Skip to main content

Etikett: Haninge

Vill vi ha kärnvapen på svensk mark?

Skrivet av haninge den . Postad i Vänsterpartiet Haninge. Inga kommentarer till Vill vi ha kärnvapen på svensk mark?

Den 5 mars skrev Ungerns nyvalde president under Sveriges NATO-ansökan och det sista hindret för Sveriges NATO-medlemskap har passerats. Det går att ha skilda åsikter om att Sverige bryter sin 200-åriga tradition av alliansfrihet. Det går också att ha olika åsikter om huruvida Sverige varit neutralt under alliansfriheten.

Att NATO-processen har präglats av demokratiskt underskott kan dock inte lika lätt viftas undan. NATO-ansökan förbereddes och lämnades in utan att allmänheten informerandes ordentligt och objektivt. Det har också varit brist på offentlig debatt där fler än förespråkarnas argument fått rum och respekt. Ansökan innebar också att den förra regeringen gick emot den hållning i NATO-frågan, som de gått till val på. För att processen, efter den helomvändningen skulle vara demokratisk borde en folkomröstning ha genomförts, innan ansökan skickades iväg. Allt annat är odemokratiskt.

Polariserat diskussionsklimat

Hela diskussionsklimatet har varit mycket starkt polariserat under processen. Istället för sakliga bemötanden av ståndpunkter och argument har motståndare till NATO förlöjligats och fått utstå personangrepp.

Under tiden har ansökningsprocessen drivits vidare genom det utpressningsspel som både Turkiets och Ungerns ledare har utnyttjat till sina  fördelar. Trots Turkiet och Ungerns stora demokratiska brister har den svenska regeringen, på punkt efter punkt gått i från svenska värderingar och -praxis. Allt för att få de båda länderna att gå med på att släppa in oss i NATO. Redan innan har den svenska militärindustrin bedrivit handel med odemokratiska stater, med svenska regeringars stöd och goda minne. Men, under de gångna två åren har denna typ av förhandlingar förts fullskaligt och helt öppet, på Sveriges bekostnad.

NATO- bara en del av förändringen

Att Sverige nu blivit medlem i NATO är dock bara en del i de stora förändringar i utrikes- och försvarspolitiken som den svenska regeringen genomför under en kort period. Denna tid har präglats av stress, ytterst lite balanserad debatt och starkt vinklad – för att inte säga nästan obefintlig – information till allmänheten.

Att NATO har USA som ledare har varit uppenbart sedan alliansen bildades 1949. Inom NATO är det bara USA, Storbritannien och Frankrike som har egna kärnvapen, och utöver dem är det fem länder som har kärnvapen på sin mark, som av USA har placerat ut. Dessa länder är Belgien, Holland, Italien, Turkiet och Tyskland.

I och med Sveriges NATO-medlemskap kommer Sverige att vara en del av den grupp inom NATO som diskuterar kärnvapen och bestämmer kring hur dessa ska användas- den så kallade Nuclear Planning Group.

De tre kärnvapenländerna har dock de röster som utan tvekan väger tyngst inom gruppen, vilket bland annat  Sveriges Radios program Gräns tog upp den 26 februari. Sveriges möjlighet att påverka NATO inifrån är alltså troligtvis minimal, för att inte säga inbillad.

DCA-avtalet

Parallellt med NATO-processen har ett annat, på många sätt allvarligare och mer djupgående avtal arbetats fram. Utan att dess innebörd blivit klarlagd och redovisad för allmänheten.

NATO är en allians som bygger på samverkan mellan 32 länder (inklusive Sverige), även om den hittills letts av USA. USA’s tidigare president Donald Trump gjorde nyligen ett oroväckande utspel. Utspelet kan tolkas som att han förespråkar en framtid där USA drar bort sitt stöd från Europa. De skulle alltså ta en mindre militärt aktiv ledarroll inom NATO. Det var tydligt redan när Trump satt som president, att han sätter USA först, men nu säger han rakt ut att han inte är beredd att  hjälpa Europa på samma sätt som innan, om ett storkrig bryter ut.

Att Sveriges nuvarande regering önskar ett kraftigt ökat samarbete med USA i framtiden, inte bara genom NATO, framgår med stor tydlighet av det så kallade DCA-avtalet, Defense Cooperation Agreement. Detta avtal skrev försvarsminister Pål Jonsson under den 5 december 2023.

DCA-avtalet är en överenskommelse som består av 30 så kallade artiklar. I korthet ger det USA fri tillgång till 17 svenska militärbaser. Utöver detta får de även tillgång till ytterligare mark och resurser, som inte specificeras i avtalstexten.

Undantag från svenska lagar och regler

Berga i Haninge är en av de 17 baserna som berörs. Avtalet ger USA rätt att förlägga militära styrkor och förvara krigsmaterial inklusive vapen och ammunition på de  militärbaser som ingår i avtalet. USA får alltså rätten att förfoga över dessa baser tillsammans med svensk personal. De ska ”gemensamt få använda de överenskomna anläggningarna och områdena, med undantag för delar av dessa som parterna eller deras verkställande organ särskilt fastställt att endast amerikanska styrkor ska få tillgång till och använda”. USA får alltså rätt att inrätta områden dit endast deras personal har tillträde. Svenska myndigheter kommer inte att få tillträde, eller ha rätt att kontrollera dessa, enligt avtalet.

I DCA-avtalet finns också fler tillstånd och fördelar för USA, bland annat dessa: Större frihet vid export och import genom förenklade tullkontroller, undantag från import- och exportavgifter för militär personal och anhöriga, samt för de  leverentörer som är upphandlade av USA, att officiell amerikansk post inte får kontrolleras av svenska myndigheter, att USA får tillstånd att driva egen bankverksamhet, undantag från utlänningskontroller och från kravet på arbetstillstånd, strafflättnader, att USA får inrätta egna militärpolisenheter vid baserna som har rätt att verka på baserna och i basernas närområden, med mera.

Frågan om kärnvapen

Sveriges regering har, till skillnad från Norge och Danmark hittills vägrat att föra in undantag som gör Sverige till en kärnvapenfri zon i fredstid i avtalet. Finland har fört in undantag mot kärnvapen på finsk mark både i fredstid och krigstid. Att Sverige inte ställer samma krav som Finland här är ytterst märkligt. Inför NATO-ansökan betonades det ju att det var oerhört viktigt att Sverige och Finland skulle agera tillsammans! Och om DCA-avtalet antas i riksdagen i maj, kan svenska myndigheter heller inte kontrollera om kärnvapenförbudet- ifall det förs in- faktiskt efterlevs.

Företrädare för den svenska regeringen hävdar att kärnvapenförbud på svensk mark inte behövs, eftersom ”det är inte aktuellt nu”. Men detta kan mycket väl och mycket snabbt ändras. Sedan det senaste valet har den sittande regeringen demonstrerat hur lätt det är att mycket snabbt förändra spelplanen. Ett muntligt löfte är en dagslända i dagens politik och ett nytt politiskt beslut kan tas redan imorgon.

Belgien visar hur det kan gå

Ett exempel på hur konsekvenserna kan bli är Belgien, där parlamentet ville ha ett förbud mot stationering av kärnvapen inskrivet i lagen. Artikeln ströks, regeringen försäkrade att de aldrig skulle tillåta kärnvapen i Belgien. Ett år senare placerades amerikanska kärnvapen ut i Belgien och idag, sextio år senare, finns de fortfarande kvar. I Italien vill 74 procent bli av med de amerikanska kärnvapnen, men där kärnvapen förs in försvinner den demokratiska kontrollen. Kärnvapen är inte ett försvarsvapen, det är ett medel för urskillningslös massförstörelse som man varken kan försvara sig med eller mot.

Tiderna förändras, och  idag är den militärstrategiska planeringen återigen tydligt offensiv, utan att ta hänsyn till möjligheter att istället minska spänningen och de-eskalera det militära rustandet.

DCA-avtalet i Haninge

För Haninge innebär DCA-avtalet som det är skrivet nu, att USA får oinskränkt tillgång till försvarsmaktens bas vid Berga. Detta omfattar rätten att förlägga styrkor där och att utöka storleken på den yta de använder vid behov. Utöver amerikansk militär kommer avtalet inkludera anhöriga, som också kommer att få stora undantag från svensk lagstiftning. USA får möjlighet att inrätta militärpolisenheter med rätten att agera både på och utanför Bergabasens militära skyddsområde. Detta innebär alltså att de också får agera i kringliggande samhällen. Avtalet lämnar också dörren öppen för USA att placera kärnvapen på Berga för förhandslagring och förvaring utan möjlighet till svensk insyn och kontroll.

Genom NATO:s så kallade artikel 5, om att ett anfall mot en NATO-nation är ett anfall mot alla NATO-medlemmar, riskerar en militär konflikt som exempelvis Turkiet, Ungern eller USA är, eller blir involverad i, att automatiskt bli även vår.Haninge kan därmed – med förlagda USA:s styrkor och kärnvapen – mycket väl bli ett potentiellt militärstrategiskt mål för en främmande makt.

Kapprustning

USA uppgraderar just nu sin kärnvapenarsenal i Europa och byter ut sina strategiska kärnvapen. Även om Pål Jonsson hävdar att det  inte finns någon förväntan från USA eller andra NATO-länder idag om att placera kärnvapen i nyanslutna länder, står vi redan på tröskeln till en ny kapprustning med så kallade taktiska kärnvapen.

Counterforce är USA:s koncept för att kunna skjuta ner robotar som avfyras mot dem. Kina beräknas för närvarande ha 500 kärnvapen – vilket enligt uppskattningar kommer att vara 1500 om tio år. Därför måste USA ha tillräckligt många för att kunna skjuta ner både dessa och robotar från Ryssland. Och därmed är den eskalerande kärnvapenkapprustningen ett faktum.

Just nu samverkar USA med Storbritannien i att bomba mål i Jemen istället för att tvinga fram eldupphör i Gaza. Frankrike yrkar på att skicka NATO-styrkor till Ukraina, vilket gör Ryssland alltmer benäget att hota med kärnvapen. Redan när Sverige och Finland lämnade in sina ansökningar till NATO reagerade Vladimir Putin med att öka den militära kapaciteten nära den finska gränsen. Nu vill den svenska regeringen förvandla Sverige till, inte bara NATO:s gränspostering mot Ryssland, utan också till en frontlinje för USA. Ett USA som kan sitta på bekvämt avstånd och spekulera över sina fjärrstyrda krigsscenarier. Sverige riskerar genom DCA-avtalet att bli en aktiv del i denna krigföring.

Vi lever i en tid då plötsligt allt fler krutdurkar riskerar att explodera runt om i världen. Vi behöver avspänning, inte kapprustning och eskalering av militärt våld.

Vill vi ha en militärbas bestyckad med kärnvapen i kommunen?

Tänk efter, och kräv omröstning om DCA-avtalet. Snart är det för sent!

Namninsamling för folkomröstning hittar du här.

 

Författare: Andreas Falk, (V) Haninge

Oroande fakta kring Skutans gårds framtid

Skrivet av haninge den . Postad i Förebyggande, Funktionsvariation, Kultur och fritid, Trygghet. Inga kommentarer till Oroande fakta kring Skutans gårds framtid

Verksamheten på Skutans gård är hotad!

Den 8 november 2023 startade Haninge kommun en upphandling av verksamheten på Skutans gård, efter ett beslut i Idrotts- kultur och fritidsnämnden 14 juni 2023.

Protokoll Idrotts- kultur och fritidsnämnden 230614
Beslut kring upphandlingsinriktning Skutans gård

Skutans gård ägs av Haninge kommun och i dag är det Ridklubben Mulen, som i samarbete med Linda Pettersson som driver verksamheten på gården. De har ett partnerskap med Haninge kommun, som sägs upp vid årsskiftet 2023/2024.

Eget förslag från Vänsterpartiet

Vänsterpartiet lämnade ett eget förslag om att verksamheten på Skutans gård inte skulle upphandlas. Vi ville istället att partnerskapet med ridklubben Mulen skulle fortsätta mandatperioden ut.

Skutans gård är öppenn dagligen för alla. Här kan man exempelvis ta en promenad i skogarna eller till fågelsjön, pyssla med gårdens djur eller fika i klubbhuset.

Processen med upphandling skulle ha kommit i gång redan i september i år. Kommunen var dock överbelastad med annat, så försenades ända till november. Detta trots vetskap om att nuvarande avtal för Skutans gård går ut den 31 december 2023.

Kraven i upphandlingen gör det i stort sett omöjligt att fortsätta driva Skutans gård så som verksamheten ser ut idag. Det kommer att vara svårt inte bara för Mulen som idag driver gården, utan för de flesta aktörer, att uppfylla kraven och samtidigt driva en bra verksamhet.

Mulens ridskola och Linda Petterson har under sina nio års tid på Skutans gård skapat en plats där Haninges ungdomar kan umgås med djur och rida, men också ett socialt skyddsnät för många unga.  De beskriver Skutans gård som en umgåsgård, dit alla är välkomna. På gården finns idag hästar i olika storlekar, höns, kaniner, getter och alpackor.

Upphandlingens krav

I upphandlingen kräver kommunen exempelvis att gården ska vara öppen 7 dagar i veckan, året runt, med redan fastslagna öppettider. Idag har verksamheten redan öppet alla dagar om året, men på egna villkor. Man kräver också medlemskap i Svenska ridsportförbundet, något som inte kan genomföras eftersom anläggningen inte uppfyller kraven, vilket kommunledningen är medvetna om. Det statliga stödet som verksamheten får kommer också att ätas upp av kostnaden för medlemskapet. Krav på särskild kompetens hos den personal som ska arbeta på gården, finns också i underlaget. Detta kan göra att flera av de trygga vuxna som finns på gården idag, inte kommer kunna vara kvar. Samtidigt ställer man också krav på att den öppna verksamheten ska bedrivas helt kostnadsfritt, och finansieras av ridklubbens inkomster. Kommunen kommer alltså inte att fortsätta ge verksamhetsstöd, så att Mulen kan bevara den viktiga mötesplats som Skutan är idag.

En trygg oas

Det är väl känt här i Haninge att Skutans gård är en trygg oas där ungdomar kan umgås med djur, och varandra. Det är en social träffpunkt för många ungdomar, i sällskap med trygga vuxna. Idag tar verksamheten ut en relativt låg summa för ridlektioner, vilket gör att fler får möjlighet att kunna rida. Skutans gård är därför unik bland ridskolor i Haninge, och kanske i hela regionen. De har även bland annat ridning för personer med funktionsvariation och samarbete med en daglig verksamhet inom LSS.

Vi i Vänsterpartiet i Haninge besökte Skutans gård tidigare i år.  Sedan dess har vi agerat för att Mulen och Linda ska kunna fortsätta med sitt arbete på gården. Vi vill att den trygga punkt som gården är för många unga, ska få finnas kvar.

Vår kommunledning pratar ofta om fritidsaktviteter för alla, och om trygghet. Men, orden ekar märkligt tomma, när de raserar en trygg plats, som ger fler möjlighet till en aktiv fritid.

Med de villkor upphandlingen och framtida avtal innebär kommer det inte vara möjligt att fortsätta bedriva verksamheten som den har fungerat fram till nu.
Och det kanske är det slutgiltiga målet?
Att inte ha någon verksamhet i lokalerna, så att kommunledningen kan sälja av hela gården till någon privat aktör.

Vad vill kommunledningen med Haninges äldreomsorg?

Skrivet av haninge den . Postad i Äldreomsorg, Personal, Vänsterpartiet Haninge, Vinster i välfärden. Inga kommentarer till Vad vill kommunledningen med Haninges äldreomsorg?

På Äldrenämndens möte 22:a november skulle kommunledningens (M, SD, KD & L) plan och budget för äldreomsorgen 2024 upp till beslut.  Vänsterpartiet lämnade följande yttrade:

Vänsterpartiet deltar inte i beslut under den här punkten då vi har ett eget förslag till budget.

I Vänsterpartiets budget var nämndens ekonomiska ram 2024: 937 855 tkr. Det var drygt 42 miljoner mer än de 895 800 tkr kommunledningen gav äldrenämnden. Efter att budgeten för 2024 togs i juni i år har de beräknade skatteintäkterna ökat i kommunen med drygt 61 miljoner. Så det finns gott om resurser att tillgå för att vidareutveckla verksamheten och utan att några nedskärningar eller försämringar behöver göras.

Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna har tillsammans en majoritet i äldrenämnden. Det märks att det är många kockar som varit framme och rört i grytan. En sådan fråga är vad som ska göras med skatten.

Samma skatt eller sänkt skatt?

Skatten bestäms av kommunfullmäktige, men vad ska äldrenämnden jobba för framåt? När man beskriver förutsättningarna för kommande år säger man att “utgår från en oförändrad skattesats under 2024-2027”. Samtidigt säger man senare i nämndplanen att “på sikt ska kommunalskatten sänkas”. Det är två rätt motstridiga budskap i en och samma plan.

Om man tänker sig en “skattesänkning på sikt”, och “på sikt” betyder 2028 eller senare, bör det ju knappast vara med i några planer som rör den här mandatperioden. Har man tänkt sig en skattesänkning den här mandatperioden så blir det ju mer bekymmersamt. Då brinner det lite i knutarna och Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna är svaret skyldig att rätt omgående tala om för väljarna vilka nedskärningar i äldreomsorgen som ska finansiera den tänkta skattesänkning.

Har man mål för verksamheten?

Det finns två mål för Äldrenämnden som är jättemärkliga:

  • Man har tagit som mål att andelen äldre som har möjlighet att komma utomhus i äldreboendena ska öka från 58% (2023) till 59% (2026). Är det verkligen en målsättning? Bara att skriva ned den målsättningen kostar förmodligen mer än satsningen på att få 1% till av de boende att komma ut.

Rimligtvis borde ju målsättningen vara att alla som vill och kan komma ut utanför äldreboendet också kan få det. 

  • Den andra målsättningen man lanserar är att äldre som deltar i sociala aktiviteter på äldreboenden ska öka från 59% (2023) till 60% (2026). Också här tar man sig för pannan; är det här en målsättning på riktigt? I sann NPM-anda kommer man förmodligen bara att bokföra Jens Davidssons verksamhetsbesök på äldreboendena som en “social aktivitet” och vips är målsättningen uppfylld.

Måste de äldre digitaliseras?

En av kommunledningens käpphästar i effektiviseringen av verksamheten är parollen “digitalt först” där man ska “öka andelen digitala interaktioner med nämndens målgrupper”.

Visst kommer det finnas många äldre som behärskar den digitala miljön och den andel kommer givetvis öka på sikt. Men samtidigt finns det en större grupp äldre som vill ha en människa att prata med när det gäller ens behov och den service kommunen kan erbjuda.

Vi måste också tänka på den grupp där det kognitiva sviktar. Där är möjligheten att lära sig använda nya digitala verktyg ganska små och behovet att få prata med en riktig människa väldigt stor.

LOV är fel fokus

Att äldre ska få möjlighet att välja utförare av hemtjänst eller boende kan inledningsvis låta som att det ökar de äldres frihet och ger möjlighet att välja bort dåliga aktörer, men erfarenheten från andra kommuner visar snarare på motsatsen.

De senaste åren har trenden dessutom vänt och 2021-2022 avslutade många kommuner sitt arbete med LOV medan inga nya påbörjades. LOV är ett system på tillbakagång, som låter bättre än vad det är. I en utredning från Botkyrka kommun 2019 då man avsåg att införa LOV inom hemtjänsten backade man då det visade sig att LOV skulle bli 30 miljoner kronor dyrare.

På ytan låter det som att valfriheten för våra seniorer kommer öka, men i praktiken kan det bli tvärt om. Upplands Väsby är en kommun i Stockholmsregionen som införde LOV för äldreboenden redan 2014. Nu är man den kommun som ger näst mest avslag i hela Sverige på begäran från äldre att få komma till ett äldreboende.

Det finns en valfrihet, men bara för den som passerar nålsögat och blir beviljad en plats. Hur kunde det bli så här? För en kommun är det ganska lätt att planera för behovet av platser på äldreboenden. Hur kommunens invånare åldras är ingen jättesvår ekvation, och så länge kommunen driver det i egen regi är över-/underkapacitet en marginell företeelse

Med LOV blir det precis tvärt om. I och med att kommunen inte kan styra över etableringarna kommer vi i vågor ha väldigt stor över- alternativt underkapacitet till priset av mindre valfrihet för de äldre och större kostnader för kommunen.

De äldres inflytande

Att ha valfriheten att välja vilken huvudman som bedriver ens äldreboende är näst intill irrelevant valfrihet. Det betyder knappast särskilt mycket för någon. Verklig valfrihet är att ha inflytande på sitt boende och i sin vardag.. Att själv kunna bestämma när och hur man vill göra saker på äldreboendet.

Man skriver väldigt vältaligt om att “det finns ingen åldersgräns som upphäver rätten att bestämma över sin vardag” och att “äldre ska få känna välbefinnande och ha inflytande över vilka omsorgsinsatser som ges”. Jo, det låter sig sägas. Men när sådana ord inte kopplas till konkreta förslag så kommer bara att stanna vid ord.

De äldre kommer knappast få inflytande över vilka omsorgsinsatser som ges i en organisation av pressade biståndshandläggare där ribban för att godkänna insatser blir högre för varje år. Eller i en hemtjänst där alla insatser är minutstyrda.

Det finns ingen struktur för “brukarinflytande” i Haninge. När SKR gjorde genomlysningen av Haninge alldeles nyligen i Kommunkompassen, så konstaterade man torrt:

“I mallen för medarbetarsamtal, så finns mål och resultat som rubrik. Här borde också tillgänglighet och bemötande gentemot brukarna kunna finnas med. Så är inte fallet idag. Inom området brukarservice och bemötande finns förbättringsmöjlighet för Haninge.”

Men det är “brukarservice” – “brukarinflytande” går inte riktigt att utvärdera om det inte finns en struktur för det.

Kommunen måste respektera personalen

Det är lite besvärande att personalpolitiken lyser med sin frånvaro i nämndplanen. Personalen är kommunens viktigaste resurs när det gäller omhändertagandet av vår äldre. Vill vi att personalen ska ta hand om våra äldre på ett bra sätt, måste kommunen ta hand om sin personal på ett bra sätt.

Kommunen måste säkerställa att man är en bra arbetsgivare och har en bra arbetsmiljö. För att ge en bra vård ska arbetsplatsen:

  • Ta bort 12-timmarspassen och genomför en schemaläggning i dialog med personalen.
  • Ökad personalstyrkan. Säkerställa en rimlig arbetsbörda genom att anställa tillräckligt med personal för att möta olika behov som finns hos äldre.
  • Skapa en trygg och säker arbetsplats genom att förbättra arbetsplatsernas fysiska miljö; t ex ergonomiska verktyg och minimera risker för arbetsskador.
  • Förhindra utbrändhet och förbättra arbetsbalansen. 
  • Stöd för välbefinnande. Erbjuda möjlighet till fysisk träning/mental hälsa.
  • Stödprogram för att hantera stress och förbättra personalens välbefinnande.
  • För att behålla en bra och kunnig personalstyrka måste personalen känna sig respekterad och lyssnade på.

Arbetet mot välfärdsbrott

Det hade varit bra om nämndplanen i alla fall i korthet hade berört frågan om välfärdsbrott, speciellt när man har ambitionen att ta in fler privata aktörer.

Privatiseringar genom t ex LOV innebär ökade risker. Särskilt hemtjänsten är sårbar. En kommun som har upptäckt välfärdsbrott, genom till exempel överfaktureringar och uteblivna besök hos hemtjänstkunder, är Sollentuna. Bara under 2022 räknar kommunen med att det var runt 15 miljoner kronor som hamnade i fel händer. Nu har de därför – som så många andra kommuner – lämnat lagen om valfrihet, LOV, i hemtjänsten.

Vill man minimera risken för välfärdsbrott ska man ju självklart driva så mycket som möjligt i egen regi. Även om privata utförare låter attraktivt i början, så måste man ju också ta med i beräkningen administrationen och kontrollapparaten som kommunen måste ha när man inte själv har kontroll på verksamheten. Då förändras ganska snabbt den ekonomiska kalkylen och det privata alternativet kanske inte blir så attraktivt längre.

Sverigedemokraterna har blivit dörrmatta i Haninge

Skrivet av haninge den . Postad i Äldreomsorg, Antirasism, Arbetsrätt, Barnomsorg, Kommunfullmäktige, Kultur och fritid, Motion, Personal. Inga kommentarer till Sverigedemokraterna har blivit dörrmatta i Haninge

Innan valet profilerad Sverigedemokraterna sig som arbetarvänner, ett parti som ”inte skulle vara som alla andra” i ”etablissemanget”, utan bry sig om ”vanligt folk”. Särskilt vände man sig till Haninges kommunanställda och lovade att ta bort 12-timmarspassen inom äldreomsorgen och till förskolans anställda och lovade Sverigedemokraterna att ta bort karensdagen när man är sjuk.

Men det är väl inte så lätt att få igenom det här om man inte har majoritet, kan man kanske ursäkta sig med? Det är dock värre än så.

1) 12-timmarspassen inom äldreomsorgen

Avskaffandet av 12-timmarspassen har Sverigedemokraterna drivit sedan 2019. Det var och är en viktig fråga för alla som jobbar inom äldreomsorgen att inte tvingas till allt för dåliga scheman med allt för långa arbetspass. 12-timmar är i regel för långt pass och kräver väldigt mycket återhämtning.

Den motion till kommunfullmäktige man lade fram var i och för sig bara en kopia på den motion som Vänsterpartiet redan skrivit om 12-timmarspassen.

Efter att 12-timmarspassen dragits i långbänk av förra kommunledningen kom det på senaste kommunstyrelsen (4/9 i år) upp en punkt om ännu ej slutbehandlade motioner. Döm då om vår förvåning när vi såg att Sverigedemokraterna dragit tillbaka sin motion om 12-timmarspassen. Man vill alltså inte gå vidare med den och den kommer därför att aldrig behandlas av kommunfullmäktige.

Av allt av att döma så har man vikt sig för sina kollegor i kommunledning – framför allt Kristdemokraterna – som försvarar 12-timmarspassen med näbbar och klor.

Nu står Vänsterpartiet kvar som det enda parti som vill ta bort 12-timmarspassen från äldreomsorgen i Haninge.

2) Slopad karensdag

2021 lämnade Sverigedemokraterna in en motion om att ta bort karensdagen för kommunens anställda inom förskolan; ”Personalen gör ett fantastiskt jobb i förskolan och med detta sätt kan vi tacka dessa för deras insats som de gör för våra barn”, skriver man i motionen. Det kan man verkligen skriva under på.

Sverigedemokraternas motion om slopad karensdag var uppe till behandling på kommunfullmäktige 2023-05-29. Det blev en märklig föreställning. Det visade sig att tre partier; Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centern var positivt inställda till tanken i Sverigedemokraternas motion och ville utreda hur man skulle kunna kompensera kommunanställda i s k ”kontaktyrken” – där man i sitt arbete möter en stor mängd människor och därmed ofta blir smittade.

Då yrkade Sverigedemokraterna inte ens bifall till sin egen motion och än mindre röstade de för att utreda hur karensdagen skulle kunna avskaffas, alternativt hur man kompenserar anställda som får många karensdagar.

Kommunfullmäktige beslutade i alla fall – mot Sverigedemokraternas vilja – att frågan skulle utredas. Så frågan kommer komma upp igen på nästa kommunfullmäktige. Sverigedemokraterna kommer återigen sätta sig på hälarna och för allt i världen se till att deras motion inte går igenom. Och ingenting annat heller som är i motionens anda.

Det måste fresta på att skriva motioner, som man sen när Moderaterna morrar tvingas backa ifrån. Priset att ingå i ett borgerligt styre är ju att du tvingas föra borgerlig politik. Och till borgerlig politik hör inte att driva saker som är bra för arbetare och deras arbetsvillkor. Bättre arbetsvillkor är vänsterpolitik. Lämna det åt dem som med glädje driver det alla dagar om året. Sverigedemokraternas imitation av vänsterpolitik är bara populism som har bäst före-datum valdagen.

3. Simhall i Västerhaninge

Sverigedemokraterna drev under valrörelsen att det skulle byggas en simhall i Västerhaninge. Det är flera partier som är positiva till den idén om en simhall i Västerhaninge. Hittar man en bra mark så har Vänsterpartiet inget emot den idén. Vi har tagit med frågan om en simhall i vår budget för nästa år.

Socialdemokraterna har drivit frågan i decennier. Det har dock gått trögt för man har alltid varit i opposition; ibland mot ett borgerligt styre – ibland till sig själva.

2017 fick Socialdemokraterna igenom ett beslut i kommunstyrelsen om att man skulle bygga en simhall i Västerhaninge. Man blev så glada för att man äntligen gått i mål med frågan så man gick ut med en julhälsning till Västerhaningeborna:

Nu är det ju tyvärr så i Haninge att ett beslut i kommunstyrelsen ibland inte betyder ett endaste jota. Inget är klart förrän allt är klart.

Det här vet Sverigedemokraterna om. Om Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna skulle enas om en simhall i Västerhaninge skulle de ha majoritet i kommunfullmäktige. Om fler partier ansluter sig är det bara bonus.

Haken för Sverigedemokraterna är att Nicole Forslund (L) ville ha ett skrytbygge på 800 miljoner kronor i Torvalla, som ska invigas lagom till valrörelsen 2026 (och kanske en selfie med Sarah Sjöström), som villkor att sätta sig i kommunstyre med Sverigedemokraterna. Så då är det bara att bita i det sura äpplet och inse att det aldrig kommer bli någon simhall i Västerhaninge.

Varför inte bara säga som det är till väljarna?

Sverigedemokraterna gör nu sin första mandatperiod som dörrmatta åt ett borgerligt styre. Facit imponerar inte. Priset för att få vara i de fina salongerna kommer vara väljarnas förtroende. Man förespeglade vissa saker före valet och gör nu andra saker efter valet.

Vänsterpartiet har många gånger anklagats för att vara dörrmatta på vänsterkanten. Lyckligtvis har vi växt ifrån det. Om Sverigedemokraterna gör detsamma återstår att se. Men det ser inte ljust ut.

Ungdomsverksamheten på Skutans Gård hotas

Skrivet av haninge den . Postad i Vänsterpartiet Haninge. Inga kommentarer till Ungdomsverksamheten på Skutans Gård hotas

Åsa Levin och Petar Kotljarevski från Vänsterpartiet besökte Skutans Gård den 9 juni.

Ungdomsverksamheten på Skutans Gård hotas

Eller: Fem myror är fler än fyra elefanter

 

Så här raserar ungdomarnas glädje i föreningslivet eller aktiviteter. Alliansens försök att framstå som innovativa med verksamheten där huvudmålet egentligen är att spara eller som styret själva säger “effektivisera”.  

På Idrotts-, Kultur- och Fritidsnämndens möte 2023-06-14 klubbades beslutet att inte förlänga partnerskapsavtalet med Ridklubben Mulen och deras socialt inriktade, öppna verksamhet, Umgåsgården på Skutans Gård. Istället ska verksamheten upphandlas.

Idén med upphandlingen är att den del av verksamheten som kommunen ger ett särskilt bidrag för, Umgåsgården, ska upphöra att subventioneras ekonomiskt av kommunen:

“Framtida leverantör ska stå för sina egna driftskostnader och förvaltningen står att ge tillgång till platsen, fastigheterna samt för fastighetsskötsel.”

“För att skapa ekonomiska förutsättningar för en ”umgåsgård” avser förvaltningen därför att i upphandlingen hyresbefria den öppna verksamheten.”

Problemet är att den öppna verksamheten redan idag är hyresbefriad OCH får ca 500 tkr i bidrag för att kunna driva verksamheten i den omfattning den har idag. Kommunledningens förslag är alltså att hyresbefrielsen ska bestå medan de 500 tkr försvinner.

Effekten av upphandlingen

Det innebär att den som vinner upphandlingen måste ha en väldigt bra marginal på ridskoleverksamheten för att kunna finansiera den öppna verksamheten – dyrare ridskola för ungdomarna. Eller så måste omfattningen på den öppna verksamheten minska – minskade fritidsmöjligheter för ungdomar med särskilda behov. Det finns ingen annan ekvation.

Men det fanns en möjlighet att fatta ett annat beslut! På pappret har oppositionen 7 röster och kommunledningen 4 röster i nämnden. Men eftersom Sverigedemokraterna (2 röster) i allt väsentligt ingår i kommunledningen vinner kommunledningen omröstningarna allt som oftast med 6 mot 5. I de lägen Sverigedemokraterna av någon anledning avviker från kommunledningen och – som i detta fall – inte deltar i beslutet har oppositionen ändå ett övertag med 5 röster (S 4 + V 1) mot 4 (M 2 + KD 1 + L 1). Och fem myror är som bekant fler än fyra elefanter. Men den chansen togs inte.

Sverigedemokraterna försökte glida undan ställningstagandet för eller emot Skutans Gård och Umgåsgården genom att inte delta i beslutet på nämnden. Och kanske hade den manöveren fungerat om man bara gjort det och sedan hållit tyst.

Hur SD och S agerade

Men inte då. Man lämnade in ett särskilt yttrande på nämnden där man klargör: “Vi Sverigedemokrater har inget emot den kommande upphandlingen av Skutans gård.” 

Då så! Har man inte ett eget förslag eller på något sätt försöker få till stånd ett annat beslut, så blir ju alla efterföljande åsikter bara pappersprodukter. Sverigedemokraterna fortsätter sitt yttrande med att “denna verksamhet är väldigt uppskattad av många och då framförallt flickor. En del av dem har vissa särskilda behov och speciella hemförhållanden, här får vi ta hänsyn till det. Det är bättre att man håller på med djur än att man hamnar i dåligt sällskap och på sikt blir en stor kostnad för samhället. Här bör vi gå in och titta på att samarbeta med skola och socialförvaltningen framöver.”

Men inget av det kommer att hända. Det här är bara åsikter på en bit papper. Eftersom man släppte igenom beslutet om upphandlingen kommer den genomföras på det sätt som det står i beslutet. Inget förändras för att man skriver ett särskilt yttrande.

Socialdemokraternas agerande är än mer obegripligt. Det kan bara förstås ur ett perspektiv; ett kvart i tre-ragg till ett gammalt ex, där socialdemokraterna slår knut på sig själva för att försöka framstå som mer nyliberala än Liberalerna. Formuleringarna i Socialdemokraternas yttrande är hårresande:

“Vi konstaterar att upphandlingsinriktningen är väl genomarbetad och syftar till att genomföra en strukturerad och transparent upphandling utan att störa [sic] verksamheten på gården.”

“Upphandlingen bör formuleras på ett sådant sätt att uppdraget fortsätter att fokusera på umgänge med tamdjur i varierande former och storlekar…”

Därtill “vill vi socialdemokrater påminna om att en upphandling är ett lämpligt, och ibland nödvändigt förfarande på områden där det finns en etablerad och fungerande marknad. Detta villkor är uppfyllt när det finns ett flertal köpare som säljare, där produkten eller tjänsten är tillräckligt homogen och standardiserad för att bli jämförbar, när informationsfördelningen är symetrisk och avslutsfrekvensen tillräckligt hög för att generera en transparent prissättningsmekanism.”

Vad betryggande det är att socialdemokraterna i nämnden besitter en sådan specialkunskap så de kan bedöma att “umgänge med tamdjur i varierande former och storlekar” verkar på en homogen och standardiserad marknad med transparent prissättningsmekanism.

Ursäkta, men det här är trams. Högtravande, med icke desto mindre trams. Timbros kurser är förvisso gratis men bör tas med en nypa salt.

V ville förlänga partnerskapet mandattiden ut

Vi i Vänsterpartiet var de enda som tog ställning för Skutan och Umgåsgården, genom att lägga ett eget förslag. Vårt förslag hade inneburit att gården kunde fortsätta drivas på samma sätt som nu, under resten av mandatperioden, förslagsvis genom att förlänga avtalet om Idéburet offentligt partnerskap (IOP) där Umgåsgården hade kunnat få fortsätta vara en mötesplats, och en trygg punkt för många unga. 

Vi hade också en verklig möjlighet att få igenom vårt förslag, eftersom Sverigedemokraterna valde att lägga ned sin röst. Men, i sin iver att hylla marknadens förträfflighet, och hoppas på en nytändning med Liberalerna röstade Socialdemokraterna med styrets förslag, istället för att rädda Skutan. En annan väg att gå hade varit att återremittera eller bordlägga ärendet, för att få en chans att kunna tänka ut en bra, gemensam lösning – men inte heller den vägen valde S att ta.