Vänsterpartiet Haninge

Vi måste vara varandras trygghet- tillsammans mot rasismen!

Vänsterpartiet vill ha ett samhälle för alla, fritt från rasism. Rasism sorterar och underordnar människor och därför är rasism ett hinder för rättvisa och jämlikhet.

Omar Danakill, en av våra mest aktiva antirasister inom V, belyste rasismen i sin hemkommun Tyresö i en debattartikel i tidningen Syre. Efter detta har han blivit uthängd av Riks (en mediesajt som ägs av Sverigedemokraternas bolag Samtid och Framtid). Riks ringer bland annat upp kommunstyrelsens ordförande, för att be denne kommentera innehållet i artikeln. Hon avfärdar Omars vittnesmål om rasism i skolor i Tyresö och instämmer i påståendet att Omar ”inte har koll” på situationen.

Hur kan vi, som enskilda individer och parti, stötta rasifierade och antirasister som blir uthängda och därigenom utsatta för fara? Att bli uthängd i Riks är givetvis inte heller det enda sättet hotbilder mot våra rasifierade kamrater skapas på.

Normalisering och förskjutning

För att skydda sina intressen söker högern och den ekonomiska eliten allt oftare stöd av rasister som använder flyktingar och muslimer som syndabockar för alla problem. Högern och den ekonomiska eliten har inga lösningar på samhällets problem, istället leder splittringen till att samhället och sammanhållningen försämras för oss alla. Det skapar våld och rasism mot dem av oss som är afrosvenskar, romer, muslimer, judar och många andra och innebär en ökad ojämlikhet. Otryggheten splittrar oss och ställer oss mot varandra.

När rasistiska partier har tillåtits styra agendan har även etablerade partier förflyttat sina positioner. Det har blivit möjligt att stå för en politik om språkkrav för medborgarskap, om att hårdare krav mot invandrade är nödvändigt för att den svenska gästfriheten inte ska missbrukas. Det är också okej att hävda att i stort sett ingen av de människor som söker asyl i Sverige är ”riktiga flyktingar”. Vi ser hur små förskjutningar i samhället gör att rasismen hamnar allt mer hemma runt våra köksbord. Den så kallade ”vardagsrasismen” är det inte längre någon ingen som skäms för.

Rasism- en del av barns vardag

Barnombudsmannen har kartlagt befintlig forskning och kunskap om barns och ungas utsatthet för rasism, och inhämtat erfarenheter från barn och unga samt aktörer inom civilsamhället. Av resultatet framgår att rasism är en del av barns vardag från tidig ålder och visar sig på många olika sätt. Barn osynliggörs, misstänkliggörs, får utstå verbala trakasserier, hot och våld. Barn blir utsatta för rasism i olika miljöer, både av andra barn och av vuxna. Många upplever en hård rasistisk jargong i framför allt skolan där det rasistiska språkbruket normaliserats.

Barnkonventionen är svensk lag, och den slår fast att alla barn har lika värde och inte får diskrimineras. Men många av barnen som själva blir utsatta för rasism anser att de inte har samma rättigheter som andra barn. De berättar hur de från tidig ålder blir behandlade annorlunda och att det fortsätter under hela uppväxten. De vill ha samma rättigheter som andra barn, de vill bli sedda, lyssnade till och tagna på allvar. Och vi kan hörsamma dem!

Kampen mot rasism

Antirasimens första steg är att vi erkänner rasifierades upplevelser. Först därefter kan vi agera för att riva upp rasismen med rötterna! Kampen mot rasism måste föras på flera nivåer: mot strukturell rasism och diskriminering, mot uttalat rasistiska grupper och partier, mot rasistiska tendenser i etablerade partiers politik, mot rasistiska kommentarer i vardagen, exkludering, mikroaggressioner och mot osynliggörandet av rasifierades vittnesmål och upplevelser.

Vi medmänniskor, partikamrater och medborgare måste stå upp för varandra och mot rasismen! Vi kan alla agera mot rasismen vi möter i vardagen. Vi måste ha varandras ryggar, vittna om den rasism vi ser, lyssna på våra rasifierade kamraters vittnesmål och tro på vad de berättar.

Vi måste vara varandras trygghet. Och omvänt: din otrygghet är även min otrygghet. När du är utsatt och otrygg påverkas även vi andra. Vårt antirasistiska arbete är helt enkelt inte klart förrän alla kan känna trygghet, och vara delaktiga i samhället på lika villkor!

Kopiera länk