En personalgrupp det inte pratas så mycket om i corona-tider är förskolans personal. I lokaltidningen Mitt i Haninge larmar en anställd om att situationen inte är hållbar.

Hur ska man följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer om att alltid ha rena händer och alltid hålla två meters avstånd på en förskola?

Åtgärderna i Haninge har mest handlat om att uppmana förskolorna att ha verksamhet ute så mycket som möjligt. Och det är klart att det är bra, men det har begränsad effekt om man inte lyckas upprätthålla den sociala distanseringen. Försök förklara för en grupp om 30 barn i förskoleåldern att de måste hålla sig två meter från varandra när de är ute och leker. Det kommer fungera sisådär.

Haninge kommun har också passat på att göra neddragningar i verksamheten. Under perioden 6 april – 31 augusti 2020 minskar man vistelsetiden för barn till föräldralediga och arbetslösa. Timmarna sänks från 30 timmar per vecka till 15 timmar per vecka.

Skälet till det har knappast med smittspridning att göra (om man inte är korkad nog att tro att det främst är föräldralediga eller arbetslösa som sprider smittan).

Däremot finns det ekonomiska och ideologiska skäl till det.

Ett parti i kommunens minoritetsstyre som drivit frågan hårt att få bort barnen till arbetslösa och föräldralediga från förskolan i största möjliga mån är KD. Det gick de till val på 2018 och de ser ut som att övriga partier vikt ner sig.

I Vänsterpartiets budget vi lade för 2020 hade vi 58,5 miljon extra på mer personal i barnomsorgen. Det skulle minska barngrupperna med ett barn per grupp. Lösningen på de stora barngrupperna heter MER PERSONAL, inte som KD tror att man ska få mindre barngrupper genom att trycka ut ungar från arbetslösa och föräldralediga föräldrar.

Förskolan ska vara till för alla. Även barn till arbetslösa och föräldralediga behöver den pedagogiska verksamheten och få träffa sina kompisar.

Vänsterpartiet har träffat en förskolelärare i Haninge och frågat om hur hon ser på barngruppernas storlek.

• Vi har alldeles för stora barngrupper där Haninge har bland de största i regionen. Vi är ofta underbemannade, 7-8 barn/personal på förmiddagen och det kan ofta bli det dubbla på eftermiddagen. I matsalen tvingas vi vara uppemot 60-talet barn samtidigt, i så kallade ”pedagogiska måltider”. I Haninge betalar personalen för maten, men i många andra kommuner behöver inte personalen betala något alls.

Pedagogiska måltider är när när personalen äter ihop med barnen och personalen pratar med barnen kring maten. Måltiderna är ett tillfälle för elever och pedagoger att mötas och prata med varandra, och det kan också vara ett bra tillfälle för eleverna att lära sig saker. Till exempel kan man diskutera hur transport av livsmedel och matsvinn påverkar klimatet, vad man äter i olika kulturer och inom olika religioner, vad kroppen behöver för att må bra eller vad man äter idag jämfört med förr i tiden.

Går det att ta upp problemet med de stora barngrupperna i Haninge?

• Del råder en extrem tystnadskultur, ingen vågar säga sin mening eftersom man då kan uppfattas som bråkig och ”ett störande element”. Ingen vågar eller orkar ta på sig rollen som skyddsombud eller fackligt ombud. Detsamma gäller tillbudsrapporteringen – skulle man påtala brister eller avvikelser får man till svar från närmaste chef att ”det är ingen idé att du tar upp sådana saker, då får vi bara dåligt rykte och jag får problem med mina överordnade”.

Det låter inte bra. Kan ni vara med och påverka verksamheten över huvud taget?

• Personalen tvingas ta till sin fritid för att kunna planera verksamheten på ett relevant sätt. Två tim/vecka parallellt med ordinarie arbetstid är inte nog.

Vad händer om man ändå tar upp frågan om arbetsmiljöproblem i verksamheten?

• Jag fick höra att ”jag sprider oro och skapar problem och att du har dåligt inflytande på dina kolleger”. Att påtala arbetsmiljöproblem borde ju vara en självklar sak för alla på en arbetsplats men uppfattas istället som ett störande inslag. Här kan man ofta stå alltför ensam i denna process eftersom många är rädda för repressalier om man uttrycker något som kan uppfattas som kritik mot organisation eller ledning. Facket är ju ett värdefullt stöd för att hantera konflikter i t ex arbetsmiljöfrågor men tyvärr kopplas det sällan in, eller i många fall alldeles för sent.

Hur skulle du vilja sammanfatta arbetsmiljön i Haninges förskolor?

• Sammantaget en tämligen katastrofal arbetsmiljö som gjorde att jag, utan att ha fått något stöd eller förståelse för mina förslag till åtgärder utan tvärtom sågs som ett problem för arbetsplatsen av mina överordnade, såg mig tvingad att söka mig därifrån för att kunna fortsätta mitt högt älskade arbete med förskolan. Jag har aldrig under de tolv år som jag jobbat i förskolan upplevt sämre arbetsmiljö och arbetsvillkor!

Tack för samtalet.

Det är verkligen dags att kämpa för en förändring.

Uppdaterades: 25 maj 2020