Skip to main content

Etikett: Vänsterpartiet Haninge

Rapport från kommunfullmäktige 2018-12-10

Åsa, William, Pembegül, Samuel, Sevim och Nafi – Vänsterpartiets kommunfullmäktigegrupp

Blogginlägg – Rapport från KF 2018-12-10

 

Val till nämnder och styrelser

Valet till nämnder och styrelser i kommunen följer indirekt av valresultatet, eftersom det bygger på antal mandat varje parti fick i kommunfullmäktige.

Mandatfördelningen i kommunfullmäktige

Inför val till nämnder och styrelser brukar det bildas valtekniska samarbeten, d v s att partier går ihop om ömsesidigt stöd för respektive kandidater. Skulle det inte ske någon valteknisk samverkan alls så skulle t ex bara S, M och SD vara så stora att de av egen kraft skulle få plats i nämnderna. Till kommunstyrelsen skulle alla utom KD och MP kunna ta en plats av egen kraft.

Därför finns det ofta en win-win-situation att partier klumpar ihop sig för bästa möjliga utfall. Och ju större – ju bättre. Att kommunledningen; S, L, C och KD skulle gå ihop är inte så konstigt. Just som kommunfullmäktige ser ut den här mandatperioden finns det ytterligare twist; om även V och MP ansluter till kommunledningens block, så blir det så pass stort att i den matematiska formel som används för att räkna fram ledamöter i nämnder och styrelser så förlorar SD en ordinarie plats och en ersättarplats.

Formellt sett tecknade vi en valteknisk samverkan med Socialdemokraterna, som då stödde våra kandidater i kommunfullmäktiges valberedning tillsamman med den övriga kommunledningen.

Tanken var att V och MP skulle få proportionellt dela på de platserna SD skulle förlora. Vi i Vänsterpartiet fick de platser vi hade förhandlat oss fram till. MP förde dock inte fram några kandidater till nämnderna till valberedningen, så på de platser som ursprungligen var tänkta till MP kandiderade det istället Socialdemokrater. Men målet att reducera SD:s inflytande lyckades i alla fall.

Två organisatoriska förändringar beslutades också på mötet. Kultur- och fritidsnämnden delades i två nämnder; Kultur- och demokratinämnden, samt Idrotts- och fritidsnämnden. Sedan inrättades det en helt ny nämnd; Näringslivs- och arbetsmarknadsnämnd.

Följande kamrater från Vänsterpartiet blev valda till uppdrag:

  • Kommunstyrelsen (ordinarie) – Samuel Skånberg
  • Grund- och förskolenämnden (ordinarie) – Sevim Celepli
  • Stadsbyggnadsnämnden (ordinarie) – Harald Gärdek
  • Äldrenämnden (ordinarie) – Åsa Bååth
  • Socialnämnden (ordinarie) – Samuel Skånberg
  • Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden (ersättare) – Wida Rahimi
  • Näringslivs- och arbetsmarknadsnämnden (ersättare) – Marie Nilsson
  • Idrott- och fritidsnämnden (ersättare) – Pembegül Celepli
  • Kultur- och demokratinämnden (ersättare) – William Friström
  • Valnämnden – Nafi Cilgin
  • Förbundsmöte Storsthlm (tidigare KSL – ersättare) – Sevim Celepli
  • Samrådsgrupp för finskt förvaltningsområde – Niina Tütüncü *
  • Folkets Hus årsmötesombud – Marie Nilsson *

* Valet kommer förrättas av kommunstyrelsen i början på 2019. Men kamraterna är redan valda som förslag på Vänsterpartiets medlemsmöte.

På kommunfullmäktigemötet beslöts också om Regler för ersättares inkallande till tjänstgöring. Det handlar alltså om vem som går in om inte personen från ens partiet dyker upp. Det brukar vara en viss fingervisning om hur nära olika partier står varandra.

Vänsterpartiet vill i första hand bli företrädd av en ersättare från Vänsterpartiet, om sådan finnes. Finns inte det får en socialdemokrat ta platsen. Finns ingen socialdemokrat närvarande att ta platsen, får en miljöpartist ta platsen. Finns det ingen miljöpartist heller att ta platsen, vill vi att platsen ska vara tom. Alltså följande inträdesordning:

V    V, S, MP

Andra partier har t ex följande ordning:

S    S, C, L, KD, V, MP, M

L    L, KD, C, S, MP, M

M    SD, KD, L, C, MP, S, V

SD    M, KD, L, C

Man noterar är att S anser KD står närmare än V. Moderaterna och SD signalerar att de står närmast varandra. Och det är tydligt att V är det parti M tycker minst om. Och det är väl ganska ömsesidigt.

Revidering av mål och budget

I ärendet om revidering av mål och budget lade Vänsterpartiet ett särskilt yttrande och det hittar du här. Vi hade inte möjlighet att göra ett eget förslag om revidering av mål och budget 2019-2020. Den politiska plattformen kom samma dag. Förutsättningarna för socialnämndens budget är osäkra. De underlag som vi skulle behöva för att formulera ett motförslag till revidering av mål och budget, t.ex. socialnämndens nedskärningar och effekter, fanns inte tillgängliga vid sammanträdet. Tydligt är dock att det var Vänsterpartiet som i juni var det parti som presenterade en budget med mest resurser till socialnämnden.

Att liberalerna kommit med i kommunledningen märks direkt genom att nedskärningspolitiken får mycket mer poetiska beskrivningar än de krystade nödrim vi hört under de gångna fyra åren. Mycket större ord och mycket fler ord, är det liberala bidraget. Men det är i stort sett allt. Man får långa stycken beskrivningar om hur man önskar att det borde vara, istället för beskrivningar av hur man löser de problem som reellt existerar.

Socialtjänsten nämns t ex med bara en mening; att den “ska finnas där för grupper som behöver den” (inte en direkt revolutionerande ståndpunkt) och den ska “aktivt arbeta med att förebygga sociala problem genom tidiga insatser”. Återigen bara en beskrivning hur man önskar att det borde vara utan att adressera att många nedskärningarna i socialtjänsten idag drabbar just förebyggande insatser.

Allt som allt lyfter kommunledningen fram 111 visioner i sin politiska plattform. Men tanke på att samtliga partier i kommunledningen har väldigt höga överskottsmål (2-3%) som högsta ideologi, kommer naturligtvis dessa visioner förvandlas till grus när finansieringen måste lösas till nästa budget, senast 2019-06-10.

“Det kommunala överskottsmålet ska värnas”, skriver man bland annat i den politiska plattformen. Det innebär att man redan som utgångspunk drar in 100-150 miljoner kronor av skatteintäkterna som skulle kunnat användas i kommunens verksamheterna.

En lustig detalj är att den nya kommunledningen ska utreda förutsättningarna för en social investeringsfond. När det föreslogs av Vänsterpartiet för sex månader sedan röstade man emot det. Men man ska naturligtvis bejaka att politiska partier får ändra uppfattning, särskilt om det är till ens egen fördel. Ibland kan dock hastigheten i svängarna uppfattas som hisnande.

Hur Vänsterpartiets prioriteringar ser ut, vilka medel vi tillsatt och hur vår utformning av social investeringsfond ser ut finns utförligt i vår budget som vi lade 2018-06-11.

Justering av socialnämndens budgetram

Socialnämndens budget har varit ett bekymmer under längre tid nu. Som konstaterats av både kommunstyrelseförvaltningen och socialförvaltningen själva, så handlar problemen om att socialnämndens budget byggt på felaktiga befolkningsprognoser. Socialförvaltningen bland annat så här:

“Det finns alltså en underliggande underfinansiering i storleksordningen 20-25 mnkr både för 2018 och för 2019 som har sin grund i en större befolkningsökning än kommunen budgeterat.”

I Vänsterpartiets budget för 2018 var ramen för socialnämnden 903 500 tkr. Kommunledningens budgetram för socialnämnden var 878 500 tkr. Den felbedömning som gjorts angående befolkningstillväxten hade kunnat hanteras inom ramen för Vänsterpartiets budget. Tyvärr valde kommunledningen att bortse från detta och när siffrorna började peka nedåt för socialförvaltningen, så sjösattes istället en kanonad av sparpaket; 27 stycken för att vara exakt.

De har inte alls varit bra. Sparpaketen har t o m varit så hårda att kommunstyrelseförvaltningen riktar kritik mot socialförvaltningen:

”Den föreslagna justeringen är högre än socialnämndens prognos för 2018. Anledningen är att kommunstyrelseförvaltningens uppfattning är att socialnämnden, i sin spariver, också dragit ner på kostnader som i längden inte är hållbara.”

Enligt Vänsterpartiet så tillskjuter man nu inte tillräckligt med pengar till socialförvaltningen för att bromsa upp nedskärningarna och uppnå en hållbar verksamhet. Tyvärr kommer nedskärningarna och de ekonomiska problemen i socialförvaltningen kvarstå under 2019. Hela Vänsterpartiets yttrande finns här.

Cykelplan

Äntligen kom det ett förslag på en ny cykelplan! Det är välbehövligt eftersom den tidigare cykelplanen var från 2010. Och det fanns mycket att önska kring den.

Vi skrev en interpellation våren 2017 om cykelsituationen i Haninge.

Det är mycket positivt att många av de saker vi tog upp i vår interpellation nu var med i förslaget till cykelplan. Vänsterpartiet tycker att förslaget till cykelplanen i stort var bra. Men vi hade några ändringar som skulle göra den ännu bättre.

Våra ändringar handlade om att ha ett ambitiösare mål om andelen cykelresor till 2030. Förslaget i cykelplanen var 15%. Vi föreslog 20% vilket är samma mål som regionala cykelplanen har för länet. Vi ville också säkerställa att det skulle finnas cykelpumpar i varje kommundel. Vi ville att det skulle inrättas ett cykelråd i Haninge som tar tillvara cyklisternas intresse, erfarenheter och idéer. Vi ville också att cykelöverfarter (där motorfordonstrafik har väjningsplikt mot cyklister när cykelvägar och bilvägar korsas) skulle vara norm.

Vi blev förvånade när det bara var Vänsterpartiet som yrkade bifall till vårt förslag. Vid votering framgick att ingen från oppositionspartiet MP röstade för våra förslag. Det är tråkigt tycker vi.

Interpellationer inlämnade från Vänsterpartiet

Vänsterpartiet lämnade in tre interpellationer som kommer besvaras av ansvarig politiker i kommunledningen på nästkommande kommunfullmäktige 2019-02-11.

Planerna för Jordbro kultur- och föreningshus

Framtiden för Dagab i kommunen

Indragningen av buss 835

 

 

 

Presentation av Sevim – nr 2 på vår kommunfullmäktigelista

Syntolkning: Foto på Sevim Celepli. Text: ”Var och en för sig” överstruket och ”Alla ska få samma chans” under.

Jag har varit en Haninge-bo under hela mitt liv och älskar Haninges variation av utbud från att kunna ta del av den härliga skärgårdsmiljön, att kunna ta en picknick i rudan på somrarna till att kunna fika i Haninge centrum med gott sällskap. Idag bor jag i Vendelsö med min man och vi trivs väldigt bra i området. Jag är 32 år gammal och har genom åren funnit min egen roll i det samhälle jag lever i. Det har alltid funnits en passion och en strävan inom mig att jobba med frågor som berör välfärden och som kan ge mening till människors livskvalité. Jag har så länge jag minns känt att jag vill kunna bidra och göra något meningsfullt med min tid. Utifrån denna känsla började min yrkeskarriär. Jag har läst programmet Internationell migration och etniska relationer med kandidatexamen inom Sociologi för att kunna öppna dörrarna till de yrken jag ville jobba med. Efter min kandidat arbetade jag något mer än 5år inom Arbetsförmedlingen med personer som kan ha svårare att få en anställning. Jag coachade personer med funktionsnedsättningar som länge inte kunnat få ett välanpassat arbete utifrån deras förmågor och flyktingar som nyligen kommit till Sverige med hopp om en ljusare och tryggare framtid i vårt avlånga land.

Under min tid på Arbetsförmedlingen hann jag ta min masterexamen inom mastersprogrammet Barnets bästa och mänskliga rättigheter. En av mina största hjärtefrågor är barns rättigheter och välmående. Den samhällsgrupp som är mest företrädd av andra och minst av sig själv. Efter min tid på Arbetsförmedlingen och med mycket goda erfarenheter gick jag vidare och jobbar idag som socialsekreterare inom försörjningsstöd för unga vuxna i vår kommun. På väldigt nära håll ser jag varje dag i mitt arbete hur klasskillnaderna i Sverige bara ökar och blir värre. Unga vuxna som mår väldigt dåligt psykiskt pga. hur arbetsmarknaden och samhället ställer allt högre och högre krav på en individs prestationer. Vi lever idag i ett samhälle som ropar allt högre efter ”supermänniskor” som ska kunna anpassa sig till alla miljöer och ha flera yrkesroller samtidigt. Redan i tidig ålder sätts höga prestationskrav på våra unga elever som inte klarar av att hålla takten i skolorna och hamnar efter och känner sig konstant misslyckade. Så här kan vi inte ha det i vårt kära Haninge, vi ska vara en kommun för alla utifrån allas individuella förutsättningar och där alla kommunmedborgare har likvärdiga möjligheter till ett värdigt liv.

 

Därför känner jag att jag hör hemma i den politik som Vänsterpartiet för, en kommun för alla där alla är lika viktiga. Partiet som värnar om de som oftast hamnar mellan stolarna hos myndigheter och som oftast lever utifrån tuffa livsförhållanden. Vänsterpartiet vill minska klyftorna och öka jämställdheten och jämlikheten i kommunen, och det vill jag med.

 

Jag representerar Vänsterpartiet i Haninge kommuns Grund- och förskolenämnd. De frågor som jag brinner för är barn och elevers välmående och goda förutsättningar till ett livslångt lärande. Jag tycker att det är viktigt att varje elev får det stöd som eleven har rätt till och behöver för att kunna klara av sin skolutbildning och känna att skolan är en rolig plats att komma till. Jag tycker att det är viktigt att förskolebarn har rätt till lika mycket tid i förskolan som sina lekkamrater oavsett vårdnadshavarens sysselsättning eller medborgarstatus. Enligt skollagen är förskolan till för barnens skull, för det tidiga lärandet och förberedandet för fortsatt lärande, för att stimulera barns utveckling samt erbjuda barnen en trygg omsorg. ”Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet” (Skollagen, 8 kap., 2§). Då menar jag att man inte ska ge barn rätt till olika mycket vistelse i förskolan utifrån vårdnadshavarnas sysselsättning eller medborgarstatus. Det handlar om barnens behov och inte vårdnadshavarnas.

 

Med hopp om ett mer jämlikt och jämställt Haninge,

 

Sevim Celepli, nr 2 på Vallistan till Kommunfullmäktige

Vänsterpartiet i Haninge kommun

 

Här kan du läsa en intevju med Sevim om varför SL-kortet bör ingå i försörjningsstödet

 

Sevim Celepli vill att alla ska ha rätten till att röra sig fritt

 

Häng med på Sveriges största 1:a majfirande

Syntolkning: Texten 1 maj Vår tur nu. I bakgrunden foto på demonstrationståg.

 

 

Nu på tisdag är det arbetarrörelsens dag. Du hänger väl med oss och går i tåget? Vi i Haninge är några som kommer åka pendeltåg in, vi är i vagnen längst fram. Vi tar tåget som går från Västerhaninge 11.12, Jordbro 11.15, Handen 11.18, tåget är framme på Södra station 11.41. Vill du göra en heldag av 1:a maj så ä det som vanligt frukostsamling vid La Mano, Katarinavägen kl 9.30. Se hela schemat nedan. Åker du dit själv så kolla med demontrationsvakterna var Haninges sektion i tåget är.

Syntolkning: Foto på Jonas Sjöstedt och ett citat från honom ”En orsak för mig att gå ut p 1 maj är för att det är en högtidsdag för alla oss i arbetarrörelsen.” Runt citatet röda nejlokor.

 

Det är vår tur nu. Det är bara tillsammans vi på allvar kan utmana den ekonomiska eliten. Vi vet vilka som får betala priset för deras lyxliv. Vi är pensionärerna som får vända på slantarna trots ett långt arbetsliv. Vi är kvinnorna i välfärden som sliter med en stressig arbetsmiljö och oskäligt låg lön. Vi är alla de som inte alls får något jobb eller får hoppa runt mellan otrygga deltidsjobb och knappt får inkomsten att räcka till. Vi är personerna som mister våra LSS-insatser, vilket får katastrofala följder för oss och våra anhöriga.

Vi har fått nog – det är vår tur nu. Vi ses på vår dag, vi ses på 1 maj. Bjud gärna in dina vänner till evenemanget!

Vänsterpartiet Storstockholm arrangerar tillsammans med Ung Vänster Storstockholm och VSF Stockholm Sveriges största 1 maj tåg.

VAR EN DEL AV 1 MAJ MED VÄNSTERN I STOCKHOLM:
LA MANO, 09.30
Tillsammans med bland andra LO samlas vi vid La Mano, vid Katarinavägen (T: Slussen), och hyllar den internationella solidariteten. Tal av bl.a. Ann-Margarethe Livh, Vänsterpartiet och Klara Wigur, Ung Vänster.

VI SAMLAS PÅ MEDBORGARPLATSEN, 12.00
På Medborgarplatsen samlas vi inför demonstrationen. På scen: KNASH, Ylva Seigerlund, Ung Vänster, Carl Tjernell, VSF m.fl.

AVMARSCH: FRÅN MEDBORGARPLATSEN, 13.00
Demonstrationen går från Medborgarplatsen längs Götgatan mot Slussen och sedan vidare över Skeppsbron till Kungsträdgården.

KUNGSTRÄDGÅRDEN FRÅN, 13.30
I Kungsträdgården kommer det vara musik och tal av bland andra Jonas Sjöstedt. Efter talen kommer Beatrice Eli uppträda. Du vill inte missa detta!

Alla tal teckenspråkstolkas.

Programmet uppdateras allteftersom.

Syntolkning: Röd banderoll med citat från Jerry Williams ”Den som fattat hur samhället fungerar och inte är röd är dum i roten”

Byta namn från Haninge till Heninge?

 

 

Syntolkning: Haninge kommuns logga ändrad. Tjädertuppen är utbytt mot en höna och Haninge mot Heninge.

 

 

 

 

 

 

 

 

För att alla medborgare ska känna sig välkomna i Haninge, oavsett hur de benämner sig,  föreslår vi att Haninge byter namn till Heninge. Dessutom är det få personer idag som vet vad en tjädertupp är, men alla känner igen en höna, vilket är ännu ett bra argument för namnet Heninge. Namnet på kommunen Haninge bildades vid kommunreformen 1971 då Österhaninge och Västerhaninge landskommuner slogs ihop.

 

Eller….?

Syntolkning: Ett foto på en brun höna. Tror den vill säga ”april, april”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om du hittat hit till vår hemsida genom Facebook, Twitter eller Instragram ska du ha en eloge för att du kollar upp bakgrunden till något du läst. Det är ju 1:a april idag och självklart så skojar vi om att föreslå ett namnbyte på Haninge kommun. Hen är ett utmärkt ord att använda ibland men vi tror det finns betydligt viktigare saker vi politiker kan göra för att öka jämlikhet och trygghet än att byta namn på kommunen. Mer om ordet hen kan du läsa här. Nu när du ändå hittat hit vill vi passa på att berätta om några av de frågor vi driver för att alla medborgare ska känna sig trygga i Haninge.

 

”Motion om att införa en jämställdhetsmiljon

Jämställdhet är ett av de globala målen. Det är ett mål i sig själv men också en förutsättning för en hållbar utveckling av samhället. Bristen på jämställdhet ser vi får katastrofala följder i Sverige och runt om i världen. Det tar sig uttryck i direkt våld mot kvinnor, inskränkande av deras frihet att leva sina liv som de vill, sämre möjligheter i arbetslivet, ökad otrygghet så väl fysisk som ekonomisk och på många andra sätt.

Hela 31 procent av kvinnorna känner sig otrygga i området där de bor enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Även i hemmet är de mer otrygga och ökar risk för att utsättas för våld. Av personer som blivit utsatta för grov misshandel uppgav 29,1% av kvinnorna att de behövde uppsöka sjukvård. Sedan 2000 har 269 kvinnor dödats av sin man eller ex-man.

Mer än tre fjärdedelar av föräldrapenningen tas ut av kvinnor. Det bidrar till att kvinnor får sämre löneutveckling samt svagare ställning på arbetsmarknaden. På längre sikt påverkar det också pensionen negativt. Om arbetslivets villkor ska bli likvärdiga för kvinnor och män krävs därför inte enbart förändringar i lönebildningen utan också av fördelningen av ansvaret för barn och hushållsarbete, en utbyggd barn- och äldreomsorg och stärkt rätt till heltidsarbete.

Det är framför allt i kvinnodominerade yrken inom vård, omsorg och privat tjänstesektor som deltider är det enda som erbjuds, ofta i form av otrygga anställningar som timvikariat eller behovsanställningar. Detta är en av de mest grundläggande orsakerna till de stora inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män.

Den här orättvisan är grundad i patriarkatet, den kvinnoförtryckande könsmaktsordning som överordnar män, underordnar kvinnor och berövar på så sätt kvinnor sina grundläggande mänskliga rättigheter. Patriarkatet genomsyrar förhållandet mellan könen i hela samhället på alla områden – i familjen, på arbetsmarknaden, i statsapparaten, i myndighetsutövningen och i de politiska församlingarna. Påverkan är alltså både på det samhälleliga planet och på det privata planet.

För att skapa jämställdhet mellan könen så behöver man jobba både på de strukturella och ekonomiska planet (med t.ex. lönesatsningar på kvinnodominerade yrken och ett bättre pensionssystem som inte slår mot kvinnor som grupp) men man behöver också jobba på att förändra de kulturella normer som möjliggör ojämställdheten, vilket den här motionen inriktar sig på.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor visar i sin rapport “När livet känns fel” att normer, det sociala och biologiska könet påverkar vilka krav unga ställer på sig, hur de mår och hur de uttrycker sig. Normer som rapporten tar upp är normer kring maskulinitet och femininitet, heteronormer och hedersnormer. Det finns starka sociala förväntningar och krav på att tjejer ska uppträda “feminint” och att killar ska uppträda “maskulint”. Den psykiska ohälsan bland unga ökar. Allra sämst mår unga tjejer. Tjejer i åldern 16‒24 år är den grupp i befolkningen som rapporterar de högsta nivåerna av stressrelaterade besvär. I intervjuer med stressade unga kvinnor så belyser de just normativa genusmönster.

Även killar mår dåligt av de krav som ställs på dem att uppträda “maskulint”. De flesta av killar som söker sig till Stadsmissionens mottagning för unga män känner att de inte duger, att de inte lyckas leva upp till samhällets normer kring maskulinitet. Många gånger döljer de att de mår dåligt eftersom de skäms för sin depression och känslosamhet som de uppfattar som feminina uttryck och därmed som skamliga och något de inte vill berätta om.

HBTQ-personer drabbas extra hårt av de rådande normerna. Homofobin och transfobin är stark i dagens samhälle och det har sin bas i de snäva normer som finns, t.ex. heteronormativiteten. En fjärdedel av de unga homo- och bisexuella kvinnorna uppger att de har försökt ta livet av sig. Rädslan för manlig homosexualitet har en central betydelse för konstruerandet av maskulinitet enligt forskare. Att bli utpekad som “bög” är ett vanligt sätt att nedvärdera en annan pojkes sociala status. Enligt forskarna så har det inte med homosexuell identitet att göra utan var snarare kopplat till feminisering. Det visar starkt på hur snäva könsroller är när det värsta en pojke kan råka ut för är att uppfattas som “feminin”.

De starka normerna för maskulinitet som innebär heterosexualitet och våldsutövande kan få förödande konsekvenser. I rapporten “Fokus 13 – Unga och jämställdhet” kan vi läsa:

Gruppvåldtäkter riktade mot kvinnor innebär ännu tydligare möjligheter att demonstrera tuffhet och heterosexualitet då de dessutom innehåller offentligt uppvisande av heterosexuellt agerande. O’Sullivan (1998, s. 105, se även Sanday 2007) menar att ”…gang rape is a performance put on for other men, proving once masculinity through heterosexual dominance and exploitation of women”.

Hedersnormer är också något som hindrar människor att leva sina liv som de vill. Heder handlar om att individen är underordnad ett kollektiv och delaktig i detta. Unga hbtq-personer som lever i en hederskontext är extra utsatta enligt rapporten “När livet känns fel”. Origo är ett resurscentrum mot hedersrelaterat förtryck och våld där Haninge ingår. De betonar att det är viktigt att slå fast att hedersrelaterat förtryck och våld handlar om jämställdhet. Därför är det viktigt att prata mer om jämställdhet och satsningar för ökad jämställdhet.

Vi behöver alltså bryta med de här skadliga normerna och istället jobba för en inkluderande jämställdhet. Det gör vi bäst genom att stärka unga tjejers självkänsla, diskutera maskulinitetsnormer, hbtq och jämställdhet.

Ett sätt för att arbeta med tjejers själva är genom feministiskt självförsvar. Feministiskt självförsvar går ut på att lära sig att sätta värde på sig själv. Framför allt genom att jobba med övningar som kan öka självförtroendet, ett steg mot att slippa vara rädd. Att lära sig att sträcka på sig och uttrycka självrespekt genom sin röst och sitt kroppsspråk kan räcka för att undvika att utsättas för kränkningar. Det handlar helt enkelt om kvinnors och tjejers värdighet och ett sätt att slippa vardagsrädslan. Tanken med självförsvar är inte att uppmuntra till våld som lösning på problem. Det är en reaktion på våldet som riktas mot tjejer och kvinnor. Det är främst genom stärkt självkänsla och självrespekt och att hjälpa tjejer och kvinnor att våga säga nej som våld kan undvikas. Men det kan också kännas tryggt med vissa självförsvarsövningar om en utsätts för våld.

Ett sätt för att jobba med maskulinitetsnormer är genom Machofabriken. Machofabriken är en verksamhet som ägs och drivs gemensamt av Unizon, ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och Män för jämställdhet. I Botkyrka har ett flertal skolor testat Machofabriken tillsammans med tjejjouren, sammanlagt ca 50 träffar. Tjejjouren säger:

– Machofabriken fungerar väldigt bra för att introducera ett genusperspektiv i klasserna och det är ett perfekt verktyg för att prata om normer för manlighet.

Göteborg jobbar med feministiskt självförsvar. När tjejerna gick på feministiskt självförsvar gick killarna på “Machofabriken” för att prata om jämställdhet och normkritik.

Levande historia har tagit fram skolmaterialet “hbtq, normer & makt” om sexuell läggning och könsidentitet. Syftet är att motverka homofobi och transfobi.

Haninge kommun har haft stor glädje av Klimatmiljonen i klimatarbetet. Det är ett bra sätt att sätta fokus på klimatarbetet och få en inblick i vad förvaltningarna vill göra. Vi bör därför införa en jämställdhetsmiljon som fungerar på samma sätt.

Vänsterpartiet Haninge föreslår därför kommunfullmäktige besluta:

att en öronmärkt jämställdhetsmiljon införs under kommunstyrelsen för varje år där förvaltningar kan söka pengar från för att arbeta med jämställdhetssatsningar (som exempelvis utbildningar och workshops) i enlighet med motionens intentioner

att kommunstyrelsen uppdras att ta fram en lista på ett antal organisationer, föreläsare och material som andra kommuner har använt sig av vid liknande satsningar gällande jämställdhet och normer

Samuel Skånberg, Vänsterpartiet Haninge”

 

 

Med det vill vi önska fortsatt trevlig långhelg för er som har påskledigt! Och vi tackar alla er som jobbar inom vård, omsorg, blåljus-yrken och service för att ni finns där för oss andra!

 

Hälsningar

Carina Wellton

orförande Vänsterpartiet Heninge, förlåt Haninge ska det va

 

Haningevänstern skänker 2 000 kr till Fristadsfonden


I måndags tog styrelsen beslut om att stötta Fristadsfonden med 2 000 kr. Läs Fristadsfondens Ulla Hoffmans brev om varför fonden behövs. Och sätt gärna in ett eget bidrag om du kan.

”Kamrater! Fristadsfonden behöver er hjälp för att kunna hjälpa!

Under 2015 välkomnade vi cirka 160 000 kvinnor, män och barn till Sverige. Många hade flera månaders flykt bakom sig. De kom till fots genom sex länder till oss. Sverige var det sjunde landet – alla andra stängde sina dörrar, till slut gjorde även Sverige det. Över 35 000 av de asylsökande 2015 var ensamkommande barn från Afghanistan, Somalia och Syrien.

Många har varit utsatta för förföljelse och tortyr eller har traumatiska krigsupplevelser bakom sig. De som Fristadsfonden hjälper, hyser en välgrundad fruktan för att återvända till de länder de flytt ifrån. Regeringen införde en tillfällig lag vilken ytterligare begränsade möjligheten att få stanna i Sverige. I praktiken innebär den att humanitära skäl är borttaget – även för barn.

Idag är många av dem vi hjälper ensamkommande ungdomar från Afghanistan. Med stöd av ovetenskapliga åldersbedömningar skriver Migrationsverket upp ungdomarnas ålder för att de ska betraktas som vuxna och därmed kunna skickas tillbaka.

Besluten blir makabra när man vet hur det ser ut i AFghanistan. De flesta av ungdomarna har inte ens bott i Afghanistan eftersom de tvingades fly landet till Iran eller Pakistan därför att de är hazarer och shiamuslimer. Genom att Migrationsverket skriver upp åldern till över 18 år gör man det lagligt möjligt att skicka dem till Kabul.

Fristadsfonden är en del av Vänsterpartiets solidaritetsarbete och en del av Vänsterpartiet.  Nu behöver vi din hjälp för att kunna fortsätta att hjälpa. Pengarna börjar ta slut och som det ser ut nu kan Fristadsfonden bara hjälpa ett par tre månader till. Anledningen är att de som kom till Sverige under 2015 nu börjar få sitt tredje avslag och inte längre får något juridiskt stöd betalt av staten. Det är då Fristadsfonden går in. Men utan din hjälp kan vi inte hjälpa mer än ett par, tre månader till och sedan får vi avsluta detta Solidaritetsarbete.

I styrelsen för Fristadsfonden sitter Ulla Hoffmann,  Anita D’Orazio, Thord Kristiansson, Marjan Garmroudi, Kalle Larsson, Birthe Karlsson och Elin Morén.  Du kan maila oss på [email protected] om du undrar över något.

Under de drygt 20 år som Fristadsfonden funnits har vi – tack vare medlemmarnas pengar – räddat livet på över ettusen medmänniskor. Fristadsfonden vädjar till alla kamrater i partiet att ge gåvor till fonden så att vi kan fortsätta att rädda liv.

Sätt därför in pengar på vårt plusgiro 26 31 25-7, swisha till 1230410191 eller teckna ett autogiro genom att maila [email protected] och be att få en blankett.

För Fristadsfonden

Ulla Hoffmann, ordförande”