Kommunledningen (S, C, L & KD) har en budgetfull med neddragningar i kommunens verksamheter. Totalt saknas det i deras budget 101,5 miljoner kronor till kommunens verksamheter. Verksamheterna får i stort sett kompensation för volymökningar; d v s uppräkningar för att klara av att ge service till fler kommuninvånare. Men sättet man gör nedskärningarna på är att inte ge verksamheterna kompensation för pris- och löneökningar för 2020 (som SKL beräknar till ca 3 %). Det gör däremot Vänsterpartiet.
Vänsterpartiet vill också göra satsningar. Väldigt många, men de största är:
Satsningar i driftsbudgeten
Minska barngrupperna i förskolan med 1 barn/avdelning – 58,5 miljoner kronor
Högre grundbemanning och påbörjad arbetstidsförkortning i äldreomsorgen – 11 miljoner kronor
Återinför Komvux i Haninge – 4,5 miljoner kronor
Förbättrat arbete kring psykisk ohälsa och påbörjad arbetstidsförkortning inom socialförvaltningen – 4 miljoner kronor
Sommarkollo och simskola för alla barn – 4 miljoner kronor
Låt kommunstyrelseförvaltningen ta fram en koldioxidbudget för kommunen och höj ambitionerna i klimatarbetet – 3 miljoner kronor
Mer resurser till bibliotek, musik- och kulturskolan – 2,6 miljoner.
Säkerställ stödet och permanenta samarbetet med Haninges Kvinnojour, Manscentrum och Brottsofferjouren.
Vänsterpartiets driftbudget är lite drygt 200 miljoner högre än kommunledning, för att kunna bibehålla nuvarande kvalité i verksamheten och göra flera förbättringar.
Investeringssatsningar
Ett kultur- och föreningshus i Jordbro. I Vänsterpartiets budget finns två förslag; antingen en renovering av det gamla eller byggandet av ett nytt. Vad som är bäst ska avgöras i dialog med föreningarna och jordbroborna.
Ett allaktivitetshus i Brandbergen för invånare och föreningar – lokalanpassningar i och kring Brandbergsskolan som bas.
En ny F-9-skola i Jordbro.
500 billiga och klimatsmarta hyresrätter per år genom Haninge Bostäder AB.
Med fler billiga hyresrätter, varav socialförvaltningen också kan disponera ett antal efter behov, så kan Haninge kommun inrätta en Tak-över-huvudet-garanti.
Implementera cykelplanen i kommunen.
Generationsblandat kollektivhus som både innehåller äldreboende och ungdomsbostäder. Det kommer även att behövas en större utsträckning trygghetsboenden för våra seniorer.
Vänsterpartiets investeringsbudget är totalt 590 miljoner kronor högre än kommunledningens.
För att klara av detta krävs det naturligtvis mer pengar. Idag har Haninge kommun en skattesats på 19:68. 2010 hade vi 20:08, sedan sänkte borgarna den med 30 öre 2011 och sedan ytterligare 10 öre 2015.
Enligt kommunstyrelseförvaltningens beräkningarhar skattesänkningarna totalt sänkt kommunens intäkter med 365,6 miljoner kronor mellan 2011-2017. Det har naturligtvis varit en av orsakerna till de försämringar av kommunens verksamheter som gjorts.
Att, som kommunledningen, hårdnackat försvara nuvarande skattesats – kosta vad det kosta vill – är inte gångbart.
Haninge är inte ensam om att ha stora utmaningar framför sig – många kommuner står inför valet att höja skatten eller att avveckla välfärden ytterligare. DI 13/5 2019.
Vänsterpartiet har tillsammans med kommunstyrelse förvaltningen räknat ut att det krävs 36 öre skattehöjning för att behålla en oförändrat verksamhet plus 1% budgetöverskott.
Med Vänsterpartiets budget, d v s inga nedskärningar plus alla våra satsningar plus 1% budgetöverskott, landar vi på en skattehöjning på 73 öre.
Så haningeborna har valet:
Borgerlig nedskärningspolitik – oförändrad skatt
Traditionell socialdemokratisk politik (status quo) – höjd skatt 36 öre
Vänsterpolitik med mer jämlikhet och bättre kommunal service – höjd skatt 76 öre
Haninge kvinnojour är en ideell, partipolitiskt- och religiöst obunden förening som stödjer och arbetar med kvinnor som blivit utsatta för mäns fysiska och psykiska våld, hot och trakasserier.
De följer med utsatta till läkare, polis, advokat och sociala myndigheter, de informerar dem om deras rättigheter, de stöttar dem i rättegångar, de anordnar föreläsningar, debatter och kampanjer om mäns våld mot kvinnor och barn. Och de erbjuder skyddat boende.
Något som kan försvåra för Haninge kvinnojour är möjligheten att få beläggning på det skyddade boendet eftersom Haninge, Nacka, Värmdö, Tyresö, Botkyrka, Huddinge och Nynäshamn gick i februari ut med en gemensam upphandling av skyddat boende. Unizon och ROKS har kritiserat upphandlingen eftersom de menar att det kommer försvåra arbetet för kvinnojourer och istället göra skyddat boende till en marknad där mäns våld görs till en vinstaffär. ROKS har kritiserat upphandlingen eftersom de sätter yttre faktorer framför kvinnornas och barnens behov. Upphandlingen ställer krav som riskerar att stänga ute kvinnojourerna. Därför har inte ROKS kvinnojourer deltagit i upphandlingen.
I Järfälla så deltog Unizons kvinnojour i upphandlingen men de ratades till förmån för ett privat företag vars ägare varit åtalad för barnmisshandel. ROKS beslut att inte delta i upphandlingen visade sig vara välgrundat.
Vänsterpartiet har ställt en interpellation om Haninge kvinnojour där vi frågar om hur den här upphandlingen kommer att påverka förutsättningarna för Haninge kvinnojour att driva det skyddade boende. Svaret vi fick från socialnämndens ordförande Anette Haaf (S) gjorde oss dock inte lugnare. Det verkar inte bekymra kommunledningen att upphandling och konkurrensutsättning kommer att drabba kvinnojouren.
I interpellationsdebatten frågade vi också om vad Anette Haaf (S) tyckte om att skyddat boende konkurrensutsätts och att kvinnojourerna riskerar att slås ut av privata aktörer. Tyvärr så fick vi inget svar.
Vänsterpartiet kommer fortsätta att kämpa för att Haninge kvinnojour och andra föreningar som jobbar mot mäns våld mot kvinnor ska kunna fortsätta sin viktiga verksamhet. Vi vill inte att privatisering och vinstjakt ska sätta käppar i hjulet för det arbetet.
Kunderna ska inte behöva höra HEJ HEJ överallt i Haninge. Nu är det dags att det blir ordning i vårt vackra Haninge igen.
Ur SD:s motion om tiggeriförbud i Haninge
Man kan skriva motioner om mycket, uppenbarligen. Nu har frekvensen av HEJ HEJ passerat SD:s tålamod och man tycker det är dags med ett tiggeriförbud i Haninge.
Även Moderaterna hakar på tåget och har lagt en väldigt omfattande motion om tiggeriförbud (se kartorna över de föreslagna förbudsområdena ned). Nu är det tydligen ett ”race to the bottom” mellan M och SD. Minst humanism vinner, tror man.
Att vara emot tiggeriförbud är inte detsamma som att vara förtiggeri. Vi i Vänsterpartiet är emot att människor ska behöva tigga för sin överlevnad. Men ett tiggeriförbud löser inte problemet, utan det flyttar bara problemet någon annanstans. Rent konkret för Haninges del så kommer man bara flytta det till andra delar av kommunen och från affärer till kollektivtrafiken eller andra ställen där det rör sig mycket folk.
Moderaterna i Haninge anser att tiggeri inte är ett lämpligt sätt att försörja sig i Haninge. Det låser in människor i fattigdom och leder till att folk utnyttjas.
Ur Moderaternas motion om tiggeriförbud i Haninge
Nej, Moderaterna vill inte låsa in människor i fattigdom. Men man vill låsa in fattiga människor. Ja, fängelse finns i straffskalan för brott mot ordningslagen, vilken de lokala ordningsföreskrifterna – som ett tiggeriförbud – lutar sig mot.
För en ”förstagångsförbrytare” som tigger är det troliga böter. Att utfärda böter mot en tiggare är så ironiskt på så många nivåer, om det inte vore så tragiskt. Följdfrågan är då: får man tigga ihop till böterna?
Konsekvensen av att kriminalisera själva existensen som fattig människa är en föråldrad syn att sociala problem ska lösas med polisiära metoder. Där har ju Sverige mindre stolta på området, men vi får gå tillbaka så långt som till 1885 och lösdriverilagen som bland annat kriminaliserade tiggeri (och hemlöshet). När sedan socialpolitiken och välfärdspolitiken gjorde sitt intåg i Sverige kom samhället på bättre tankar hur man skulle handskas med fattigdom.
En av teorierna bakom tiggeriförbudet är att det bara kommer drabba de från Rumänien som är här; de uppskattningsvis mellan 4-5000 – de flesta Romer – som befinner sig i Sverige.
En lokal ordningsstadga kan (som tur är) inte utformas så den bara går att appliceras på en given nationalitet. Vi har svenskar som tigger också. Nu sitter de inte så ofta utanför butiker, men alla som åker tunnelbana och pendeltåg möter allt som oftast hemlösa svenskar som samlar in pengar till mat och till en plats på ett natthärbärge. Alla som måste tigga för att överleva behöver stöd från samhället, alldeles oavsett nationalitet eller bakgrund.
Vi har idag i Sverige runt 10 000 hemlösa över 50 år. Många fattigpensionärer. Det är naturligtvis heller ingen värdig situation. Vilket förbud vill Moderaterna lägga på den gruppen för att avhjälpa det sociala problemet? Det måste väl vara att förbjuda alla hemlösa över 50?
Än så länge är det inte förbjudet att tigga i kollektivtrafiken, men om kommunerna i Stockholmsområdet skulle införa tiggeriförbud skulle den snabbt förflytta sig dit. Och SL kommer vara tvungna att agera, i den ständiga ”race to the bottom”, där den som sist inför förbudet är förloraren.
Förespråkare för förbud säger: “Det är inte värdigt. Ingen ska behöva tigga.” Det må så vara. Men hur ett förbud mot deras enda inkomstkälla gör deras akut desperata situation mer värdig framgår inte. Andra är mer uppriktiga: “Vi ska inte behöva se det här”. “Människor känner ett obehag”.
Här närmar vi oss pudelns kärna. Det är ju det här det handlar om. Att vi inte ska behöva se. Att det är obehagligt för oss. När vi går in i matbutiken och köper delikatessostar, körsbärstomater och chips till fredagsmyset vill vi inte behöva konfronteras med akut fattigdom och desperat nöd. Det stör. De stör. Om vi förbjuder dem från att finnas i vårt offentliga rum kan vi tillåta oss att glömma att de finns.
Till dem som drar värdighetskortet vill vi säga: Vi håller med er! Det är ovärdigt och på många sätt oacceptabelt att människor inte har några andra möjligheter att försörja sina familjer än att sitta på knä på trottoaren och be om allmosor. Vädja om smulor från vårt bord. Men om det är omtanke om människorna som tigger som gör att du reagerar – vad erbjuder du för lösning i stället?
Hur tänker man sig att deras värdighet, livshopp och inneboende möjligheter ska kunna blomstra om vi kriminaliserar deras närvaro i vårt offentliga rum?
Det enda som händer med ett tiggeriförbud är att vi flyttar tiggeriet från vissa geografiska platser och gör livet ännu svårare för de som tigger. Teorin bakom tiggeriförbudet är att om vi gör livet så surt som möjligt för dem, så kommer de sluta komma hit.
Vi ska alltså tävla med rumänska regeringen om att gör livet surast för romer och andra människor därifrån. Nu är det så att den rumänska regeringen är tungviktsmästare i diskriminering av romer. Det finns få som kan mäta sig med dem. Och frågan är ju om vi verkligen vill ta upp kampen med den rumänska regeringen om vem som behandlar dem sämst, i förhoppningen att de också ska fly Sverige?
Lösningen finns både i Rumänien och i Sverige. Rumäniens president, Klaus Johannis, är med sitt ”Nationalliberala” parti med i samma europeiska partigrupp som Moderaterna. Kanske ett telefonsamtal till partikollegan om att sluta diskriminera stora delar av sin egen befolkning skulle vara en god idé? Kanske hota med att dra in de 31 miljarder Euro som Rumänien fått för att lösa problemen på hemmaplan?
Grunden till lösningen är en förändring i Rumänien. Fram tills dess bör Sverige begära att delar av EU-stödet går till svenska kommuner för att kunna anvisa legala boenden med sanitär standard och arbeta aktivt med den här gruppen, med ett etableringsprogram som liknar det som finns för andra flyktingar; där arbete är förstahandsalternativet för egen försörjning och att det också finns SFI – helst bristyrkes-SFI – även för den här gruppen.
Teorin bakom tiggeriförbudet är att vi har att göra med en typ av människor vars högsta önskan är att få tigga. Och om vi förbjuder dem att göra det gillar mest, så kommer de att lämna. Om någon tagit sig tid att prata med dem som sitter utanför affärerna får man snabbt reda på att det är det sista de vill göra.
Vi kan bättre än att damma av lösdriverilagen, och ge den en modern tappning. Vi har bekämpat fattigdom förr i det här landet och vi kan göra det igen; bekämpa fattigdomen – inte de fattiga.
Nedan följer en illustration över det tiggeriförbud Moderaterna vill lägga över Haninge. Förutom att det är uppenbart att Moderaternas förslag inte skulle hålla i en rättslig prövning, då den ”avgränsning” Moderaterna gör är i stort sett varje tätort i kommunen. Moderaterna har heller inte kunnat påvisa ordningsstörning förorsakade av tiggare i alla de områden man pekat ut.
Med så här stora områden kommer man också slita på polis- och väktarresurser, eftersom dessa områden måste naturligtvis patrulleras, i efterlevnadssyfte, i jakt på tiggare som bryter mot ordningsföreskrifterna.
I förlängningen kommer man också slita på domstolarnas resurser, då dessa ”brottslingar”, måste lagföras med tingsrätten som första instans. Rättsväsendets resurser är begränsade och det är inte välinvesterade resurser – ekonomiskt och personellt – att konstruera nya kategorier ”brottslingar”. Om man ser tanten med pappmuggen som ett hot och känner sig otrygg, ja, då är man nog förmodligen rädd för det mesta. Rättsväsendet behöver fokusera på verklig kriminalitet.
Moderaternas tiggeriförbud i norra Haninge
Förbudsområde A: omgärdas av Kolartorpsvägen – Nynäsvägen – Dalarövägen – Torvallavägen – Vallavägen – Marinens väg – Järnvägsområdet.
FörbudsområdeB: omgärdas av Brandbergsleden – Klockarleden – Söderbyleden.
Förbudsområde D: omgärdas av Järnvägsområdet – skogskanten i väster – linjen mellan järnvägsområdet genom Över Rudansjöns sydspets respektive genom Nedra Rudansjöns nordspets.
Förbudsområde I: omgärdas av Söderby Parkväg – Väg 73 – Gudöbroleden – Nynäsvägen.
Förbudsområde J: omgärdas av Torfastleden – Söderbyleden – Gudöbroleden – Väg 73.
Moderaternas tiggeriförbud i Jordbro, Västerhaninge & Tungelsta
Förbudsområde E: omgärdas av Mostensvägen – Kvarnbäckspasset – Lerstensvägen – Södra Jordbrovägen jämte området för järnvägsstationen och bussterminalen.
Förbudsområde F: omgärdas av Björnvägen – Ringvägen – Åbyinfarten – Nynäsvägen – Vintervägen till korsningen med Villavägen – en linje över järnvägsområdet till korsningen Tungelstavägen/Furudalsvägen – Tungelstavägen – Ringvägen – Nytorpsvägen.
Förbudsområde G: omgärdas av Gamla Stockholmsvägen – Hammarbergsvägen – järnvägsområdet – Kvarnvägen.
Moderaternas tiggeriförbud på Dalarö
Förbudsområde H: Dalarö kanal – Dalarövägens bro över kanalen – Odinsvägen – Karlavägen – Kroksplan – Saltsjön
Rörelsen Fridays For Future har spridit sig över hela världen och varje fredag strejkar unga och vuxna utanför sina kommunhus för att påminna om de omställningar som klimathotet kräver och få politiker att agera. För sitt klimatarbete så har Greta Thunberg nu även blivit nominerad till Nobels fredspris.
I videon nedan berättar Greta Thunberg om hur hennes klimatengagemang väcktes.
Klimathotet är vår tids ödesfråga. Vetenskapen är tydlig och vi vet vad som behöver göras. Nu är det bara en fråga om att politiker fattar mod och tar rätt beslut.
– Vi behöver inga fler visionära tal från politiker. Vi kräver en tydlig tidsplan från EU, riksdag, landsting och kommuner om bindande koldioxidbudgetar och en omställningspolitik som säkrar 1,5-gradersmålet på ett rättvist sätt, säger Andreas Magnusson, klimatstrejkare och talesperson för Global Strike for Future i Falun.
Vänsterpartiet hade med ett förslag om koldioxidbudget/klimatbudget i vår budget. Budgeten gick inte igenom så nu lägger vi en motion om att införa en koldioxidbudget i Haninge. Motionen kan du läsa nedan eller ladda ner här
Ta fram en koldioxidbudget för Haninge
Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Därför har Sverige tillsammans med de flesta av världens länder beslutat att agera för att den genomsnittliga temperaturökning absolut inte ska gå över 2 grader men med siktet på att inte gå över 1,5 grader. En viktig del i avtalet är att alla undertecknande länder minskar utsläppen i en rättvis takt. För att kunna uppnå målen i Parisavtalet behövs kraftfulla åtgärder för att minska våra utsläpp av växthusgaser. Det är också viktigt att ha en plan med tydliga och effektiva mål längs vägen så att vi vet att vi håller oss inom tidsplanen.
För att vi ska klara Parisavtalet kan bara en begränsad mängd koldioxid släppas ut i atmosfären. Ett bra verktyg för att säkerställa att Haninge gör vad vi kan för att nå klimatmålen och att Haninge inte släpper ut mer än vad det finns utrymme för är att ta fram en koldioxidbudget.
Järfälla kommun var först med att ta fram en koldioxidbudget och arbetar med åtgärder inom transport och nybyggnation för att minska koldioxidutsläppen med 10-15 % årligen. Arbetet att ta fram koldioxidbudgeten gjordes i samarbete med Centrum för miljö- och utvecklingsstudier (Cemus) vid Uppsala universitet tillsammans med miljökonsultbolaget Ramböll.
Nu har även Borlänge, Gävle, Håbo, Knivsta, Ragunda, Skellefteå, Säter, Västerås, Åre och Östersund fått koldioxidbudgetar framtagna.
Uppsala universitet söker fler intresserade kommuner med syfte att hjälpa kommunerna med att ta fram lokala koldioxidbudgetar. Uppsala universitet bjuder även in kommuner att delta i Vinnova-projekt ”Digital plattform för beräkning av koldioxidbudgetar och simulering samt samskapande av klimatåtgärdspaket”.
Vi föreslår därför kommunfullmäktige besluta:
att Haninge kommun anmäler sitt intresse att delta i samverkansprojektet för att ta fram en koldioxidbudget för Haninge
att Haninge kommun anmäler sitt intresse att delta i Vinnovaprojektet “Digital plattform för beräkning av koldioxidbudget och simulering av samskapande av klimatåtgärdspaket” för att få hjälp med att ta fram effektiva förslag för att minska Haninge kommuns klimatutsläpp
att det klimat- och miljöpolitiska programmet uppdateras utifrån resultaten från projekten
Samuel Skånberg, Vänsterpartiets gruppledare, tog upp frågan om arbetsmiljön i kommunen på senaste kommunfullmäktige
Det har varit en väldigt medial turbulens kring utbildningsförvaltningen i Haninge sista tiden. Särskilt kring frågan om hur arbetsmiljön egentligen är beskaffad där och mer specifikt; vilken del kommunalrådet Maria Fägersten (S) haft i detta som ordförande i Grund- och förskolenämnden under förra mandatperioden och numera ordförande i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden.
Grundskolechefen och ”superrektorn” Lina Axelsson Kihlblom slutade i början av 2018. Även Peteris Smitmanis, Haninges gymnasie- och vuxenutbildningschefen lämnar i förtid.
Liberalerna får inga som helst signaler att det idag skulle förekomma brister i arbetsmiljön (Mitt i Haninge)
När Liberalerna var i opposition såg man många problem i förvaltningen; framför allt en ömsesidig misstro mellan politiker och tjänstemän, för dålig dialog och att det skedde ett ”informationstapp” ju längre ut i organisationen man kom.
Det är väl ingen djärv gissning att misstroende, dålig dialog och informationstapp inom organisationen är typiska riskfaktorer för den psykosociala arbetsmiljön.
I det ställningskrig som utbrutit och de mediala utspelen som gjorts, verkar alla inblandade glömt grundfrågan; hur är personalens arbetsmiljö på utbildningsförvaltningen? Och hur gör vi den bättre?
Vänsterpartiet tog upp frågan på kommunfullmäktige 2019-03-04 i en interpellation. Vi påpekade bland annat:
I kommunens personalpolitiska program och i de samverkansavtal kommunen har med de fackliga organisationerna fokuseras väldigt mycket kring arbetsmiljön.
En anställning hos Haninge kommun kännetecknas av att arbetet ”är meningsfullt, begripligt och hanterbart och präglas av en god arbetsmiljö.”
Det tycker vi i Vänsterpartiet är bra. Personalens arbetsmiljö och trivsel går inte att överskatta. Haninge kommun kräver av sin personal att man ska ”bemöta våra medborgare med professionalitet och respekt”. Det blir naturligtvis så mycket lättare om man själv som anställd blir bemött med professionalitet och respekt från kommunen.
En av de problem vi identifierar är den oklara roll som politiker har i arbetsmiljöfrågor gentemot kommunens personal. Rent juridisk är den inte oklar, då Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverket betraktar politiker som en del av kommunens chefskap och Arbetsmiljöverket kan mycket väl göra inspektioner, utfärda förelägganden och viten gentemot kommunen för en politikers agerande, på samma sätt som det skulle varit en chef på kommunen som agerat felaktigt.
Däremot är medvetenheten om politikers roll för arbetsmiljön i kommunen väldigt låg, inte minst bland politikerna själva.
Många politiker tror att man har delegerat arbetsmiljöansvaret till tjänstemännen i förvaltningen. Man förstår inte att det möjligtvis är arbetsuppgifter man delegerar. Ansvaret ligger fortfarande kvar i politikernas knän.
Arbetsmiljöverket är ytterst tydlig med kommunpolitikers arbetsmiljöansvar:
Du som är politiker i fullmäktige och nämnd är yttersta representant för kommun och landsting som arbetsgivare.
Som politiker i fullmäktige ger du förutsättningarna för arbetsmiljöarbetet. Du som är nämndpolitiker ska se till att arbetsmiljölagen följs i nämndens verksamhet. Det kräver kommunallagen.
Skulle det vara så att någon som är satt att vara ansvarig för god arbetsmiljö, tvärtom är en bidragande orsak till en dålig arbetsmiljö; ja, det komplicerar naturligtvis situationen en smula, men de samfällda rekommendationerna både från Arbetsmiljöverket och SKL är att då ta in extern hjälp och att det är den högsta ledningens ansvar att så sker.
SKL rekommenderar utomstående utredare
SKL har en väldigt bra guide om hur man hanterar kränkande särbehandling i en kommunal organisation.
Skulle man ha oturen att även den högsta ledningen är ansvarig för en dålig arbetsmiljö, då är nästa sista utvägen att kommunens skyddsombud kallar hit Arbetsmiljöverket som får granska arbetsmiljön och styra arbetsgivaren med föreläggande och viten tills god arbetsmiljö har uppnåtts.
Skulle man ha den enastående oturen att skyddsombuden inte skulle agera, p g a rädsla eller att man har samma partibok som den politiska ledningen, ja, då är den absolut sista möjligheten att personalen själv gör en anmälan till Arbetsmiljöverket.
Den som vill djupdyka i hur Arbetsmiljöverket bedömer politikers arbetsmiljöansvar kan läsa vidare här (om kommunfullmäktiges ansvar) eller läsa här (om nämndernas arbetsmiljöansvar).
I den mediala debatten har det förekommit en del stickspår, där det hävdats att det inte går att gör göra en arbetsmiljöutredning om kränkande särbehandling om den som känner sig utsatt vill vara anonym:
Meeri Wasberg tycker inte att förvaltningens missnöje kring Maria Fägersten hanterats rätt. Bland annat menar hon att det är fel att ha anonyma vittnesmål i en utredning som denna.
Lunds universitet har en HR-webb med många goda råd och vederhäftiga tolkningar av vad lagstiftningen på området egentligen menar. Man beskriver t ex när en utredning ska startas och hur man hanterar anonyma vittnesmål:
Så fort du som chef har fått kännedom om upplevd kränkande särbehandling på din arbetsplats, är du skyldig att agera genom att starta en utredning av situationen.
Informationen om upplevd kränkande särbehandling kan komma direkt från personen som känner sig utsatt, från ett skyddsombud eller via tillbudsrapportering. Du kan också få information genom egna iakttagelser.
En utredning med eventuella påföljder för den eller de personer som utpekats för kränkande särbehandling kan inte inledas om den anställde som upplever sig vara utsatt önskar vara anonym. Avfärda dock inte den som säger sig ha blivit utsatt, utan ta anklagelserna på allvar och förklara för personen att du vill åtgärda situationen men att du enbart kan vidta generella förebyggande åtgärder.
Nyckelmeningen i ovan citat är ”En utredning med eventuella påföljder för den eller de som utpekats….” Det är naturligtvis så att ingen utpekad kan utsättas för påföljder; omplacering, uppsägning/avsked, skadeståndsskyldighet eller andra disciplinära åtgärder enbart baserat på anonyma vittnesmål. Om en utsatt person hårdnackat kräver att få vara anonym, är som sagt ovan, bara generella åtgärder möjliga.
Påståendet att det är fel att göra en utredning eller göra något alls så länge anställda vill vara anonyma, stämmer uppenbarligen inte. Dessutom är det ju så att de anställda på utbildningsförvaltningen som vittnat inte varit direkt anonyma; företagshälsovården vet ju vilka det är och vem som sagt vad och kan bedöma trovärdigheten i deras utsagor.
Om flera personer oberoende av varandra lämnar samstämmiga uppgifter så kan det vara bra att vara ödmjuk och ta saken på största allvar.
Sedan bör det ju påpekas att enbart den omständigheten att anställda känner att de måste vara anonyma är besvärande. Det kan ju enbart bero på en rädsla för repressalier. På en arbetsplats med ett öppet klimat – så som Haninge kommun ska vara – ska ju vem som helst öppet kunna påtala ett missförhållande, utan att behöva frukta för negativa påföljder.
Problemet är inte, som vi ovan visat, lagstiftningen eller regelverket. Det är den låga medvetenheten i kommunen om ansvarsfrågan i sig. Därför ställde vi ett antal frågor till Meeri Wasberg (S), kommunstyrelsen ordförande:
Är du beredd att ta initiativ till att utveckla kommunens personalpolitiska program i syfte att förtydliga alla aktörers roll och ansvar för arbetsmiljön?
Är du beredd att utveckla arbetsmiljöarbetet i nämnderna så att t ex medarbetarenkäter eller det systematiska arbetsmiljöarbetet regelbundet rapporteras och diskuteras nämnderna?
Det svar vi fick var svävande. Meeri Wasberg tyckte över lag att det personalpolitiska programmet var tillräckligt väl utformat och att nämnder behandlar arbetsmiljön i den omfattning de ska.
Frågan som inställer är ju; om alla gör rätt saker och i rätt omfattning – hur kommer det sig då att problem uppstår?
Och det är kanske där vi står? Vi kanske har olika uppfattning om det som skett och sker i utbildningsförvaltningen är ett reellt problem? Vänsterpartiet tycker det viktigaste är att ta personalens anmälningar på största allvar och inte avfärda dem eller vifta bort utredningar bara för att det är anonyma vittnesmål.
Det goda som ändå kom ut ur vår interpellation var att vi fick ett löfte från Meeri Wasberg om att två utbildningspaket ska tas fram; ett för personal och chefer och ett för nämnderna och varje nämndorförande ska få hjälp från personalavdelningen att ta fram ett sådant utbildningspaket för respektive nämnd.
Utbildning är nästan alltid bra. Få kan invända mot utbildningsinsatser. Men ibland kan utbildning användas som substitut för verkliga insatser. Precis som utredningar många gånger används som substitut för verkliga insatser.
Den uppmärksamme läsaren kommer ihåg att vi i början av texten ställde två frågor: hur är personalens arbetsmiljö på utbildningsförvaltningen? Och hur gör vi den bättre?
Det är fortfarande grundfrågan, oavsett hur många utredningar och utbildningar det blir.
Konsekvensen för en anställd som utsätts för kränkande särbehandling är en total förlust av förtroende för organisationen och en känsla av att det finns folk i organisationen som inte vill en väl. Att folk lämnar sin anställning och söker sig bort, är därför en högst naturlig reaktion.
En organisation, där kränkande särbehandling förekommit, och som vill behålla sin personal måste återupprätta förtroende för organisationen.
För att återupprätta förtroendet i en organisation är det viktigt att man lyssnar på personalen och personalens egna förslag till förbättringar. Luftlandsätt inga åtgärder. Kom inte med några larviga slogans, som ”Haninge – Det goda arbetslivet” eller ännu mera profilprodukter ”för att stärka arbetsgivarvarumärket”.
Fokusera på personalens egna förslag. Pröva dem, även om organisationen som arbetsgivare inte riktigt tycker att de är hundra. Avfärda inte förslagen, utan visa god vilja och gör gemensamma erfarenheter kring vilka åtgärder som fungerar och inte fungerar. Om något inte fungerar; be personalen komma med ett nytt förslag.
Inse att förtroendet för ledarskapet har fått sig en törn och det inte är läge att peka med hela handen, utan att organisationen som arbetsgivare och personalen måste gå sida vid sida under ett bra tag.
Inse som arbetsgivare att du kommer få överkompensera under lång tid framöver. Det är straffet för en organisation där kränkande särbehandling har förekommit. Du kommer hela tiden behöva göra rätt och lite till för att återvinna förtroendet och känslan av att organisationen som personalen arbetar i verkligen vill dem väl.
