Rörelsen Fridays For Future har spridit sig över hela världen och varje fredag strejkar unga och vuxna utanför sina kommunhus för att påminna om de omställningar som klimathotet kräver och få politiker att agera. För sitt klimatarbete så har Greta Thunberg nu även blivit nominerad till Nobels fredspris.
I videon nedan berättar Greta Thunberg om hur hennes klimatengagemang väcktes.
Klimathotet är vår tids ödesfråga. Vetenskapen är tydlig och vi vet vad som behöver göras. Nu är det bara en fråga om att politiker fattar mod och tar rätt beslut.
– Vi behöver inga fler visionära tal från politiker. Vi kräver en tydlig tidsplan från EU, riksdag, landsting och kommuner om bindande koldioxidbudgetar och en omställningspolitik som säkrar 1,5-gradersmålet på ett rättvist sätt, säger Andreas Magnusson, klimatstrejkare och talesperson för Global Strike for Future i Falun.
Vänsterpartiet hade med ett förslag om koldioxidbudget/klimatbudget i vår budget. Budgeten gick inte igenom så nu lägger vi en motion om att införa en koldioxidbudget i Haninge. Motionen kan du läsa nedan eller ladda ner här
Ta fram en koldioxidbudget för Haninge
Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Därför har Sverige tillsammans med de flesta av världens länder beslutat att agera för att den genomsnittliga temperaturökning absolut inte ska gå över 2 grader men med siktet på att inte gå över 1,5 grader. En viktig del i avtalet är att alla undertecknande länder minskar utsläppen i en rättvis takt. För att kunna uppnå målen i Parisavtalet behövs kraftfulla åtgärder för att minska våra utsläpp av växthusgaser. Det är också viktigt att ha en plan med tydliga och effektiva mål längs vägen så att vi vet att vi håller oss inom tidsplanen.
För att vi ska klara Parisavtalet kan bara en begränsad mängd koldioxid släppas ut i atmosfären. Ett bra verktyg för att säkerställa att Haninge gör vad vi kan för att nå klimatmålen och att Haninge inte släpper ut mer än vad det finns utrymme för är att ta fram en koldioxidbudget.
Järfälla kommun var först med att ta fram en koldioxidbudget och arbetar med åtgärder inom transport och nybyggnation för att minska koldioxidutsläppen med 10-15 % årligen. Arbetet att ta fram koldioxidbudgeten gjordes i samarbete med Centrum för miljö- och utvecklingsstudier (Cemus) vid Uppsala universitet tillsammans med miljökonsultbolaget Ramböll.
Nu har även Borlänge, Gävle, Håbo, Knivsta, Ragunda, Skellefteå, Säter, Västerås, Åre och Östersund fått koldioxidbudgetar framtagna.
Uppsala universitet söker fler intresserade kommuner med syfte att hjälpa kommunerna med att ta fram lokala koldioxidbudgetar. Uppsala universitet bjuder även in kommuner att delta i Vinnova-projekt ”Digital plattform för beräkning av koldioxidbudgetar och simulering samt samskapande av klimatåtgärdspaket”.
Vi föreslår därför kommunfullmäktige besluta:
att Haninge kommun anmäler sitt intresse att delta i samverkansprojektet för att ta fram en koldioxidbudget för Haninge
att Haninge kommun anmäler sitt intresse att delta i Vinnovaprojektet “Digital plattform för beräkning av koldioxidbudget och simulering av samskapande av klimatåtgärdspaket” för att få hjälp med att ta fram effektiva förslag för att minska Haninge kommuns klimatutsläpp
att det klimat- och miljöpolitiska programmet uppdateras utifrån resultaten från projekten
Samuel Skånberg, Vänsterpartiets gruppledare, tog upp frågan om arbetsmiljön i kommunen på senaste kommunfullmäktige
Det har varit en väldigt medial turbulens kring utbildningsförvaltningen i Haninge sista tiden. Särskilt kring frågan om hur arbetsmiljön egentligen är beskaffad där och mer specifikt; vilken del kommunalrådet Maria Fägersten (S) haft i detta som ordförande i Grund- och förskolenämnden under förra mandatperioden och numera ordförande i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden.
Grundskolechefen och ”superrektorn” Lina Axelsson Kihlblom slutade i början av 2018. Även Peteris Smitmanis, Haninges gymnasie- och vuxenutbildningschefen lämnar i förtid.
Liberalerna får inga som helst signaler att det idag skulle förekomma brister i arbetsmiljön (Mitt i Haninge)
När Liberalerna var i opposition såg man många problem i förvaltningen; framför allt en ömsesidig misstro mellan politiker och tjänstemän, för dålig dialog och att det skedde ett ”informationstapp” ju längre ut i organisationen man kom.
Det är väl ingen djärv gissning att misstroende, dålig dialog och informationstapp inom organisationen är typiska riskfaktorer för den psykosociala arbetsmiljön.
I det ställningskrig som utbrutit och de mediala utspelen som gjorts, verkar alla inblandade glömt grundfrågan; hur är personalens arbetsmiljö på utbildningsförvaltningen? Och hur gör vi den bättre?
Vänsterpartiet tog upp frågan på kommunfullmäktige 2019-03-04 i en interpellation. Vi påpekade bland annat:
I kommunens personalpolitiska program och i de samverkansavtal kommunen har med de fackliga organisationerna fokuseras väldigt mycket kring arbetsmiljön.
En anställning hos Haninge kommun kännetecknas av att arbetet ”är meningsfullt, begripligt och hanterbart och präglas av en god arbetsmiljö.”
Det tycker vi i Vänsterpartiet är bra. Personalens arbetsmiljö och trivsel går inte att överskatta. Haninge kommun kräver av sin personal att man ska ”bemöta våra medborgare med professionalitet och respekt”. Det blir naturligtvis så mycket lättare om man själv som anställd blir bemött med professionalitet och respekt från kommunen.
En av de problem vi identifierar är den oklara roll som politiker har i arbetsmiljöfrågor gentemot kommunens personal. Rent juridisk är den inte oklar, då Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverket betraktar politiker som en del av kommunens chefskap och Arbetsmiljöverket kan mycket väl göra inspektioner, utfärda förelägganden och viten gentemot kommunen för en politikers agerande, på samma sätt som det skulle varit en chef på kommunen som agerat felaktigt.
Däremot är medvetenheten om politikers roll för arbetsmiljön i kommunen väldigt låg, inte minst bland politikerna själva.
Många politiker tror att man har delegerat arbetsmiljöansvaret till tjänstemännen i förvaltningen. Man förstår inte att det möjligtvis är arbetsuppgifter man delegerar. Ansvaret ligger fortfarande kvar i politikernas knän.
Arbetsmiljöverket är ytterst tydlig med kommunpolitikers arbetsmiljöansvar:
Du som är politiker i fullmäktige och nämnd är yttersta representant för kommun och landsting som arbetsgivare.
Som politiker i fullmäktige ger du förutsättningarna för arbetsmiljöarbetet. Du som är nämndpolitiker ska se till att arbetsmiljölagen följs i nämndens verksamhet. Det kräver kommunallagen.
Skulle det vara så att någon som är satt att vara ansvarig för god arbetsmiljö, tvärtom är en bidragande orsak till en dålig arbetsmiljö; ja, det komplicerar naturligtvis situationen en smula, men de samfällda rekommendationerna både från Arbetsmiljöverket och SKL är att då ta in extern hjälp och att det är den högsta ledningens ansvar att så sker.
SKL rekommenderar utomstående utredare
SKL har en väldigt bra guide om hur man hanterar kränkande särbehandling i en kommunal organisation.
Skulle man ha oturen att även den högsta ledningen är ansvarig för en dålig arbetsmiljö, då är nästa sista utvägen att kommunens skyddsombud kallar hit Arbetsmiljöverket som får granska arbetsmiljön och styra arbetsgivaren med föreläggande och viten tills god arbetsmiljö har uppnåtts.
Skulle man ha den enastående oturen att skyddsombuden inte skulle agera, p g a rädsla eller att man har samma partibok som den politiska ledningen, ja, då är den absolut sista möjligheten att personalen själv gör en anmälan till Arbetsmiljöverket.
Den som vill djupdyka i hur Arbetsmiljöverket bedömer politikers arbetsmiljöansvar kan läsa vidare här (om kommunfullmäktiges ansvar) eller läsa här (om nämndernas arbetsmiljöansvar).
I den mediala debatten har det förekommit en del stickspår, där det hävdats att det inte går att gör göra en arbetsmiljöutredning om kränkande särbehandling om den som känner sig utsatt vill vara anonym:
Meeri Wasberg tycker inte att förvaltningens missnöje kring Maria Fägersten hanterats rätt. Bland annat menar hon att det är fel att ha anonyma vittnesmål i en utredning som denna.
Lunds universitet har en HR-webb med många goda råd och vederhäftiga tolkningar av vad lagstiftningen på området egentligen menar. Man beskriver t ex när en utredning ska startas och hur man hanterar anonyma vittnesmål:
Så fort du som chef har fått kännedom om upplevd kränkande särbehandling på din arbetsplats, är du skyldig att agera genom att starta en utredning av situationen.
Informationen om upplevd kränkande särbehandling kan komma direkt från personen som känner sig utsatt, från ett skyddsombud eller via tillbudsrapportering. Du kan också få information genom egna iakttagelser.
En utredning med eventuella påföljder för den eller de personer som utpekats för kränkande särbehandling kan inte inledas om den anställde som upplever sig vara utsatt önskar vara anonym. Avfärda dock inte den som säger sig ha blivit utsatt, utan ta anklagelserna på allvar och förklara för personen att du vill åtgärda situationen men att du enbart kan vidta generella förebyggande åtgärder.
Nyckelmeningen i ovan citat är ”En utredning med eventuella påföljder för den eller de som utpekats….” Det är naturligtvis så att ingen utpekad kan utsättas för påföljder; omplacering, uppsägning/avsked, skadeståndsskyldighet eller andra disciplinära åtgärder enbart baserat på anonyma vittnesmål. Om en utsatt person hårdnackat kräver att få vara anonym, är som sagt ovan, bara generella åtgärder möjliga.
Påståendet att det är fel att göra en utredning eller göra något alls så länge anställda vill vara anonyma, stämmer uppenbarligen inte. Dessutom är det ju så att de anställda på utbildningsförvaltningen som vittnat inte varit direkt anonyma; företagshälsovården vet ju vilka det är och vem som sagt vad och kan bedöma trovärdigheten i deras utsagor.
Om flera personer oberoende av varandra lämnar samstämmiga uppgifter så kan det vara bra att vara ödmjuk och ta saken på största allvar.
Sedan bör det ju påpekas att enbart den omständigheten att anställda känner att de måste vara anonyma är besvärande. Det kan ju enbart bero på en rädsla för repressalier. På en arbetsplats med ett öppet klimat – så som Haninge kommun ska vara – ska ju vem som helst öppet kunna påtala ett missförhållande, utan att behöva frukta för negativa påföljder.
Problemet är inte, som vi ovan visat, lagstiftningen eller regelverket. Det är den låga medvetenheten i kommunen om ansvarsfrågan i sig. Därför ställde vi ett antal frågor till Meeri Wasberg (S), kommunstyrelsen ordförande:
Är du beredd att ta initiativ till att utveckla kommunens personalpolitiska program i syfte att förtydliga alla aktörers roll och ansvar för arbetsmiljön?
Är du beredd att utveckla arbetsmiljöarbetet i nämnderna så att t ex medarbetarenkäter eller det systematiska arbetsmiljöarbetet regelbundet rapporteras och diskuteras nämnderna?
Det svar vi fick var svävande. Meeri Wasberg tyckte över lag att det personalpolitiska programmet var tillräckligt väl utformat och att nämnder behandlar arbetsmiljön i den omfattning de ska.
Frågan som inställer är ju; om alla gör rätt saker och i rätt omfattning – hur kommer det sig då att problem uppstår?
Och det är kanske där vi står? Vi kanske har olika uppfattning om det som skett och sker i utbildningsförvaltningen är ett reellt problem? Vänsterpartiet tycker det viktigaste är att ta personalens anmälningar på största allvar och inte avfärda dem eller vifta bort utredningar bara för att det är anonyma vittnesmål.
Det goda som ändå kom ut ur vår interpellation var att vi fick ett löfte från Meeri Wasberg om att två utbildningspaket ska tas fram; ett för personal och chefer och ett för nämnderna och varje nämndorförande ska få hjälp från personalavdelningen att ta fram ett sådant utbildningspaket för respektive nämnd.
Utbildning är nästan alltid bra. Få kan invända mot utbildningsinsatser. Men ibland kan utbildning användas som substitut för verkliga insatser. Precis som utredningar många gånger används som substitut för verkliga insatser.
Den uppmärksamme läsaren kommer ihåg att vi i början av texten ställde två frågor: hur är personalens arbetsmiljö på utbildningsförvaltningen? Och hur gör vi den bättre?
Det är fortfarande grundfrågan, oavsett hur många utredningar och utbildningar det blir.
Konsekvensen för en anställd som utsätts för kränkande särbehandling är en total förlust av förtroende för organisationen och en känsla av att det finns folk i organisationen som inte vill en väl. Att folk lämnar sin anställning och söker sig bort, är därför en högst naturlig reaktion.
En organisation, där kränkande särbehandling förekommit, och som vill behålla sin personal måste återupprätta förtroende för organisationen.
För att återupprätta förtroendet i en organisation är det viktigt att man lyssnar på personalen och personalens egna förslag till förbättringar. Luftlandsätt inga åtgärder. Kom inte med några larviga slogans, som ”Haninge – Det goda arbetslivet” eller ännu mera profilprodukter ”för att stärka arbetsgivarvarumärket”.
Fokusera på personalens egna förslag. Pröva dem, även om organisationen som arbetsgivare inte riktigt tycker att de är hundra. Avfärda inte förslagen, utan visa god vilja och gör gemensamma erfarenheter kring vilka åtgärder som fungerar och inte fungerar. Om något inte fungerar; be personalen komma med ett nytt förslag.
Inse att förtroendet för ledarskapet har fått sig en törn och det inte är läge att peka med hela handen, utan att organisationen som arbetsgivare och personalen måste gå sida vid sida under ett bra tag.
Inse som arbetsgivare att du kommer få överkompensera under lång tid framöver. Det är straffet för en organisation där kränkande särbehandling har förekommit. Du kommer hela tiden behöva göra rätt och lite till för att återvinna förtroendet och känslan av att organisationen som personalen arbetar i verkligen vill dem väl.
På kommunfullmäktige nu i måndags var det dags att revidera arvodesreglementet; det dokument som styr politikerlönerna i Haninge. Vänsterpartiet röstade inte för det, utan hade ett eget förslag och vi reserverade oss mot beslutet.
Kvällens laguppställning del 1: Sevim och SamuelKvällens laguppställning del 2: Nafi och Pembegül
Alla politikerlöner i Haninge bygger på vad ett kommunalråd tjänar. Alla mindre tjänster uttrycks i procent av en kommunalrådslön. I Haninge tjänade ett kommunalråd förra året 897 765:- om året. Den som är kommunstyrelsens ordförande har ett lönetillägg på 10 % ovanpå det. Årets löneförhöjning blev 20 643:- (eller 1720:-/mån). För 2019 ligger alltså en kommunalrådslön på 918 408:- om året. Inte illa! Här ska vi också hålla i minnet att en riksdagsledamot har en årslön på 802 800:-, så att vara kommunalråd i Haninge är betydligt förmånligare än att sitta i riksdagen.
Det är inte bara nivåerna som går spikrakt uppåt, det blir fler kommunalråd också. Från tre förra mandatperioden till sex stycken denna mandatperiod. Visst är Haninge inne i en expansiv period, men kommunledningen är den i särklass snabbast växande delen av Haninge just nu. En kommunledning med högre politikerlöner än tidigare.
I längden kommer detta förorsaka ett demokratiskt problem och ett problem med legitimiteten för det politiska systemet. Avståndet mellan politiker och medborgare kommer öka. Politikers förståelse för vanliga människors problem kommer minska. Politikerföraktet kommer öka. Känslan av delaktighet i politiken kommer minska, och på sikt riskerar valdeltagandet att sjunka.
Vänsterpartiet har under många år kommit med förslag på hur vi begränsar denna utveckling. På måndagens kommunfullmäktige lämnade vi ett eget förslag om att justera ned kommunalrådslönen till en riksdagsledamotslön och frysa arvodena under resten av mandatperioden. Vi föreslog också att från och med nästa mandatperiod skulle kommunalrådslönerna växlas ned till ett prisbasbelopp (nu 46 500:-/månaden) och följa den utvecklingen. Vi tror att den överväldigande majoriteten skulle tycka att 46 500:-/månaden är en riktigt bra lön i alla fall. Det vore osannolikt att någon skulle avstå från politiken bara för att 46 500:-/mån är för knapert.
Moderaterna utger sig för att vara i opposition mot kommunledningen. I en slags formell mening kan man lätt få den uppfattningen, i och med att man lagt beslag på oppositionsrådsposten. Men i reell mening utgör inte Moderaterna någon opposition, då man i den här frågan (som så många andra), släpper igenom löneförhöjningarna. Moderaterna är lika förtjusta som kommunledningen i höga arvoden och har inga egna förslag i annan riktning.
Det enda Moderaterna lyckades med på kommunfullmäktige var ett särskilt yttrande, som mest bara är gnäll. M, S, L, MP, C och KD kom förra våren överens om hur stor den politiska apparaten skulle vara efter valet 2018. Och det är ju i regel bra att komma överens om spelplanen först, innan spelet börjar. Moderaterna säger i yttrandet att det är viktigt att det finns ett samförstånd mellan partierna i kommunfullmäktige. Det kan alla skriva under på. Samtidigt var det ju uppenbarligen väldigt viktigt att hålla Vänsterpartiet utanför diskussionerna om omfattningen av de politiska resurserna. Och det är ju inte så konstigt, eftersom vi förmodligen bara hade varit ”tråkiga”, hållit igen och bromsat kostnaderna för politikerlönerna.
Men något som är lite värre för Moderaterna, än att ha blivit huggen i ryggen av alla sina ”vänner”, är det faktum att Vänsterpartiet får politiska resurser; 35% av en kommunalrådslön till de fyra kommunfullmäktigeledamöter Vänsterpartiet har. Det är 26 787:-/månaden delat på fyra. Det är nog det som gör Moderaterna mest arg i hela den är situationen.
Även här undrar man om indignationen är spelad, för att göra en politisk poäng? Eller om man verkligen inte förstår? Vänsterpartiet har en valteknisk samverkan med Socialdemokraterna. Den är bokstavligen valteknisk; vi är överens om vilka som ska kandidera till vilka poster och vi röstar på varandras kandidater. Genom att ingå i block får både V och S fler platser, medan andra partier som SD tappar 1 ordinarie och 1 ersättare i alla nämnder.
Hade V och S inte ingått block hade V tappat våra 5 nämndplatser (dock inte platsen i kommunstyrelsen), och S tappat ungefär lika mycket och SD fått de platserna istället. Och för att axla de posterna har vi fått ovan nämnda politiska resurser. Inget särskilt konstigt i det? Vi har förklarat det lite utförligare i tidigare artiklar på hemsida.
Politiskt har vi inget med kommunledningen att göra. Moderaternas försöker att göra en poäng av att vi skulle utgöra en del av den politiska ledningen i kommunen för att vi får politiska resurser. Det lurar ingen. Det är tom politisk retorik.
Under kommande mandatperiod kommer oppositionen utgöras av Vänsterpartiet. För varje dåligt förslag kommunledningen lägger kommer vi lägga ett eget motförslag. Vi kommer efter bästa förmåga opinionsbilda och kampanja för en politik i kommunen som fokuserar på rättvisa, jämlikhet och miljön.
Seminarium om hedersförtryck och våld i nära relationer
Igår var vi många vänsterpartister som gick på ett mycket viktigt och lärorikt seminarium om mäns våld mot kvinnor och särskilt hedersrelaterat våld. Seminariet anordnades av Manscentrum, Kvinnojouren och Brottsofferjouren.
Maria Rashidi
Kvällen började med en oerhört lärorik föreläsning av Maria Rashidi. Maria Rashidi är ordförande i en förening som heter Kvinnors rätt och är själv offer för det extrema våld som kan utföras i hederns namn, där hon bland annat fick syra kastat i sitt ansikte. Maria har gett många intervjuer och även skrivit en bok om sina erfarenheter.
Seminarier som det här är ett av många viktiga arbeten som Manscentrum gör i Haninge. Men det i särklass viktigaste arbetet är självklart att förändra tankemönstret på män som har våld som en del av sin kris- och konflikthantering.
Därför tycker Vänsterpartiet att det är ledsamt att höra att Manscentrum riskerar att läggas ned på grund av minskat stöd från kommunen. Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att Manscentrum får kommunens stöd och har väckt en interpellation i kommunfullmäktige i frågan.
Manscentrum har under sina 20 år mött runt 5000 män och haft runt 35 000 samtal. De är en ideell förening men alla anställda är professionella psykoterapeuter med lång erfarenhet från områden som socialtjänst, vuxen- och barnpsykiatri samt kriminalvård. Deras upptagningsområde är i första hand Haninge, Nynäshamn och Tyresö.
Manscentrum har under senaste åren drabbats av ekonomiska bekymmer till följd av:
Minskade föreningsanslag
Slopade projektanslag för en manslots
Inte fått extramedel som de sökt enligt avtal
Lågvariga och ordentliga föreningsanslag ä viktiga för att Manscentrum (och Kvinnojouren och Brottsofferjouren) ska kunna utföra ett bra, strategiskt och lågsiktigt arbete. Manscentrum har tidigare fått projektanslag för en manslots.
De fick inte fönyade projektanslag eftersom kommunen nu sjäva erbjuder en manslots. Men risken är stor att många män som skulle vara i behov av en manslots inte skulle gå till en kommunal manslots, men de skulle mycket väl gå till en manslots på Manscentrum där de också kan vara anonyma. Manscentrum har varit i kontakt med många män som jobbat inom kommunen, som exempelvis lärare. De männen kanske är extra oroliga för att prata om sina problem. Risken är stor att man kommer att tappa kontakten med många män om de inte kan gå till Manscentrum.
Manscentrum är i stort behov av stöd från kommunen för att kunna fortsätta sin verksamhet. Dels genom ökade föreningsanslag men också genom projektanslag. Om de inte kommer att få extra medel är risken väldigt stor att de behöver lägga ner hela sin verksamhet innan sommaren.
När Manscentrum nu har tydliggjort att de behöver stöd från kommunen för att kunna fortsätta sitt arbete över huvud taget så tycker vi det är självklart att kommunen gör vad man kan för att rädda den här verksamheten.
Återigen så är det risk för att man struntar i föreningarna och invånarna i Jordbro. Det finns nämligen planer på att riva Jordbro kultur- och föreningshus för att bygga bostäder. Tanken är att det senare ska byggas ett nytt kulturhus som ersättning. Men det verkar inte som att kommunen har fört en dialog med föreningarna kring det här innan beslut och vad det kommer innebära för kultur- och föreningslivet i Jordbro.
Gamla Jordbromalmsskolan till vänster inom det rödmarkerade området
Det nya kulturhuset planeras bli mindre och alla verksamheter som nu finns (föreningsverksamhet, fritidsgård och bibliotek bland annat) i Jordbro kultur- och föreningshus (gamla Jordbromalmsskolan) förväntas inte få plats. Och det är väldigt oklart när det nya kulturhuset ens ska börja byggas och ännu mer osäkert är det när föreningarna kan börja nyttja det nya kulturhuset.
Föreningar som är verksamma i Jordbro kultur- och föreningshus har fått höra att de ska vara utrymda från lokalerna i Jordbromalmsskolan i augusti 2019. En fråga som naturligt infinner sig är var föreningarna ska vara i glappet mellan rivningen och det nya (eventuella) kulturhuset är klart. Kultur- och demokratinämndens ordförande säger att föreningarna ges möjlighet att korttidshyra lokaler. Flera föreningar säger att kommunen har varit i kontakt med dem och erbjudit dem hjälp med att hitta nya lokaler. Men det är lokaler som har dyr hyra (marknadshyra) och som föreningarna aldrig kommer att ha råd med till skillnad från lokalerna i Jordbro kultur- och föreningshus. Så frågan är vilken hjälp det verkligen är för föreningarna.
Jordbro kultur- och föreningshus är en mötesplats för föreningar och invånare i Jordbro
Och hur pass mycket ”korttidshyra” kommer det här att handla om? Hur lång tid kommer det egentligen att ta tills det nya kulturhuset är på plats?
Hur mycket bryr man sig ens om förenings- och kulturlivet i Jordbro om man river den enda riktiga mötesplatsen i Jordbro innan man ens vet när och var man ska börja bygga det nya kulturhuset? Hur mycket bryr man sig om att föreningarna ska blomstra när man bara erbjuder dem hjälp att hitta lokaler med en hyra de aldrig kommer att ha råd med?
Men det är inte för sent att lyssna på föreningarna! Bjud in alla föreningarna till ett stormöte och låt dem berätta hur deras verksamheter fungerar och vad de behöver för att kunna finnas kvar och utvecklas. Vad tror föreningarna att beslutet om en rivning av Jordbros kultur- och föreningshus kommer innebära för dem. Hur kan man tillgodose föreningarnas behov?
På måndags kommunfullmäktigemöte 2019-02-11 så kommer den här frågan att debatteras. Hör gärna av er med synpunkter till oss innan dess till [email protected].
