Jag går igenom mina foton på datorn från senaste åren. Det är bilder på snö, bilder på sommar, bilder på vänner, bilder på katter, bilder på mat men mest bilder på politisk aktivism.

Mycket av min politiska aktivism började innan jag engagerade mig i Vänsterpartiet. Det var huvudsakligen klimataktivism på olika sätt: demonstrationståg, aktioner, kreativ aktivism och klimatsmarta matlagningskurser. När jag nu är engagerad i Vänsterpartiet så fortsätter jag med gräsrotsaktivism men driver också frågorna partipolitiskt. Och de insikter jag tar med mig från klimatrörelsen försöker jag omsätta i konkreta politiska åtgärder.

När jag bläddrar igenom bilderna visar de demonstrationer mot regeringens utförsäljning av Vattenfalls kolgruvor och mot Förbifart Stockholm, de visar civil olydnadsaktioner mot brunkolen i Tyskland och det visar manifestationer mot TTIP. Vi står tillsammans – kämpande klimataktivister från olika delar av Sverige, av världen. Engagerade människor som vill skapa en bättre värld. De flesta är helt utomparlamentariskt engagerade men många av oss är också engagerade i systemkritiska partier. Jag känner igen många ansikten på vänsterpartister från andra partiföreningar, kommuner och parlamentariska församlingar. Oavsett partitillhörighet så delar vi klimataktivister förståelsen av att kapitalismen som orsakat de här problemen inte kommer vara den räddande ängeln som kommer att lösa krisen. Vi behöver ta radikala och progressiva beslut, som många gånger går på tvärs mot den nyliberala kapitalismen vilket skapar skrämselhicka hos kapitalägarna. De kämpar med näbbar och klor för att förstöra alla våra förslag bara för att kunna klämma ur några droppar olja till och öka sin vinst – en vinst som bygger på en klimatförstörelse som drabbar alla och de fattigaste allra hårdast.

Men vi delar alla också ett hopp om att en annan värld är möjlig! Vi kan skapa en bättre värld som är mer hållbar och mer jämlik, där de som drabbats av årtionden av högerns och kapitalisternas rovdrift  på våra gemensamma tillgångar, äntligen får upprättelse.

Klimatförändringen innebär en allvarlig och akut utmaning. Men den innebär också en historiskt unik möjlighet att bygga ett bättre och mer hållbart samhälle, där social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för ekologiskt hållbara gränser (Vänsterpartiets ekoeko-program).

Den ensamstående mamman behöver inte längre vända på slantarna för att få ihop till sitt busskort eftersom vi tillsammans finansierar kollektivtrafiken och busskort är ett minne blott. Ungdomarna som drabbats av psykisk ohälsa kommer få det stöd de behöver och behöver inte heller längre känna den kalla klimatoron som de tidigare (med all rätt) kände eftersom vi tillsammans har beslutat oss för att ställa om industrin, jordbruket och fordonsflottan med en grön investeringsbank. Flerbarnspappan behöver inte längre ha dåligt samvete för att han inte hinner umgås med sina barn så ofta som han velat eftersom arbetstidsförkortningen nu gjort det möjligt för honom att ta ut sina barn på utflykter i skogen samtidigt som han har tid att köpa nya vårskor till barnen.

Det är de fattigaste som bidragit minst till klimatförändringen som drabbas hårdast, i Sverige och i resten av världen och de är de rikaste som bidragit mest. De rikaste behöver ställa om sin livsstil.

Det är fler högavlönade och män som åker bil och fler kvinnor och låginkomsttagare som åker kollektivt, cyklar och går. Därför ska vi inte bygga dyra motorvägar som tränger undan hållbara transportsatsningar, ökar trafiken och trängseln och gör att vi inte kommer nå våra klimatmål. Istället ska vi satsa på att bygga ut kollektivtrafiken och göra den avgiftsfri. Det har införts med lyckade resultat i Avesta , Kiruna och andra städer i Sverige. I Stockholms län vill Vänsterpartiet göra den avgiftsfri också.

Köttet har hög klimatpåverkan och högavlönade och män äter mer kött än kvinnor. Därför bör köttkonsumtionen minska och det växtbaserade öka. Vänsterpartiet har motionerat i riksdagen om ett mål om att minska köttkonsumtionen med 25% till 2025. I Haninge har vi i Vänsterpartiet redan fått igenom ett sådant mål för kommunens verksamhet. I Vänsterpartiet Storstockholms Omställningsprogram vill vi halvera köttkonsumtionen till 2030. Vi vill också att växtbaserad mat blir standard i offentlig sektor, landsting och kommuner. Det gynnar dessutom folkhälsan om vi äter mer grönt.

Även boendet präglas av klassperspektiv och ett ekologiskt perspektiv. Arbetarklassen bor i större utsträckning i hyresrätter. Att värma upp en villa kräver mer energi. Ett tydligt exempel på ett ekoeko-förslag (som gynnar både jämlikheten och klimatet) är skatt på villaolja och att bygga ut fjärrvärmenätet och fasa ut oljan från det. Att subventionera privat ägande (som ROT-avdrag för villa och bostadsrätter) är tvärtom en dålig politik då det ofta kan innebära onödiga miljöbelastande byten av kök och badrum. Men att låta pengar gå till att rusta upp hyresrätter och energieffektivisera det bostadsbeståndet är en god idé.

Valet närmar sig och jag vet att jag och många andra med mig är oroliga för klimatet. Vi vill att politikerna går före och visar vägen, att man skapar förutsättningar att kunna ställa om samhället, att göra det lättare och billigare att göra hållbara val. Vi vill inte att ansvaret för klimatet ska skjutas över på den enskilde individen. För även om vi behöver aktivisters engagemang och driv för en hållbar värld så kommer konsumentmakten inte på egen hand klara av en omställning – det krävs politiska radikala och progressiva beslut som gör omställningen möjlig. Det räcker inte med småduttande utan ordentliga tag. Vänsterpartiet lägger fram konkreta och rejäla förslag i kommun, riksdag och landsting. I valplattformen finns det exempel på konkreta åtgärder. Att vi lyssnar till klimatrörelsen, forskningen och har ett helhetsperspektiv är sannolikt faktorer som gjort att Vänsterpartiet anses vara det bästa partiet för miljön under mandatperioden enligt Naturskyddsföreningen.

För mig har det varit väldigt värdefullt att vara engagerad i Vänsterpartiet och kunna driva aktiv miljö- och klimatpolitik. Och jag hoppas verkligen att fler klimatengagerade får upp ögonen för vilket bra klimatparti vi är och engagerar sig och röstar på Vänsterpartiet. Men det viktigaste är att klimatarbetet inte slutar efter valet. Valet är bara början. Men kampen fortsätter, på gator och på torg och i de politiska församlingarna.

Jag bläddrar igenom bilderna på datorn och ser glada människor, drivna människor som har engagerat sig för en jämlik och hållbar värld. Jag ser färgglada banderoller och flaggor viftas i skyn, fyndiga papier mache-figurer som grillar jorden över ett kolkraftverk och jag ser trötta men glada kamrater i vita overaller.

Jag är glad för alla de här människorna ger mig hopp. Ett hopp om att en annan värld är möjlig.

/Samuel Skånberg, kommunfullmäktigekandidat

Uppdaterades: 17 aug 2018