Igår kunde vi också se och höra kommunstyrelsens ordförarande i Haninge, Sven Gustafsson (M) göra utspel i rikstäckande media. Huvudbudskapet, ”Vi har ingenting att erbjuda dem” (som skjuter), ”inkapacitering” och önskan om att införa undantagstillstånd i Haninge, visar tydligt Haningealliansens människosyn och deras politik.
Vi i Vänsterpartiet delar inte den syn Sven Gustavsson och hans allians har på människor.
Haninges goda krafter
Vänsterpartiet har gjort flertal verksamhetsbesök hos föreningar runt om i Haninge som arbetar med ungdomar. Eldsjälar som brinner för att ge unga ett annat alrenativ. Som brinner för att bygga relationer, erbjuda aktiviteter som alla kan delta i oavsett ekonomsika förutsättningar. Som vill stimulera barnens kreativitet och skapande. Dessa människor vill arbeta för att få unga att känna sig sedda och värdefulla. De vill erbjuda ett sammanhang, ge unga en starkare självkänsla och ge dem en känsla av samhörighet, för att det är något som alla människor söker och behöver.
För tyvärr är det är exakt just dessa saker som gängen idag erbjuder våra unga. De har lärt sig att hitta vägen in genom att se, bekräfta och bygga en falsk självkänsla hos det barn de fångar upp. Vi kan också se att de ofta riktar in sig på barn som redan mår dåligt och saknar en grundtrygghet. Dessa barn groomas sedan in i ett kriminellt beteende, och är fast i gängens grepp innan de förstått allvaret.
Vi som samhälle behöver vara en stark motkraft, och har som ansvar att visa att det finns en annan väg att gå.
Föreningarnas utsatthet
Trots det står flera av Haninges föreningar, som arbetar med barn- och ungdomsverksamhet nu under hot om, eller har till och med fått lägga ner sina projekt oavsett vilka goda resultat de gett. Detta på grund av att Haningealliansens ovilja att lägga pengar på förebyggande arbete, och ideella krafter. Som vi förstår det satsar de hellre på åtgärder först när problemen uppstått.
Taekwondo klubben Viking sökte fortsatt ekonomiskt bidrag från kommunen för projektet Meningsfull fritid, som fångat upp många unga tjejer i riskzonen, och fick vänta så pass länge på svar att de tvingades lägga ned projektet.
På Skutans gård valde kommunen att inte förlänga parternskapet och istället konkurrensutsätta verksamheten. Detta riskerar att helt omintetgöra den verksamhet som finns där idag, och som varit ett trygg punkt för många socialt utsatta barn.
När vi träffar eldsjälarna på Freezone, berättar de om att de har stora drömmar och visioner som de är redo att investera både tid och energi i men inte vågar satsa på då de inte vet om deras partnerskap med kommunen kommer att kunna fortsätta.
Det finns evidens för att närvarande vuxna och meningsfulla aktviteter för unga gör skillnad. Inte endast för att förebygga kriminalitet, utan också för att motverka psykisk ohälsa bland unga.
Våra ideella föreningar har långsiktigt hållbara lösningar för våra barn och unga. De vill investera sin tid och sitt engagemang i dem, och ge dem en chans att se en annan framtid.
Vem tar konsekvenserna?
Varför föredrar kommunstyret kortsiktiga, repressiva lösningar, framför långsiktiga metoder som andra faktiskt erbjuder och är beredda att genomföra i samverkan med kommunen? Det kommer att bli en dyrköpt läxa, ekonomiskt men framförallt för Haningeborna.
På senaste kommunfullmäktige var det också Sven som gav ett nej till Socialdemokraterna Haninges förslag om att införa ett partiöverskridande trygghetskommission, för att hantera de ökande problemen med gängkriminalitet i Haninge. Motiveringen var att Haningealliansen är ”beredda att ta konsekvenserna” om de misslyckas.
Men, är det verkligen styrande politiker som tar de egentliga konsekvenserna?
Kommer Sven Gustafsson hålla den mamma i handen som just begravt sitt barn? Är det han som kommer att torka tårarna på den far som förlorat allt? Kommer Sven att följa med lillasystern till fotbollen på kvällen för att hon inte vågar gå ensam? Öppnar han dörren till sin villa för att erbjuda alla ungdomar en trygg plats om natten? Och tar han med dem på skidresan när fritidsgårdarna och föreningarna fått lägga ner?
När Sven Gustafsson pratar om att vi inte har något att erbjuda, undrar vi i Vänsterpartiet om det kan vara en föraning om att Haningealliansen redan nu vet att de goda krafter och fina verksamheter vi har i kommunen kommer att tvingas bort.
Vi tror på, och ser Haningeborna och vi kommer fortsätta slåss för ett Haninge för alla.
Åsa Bååth, gruppledare för Vänsterpartiet i Haninge kommun, kommunfullmäktigeledamot och ledamot i äldrenämnden
Idag sitter jag och ser tillbaka med eftertanke hur de sista kommunfullmäktige har varit. Som gruppledare har jag ett ansvar för den politik vi fört fram. Under de sista två månaderna har det varit en berg- och dalbana där vi som grupp kryssat mellan hot och löften. Har vi valt rätt och har jag gett gruppen rätt stöd?
Detta är tankar som snurrar när vi startar kommunfullmäktige den 10/5. Och vi var en laddad grupp som kom till mötet.
Socialdemokraterna öppnade frågestunden med att en socialdemokrat ställer en fråga till kommunstyrelsens ordförande Meeri Wasberg (S), som vinklade frågan till att handla om de oegentligheter som kommit fram i en genomlysning av kommunens hantering av hyresavtal vilket visat sig uppvisa stora brister. Nu vill man påskina att styret tar ansvaret för att detta genomförts och för förbättringar i framtiden.
Det har funnits stark kritik länge från oppositionen om att avtal brustit och nu har det kommit en bekräftelse. Så det är en sanning från styret med modifikation. Arbetssättet att socialdemokrater ställer frågor till socialdemokrater är ett sätt att ta upp och vinkla frågor till sin egen fördel. Och detta pekar på en pressad socialdemokrati! Har vi satt dem i gungning?
Vi hade många tunga ekonomiska frågor som kommer upp och som vi varit aktiva i:
Resultatsutjämningsreserven (RUR): man använder överskottet i goda tider av högkonjunktur och använder i dåliga tider med lågkonjunktur. Detta planar ut ekonomins toppar och dalar, vilket ger en jämnare ekonomi för verksamheterna och de blir inte så sårbara för konjunktursvängningar. Kommunen har sitt högsta överskott någonsin 2020 på 4,6 procent dvs 235 mnkr och därifrån tas det nu 50 mnkr till RUR. Ledningen vill påskina att de gjort ett mer sakkunnigt underlag än vi gjort när vi la vårt förslag med M. Men i sak var det bara omformuleringar de gjort. Vi röstar igenom det!!!
Överföring av driftmedel. Överskott från 2020 förs över till nämndernas verksamheter med 32 milj 2021 och 31 milj 2022. Beslutet taget tillsammans med kommunledning.
Revidering av kommunala budgeten 2021. Bygger på att skatteprognosen ser bättre ut nu än när budgeten togs i november 2020. Det är ett tillskott på 100 mnkr fördelat till verksamheterna. Beslutet är taget tillsammans med kommunledningen.
Vänsterpartiets hade ett tilläggsförslag som kommunledningen röstade ned. Våra förslag var:
Bort med 12 timmars passet inom äldreomsorgen
Differentierade avgifter för barn med hemmavarande föräldrar som fått sänkningar från 30 tim/vecka till 15 tim/ vecka. Man ska enbart betala för den faktiska tiden man är på förskolan
Öppna Lyckeby fritidsgård i Vendelsö igen
Minska barngrupperna med ett barn på förskolan
Höja bidraget till Manscentrum, Kvinnojouren och Brottsofferjouren
Att rösta ner dessa frågor visar på styrets ointresse att göra riktat stöd utan man ger allmänt stöd där nämnderna får besluta vad som ska satsas på.
Men sammanlagt har vi medverkat att rösta igenom 213 mnkr till verksamheterna!! Detta är det största vi fått igenom sedan Nafi Cilgin (dåvarande gruppledare) fick igenom 30 tim/vecka för barn med hemmavarande föräldrar på förskolorna!
Andra frågor vi arbetat med är:
Rivning av gamla Fredriks yrkesskola i Handen. Idag bedrivs (SFH) svenska för hantverkare i lokalerna. Vi fick igenom återremittering då vi vill ha klarlagt vad som händer med utbildningen. Finns inte någon plan för marken och vi anser att det är mycket värdefull mark som kommer hamna bakom ett staket okänt antal år. Vi har drivit frågan med M.
Motion från Sedat Dogru (M) och Alexandra Anstrell (M) om kartläggning av hedersrelaterat våld. Det är en mycket viktig fråga. Vi har skrivit ett tilläggsförslag att göra en kartläggning av hedersrelaterat våld och våld i nära relationer p g a det ökade antalet under Corona pandemin. Oppositionen röstade igenom motionen med vårt tilläggsförslag, men ledningen får igenom en minoritetsåterremiss!! De anser att de kan allt de behöver och att det inte behövs någon kartläggning! Helst vill de begrava denna motion och tilläggsförslag för all framtid.
Det här känns historiskt att vara med och påverka så välfärden i Haninge får detta tillskott. Det har varit en tid med mycket tuffa förhandlingar, hot att mista resurser, personliga påhopp och vår styrka har satts på prov. Men vi har varit en sammansvetsad gruppstyrelse som tillsammans tagit fram våra krav och nu går en stor seger till mötes. Jag vill uppmuntra alla att vara aktiva inom politiken, trodde aldrig att jag skulle kunna vara med och påverka kommunpolitiken på detta sätt. Känns oerhört stort att tillsammans med övriga kommunpolitiker och ni som röstar på oss att få tillföra verksamheterna 213 mnkr till välfärden.
Allt för många områden upplevs som dunkla och otrygga.
Nu har Moderaterna och Vänsterpartiet gått samman och skrivit en gemensam motion och ger Stadsbyggnadsnämnden i uppdrag att förbättra belysningen och tryggheten i Haninge.
-Vi lyssnar på Haningeborna och vill därför förbättra gatubelysningen i hela kommunen. Hanteringen av befintlig gatubelysning behöver också ses över, därför föreslår Moderaterna och Vänsterpartiet åtgärder för att förbättra gatubelysningen, säger Linus Björkman, 2:e vice ordförande i stadsbyggnadsnämnden.
Linus Björkman (m)
-Som kvinna ska man inte behöva vara rädd att befinna sig på vissa områden. Mörka områden med dålig belysning är väldigt otrygga för många kvinnor, säger Pembegül Celepli, kommunfullmäktigeledamot, Vänsterpartiet.
Pembegül Celepli (v)
-En fungerande gatubelysning skapar en tryggare och trevligare omgivning i Haninge. Det är kommunens ansvar att erbjuda Haningeborna just detta. När kommunledningen saknar viljan att prioritera tryggheten i den offentliga miljön måste vi i oppositionen agera, säger Linus Björkman, 2:e vice ordförande i stadsbyggnadsnämnden
-I ljusa och upplysta områden begås det färre brott. Så god belysning har en brottsbekämpande effekt, säger Pembegül Celepli, kommunfullmäktigeledamot, Vänsterpartiet.
Åsa Bååth (V) talar om tryggheten i skolan på kommunfullmäktige 2019-11-04
Ordförande, ledamöter och åhörare!
Situationen med hot och våld i våra skolor är inte acceptabel. Både barn och personal ska känna trygghet. Hur mycket ska personal och barn orka med?
Det är bra att det kommer mer personal i skolan genom lärarassistenter som kan avlasta lärarna. Ju fler vuxna desto bättre.
Men lärarna måste också få ett större stöd gentemot föräldrar som både hotar om att anmäla och anmäler när lärarna sätter gränser mot stökiga elever. När en lärare som säger ifrån och avlägsnar en elev som kallar en lärarkollega hora blir anmäld av föräldern är något fel. Vilka signaler ger det till barnet?
När elever hotar och stör i klassrummet är det flera av de andra eleverna som blir rädda för sina klasskamrater. Personal behövs som kan ge akut stöd i klassrummet när det blir för oroligt.
Åsa Bååth är en av fyra vänsterpartister i kommunfullmäktige i Haninge
Det behövs även vara fler lärstudiogrupper till elever med behov.
Tyvärr är ju inte barnen prioriterade i Haninge kommun. Beslutet att stänga fritidsgårdar påverkar ju barnen även i skolan, oron ökar när skoldagen närmar sig slutet och man inte har fritidsgården att gå till. Fler barn kommer driva omkring och riskerar att dras in i äldre elevers gäng för att få tryggheten där.
Att samhället är rädd för sina egna barn visar mer vilka rådande värderingar som gäller och problemet upphör inte genom mer kameraövervakning. Den pågående nedmonteringen av skolan genom besparingar har nått nya bottennivåer och de ökade klassklyftorna ger ett mer ojämlikt samhälle för våra barn.
Låt de skattekronor som satsas på skolan gå till ökad kvalité i alla skolor. Ta bort skolpengen och vinst drivande företag. Ge alla barn samma möjligheter.
Samuel Skånberg, Vänsterpartiets gruppledare, tog upp frågan om arbetsmiljön i kommunen på senaste kommunfullmäktige
Det har varit en väldigt medial turbulens kring utbildningsförvaltningen i Haninge sista tiden. Särskilt kring frågan om hur arbetsmiljön egentligen är beskaffad där och mer specifikt; vilken del kommunalrådet Maria Fägersten (S) haft i detta som ordförande i Grund- och förskolenämnden under förra mandatperioden och numera ordförande i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden.
Grundskolechefen och ”superrektorn” Lina Axelsson Kihlblom slutade i början av 2018. Även Peteris Smitmanis, Haninges gymnasie- och vuxenutbildningschefen lämnar i förtid.
Liberalerna får inga som helst signaler att det idag skulle förekomma brister i arbetsmiljön (Mitt i Haninge)
När Liberalerna var i opposition såg man många problem i förvaltningen; framför allt en ömsesidig misstro mellan politiker och tjänstemän, för dålig dialog och att det skedde ett ”informationstapp” ju längre ut i organisationen man kom.
Det är väl ingen djärv gissning att misstroende, dålig dialog och informationstapp inom organisationen är typiska riskfaktorer för den psykosociala arbetsmiljön.
I det ställningskrig som utbrutit och de mediala utspelen som gjorts, verkar alla inblandade glömt grundfrågan; hur är personalens arbetsmiljö på utbildningsförvaltningen? Och hur gör vi den bättre?
Vänsterpartiet tog upp frågan på kommunfullmäktige 2019-03-04 i en interpellation. Vi påpekade bland annat:
I kommunens personalpolitiska program och i de samverkansavtal kommunen har med de fackliga organisationerna fokuseras väldigt mycket kring arbetsmiljön.
En anställning hos Haninge kommun kännetecknas av att arbetet ”är meningsfullt, begripligt och hanterbart och präglas av en god arbetsmiljö.”
Det tycker vi i Vänsterpartiet är bra. Personalens arbetsmiljö och trivsel går inte att överskatta. Haninge kommun kräver av sin personal att man ska ”bemöta våra medborgare med professionalitet och respekt”. Det blir naturligtvis så mycket lättare om man själv som anställd blir bemött med professionalitet och respekt från kommunen.
En av de problem vi identifierar är den oklara roll som politiker har i arbetsmiljöfrågor gentemot kommunens personal. Rent juridisk är den inte oklar, då Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverket betraktar politiker som en del av kommunens chefskap och Arbetsmiljöverket kan mycket väl göra inspektioner, utfärda förelägganden och viten gentemot kommunen för en politikers agerande, på samma sätt som det skulle varit en chef på kommunen som agerat felaktigt.
Däremot är medvetenheten om politikers roll för arbetsmiljön i kommunen väldigt låg, inte minst bland politikerna själva.
Många politiker tror att man har delegerat arbetsmiljöansvaret till tjänstemännen i förvaltningen. Man förstår inte att det möjligtvis är arbetsuppgifter man delegerar. Ansvaret ligger fortfarande kvar i politikernas knän.
Arbetsmiljöverket är ytterst tydlig med kommunpolitikers arbetsmiljöansvar:
Du som är politiker i fullmäktige och nämnd är yttersta representant för kommun och landsting som arbetsgivare.
Som politiker i fullmäktige ger du förutsättningarna för arbetsmiljöarbetet. Du som är nämndpolitiker ska se till att arbetsmiljölagen följs i nämndens verksamhet. Det kräver kommunallagen.
Skulle det vara så att någon som är satt att vara ansvarig för god arbetsmiljö, tvärtom är en bidragande orsak till en dålig arbetsmiljö; ja, det komplicerar naturligtvis situationen en smula, men de samfällda rekommendationerna både från Arbetsmiljöverket och SKL är att då ta in extern hjälp och att det är den högsta ledningens ansvar att så sker.
SKL rekommenderar utomstående utredare
SKL har en väldigt bra guide om hur man hanterar kränkande särbehandling i en kommunal organisation.
Skulle man ha oturen att även den högsta ledningen är ansvarig för en dålig arbetsmiljö, då är nästa sista utvägen att kommunens skyddsombud kallar hit Arbetsmiljöverket som får granska arbetsmiljön och styra arbetsgivaren med föreläggande och viten tills god arbetsmiljö har uppnåtts.
Skulle man ha den enastående oturen att skyddsombuden inte skulle agera, p g a rädsla eller att man har samma partibok som den politiska ledningen, ja, då är den absolut sista möjligheten att personalen själv gör en anmälan till Arbetsmiljöverket.
Den som vill djupdyka i hur Arbetsmiljöverket bedömer politikers arbetsmiljöansvar kan läsa vidare här (om kommunfullmäktiges ansvar) eller läsa här (om nämndernas arbetsmiljöansvar).
I den mediala debatten har det förekommit en del stickspår, där det hävdats att det inte går att gör göra en arbetsmiljöutredning om kränkande särbehandling om den som känner sig utsatt vill vara anonym:
Meeri Wasberg tycker inte att förvaltningens missnöje kring Maria Fägersten hanterats rätt. Bland annat menar hon att det är fel att ha anonyma vittnesmål i en utredning som denna.
Lunds universitet har en HR-webb med många goda råd och vederhäftiga tolkningar av vad lagstiftningen på området egentligen menar. Man beskriver t ex när en utredning ska startas och hur man hanterar anonyma vittnesmål:
Så fort du som chef har fått kännedom om upplevd kränkande särbehandling på din arbetsplats, är du skyldig att agera genom att starta en utredning av situationen.
Informationen om upplevd kränkande särbehandling kan komma direkt från personen som känner sig utsatt, från ett skyddsombud eller via tillbudsrapportering. Du kan också få information genom egna iakttagelser.
En utredning med eventuella påföljder för den eller de personer som utpekats för kränkande särbehandling kan inte inledas om den anställde som upplever sig vara utsatt önskar vara anonym. Avfärda dock inte den som säger sig ha blivit utsatt, utan ta anklagelserna på allvar och förklara för personen att du vill åtgärda situationen men att du enbart kan vidta generella förebyggande åtgärder.
Nyckelmeningen i ovan citat är ”En utredning med eventuella påföljder för den eller de som utpekats….” Det är naturligtvis så att ingen utpekad kan utsättas för påföljder; omplacering, uppsägning/avsked, skadeståndsskyldighet eller andra disciplinära åtgärder enbart baserat på anonyma vittnesmål. Om en utsatt person hårdnackat kräver att få vara anonym, är som sagt ovan, bara generella åtgärder möjliga.
Påståendet att det är fel att göra en utredning eller göra något alls så länge anställda vill vara anonyma, stämmer uppenbarligen inte. Dessutom är det ju så att de anställda på utbildningsförvaltningen som vittnat inte varit direkt anonyma; företagshälsovården vet ju vilka det är och vem som sagt vad och kan bedöma trovärdigheten i deras utsagor.
Om flera personer oberoende av varandra lämnar samstämmiga uppgifter så kan det vara bra att vara ödmjuk och ta saken på största allvar.
Sedan bör det ju påpekas att enbart den omständigheten att anställda känner att de måste vara anonyma är besvärande. Det kan ju enbart bero på en rädsla för repressalier. På en arbetsplats med ett öppet klimat – så som Haninge kommun ska vara – ska ju vem som helst öppet kunna påtala ett missförhållande, utan att behöva frukta för negativa påföljder.
Problemet är inte, som vi ovan visat, lagstiftningen eller regelverket. Det är den låga medvetenheten i kommunen om ansvarsfrågan i sig. Därför ställde vi ett antal frågor till Meeri Wasberg (S), kommunstyrelsen ordförande:
Är du beredd att ta initiativ till att utveckla kommunens personalpolitiska program i syfte att förtydliga alla aktörers roll och ansvar för arbetsmiljön?
Är du beredd att utveckla arbetsmiljöarbetet i nämnderna så att t ex medarbetarenkäter eller det systematiska arbetsmiljöarbetet regelbundet rapporteras och diskuteras nämnderna?
Det svar vi fick var svävande. Meeri Wasberg tyckte över lag att det personalpolitiska programmet var tillräckligt väl utformat och att nämnder behandlar arbetsmiljön i den omfattning de ska.
Frågan som inställer är ju; om alla gör rätt saker och i rätt omfattning – hur kommer det sig då att problem uppstår?
Och det är kanske där vi står? Vi kanske har olika uppfattning om det som skett och sker i utbildningsförvaltningen är ett reellt problem? Vänsterpartiet tycker det viktigaste är att ta personalens anmälningar på största allvar och inte avfärda dem eller vifta bort utredningar bara för att det är anonyma vittnesmål.
Det goda som ändå kom ut ur vår interpellation var att vi fick ett löfte från Meeri Wasberg om att två utbildningspaket ska tas fram; ett för personal och chefer och ett för nämnderna och varje nämndorförande ska få hjälp från personalavdelningen att ta fram ett sådant utbildningspaket för respektive nämnd.
Utbildning är nästan alltid bra. Få kan invända mot utbildningsinsatser. Men ibland kan utbildning användas som substitut för verkliga insatser. Precis som utredningar många gånger används som substitut för verkliga insatser.
Den uppmärksamme läsaren kommer ihåg att vi i början av texten ställde två frågor: hur är personalens arbetsmiljö på utbildningsförvaltningen? Och hur gör vi den bättre?
Det är fortfarande grundfrågan, oavsett hur många utredningar och utbildningar det blir.
Konsekvensen för en anställd som utsätts för kränkande särbehandling är en total förlust av förtroende för organisationen och en känsla av att det finns folk i organisationen som inte vill en väl. Att folk lämnar sin anställning och söker sig bort, är därför en högst naturlig reaktion.
En organisation, där kränkande särbehandling förekommit, och som vill behålla sin personal måste återupprätta förtroende för organisationen.
För att återupprätta förtroendet i en organisation är det viktigt att man lyssnar på personalen och personalens egna förslag till förbättringar. Luftlandsätt inga åtgärder. Kom inte med några larviga slogans, som ”Haninge – Det goda arbetslivet” eller ännu mera profilprodukter ”för att stärka arbetsgivarvarumärket”.
Fokusera på personalens egna förslag. Pröva dem, även om organisationen som arbetsgivare inte riktigt tycker att de är hundra. Avfärda inte förslagen, utan visa god vilja och gör gemensamma erfarenheter kring vilka åtgärder som fungerar och inte fungerar. Om något inte fungerar; be personalen komma med ett nytt förslag.
Inse att förtroendet för ledarskapet har fått sig en törn och det inte är läge att peka med hela handen, utan att organisationen som arbetsgivare och personalen måste gå sida vid sida under ett bra tag.
Inse som arbetsgivare att du kommer få överkompensera under lång tid framöver. Det är straffet för en organisation där kränkande särbehandling har förekommit. Du kommer hela tiden behöva göra rätt och lite till för att återvinna förtroendet och känslan av att organisationen som personalen arbetar i verkligen vill dem väl.
