2021: Även Mitt i Haninge nr 22 (5-11 juni) har man en stor artikel (dock ej i nätupplagan) om behovet av kollektivtrafik i Nedersta:
I dagsläget är det 268 personer som har skrivit på namninsamlingen för att få en buss mellan Nedersta och Västerhaninge.
Vänsterpartiet, genom vår gruppledare Åsa Bååth, har också aktualiserat frågan om kollektivtrafiken i Nedersta.
Åsa Bååth, gruppledare för Vänsterpartiet i Haninge kommun och ledamot i kommunfullmäktige.
Vänsterpartiet har gjort det i form av en interpellation till stadsbyggnadsnämndens ordförande Petri Salonen i början av april i år.
En interpellation är en formell skriftlig fråga som ansvarig politiker är skyldig att ge både skriftligt och muntligt svar på nästkommande kommunfullmäktige.
Interpellation
Busslinje mellan Nedersta och Västerhaninge station
Haninge växer så det knakar men tyvärr växer inte kollektivtrafiken i samma takt. Om man flyttar till Nedersta så finns det problem att ta sig till arbete och skolor speciellt i rusningstid. Och nu är det inflyttning för en ny etapp där alla hus är sålda. Ännu fler vuxna som ska till sina arbeten och ännu fler skolbarn. Även fler bilar för man är beroende av den eftersom området inte har någon busslinje mellan Nedersta och Västerhaninge Centrum.
De 2 infartsparkeringar som finns i Västerhaninge är nästan fyllda trots att många arbetar hemma. Hur kommer det då se ut i höst när fler kommer fysiskt åka till sina arbeten? Cykel alternativet till stationen fungerar inte för det är mycket cykelstölder. Man ger upp när man fått 3 cyklar stulna vid stationen på 1 månad trots godkända lås och som stått på angiven plats.
En promenad på 2 km för att nå kollektivtrafik är för långt. Och det finns även jämlikhets- och jämställdhetsaspekter eftersom det ofta är låginkomsttagare och kvinnor som åker kollektivt.
Busstrafiken i kommunen styrs av Regionen och kommunen har tidigare varit pådrivande för att rädda vissa busslinjer. Det vore önskvärt även i detta fall så invånarna i Nedersta får en möjlighet till bra kollektivtrafik.
Vänsterpartiet ser en bra kollektivtrafik som nyckeln till att uppnå de klimat- och miljömål som Haninge kommun har.
Jag vill därför ställa följande frågor till stadsbyggnadsnämndens ordförande:
När man planerar nya bostadsområden och förtätning av äldre områden har kommunen då aktiv dialog med regionen eller den huvudentreprenör som är utförare av busstrafiken i Haninge?
Känner ni till de stora cykelstölderna vid pendeltågsstationen i Västerhaninge och finns det några planer på stärka säkerheten och ha en säkrare cykelställ eller burar att förvara dem i?
Hur beräknas parkeringsplatser vid infartsparkeringarna i Västerhaninge?
Kommunen har fått in ett medborgarförslag om kameraövervakning kring pendeltågsstationen i Vega. Särskilt då gångbron över järnvägsspåret vid norra sidan av stationen, i anslutning till Barents väg.
Medborgarförslaget kommer att behandlas på kommunstyrelsen 2021-06-16. Kommunledningen vill avslå medborgarförslaget, vilket vi tycker är olyckligt. Det finns en hel del att göra på det här området och vi ska istället tacka de i Vega som lyft upp den här problematiken, så det finns en chans att åtgärda problemet.
Bland annat Mitt i Haninge har skrivit om förekomsten av ungdomsrån där och hur de boende runt gångbron känner en ökad otrygghet.
I och med att det till stor del är ett ungdomsproblem, måste vi parallellt med trygghetsskapande åtgärder titta på ungdomars fritidssituation i Vega. När det framtida allaktivitetshuset blir klart 2023, så finns det naturligtvis mycket goda förutsättningar att fånga upp ungdomar som saknar en konstruktiv fritid. Men fram tills dess måste vi titta på om vi kan stötta föreningslivet mer, så de får rätt förutsättningar att fånga upp fler ungdomar.
Det första man slås av är att bron inte har någon belysning. Det finns lite belysning på gång- och cyckelvägarna till och från bron, men bron själv har ingen belysning vilket gör den till en mörk och otrygg plats på kvällar och nätter.
Vänsterpartiet och Moderaterna fick igenom en motion i Haninges kommunfullmäktige 2021-05-10 att kommunen ska förbättra belysningen i de kommundelar där man upplever otrygghet. Läs mer om denna motion här på Facebook och på vår hemsida.
Som ett led i att vår motion nu gått igenom är gångbron i Vega ett typiskt sådant objekt som behöver ses till ur den här aspekten.
En annan sak man slås av är att det är synd att man inte gjorde en stationsnedgång från bron till plattformens norra sida. Med en stationsnedgång på norra sidan skulle gångbron fått en ökad genomströmning av människor till och från pendeltågen. Med bättre belysning och mer rörelse av människor skulle gångbron bli en tryggare plats.
En väg att gå är att sätta in trygghetsvärdar på platser och områden som känns otrygga. Just trygghetsvärdar finns med i den breda uppgörelse kring tryggheten som alla partier i Haninge kommun står bakom om. Den uppgörelsen kan laddas ned här. Så det här är ju egentligen något alla partier är överens om. Tyvärr håller ju vi som oppositionsparti inte i taktpinnen och vi kan inte besluta om varken skalan eller hastigheten på genomförandet.
Vi tycker att det är ett bra medborgarförslag som har lämnats in och det borde bifallas. Vänsterpartiets förespråkar dock att vi sätter in trygghetsvärdar och förbättrar belysningen på och ikring bron i första hand.
Under våren 2021 så kom det till Vänsterpartiet Haninges kännedom att Haninge kommun har påbörjat en rättsprocess mot Stockholms stad i form av en stämning kring hur mycket skolpeng man ersätter med när en elev från den egna kommunen går i skola i en grannkommun.
Storleken på skolpengen, inte eleven eller resultaten, är nu huvudperson i ett flertal tvister där Haninge, Nynäshamn och Tyresö m.fl. andra kommuner stämmer Stockholm stad för att de själva har en lägre skolpeng än staden har för sina barn som har sin skolgång i stadens egna skolor.
En slutsats av dessa stämningar är att flertalet kommuner i Stockholms län har så pass låg skolpeng att man anser det ekonomiskt riktigt att stämma en grannkommun för att få ut mellanskillnaden. Så istället för att höja sin egen skolpeng så att den matchar stadens så tar ”kusinen från landet” hellre hjälp av prestigefyllda advokatbyråer med långa och svåruttalade namn som sannolikt tar en rejäl slant per timme för sitt arbete för att få den rika släktingen från staden att betala extra så att det blir gynnsamt att ta emot eleverna från denne. Allt detta för skattebetalarnas pengar.
Skolpeng som sådan är Sverige nästan ensamma om att ha. I en artikel från Dagens Nyheter så intervjuar reportern Philip Teir flera finländska forskare och högt uppsatta politiker om deras syn på den svenska skolpengen. Finland har idag världens mest framgångsrika skola och en av de absolut mest jämställda skolan med.
Slutsatsen i artikeln är att de problem som uppstått i Svenska skolan har mycket att göra med den privatiseringsvåg som gått genom svenska skolan sedan skolpengen infördes för knappt 30 år sedan. Den då moderatledda regeringen med Carl Bildt i spetsen drev frågan hårdfört och började kalla som det då hette ” privata skolor” för ”friskolor” eftersom det lät mindre som en privatisering av vår gemensamma välfärd. Dåvarande skolministern Beatrice Ask uttalade sig vid ett tal från bokmässan där hon sa såhär gällande ersättningsnivån på skolpengen :
”om det skulle visa sig att ersättningsnivån är för högt satt, så att en oacceptabel mängd resurser överförs från det offentliga till det privata skolorna så får inte regeringen vara så fylld av politisk prestige att vi inte kan ändra på nivån”
Idag vet vi att vinsterna i de privata skolbolagen skenar och att det blir allt svårare för kommunala och icke-vinstdrivande skolor att värja sig mot den köp och sälj marknad som skapades i början av 1990-talet. Effekterna av det ser vi inte minst i sjunkande skolresultat och tomma platser i många kommunala skolor. Att göra varje elev värd en summa pengar har skapat en hets som gör att privata skolor idag vägrar att dela med sig av sina resultat (betyg) från statistiska centralbyrån till kommunförbundet för jämförelse med andra skolor för att det anses som att det skulle kunna påverka konkurrensen på den fria skolmarknaden. https://www.expressen.se/ledare/absurt-att-hemlighalla-friskolornas-resultat/
Skollagen säger i 1 kap 4 §:
”Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. ”
Denna del av skollagen som pekar ut lagstiftarnas tankar kring syftet med skolan rimmar väldigt illa med den marknadsstyrda skolan som nu är rådande. Förhållandena på olika skolor skevar rejält för konkurrensen på den skapade marknaden . Kommunala skolor i kranskommuner kring storstäder får många gånger dras med svikande elevantal och därigenom en minskad budget eftersom med elevens försvinnande så försvinner även den skolpeng som denne skulle ha uppburit. Samtidigt som man inte har ett tillräckligt stort elevantal för att kunna attrahera vinstdrivande skolor att etablera sig i kommunen. Detta skapar till slut en loose loose situation för kranskommunen där eleverna från den egna kommunen söker sig bort, lockade av stora löften från andra skolor, medans skollagen kräver att kommunen måste tillhandahålla skola för de kvarvarande barnen och de vinstdrivande skolor ser kommunen som ointressant som marknad p.g.a. det låga elevantalet.
Skolor med stort elevantal får in stora summor pengar och är dessa skolor i aktiebolagsform och vinstdrivande så genererar dessa ” kassakor” stora summor pengar till anonyma aktieägare långt utanför Sveriges gränser. I kontrast så får skolor med svikande eller små elevantal svårt med ekonomin och har stora svårigheter att rekrytera lärare, hålla med skolbibliotek, skolsköterska och blir ofta tvungna att dra ner på verksamheten.
Vänsterpartiet vill av ovanstående skäl återförstatliga skolan och plocka bort alla möjligheter till vinst på våra barns utbildning. Detta skulle göra skolornas förutsättningar likvärdiga och skapa en skola som verkligen är för alla.
Men just nu så lever alla vi alltså i en skolvärld där kommunerna i Stockholm stämmer staden för att kunna klämma ut lite mer skolpeng än man själva tycker att varje elev är värd medans skolpengen fortsätter att göra förlorare av oss alla.
Kommunen har fått in ett medborgarförslag som lyder:
”Vill att kommunen kontaktar fastighetsägaren för Västerhaninge Centrum för att undersöka möjligheterna till att sätta upp övervakningskameror i centrum.”
Den styrande alliansen med S, C, L och KD avslår medborgarförslaget och motiveringen kan laddas ned här. Inför beslutet har Vänsterpartiet beställt en analys av Västerhaninge från polisen och den kan laddas ned här.
Det finns en bred uppgörelse med alla partier i Haninge kommun om vikten av trygghetsfrågor. Den uppgörelsen kan laddas ned här. Tyvärr håller ju vi som oppositionsparti inte i taktpinnen och vi kan inte besluta om varken skalan eller hastigheten på genomförandet.
Som förslagsställaren påpekar så måste denna fråga lösas tillsammans med ägarna till Västerhaninge centrum. I dagsläget är det väl SBB och HSB som äger varsin del av Västerhaninge centrum. SBB köpte Västerhaninge centrum 2016 och därefter sålde SBB vidare en del av centrum 2017 till HSB. Om det skett ytterligare affärer efter det låter vi vara osagt.
Med flera ägare till ett centrum kan det ju riskera bli så att en säger ja till samarbete med kommunen i denna fråga och en säger nej. Och då uppstår moment 22. Vänsterpartiet har alltid varit kritiska till att kommunen sålt ut centrumanläggningarna till privata intressen och därmed avhänt sig en mängd möjligheter att påverka centrumanläggningarnas utveckling.
Risken är också att centrumägarna nu inte är så intresserade av att satsa någon kraft på Västerhaninge centrum eftersom de hoppas få riva det och bygga ett nytt stort komplex med centrum plus 1 500 bostäder ovanpå det. Vänsterpartiet har varit tydligt i sin kritik mot detta mastodontprojekt:
Vänsterpartiet har också beställt en utvärdering från Polismyndigheten Haninge/Nynäshamn (se bilaga), för att se hur polisen ser på brottsligheten i och kring Västerhaninge centrum.
Av polisens utvärdering att döma går utvecklingen åt rätt håll i alla aspekter utom en; skadegörelse.
Den brottstypen som accelererar är skadegörelse i och kring Västerhaninge centrum – från 171 anmälda brott 2017 till 767 anmälda brott 2020 – och mer specifikt; Västerhaninge station och klotter mot kollektivtrafiken.
60% av alla brott är koncentrerade till några få gator; Centrumvägen, Ringvägen, Tungelstavägen och Kyrkvägen. Kanske trygghetsvärdar som rör sig längsmed dessa stråk skulle kunna vara en effektiv lösning.
30% av alla brott är knutna till Västerhaninge station, vilket vi återkommer till.
Antalet våldsbrott ökade i/runt Västerhaninge centrum fram till 2019, för att sedan halveras 2020. Man kan tänka sig att ändrade beteenden p g a pandemin och restriktionerna kring krogarnas öppettider kan spela stor roll. Det som troligen har hänt är att alkoholen och våldet har flytta ut från krogen och in i hemmen under pandemin. Kvinnojouren rapporterar om ökat söktryck från utsatta kvinnor under pandemin.
Det är en av anledningarna till att Vänsterpartiet föreslagit att kommunens bidrag till Kvinnojouren, Brottsofferjouren och Manscentrum höjs från 4:-/invånare kommunen till 6:-/invånare. Tyvärr har den styrande alliansen med S, C, L och KD röstat ned det förslaget.
På sikt befarar vi att risken är väldigt stor för att våldsbrott i Västerhaninge centrum ökar när pandemin är över och folk återgår till sina gamla vanor.
Narkotikabrott och trafikbrott har också minskat under 2020, men de brotten är extremt svåra att statistiskt säkerställa eftersom dessa brott, typiskt sätt, är helt beroende av polisens egen aktivitet. Är polisen aktiv i ett område resulterar det i fler anmälda narkotika och trafikbrott. Är polisen inte aktiv i området så sjunker anmälningarna drastiskt. För att statistiskt jämföra två år av de här brottstyperna behöver man egentligen också veta att polisen har varit lika aktiv i området bägge åren.
Även tillgreppsbrott har minskat och mer än halverats från toppnoteringen 2018 – från 55 anmälda brott 2018 till 23 anmälda brott 2020.
Den brottstyp som accelererar är skadegörelse i och kring Västerhaninge centrum – från 171 anmälda brott 2017 till 767 anmälda brott 2020 – och mer specifikt; Västerhaninge station och klotter mot kollektivtrafiken. Förklaringen är delvis att SL nu har förbättrade anmälningsrutiner och att Västerhaninge station är slutstation för de flesta pendeltågen och att personalen då upptäcker klottret. Att brottet anmäls från Västerhaninge station behöver ju inte betyda att det uppkommit på Västerhaninge station.
Men i den mån det uppkommit på Västerhaninge station eller strax söder om stationen där många pendeltåg står uppställda t ex över natten, så tyder det ju på ett ungdomsproblem. Tittar man på polisens hemsida där man tar upp förebyggande arbete mot klotter så innehåller den mest tips till hur föräldrar ska upptäcka om ens barn är klottrare; om den tittar på hemsidor med klotter eller har bilder på klotter i sin mobil. Ja, föräldraansvaret är väldigt viktigt och bara det faktum att polisen i huvudsak riktar sig till föräldrarna är ju ett belägg för att många av dem som klottrar inte ens är straffmyndiga.
Men vi i kommunen kan också göra saker. Allra bäst blir det om många aktörer drar åt samma håll.
Vi måste titta på hur ungdomarnas fritidssituation ser ut i Västerhaninge. Har fritidsgården rätt förutsättningar att fånga upp dessa ungdomar? Har idrotts- och övriga föreningslivet rätt förutsättningar att fånga upp dessa ungdomar?
Vi vill påminna om att Vänsterpartiet har varit proaktiva på det här området. Vi har t ex motionerat om ”öppna väggar” där man hittar lagliga vägar att utöva graffitti (vilket det ofta handlar om och som om det t ex hamnar på pendeltåg faller under klotter). Varför inte titta på ytor i kommunen där man kan göra det lagligt och uppmuntra ungdomarna att utveckla konstformen graffitti och öka förståelsen för det offentliga rummet som något som tillhör alla och att vi alla måste samsas om det och visa ömsesidig respekt. ”Öppna väggar” är både billigare och bättre än att SL ska lägga 100 miljoner/år i klottersanering.
“Öppna väggar” finns bl a Malmö, Göteborg, Helsingborg, och i flera delar av Stockholm och i många andra kommuner.
Avslutningsvis tycker vi att det var ett bra initiativ att väcka ett medborgarförslag om tryggheten i Västerhaninge.
Vi hyser inga stora förhoppningar om ett större engagemang från bolagen som äger centrum. Men det är värt ett försök.
Vi vill titta på möjligheten att sätta in trygghetsvärdar som rör sig kring Centrumvägen, Ringvägen, Tungelstavägen och Kyrkvägen, där polisen själva säger att 60% av brottsligheten sker.
Vi vill att kommunen samverkar med SL, Nobina och MTR kring tryggheten kring Västerhaninge station och att vi förebygger klottret med öppna väggar och ger ungdomarna en laglig väg att utöva graffitti.
Vi anser också att frågan måste breddas och att vi ser över den totala situationen för ungdomars fritidsmöjligheter i Västerhaninge.
Vi hoppas övriga partier i kommunstyrelsen också ser behovet av ett samlat grepp kring tryggheten i Västerhaninge.
Vänsterpartiet Haninge har även ett övergripande program för ökad trygghet i samhället:
Ellen Skånberg sitter i Haninge kommuns beredning för social hållbarhet. Hennes perspektiv på dessa frågor har vi tagit med i vår kommunala budget,
För Vänsterpartiet i Haninge betyder social hållbarhet att samhället möjliggör för att alla ska ha en vardag som fungerar och att välfärden är tillgänglig för alla. I ett socialt hållbart samhälle känner människor tillit till varandra och myndigheter. Levnadsvillkoren ska vara rättvisa och jämlika för alla, från födseln till det sista andetaget.
Social hållbarhet och god folkhälsa skapas i de områden och på de arenor där människor bor, leker, arbetar och lever sina liv. Många av dessa, som skolan, bostadsområden, den omgivande miljön i form av parker och parklekar, arenor för idrott och motion, arbetsplatser och äldreboenden har kommunen ansvar för.
För att uppnå social hållbarhet måste skolan fungera för alla, från förskola till gymnasieexamen. Det är kommunens skyldighet att se till att det finns tillräckligt med resurser för att alla elever ska få det stöd de behöver för att kunna gå ut skolan med fullständiga betyg. Unga människor utan fullgjord skolgång löper en stor risk att hamna i arbetslöshet vilket leder till svårigheter att försörja sig själv. Konsekvenserna av en ofullständig utbildning riskerar att följa personen under resten av livet och leda till låg socioekonomisk status. Det är i sin tur kopplat till dålig hälsa och minskade möjligheter att vara en del av det gemensamma samhället.
Bostaden är grunden för ett tryggt liv och en mänsklig rättighet. En socialt hållbar stad måste kunna erbjuda billiga hyresrätter till dem som inte har förutsättningar för att köpa sitt boende. Ungdomar, studenter, pensionärer, låginkomsttagare och människor som önskar en mer flexibel boendeform måste ha tillgång till bra lägenheter som är lämpliga för sitt ändamål (boverket.se). Dessa bör blandas med andra typer av boenden för att skapa mötesplatser mellan människor med olika bakgrund, ålder, kultur och livssituation. Det bidrar till tillit och trygghet i området.
Bostadsområden som upplevs som otrygga och faktiskt är osäkra skapar stress bland de boende. Områden som inte sköts om där gatlyktorna inte fungerar, sopor samlas på hög och trasig infrastruktur inte åtgärdas bidrar ytterligare till ohälsa och groende missnöje. Bostadsområdet är också en viktig arena för fysisk aktivitet i form av vardagsmotion och idrott vilket är grundläggande för människors hälsa. Därför är välskötta bostadsområden med tillgång till exempelvis parker med möjligheter till träning, promenadstråk och cykelbanor viktiga för att skapa socialt hållbara bostadsområden.
Den förväntade livslängden ökar i Sverige för alla grupper undantaget kvinnor med låg socioekonomisk status där den står stilla. Vänsterpartiet kan inte acceptera att en grupp hamnar efter. För att motverka detta måste åtgärder vidtas på alla stadier i en människas liv för att jämna ut orättvisor och se till att arbetsvillkoren är hälsosamma.
Gruppen äldre är väldigt bred och består liksom alla grupper av personer med olika behov. För att alla äldre boende i Haninge ska ha ha vardag som fungerar och tillgång till välfärden när de behöver den måste kommunen erbjuda lämpliga boenden, tillgängliga miljöer där det går att ta sig fram med olika typer av hjälpmedel, sociala mötesplatser och service. Vård och omsorg måste vara av god kvalitet där brukarna kan känna trygghet till den personal som bistår dem i vardagen. Frågor som påverkar livet för alla andra grupper försvinner inte med åldern. Därför är det viktigt att även gruppen äldre har tillgång till stöd och hjälp vid förekomst av våld i hemmet, trygga mötesplatser där de inte riskerar att utsättas för kränkande behandling som rasism, homofobi eller sexism. Ett samhälle som tar väl hand om sin åldrande befolkning indikerar att vara socialt hållbart för alla invånare.
