihop sina semestrar. Även ta hänsyn till att barnomsorgen stänger på vissa ställen och hur påverkar det chansen att få ha semester tillsammans. Semesterperioder är ett gammalt arbetssätt som vi under slutet av 1980-talet genom stora protester och fackligt arbete fick bort. Nu gör kommunen åter en kräftgång och går bakåt till ett uråldrigt sätt att driva personalpolitik. Ideer kommer från chefer som kommer från den privat drivna äldreomsorgen som anställts och ger en vink hur man kan tjäna miljoner på vinster genom att sänka personalens kvalite och inflytande. Kommunen ser det som en chans att finansiera de stora besparingar på mång miljon belopp som nu kommer. Jag önskar vi kunde göra ett nationellt motstånd för tillsammans är vi starka.”

V kommer att alltid arbeta för vårdpersonalens, brukarnas och boendes rätt att få kvalitativ äldreomsorg. Den är inriktad på ett feministiskt perspektiv och vi satsar på förbättringar i kvinnodominerande yrken.