Skip to main content

Sverigedemokraterna har blivit dörrmatta i Haninge

Skrivet av haninge den . Postad i Äldreomsorg, Antirasism, Arbetsrätt, Barnomsorg, Kommunfullmäktige, Kultur och fritid, Motion, Personal. Inga kommentarer till Sverigedemokraterna har blivit dörrmatta i Haninge

Innan valet profilerad Sverigedemokraterna sig som arbetarvänner, ett parti som ”inte skulle vara som alla andra” i ”etablissemanget”, utan bry sig om ”vanligt folk”. Särskilt vände man sig till Haninges kommunanställda och lovade att ta bort 12-timmarspassen inom äldreomsorgen och till förskolans anställda och lovade Sverigedemokraterna att ta bort karensdagen när man är sjuk.

Men det är väl inte så lätt att få igenom det här om man inte har majoritet, kan man kanske ursäkta sig med? Det är dock värre än så.

1) 12-timmarspassen inom äldreomsorgen

Avskaffandet av 12-timmarspassen har Sverigedemokraterna drivit sedan 2019. Det var och är en viktig fråga för alla som jobbar inom äldreomsorgen att inte tvingas till allt för dåliga scheman med allt för långa arbetspass. 12-timmar är i regel för långt pass och kräver väldigt mycket återhämtning.

Den motion till kommunfullmäktige man lade fram var i och för sig bara en kopia på den motion som Vänsterpartiet redan skrivit om 12-timmarspassen.

Efter att 12-timmarspassen dragits i långbänk av förra kommunledningen kom det på senaste kommunstyrelsen (4/9 i år) upp en punkt om ännu ej slutbehandlade motioner. Döm då om vår förvåning när vi såg att Sverigedemokraterna dragit tillbaka sin motion om 12-timmarspassen. Man vill alltså inte gå vidare med den och den kommer därför att aldrig behandlas av kommunfullmäktige.

Av allt av att döma så har man vikt sig för sina kollegor i kommunledning – framför allt Kristdemokraterna – som försvarar 12-timmarspassen med näbbar och klor.

Nu står Vänsterpartiet kvar som det enda parti som vill ta bort 12-timmarspassen från äldreomsorgen i Haninge.

2) Slopad karensdag

2021 lämnade Sverigedemokraterna in en motion om att ta bort karensdagen för kommunens anställda inom förskolan; ”Personalen gör ett fantastiskt jobb i förskolan och med detta sätt kan vi tacka dessa för deras insats som de gör för våra barn”, skriver man i motionen. Det kan man verkligen skriva under på.

Sverigedemokraternas motion om slopad karensdag var uppe till behandling på kommunfullmäktige 2023-05-29. Det blev en märklig föreställning. Det visade sig att tre partier; Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centern var positivt inställda till tanken i Sverigedemokraternas motion och ville utreda hur man skulle kunna kompensera kommunanställda i s k ”kontaktyrken” – där man i sitt arbete möter en stor mängd människor och därmed ofta blir smittade.

Då yrkade Sverigedemokraterna inte ens bifall till sin egen motion och än mindre röstade de för att utreda hur karensdagen skulle kunna avskaffas, alternativt hur man kompenserar anställda som får många karensdagar.

Kommunfullmäktige beslutade i alla fall – mot Sverigedemokraternas vilja – att frågan skulle utredas. Så frågan kommer komma upp igen på nästa kommunfullmäktige. Sverigedemokraterna kommer återigen sätta sig på hälarna och för allt i världen se till att deras motion inte går igenom. Och ingenting annat heller som är i motionens anda.

Det måste fresta på att skriva motioner, som man sen när Moderaterna morrar tvingas backa ifrån. Priset att ingå i ett borgerligt styre är ju att du tvingas föra borgerlig politik. Och till borgerlig politik hör inte att driva saker som är bra för arbetare och deras arbetsvillkor. Bättre arbetsvillkor är vänsterpolitik. Lämna det åt dem som med glädje driver det alla dagar om året. Sverigedemokraternas imitation av vänsterpolitik är bara populism som har bäst före-datum valdagen.

3. Simhall i Västerhaninge

Sverigedemokraterna drev under valrörelsen att det skulle byggas en simhall i Västerhaninge. Det är flera partier som är positiva till den idén om en simhall i Västerhaninge. Hittar man en bra mark så har Vänsterpartiet inget emot den idén. Vi har tagit med frågan om en simhall i vår budget för nästa år.

Socialdemokraterna har drivit frågan i decennier. Det har dock gått trögt för man har alltid varit i opposition; ibland mot ett borgerligt styre – ibland till sig själva.

2017 fick Socialdemokraterna igenom ett beslut i kommunstyrelsen om att man skulle bygga en simhall i Västerhaninge. Man blev så glada för att man äntligen gått i mål med frågan så man gick ut med en julhälsning till Västerhaningeborna:

Nu är det ju tyvärr så i Haninge att ett beslut i kommunstyrelsen ibland inte betyder ett endaste jota. Inget är klart förrän allt är klart.

Det här vet Sverigedemokraterna om. Om Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna skulle enas om en simhall i Västerhaninge skulle de ha majoritet i kommunfullmäktige. Om fler partier ansluter sig är det bara bonus.

Haken för Sverigedemokraterna är att Nicole Forslund (L) ville ha ett skrytbygge på 800 miljoner kronor i Torvalla, som ska invigas lagom till valrörelsen 2026 (och kanske en selfie med Sarah Sjöström), som villkor att sätta sig i kommunstyre med Sverigedemokraterna. Så då är det bara att bita i det sura äpplet och inse att det aldrig kommer bli någon simhall i Västerhaninge.

Varför inte bara säga som det är till väljarna?

Sverigedemokraterna gör nu sin första mandatperiod som dörrmatta åt ett borgerligt styre. Facit imponerar inte. Priset för att få vara i de fina salongerna kommer vara väljarnas förtroende. Man förespeglade vissa saker före valet och gör nu andra saker efter valet.

Vänsterpartiet har många gånger anklagats för att vara dörrmatta på vänsterkanten. Lyckligtvis har vi växt ifrån det. Om Sverigedemokraterna gör detsamma återstår att se. Men det ser inte ljust ut.

Krönika: Länge leve flerbarnstillägget

Skrivet av haninge den . Postad i Arbetslöshet, Barnomsorg, Barnrätt, Ekonomi, Feminism, Flyktingpolitik, Jämlikhet, Rasism. Inga kommentarer till Krönika: Länge leve flerbarnstillägget

På senaste tiden har det framförts olika former av kritik mot barnbidraget i allmänhet och flerbarnstillägget i synnerhet. Kritikerkåren har en något blandad laguppställning; Eva Nordmark (s), Ulf Kristersson (m), Expressens ledarsida, Karin Pihl på GP, Hanif Bali och Sverigedemokraterna. Nu senast socialförsäkringsminister Anna Tenje (m) som nyligen fått en utredning som förordar justeringar av flerbarnstillägget av Kristina Nilsson (s).

Med en sådan bred uppställning över (nästan) hela politiska spektrumet, så borde det vara en allmän sanning att flerbarnstillägget enbart är av ondo. Ingen annan nyansering borde vara möjlig.

Men låt oss pröva argumenten och se hur väl de verkligen håller och om det är värdigt en demokratisk rättsstat att lägga sig i vad som händer i sovrummet.

Först bör vi konstatera hur mycket flerbarnstillägget är:

Efter fjärde barnet ökar flerbarnstillägget med 1250 kronor per barn.

I pengar räknat är det de familjerna med två och tre barn som får den största delen av flerbarnstillägget:

(Källa: Försäkringskassan. Proportionerna är riktiga i tabellen från Försäkringskassan, men beloppen  i Y-axeln saknar en nolla. Utbetalningarna för t ex 3 barn är 1200 miljoner kronor – inte 120. )

 

Flerbarnstillägget som går till familjer med 6 barn eller fler är en väldigt liten del av den totala kostnaden.

Ulf Kristerssons reptrick

Ulf Kristersson har länge stormat mot flerbarnstillägget i riksdagen, debattartiklar och i hans senaste Almedalstal. Utformningen på angreppen har varierat lite, men försämringarna i flerbarnstillägget ska, enligt honom, handla om utländska familjer med väldigt många barn:

  • ”Majoriteten av kvinnorna från de stora asylländerna Afghanistan, Syrien och Somalia har nära noll i inkomst från eget arbete, oavsett hur länge de varit i Sverige. De här kvinnorna behöver få möjligheten att göra samma resa som svenska kvinnor gjorde under 60- och 70-talet. Men då kan vi inte ha ett bidragssystem som låser fast kvinnor i hemmet.”
  • ”Flerbarnstillägget är ett extra tillägg till det allmänna barnbidraget som betalas ut för familjer med fler än ett barn. Tillägget bidrar till att kvinnor är borta länge från, eller inte alls kommer in på arbetsmarknaden.”
(Debattartikel i Aftonbladet 2022-06-02)

Man förespeglas att Ulf Kristersson har ett kirurgiskt precist ingrepp i rockärmen som träffar utländska kvinnor med väldigt många barn; fyra, fem, sex eller fler.

Men om man tittar på vad som faktiskt ligger närmast till att genomföras så är det flerbarnstillägget för andra barnet som kommer ryka:

Den ekvation Ulf Kristerssons regering försöker genomföra är följande: allt ”för många kvinnor” sjukskrivs i slutet på graviditeten p g a att arbetet är för påfrestande. Högsta dagpenningen för en sjukskrivning är 1 116 kronor. Om man kan göra det lättare för gravida kvinnor att i stället få graviditetspenning, som har en högsta ersättning på 837 kronor per dag, så är det ju en god affär för staten. Graviditetspenningen är en billigare socialförsäkring än sjukförsäkringen. Och för att finansiera den ökade volymen i graviditetspenningen, och säkra vinsten för staten, tar man bort flerbarnstillägget för barn nummer två.

Att ta bort flerbarnstillägget för de som har sex barn eller fler skulle knappt ge någonting. Det skulle bara beröra mindre än 6 000 familjer. Flerbarnstillägget för familjer med två barn är nästan 600 000 – där har vi volymerna! – om man ska göra besparingar som verkligen ger klirr i statskassan. Antalet berörda blir ju många fler eftersom alla familjer med två barn eller fler blir omfattas av besparingen.

Det finns med andra ord inte den minsta omtanke om kvinnor som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det handlar inte ett dugg om familjeplanering eller om man har många barn. Retoriken kring ”Afghaner, Somalier och Syrier” är bara en rasistisk rökridå. Det är handlar om en ren omfördelning och nedskärning inom socialförsäkringssystemet.

Man kan ju också begrunda vad det kommer att betyda för samhället när flera hundratusen familjer blir av med sitt flerbarnstillägg och retoriken från statsministern är att det är en åtgärd för att komma åt det stora nyttjande från ”Afghaner, Somalier och Syrier”, som använder flerbarnstillägget som ”födkrok” istället för arbetet. Det är så här man bygger upp rasistiska föreställningar och motsättningar i samhället.

Det destruktiva nationalistiska narrativet

Huvudlinjen i den nationalistiskt färgade argumentationen är att flerbarnstillägget driver barnafödandet hos främst icke-svenska invandrare. Tesen är att flerbarnstillägget ersätter viljan till lönearbete och låser in utrikes födda kvinnor i utanförskap.

Karin Pihl (GP)anför bl a: ’”Mellan 2010 och 2017 ökade antalet familjer som har fyra barn eller fler med 30 procent. Orsaken är att invandringen till Sverige varit hög.”

Samtidigt kan sägas att antalet utrikes födda barn (0-20 år) i Sverige ökade från 169 168 (2010) till 283 740 (2017). Det är en ökning på 68%. Kanske man kan våga sig på tanken att de utrikes födda familjer som har 4 barn eller fler i många fall redan hade fött sina barn i hemlandet, utan att det svenska flerbarnstillägget haft minst lilla påverkan på familjeplaneringen?

Vad ska man göra om en flyktingfamilj har många barn? Retroaktiv abort? Det förslaget är förmodligen inte så politiskt opportunt nu, men ge Hanif Bali två, tre år så kommer han nog föra upp på den politiska agendan.

Flerbarnstillägget infördes 1982. Om man verkligen tror att flerbarnstillägget driver nativiteten bör man ju kunna se en veritabel babyboom från 1983 och framåt. Och det kan man, men av helt andra orsaker. Man kan se att barnafödandet för alla ökar under högkonjunkturen på 80-talet fram tills 90-talskrisen slår till och sedan sjunker nativiteten under hela 90-talet och blir t o m lägre än när flerbarnstillägget infördes. Sambandet mellan ekonomisk konjunktur och viljan att bilda familj och skaffa barn finns definitivt. Flerbarnstillägget är en droppe i havet om man ser på faktorer som driver nativiteten.

Till detta kan man ytterligare lägga följande omständighet; skillnaden på nativiteten mellan svenskfödda kvinnor och utrikesfödda hade bland sina högsta nivåer 1970, då skillnaden var 0,51 barn/kvinna. 2022 hade den succesivt sjunkit till 0,22 barn. Familjebildningarna mellan svenskfödda och utrikes födda liknar mer och mer varandra. Och prognoserna framöver är att skillnaderna kommer fortsätta minska.

Så att överdriva nativiteten bland utrikes födda kommer ur rätt grumliga källor om ”folkutbyte” andra konspirationsteorier. Nationalismen till sitt väsen är så sjukt fokuserade på fortplantningsorganen. Själva kärnan i nationalismen är ju att det ska bli fler av den egna nationaliteten och färre av andra nationaliteter. Man är gärna ”pro life” och uppmuntrande för den egna nationaliteten, men inte främmande för barnbegränsning och även sterilisering av minoriteter, som t ex sterilisering av Romer och Samer i Sverige när rasbiologin stod som högst i kurs. Nationalismen är verkligen inte en uppmuntrande väg att slå in på när det ska diskuteras familjepolitik. Vi vet var järnvägsspåren slutar.

Även att förespegla om ett omfattande missbruk och överutnyttjande av olika bidrag är medvetet destruktivt. Maria Hemström Hemmingsson, generaldirektör på Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, gick ut nyligen och sa att det rent allmänt är en väldigt osaklig:

– Det kan skapa en misstro mot myndigheter kring hur skattemedel förvaltas. Därför är det viktigt att förstå att staten har koll och vet hur mycket som betalas ut.

Men tänk om det finns politiska krafter som just syftar till att skapa misstro mot olika system som man egentligen bara vill avskaffa?

Jag är tillräckligt gammal för att minnas försöken att svartmåla norrländska kvinnor som hemska utsugare av föräldraförsäkringen och barnbidrag, då den folkilskna delen av politiken pekade på att norrländska mödrar skaffade barn mycket tidigare än de i Mellansverige (som av någon anledning utsetts till riktmärke) och att skälet de gjorde det var p g a bristande framgångar på arbetsmarknaden och/eller studier och där man påstod att socialförsäkringarna utgjorde en alternativ försörjningsväg.

Det skiljer fortfarande 5 år i snitt mellan en förstföderska i Norrland och en i stockholmsregionen. Så har det varit väldigt länge, så det är tydligen en flera decenniers lång konspiration av norrländska mammor. Eller så är det en produkt av den sociala situationen där folk i släkten och vänner skaffar barn tidigt, vilket gör att man själv gör det. Konspiration eller socialt arv – det är frågan? Jag tror den frågan är rätt lättbesvarad.

Problemet kan ju vara det omvända; att det t ex är svårigheterna att få en bostad som gör stockholmarna sena i familjebildningen. Man kanske inte planerar för barn när man hyr en bäddsoffa i tredje hand?

Nu var det inte så framgångsrikt att piska upp något hat mot förstföderskor i Norrland. Våra folkilskna politiker har ju nu skiftat fokus mot andra grupper föräldrar, med hopp om bättre lycka denna gång.

Socialdemokraternas tillkortakommande

Socialdemokraternas politik handlar, typiskt nog, om omfördelning inom systemet: från flerbarnstillägget till graviditetspenningen. Att tänka sig nya reformer som gör det bättre för barnfamiljer eller gravida verkar inte föresväva Socialdemokraterna.

Idén om omfördelning inom systemet passar också bra in med Tidöregeringens förslag om ”bidragstak”. I retoriken framställs ”bidragstaket” som ett sätt att hindra människor att stapla förmåner på varandra ”i all oändlighet” då man kan få ”hur höga ersättningar som helst”. Det är ju naturligtvis inte sant. Men vad som är viktigare för högern är ju att ett ”bidragstak” blir ett effektivt reformstopp. Om någonting blir bättre, måste det räknas av mot något annat (om man har t ex både föräldrapenning och bostadsbidrag). Nu är frågan om ”bidragstak” utlagd på utredning, så vi får se hur den exakta utformningen blir, men grundidén om ett ”bidragstak” som reformstopp finns det all anledning att vara kritisk till.

Kerstin Nilsson (s), som gjort utredningen till socialförsäkringsminister Anna Tenje (m) och som föreslagit slopandet av flerbarnstillägget för andra barnet, har också en annan besynnerlig argumentationslinje. Hon hävdar att värdet av flerbarnstillägget för andra barnet inte har något särskilt värde eftersom det fördelningspolitiskt inte är så träffsäkert.

Hon framhåller att: ”hushåll med en disponibel inkomst per konsumtionsenhet som är mindre än 60 procent av medianen får 36 procent av flerbarnstillägget för det andra barnet och att 39 procent går till hushåll med en disponibel inkomst per konsumtionsenhet över medianen”.

Samt att: ”flerbarnstillägget för andra barnet är ett ineffektivt sätt att förbättra barnfamiljernas ekonomiska standard. Det utbetalade flerbarnstillägget för andra barnet under 2019 bidrog, enligt Riksrevisionens bedömning, i liten utsträckning till att förbättra enskilda barnfamiljers ekonomiska situation”.

Ja, så kan det mycket väl vara. Det är dock lite mystiskt att just flerbarnstillägget är så himla dåligt, medan de andra tilläggen klarar nålsögat. Men den stora frågan är ju varför man i stället för att diskutera mer fördelningspolitiskt träffsäkra lösningar bara vill avskaffa flerbarnstillägget för andra barnet.

Även om argumentet att det inte är fördelningspolitiskt optimalt stämmer, så är det ändå pengar i hushållskassan för de mindre bemedlade familjerna. Och ska man ta bort pengar från de mindre bemedlade familjerna bör man väl ha någon som helst tanke kring vad man ersätter det med?

Den första tanken som slår en är ju att inkomstpröva hela barnbidraget och flerbarnstillägget. Då blir ju den fördelningspolitiska träffsäkerheten väldigt stor. Det skulle dock belasta systemet med en administration som man helst vill slippa och barnbidraget har ju varit en av hörnpelarna i den generella välfärdspolitiken som alla tar del av.  En annan väg skulle vara att öka bostadsbidraget för barnfamiljer – det skulle också innehålla en stort mått av träffsäkerhet.

Eller så får man helt enkelt leva med att flerbarnstillägget för andra barnet är som det är. Det går ut till alla, men inte bara där det är mest angeläget i den utsträckning man önskat. Att avskaffa det och ta bort pengar från de minst bemedlade familjerna är sämre.

Va’ fan får man för pengarna?

I debatten om barnbidraget/flerbarnstillägget yttras det ibland, med nytestamentlig harm, att ”man ska inte skaffa fler barn än man kan försörja”, enligt Eva Nordmark (S), och att ”den centrala frågan är snarare vems ansvar det är att möjliggöra drömmen om en stor familj – föräldrarnas, eller statens”, enligt Karin Pihl (GP).

Antydningsvis är det alltså så att flerbarnstillägget gör att familjer skaffar större familjer än vad de har råd med och att staten/andra skattebetalare tar notan för större familjer.

Andra Thessalonikerbrevets tes att ”Om någon inte är villig att arbeta, låt honom inte äta” har hittat sina moderna predikanter.

Sparbankens familjeekonomer har räknat ut att ett barn kostar ungefär 1,8 miljoner under uppväxten från 0-19 år. Barnbidraget och studiebidraget sänker kostnaden till 1,5 miljoner. Så att man skaffar barn för ekonomisk vinnings skull torde vara uteslutet. Ej heller att ”staten” tar någon större del av kostnaden.

Det man glömmer är ju vad som är den bärande tanken bakom barnbidraget. 2001 hade den gamla folkpartisten Gabriel Romanus dåvarande regeringens uppdrag att utreda barnbidragets utformning och han summerade poängen väldigt bra:

”De viktigaste motiven för att införa barnbidraget var att öka nativiteten, utjämna levnadsstandarden mellan barnlösa och barnrika familjer och minska antalet barn som levde i fattigdom. Syftet var också att ge barnbidraget en profil som gynnade familjer med låga inkomster. Det befolkningspolitiska motivet, att öka nativiteten, har under många år haft en underordnad betydelse. Det socialpolitiska motivet, att ge en viss grundtrygghet för alla barn, och det fördelningspolitiska, att utjämna levnadsstandarden mellan olika grupper i samhället, gäller fortfarande.” (SOU 2001:24)

Det är det uttalade syftet med barnbidraget att det ska vara fördelningspolitiskt omfördelande och utjämna levnadsstandarden. Och så har det varit sedan barnbidraget infördes.

Lever man i en värld där fördelningspolitik är obegriplig, att det är ”stöld” och att staten och andra skattebetalare tvingas stå för något som inte är deras eget, eller lever man i en värld där man skriker ”va’ fan får jag för pengarna” varje gång man ser skattsedeln, ja då framstår ju barnbidraget bara som en kanin någon politiker dragit ur en hatt för att sprida ut pengar kors och tvärs.

Men man får faktiskt något för pengarna. Befolkningen är lyckligtvis ett stort försäkringskollektiv där vi alla ingår. En stor del av statens utgifter är just transfereringar (föräldrapenning, barnbidrag, pension m m) och i allt väsentligt betalar vi våra egna socialförsäkringar. Staten är inte i det här avseendet en tredje person – det är vi.

För några år sedan räknade Finansdepartementet ut att genomsnittsmedborgaren betalade runt 7 miljoner i skatt under sitt liv och att alla i snitt betalar in mer i skatt än de får ut. Fram till pension – där vänder det. Tack vare progressiviteten i skattesystemet, socialförsäkringarna och i viss mån pensionssystemet (med t ex garantipension) får t ex en lågavlönad kvinna tillbaka alla sina inbetalda skattepengar om hon lever till 84 (i snitt). En manlig höginkomsttagare måste leva till han är 90 (i snitt) för att få tillbaka allt.

Det finns ingen anledning att se socialförsäkringarna som allmosor som någon annan betalar. Över en livscykel är de vi själva som betalar våra egna socialförsäkringar genom försäkringspremien; skatten.

Visst; längst ut i ena marginalen finns det t ex svårt sjuka som lever hela sina liv inom socialförsäkringen. Längst ut i andra marginalen finns det någon av våra 540 miljardärer som (om de betalar skatt) kanske ger mer än de får ut. Men det vore ju helt galet att definiera och bedöma ett system utifrån den promille individer som finns längst ut i marginalerna. Systemet fungerar i stort som det ska. De brister vi se är förorsakade av den typen av folkilskna politiker som hatar systemet, dess progressivitet och lyckats genomföra nedskärningar och försämringar.

Till sist: full sysselsättning?

Den här frågan om flerbarnstillägget inleddes ju med att sammankoppla det med att vissa grupper stod långt ifrån arbetsmarknaden. Och det äger nog sin riktighet att det finns grupper som har det tufft i konkurrensen om jobben.

Men om man tror att man kan styra olika gruppers deltagande på arbetsmarknaden genom att ratta med barnbidraget hit eller dit, är ju så infernaliskt korkat. Vad är nästa förslag? Att man får världsfred om fler äter kexchoklad? Det måste ju rimligtvis finnas någon slags kausalitet; en orsak (flerbarnstillägget) och verkan (arbetslöshet). Vad borgerliga debattörer hittills presterat är väldigt krystade samband.

Det gäller dock att hålla i huvudet att grundproblemet är att det finns för få jobb. Arbetslösheten är inte i grunden individuell, kulturell, etnisk, familjerelaterad eller någon annan hokuspokus-förklaring. Den är i grunden strukturell, och som idag ligger på hela 9,2%. Den strukturella arbetslösheten drabbar dock olika grupper olika mycket, men det är inte deras kultur eller etnicitet som är orsaken till arbetslösheten.

Vi har idag, och sedan en tid tillbaka, en politik som är inflationsbekämpande. För att få ner inflationen och hålla den låg krävs ett visst mått av arbetslöshet. Den kallas för jämviktsarbetslöshet. Enligt de nyliberala dogmerna så är tesen att när antalet arbetslösa minskar i ett marknadsekonomiskt samhälle så ökar konsumenternas sammanlagda köpkraft. När köpkraften ökar så tenderar företagen att höja priserna och med det försämras penningvärdet.

Den här borgerliga tanken är inte ny. Den fanns också för hundra år sedan. Den här tanken besvarade väldigt väl av en socialdemokratins största (och kanske sista) ideologer Ernst Wigfors som retoriskt frågade: ”Har vi råd att arbeta?”. Den absurda konsekvensen av idén om jämviktsarbetslöshet är att det skulle vara av ondo att alla hade jobb och att vi skulle ha ”för låg” arbetslöshet. Socialdemokraterna drev länge idén om full sysselsättning och Sverige hade under många decennier låg arbetslös, men denna tanke har sedan länge övergetts i och med Socialdemokraternas högervridning, för att sedan helt begravts i och med EU-inträdet.

Men ska man väl diskutera arbetsmarknadsfrågor måste ändå hålla i huvudet att Sverige har det bland det största deltagandet på arbetsmarknaden av alla länder i Europa. En större del av befolkningen arbetar och det är främst tack vare svenska kvinnors stora deltagande på arbetsmarknaden. Svenska kvinnor arbetar i nästan lika hög utsträckning som män.

Det finns ”hemmafruar” i alla skikt och grupper i samhället. Om man ska moralisera över det vore det klädsamt att inte bara sparka nedåt mot lågavlönade med stora familjer. Även de nykonservativas lajvande av hemmafruidealet och the real housewives i Saltsjöbaden och Stepfordfruarna i Danderyd är ju en föga progressiv trend. Och, nota bene, the real housewives i Saltsjöbaden får också barnbidrag och flerbarnstillägg, samt RUT-avdrag för en nanny eller två.

Borgerliga debattörer som pekar finger åt underklass och likt Prins John på julafton skriker; Mitt guld, mitt guld, de smiter med allt mitt guld, borde väl åtminstone bli pyttelite harmsna åt överklassens bidrag? Nu är det bara en monolog i en riktning. Devisen om att alla som kan arbeta ska arbeta är i grunden rätt. Då ska den också gälla alla. Eller ingen.

Det finns i allt väsentligt en gemensam nämnare för alla grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden; utbildning, enligt Arbetsförmedlingen – Perspektiv på långtidsarbetslösheten (2017).

För gruppen utrikes födda utanför Europa som står långt ifrån arbetsmarknaden, långtidsarbetslösa 12 månader mer, är orsaken oftast för kort utbildning. Få har gymnasial- eller eftergymnasial utbildning. Gymnasiekompetens är så gott som ett minimikrav för att få ett jobb idag.

Det finns även arbetslösa i åldersgrupper med stor andel långt ifrån arbetsmarknaden; t ex den äldre åldersgruppen 55-64 år – där långtidsarbetslösheten t o m är högre än bland utrikes födda utanför Europa – som oftast har för gamla utbildningar som inte är konkurrenskraftiga på dagens arbetsmarknad.

Det finns också regionala skillnader. Högsta andelen långtidsarbetslösa finns i Gävleborg. Bland bruksorter som Sandviken, Hofors och Ovanåker jobbar 40% inom industrin. Industrin är stor i många kommuner i Gävleborg. Men industrin expanderar inte längre. Idag finns det i Gävleborg 125 annonser om lediga jobb som sjuksköterska. Tre annonser om industriarbetare. Här är det en fråga om att skaffa sig rätt utbildning. Man har mycket större lycka på arbetsmarknaden om man utbildar sig till sjuksköterska än till gjutgodsrensare inom industrin.

Vill man på allvar få grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden måste man adressera utbildningsfrågan. Om grundproblemet är utbildning/kompetens spelar det ingen roll hur mycket man rattar i A-kasseersättningen, barnbidraget eller något annat. Det är som att piska en död häst. Det som kan förändra situationen är utbildning.

Ulf Kristersson vill ju inte skär i flerbarnstillägget av besparingsskäl, säger han,  utan han drivs av en innerlig önskan om alla kvinnors frigörelse och framgång på arbetsmarknaden:

”Majoriteten av kvinnorna från de stora asylländerna Afghanistan, Syrien och Somalia har nära noll i inkomst från eget arbete, oavsett hur länge de varit i Sverige. De här kvinnorna behöver få möjligheten att göra samma resa som svenska kvinnor gjorde under 60- och 70-talet. Men då kan vi inte ha ett bidragssystem som låser fast kvinnor i hemmet.”

(I Aftonbladet 2022-06-02)

Jag vet inte om han känner någon som gjort den resan? Jag gör det i alla fall. Jag behöver inte gå längre än till min egen mormor, som var hemmafru i en liten by längst med Ångermanälven. Hon var hemmafru trots att de tre barnen var för gamla för att få barnbidrag och flerbarnsbidraget ännu inte var uppfunnet. Så var den svenska kulturen då.

Hon berättade gärna om att det kom en personalrekryterare från Stockholms läns landsting till byn. En stockholmare. Det var som Kristi återkomst. Han pratade med var och en av kvinnorna (eftersom gubbarna kunde ha en återhållande effekt). Det var Karolinska som behövde folk och mormor fick fin-fina erbjudanden om betald utbildning och garanterad fast anställning efteråt. Man hade också fina personalbostäder med låg hyra i Stockholms innerstad.

Efter lite betänketid var hon villig att skriva på, men under förutsättning att hennes 17-åriga dotter (min mamma) fick samma erbjudande.

Det var inte indragna bidrag som fick min mormor att lämna hemmafrulivet och ge sig i kast med en karriär som landstingsanställd. Det var väldigt ett väldigt bra erbjudande om utbildning, jobb och bostad.

Så om Ulf Kristersson önskar att fler kvinnor gör den här resan; ge dem ett erbjudande de inte kan tack nej till. Det är en god investering och det skulle förändra något på riktigt.

Patrik Olofsson

Sverigedemokraterna – från kulturkrig till potthål

Skrivet av haninge den . Postad i Äldreomsorg, Barnomsorg, Förebyggande, Kommunfullmäktige, Kultur och fritid. Inga kommentarer till Sverigedemokraterna – från kulturkrig till potthål

Kommunfullmäktige 2023-06-12 avhandlade vilken budget som ska gälla för kommunen 2024.

I Haninge har det varit budgetdebatt i kommunfullmäktige. Utöver kommunledningen med M, KD och L, har alla partier har presenterat sina budgetar för Haninge kommun. Alla har redovisat sina prioriteringar och hur man vill spendera de 6,5 miljarder som Haninges skattebetalare anförtrott kommunen.

Sverigedemokraternas budget är onekligen intressant. Dels blandas det friskt mellan uppgifter som helt klart inte är en kommunal angelägenhet; att kommunen ska ”verka för en ansvarstagande flyktingpolitik” – det politikområdet sköts av staten – eller att ”etablera en kriminalvårdsanstalt i Haninge” – vilket är en uppgift för Kriminalvården snarare än kommunen.

Det har varit väldigt mycket prat om en kriminalvårdsanstalt i Haninge. Problemet är att Kriminalvårdens strategi snarare är att bygga ut på platser de redan finns, hellre än att etablera helt nya anläggningar. Så förhoppningen att det ska byggas något i Haninge är inte så god.

”Kulturkriget”

Dels har vi diffusa kulturkrigsgrejer som att ”religiösa friskolor får inte behandla flickor och pojkar olika eller på annat sätt verka för värdering som strider mot svensk eller västerländsk kultur”. Nu är det så att man inte får, enligt skollagen, behandla flickor och pojkar olika sätt i någon skolform över huvud taget, så den lagstiftningen är på plats. Skolinspektionen – inte kommunen – kontrollerar efterlevnaden. Vi har inga ”kulturdomstolar” i Sverige som avgör om något ”strider mot svensk eller västerländsk kultur”, utan alla krav vi ställer på verksamheter så som skolan m m sker via lagstiftning och den parlamentariska instansen för lagstiftning är riksdagen.

Vänsterpartiets politik är en mycket enklare lösning av problemet; förbjud religiösa friskolor från att verka över huvud taget. Vill man själv bekosta och driva söndagsskola eller liknande på frivillig basis, så är det en sak. Men skattepengar ska inte bekosta religiösa friskolor. Anledningen Sverigedemokraternas kryptiska formulering om friskolor som ”strider mot svensk eller västerländsk kultur” är att Sverigedemokraterna uteslutande vill förbjuda muslimska friskolor:

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sd-vill-forbjuda-muslimska-friskolo

Vänsterpartiet har däremot en principiell ståndpunkt; offentligt finansierad utbildning och religiös påverkan hör inte ihop – oavsett religion.

Även på förskolan ska kulturkriget trappas upp. Barnen ska ”fredas från genuspolitiska experiment – att pojkar och flickor uppträder på olika sätt och föredrar olika typer av lekar kan bara delvis förklaras med samhällsnormer och social påverkan”. Även om det bara delvis skulle förklara med normer och påverkan, så är det väl skäl nog att ta det i beaktande i det pedagogiska arbetet.

Arv eller miljö?

Men Sverigedemokraterna vill ju in på den biologiska förklaringsmodellen. I Sverigedemokraternas teori är det ju så att män som varit intresserad av bilar (särskilt snygga bilar) de sista hundra åren haft en konkurrensfördel i att attrahera kvinnliga partners och därför fått fler avkommor. Det evolutionära trycket har varit så hårt på mänskligheten så fortplantningsförmågan har stått mellan de som har snygg bil och inte har bil/ful bil. Under raggarkulturen – detta darwinistiska megaprojekt – peakade civilisationen. Det evolutionära trycket selekterar alltså fram män som är biologiskt predisponerade att gilla bilar. Därför vill små pojkar leka med bilar. Så måste det givetvis vara.

Eller så kan det vara så att alla som framför bilar, ambulanser, brand- och polisbilar i alla pekböckerna är män och små pojkar snappar snabbt upp vilka könsroller det är som gäller. Vad verkar mest troligt?

Det som Sverigedemokraterna kallar ett ”genuspolitiskt experiment” handlar om att se barnet som individ som fritt väljer vad den är intresserad av – inte att man tittar på könstillhörighet och utgår schablonmässigt från att barnet ska vara intresserad av vissa saker. Det är inte krångligare än så.

SFI – en livsstil?

På SFI går det i regel mycket invandrare och därför ådrar den sig naturligtvis SFI Sverigedemokraternas intresse. Ingen större skräll. Det som får det sverigedemokratiska blodet att koka är att SFI blir ”en livsstil” som folk harvar runt på år ut och år in (som om det vore möjligt).

På riktigt; är det någon som träffat någon som har SFI som ”en livsstil”? Nej, Sverigedemokraterna vill att SFI-utbildningen ska vara ”snabb och effektiv” och klarar man inte det ”bör det resultera i ekonomiska konsekvenser”. Vad det då ska bli för ekonomiska konsekvenser är oklart. Böter? Och vilket lagstöd har kommunen för det? Man kan ju inte hitta på egna regler för att göra sin budget intressantare. I och för sig; kan kan man väl, men det är ju inte superseriöst.

Offentlig konst

En av Sverigedemokraternas fränaste finter i budgeten kommer till frågan om konstnärlig utsmyckning av det offentliga rummet. Haninge kommun har sedan 1999 avsatt en procent av investeringsbudgeten till konst, både utomhus och inomhus. I första hand riktas uppdragen mot ny- och ombyggnationer samt vid upprustning av befintliga områden.

I sin budget ansluter sig Sverigedemokraterna till 1%-målet för konstnärlig utsmyckning. Men när man läser lite noggrannare så vill de införa ett tak på 1,5 miljoner kronor till konsten. Med lite matematik så kan vi alltså dra slutsatsen att alla investeringar efter 150 miljoner kronor inte genererar något till konsten. Begreppet ”folklig förankrad konst” har nu fått betydelsen; ingen konst.

Budgeten för offentlig konst 2022 var 20,2 miljoner kronor.

Put your money where your mouth is

Som vi sett är Sverigedemokraterna passionerade kring religiösa friskolor, SFI, förskolor, konst, trygghet m m. Då kan man ju tro att det läggs en massa pengar på projekt inom dessa områden för att röra om i grytan och styra upp ett och annat.

Men icke! Enligt Sveriges kommuner och regioner (SKR) så kommer kommunernas ökade kostnader för pris- och löneökningar ligga på 4%. Så alla nämnder i kommunen som får en lägre ökning av sin budget än 4% måste skära ned.

Hur fördelar sig då Sverigedemokraternas budget?

Äldrenämnden + 2,2%. Det innebär nedskärningar på 1,8%. Sverigedemokraterna poserar gärna som beskyddare av våra äldsta i samhället. Med harm och gråt i halsen brukar de ondgöra sig över kvalitén på äldreomsorgen. Många gånger har det varit befogat.

Men gamla farmor som varit med och byggt upp Sverige får inte sylt till pannkakorna den här mandatperioden heller p g a Sverigedemokraterna. Man har också röstat på Haningealliansen budget på kommunfullmäktige och är nu direkt ansvariga för nedskärningarna i äldreomsorgen, som man kan läsa mera om i senaste Mitt i Haninge.

Sverigedemokraterna har röstat för M, KD & L:s budget som innebär kraftiga nedskärningar inom äldreomsorgen. Både Alliansens och SD:s budgetmotioner var identiska för äldreomsorgen (Från Mitt i Haninge).

Idrott-, kultur- och fritidsnämnden + 3,14%. Inte heller denna nämnd får kompensation för pris- och löneökningar. Så allt tal om Haninge som idrottskommun, simhall i Västerhaninge och nya idrottsanläggningar kommer det helt enkelt inte bli något av. Vi kommer att ha det vi har idag, fast lite mindre.

Gymnasie- och arbetsmarknadsnämnden + 3,8%. Allt prat om ökad personaltäthet, att stärka gymnasieskolornas yrkesprogram, samarbetet med Berga Naturbruksgymnasiet o s v finns det inte pengar till. Också här kommer man bara kunna bedriva den verksamhet man har idag, fast lite mindre.

Barn- och förskolenämnden och Socialnämnden får täckning för de tänkta pris- och löneökningarna. Men de får inga pengar till någon utveckling av verksamheten. Alla fina ord om att slopa karensdagen för förskolepersonalen, öka antalet behöriga förskolelärare, ökat stöd till brottsofferjouren och kvinnojouren och stärka arbetet mot hedersförtryck är jättebra. Men vart är pengarna? Sverigedemokraterna ger dessa nämnder precis så mycket att de klarar av att göra det de gör idag. De kan inte ta på sig nya uppdrag.

Grundskolenämnden får en uppräkning med 8,23%. Mest beroende på att man ökar elevpengen för högstadiet med 11,5%. Säkerligen välbehövligt.

Men vad är haken? Om alla nämnder utom grundskolenämnden får dra i svångremmen; vart kommer då Sverigedemokraternas stora satsningar?

Jo, håll i hatten! I Stadsbyggnadsnämnden. Där ökar man budgeten med 13,12%! Man slänger på hela 27,5 miljoner extra. Vad är det då som Sverigedemokraterna brinner för inom stadsbyggnad? Bostadsbristen? Nya industriområden? Fler naturreservat som skyddar Haninges unika miljö? Inte? Men en satsning på att bevara Haninges vikingatida historia, då? Vikingar – kom ingen nu SD!

Sverigedemokraterna är ett bilvänligt parti. Sverigedemokraterna vill även att väg- och gatuunderhållet förbättras avsevärt. Därför föreslår vi i vår budget en större uppräkning av anslaget till Stadsbyggnadsnämnden.

Sverigedemokraternas budget 2024-2025, sid 11

Så där har vi det. Den största satsningen i Sverigedemokraternas budget är för gatuunderhållet.

Partiet som många trodde skulle ”röra om i grytan”, röra upp himmel och jord och innebära ett paradigmskifte inom svensk politik. Nu när det kommer till kritan och så ser vi vad Sverigedemokraterna kokar ned till: ett gäng sura bilister i opposition mot potthål.

”Alla får sin beskärda del av lycka och glädje – en del får den dock mer beskuren än andra.”

Slutrapporten om våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck

Skrivet av haninge den . Postad i Barnomsorg, Barnrätt, Feminism, Förebyggande, Hedersförtryck och hedersvåld, Vänsterpartiet Haninge. Inga kommentarer till Slutrapporten om våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck

BAKGRUND

Förra året strax innan sommaren, på kommunfullmäktigemötet den 2021-06-14, så röstade vi i oppositionen (V, M, SD) igenom Moderaternas motion om att socialnämnden, tillsammans med grund- och förskolenämnden samt gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden, får i uppdrag att bland elever i högstadiet och gymnasiet göra en kartläggning av det hedersrelaterade våldets omfattning och karaktär i Haninge.

Vi i Vänsterpartiet Haninge la även ett tilläggsförslag om att socialnämnden ges i uppdrag att också göra en kartläggning av hur pandemin har påverkat våld i nära relation och i hedersrelaterat våld och förtryck, samt förslag på åtgärder utifrån kartläggningen. I tilläggsförslaget föreslog vi även att Haninge Kvinnojour och Manscentrum ska bjudas in att bidra med erfarenheter och synpunkter samt att kartläggningen ska vara klar 2022-05-01. Oppositionen röstade för vårt tilläggsförslag vilket ledde till att vi fick igenom den kartläggningen som vi nu har fått en slutrapport på. 

En konsult har upphandlats av social- och äldreförvaltningen samt utbildningsförvaltningen för genomförandet av de båda kartläggningarna.

Nästa vecka på måndagens fullmäktigemöte den 4 april så kommer delrapporten upp till beslut och i maj månad kommer slutrapporten till kommunfullmäktige. Kartläggningarnas slutrapporter har dock redan hunnit komma till de ovannämnda nämnderna nu under mars månad. (Se längre ner för hur vi agerade i nämnderna)

VAD SÄGER SLUTRAPPORTERNA DÅ?
EN KARTLÄGGNING AV HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK BLAND UNGDOMAR I HANINGE KOMMUN 

Kartläggningen är baserad på en enkätundersökning som genomfördes under januari och februari 2022 och genomfördes bland elever i årskurs nio samt andra året i gymnasiet i de kommunala skolorna. Enkäten har besvarats av 791 elever  av de totalt 1441 som tillhörde urvalsgruppen, vilket innebär en svarsfrekvens på 55%. I kartläggningen delas eleverna upp i en oskuldsnorm och en kontrollgrupp och gruppernas livsvillkor jämförs. 

Av de elever som besvarade kartläggningen lever 26% av alla flickor och 12 procent av alla pojkar med oskuldsnormer, det motsvarar 84 flickor och 46 pojkar.

Oskuldsnormsgruppen lever med vissa begränsningar i livet jämfört med kontrollgruppen, som att t.ex. inte kunna välja sin partner i framtiden, ha kompisar av det motsatta könet och ha kärleksrelation med person av samma kön. Vissa ungdomar uppger att de även kan blir kontrollerade, förtryckta och kan bli utsatt för våld om de inte lever i enlighet med de oskuldsnormer som råder inom familjen. 

Detta är väldigt allvarligt. Våra barn och unga är utsatta för hedersförtryck och våld redan så tidigt som i skolåldern och känner stark press från anhöriga kring hur de ska leva och förhålla sig till olika situationer.

Vi har vid flertal tillfällen lagt förebyggande förslag som att t.ex. i skolschemat införa workshop om feministiskt självförsvar, maskulinitetsnormer, hbtq frågor. Vi har även på olika sätt lyft vikten av att kommunen stöttar och ger viktiga verksamheter som Haninge Kvinnojour, Manscentrum och Brottofferjouren bra förutsättningar att fortsätta sina stöttande verksamheter till brottsutsatta och våldsutövare. Läs mer om vad vi vill göra längre ner på sidan. 

För att läsa hela kartläggningen kan du klicka här. 

VÅLD I NÄRA RELATIONER OCH HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK – EN KARTLÄGGNING AV OMFATTNINGEN I HANINGE 2021 OCH EFFEKTERNA AV COVID-19 

I kartläggningen konstateras det att det är svårt att bedöma hur covid-19 pandemin har påverkat omfattningen av våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck. Det som bl.a. gör det svårt att bedöma är att vi fortfarande befinner oss i pandemin, samt att viss statistik i kartläggningen är hämtat på riksnivå och inte för Haninge samt att statistikföringen inom Socialtjänsten har brister i och med systemtekniska begränsningar vid aktualisering av nya ärenden till Socialtjänsten. T.ex. kan ett ärende inkomma till Socialtjänsten som orosanmälan för ökad skolfrånvaro och registreras utifrån det och sen under utredningens gång framkommer det även att det förekommer fysiskt våld i hemmet. Detta medför att i ärenden där det förekommer mer än ett oroväckande förhållande, så uteblir det i statistiken pga att man i systemet begränsas med att endast kunna välja en aktualiseringskod för ett ärende. Därmed kan denna kartläggning endast visa eventuella tendenser. 

Enligt statistik från BRIS så framkommer en ökning av samtal som rör familjekonflikter samt fysiskt och psykiskt våld.

Haninge kommuns relationsvåldsteam menar att ärendena hos de har ökat något de senaste åren men de kan inte med säkerhet säga att det är pga pandemin. 

Haninge Kvinnojour däremot har märkt av en kraftig ökning av antal samtal under pandemin. Kvinnojouren fick ta emot nästan dubbelt så många samtal, mail och sms varje vecka under pandemin år 2020 jämfört med tiden innan. Det är mellan 45-50 kontakter i veckan, tidigare låg antalet på 25. Problemen är stora i Haninge. Det är kvinnor som lever med trakasserier, kränkningar, övergrepp och psykiskt våld. Det är kvinnor i alla åldrar och från alla samhällsklasser som hör av sig.

Origo som arbetar med hedersrelaterat våld och förtryck menar att personer som lever med hedersnormer fått en mer utsatt tillvaro som följd av pandemin. 

Kartläggningen menar att man kan se en ökning över tid av anmälda brott och antal inkomna ärenden till socialtjänsten och en särskild ökning efter 2019 som sedan minskats för 2021. 

Vi ser allvarligt på detta och har under lång tid försökt påtala vikten om att lägga resurser på förebyggande åtgärder, mer resurser till socialnämnden och att kommunen ska stötta verksamheter som Haninge Kvinnojour, Manscentrum och Brottsofferjouren med långsiktiga avtal. Läs mer om vad vi vi vill göra längre ner på sidan. 

För att läsa hela kartläggningen kan du klicka här.  

HUR AGERADE VI I NÄMNDERNA?

I Grund- och förskolenämnden sitter från oss Sevim Celepli som ordinarie ledamot och i Socialnämnden sitter Petar Kotljarevski som ordinarie ledamot.

Sevim Celepli, Ledamot i kommunfullmäktige, grund- och förskolenämnden samt Beredningen för social hållbarhet
Petar Kotljarevski, Ledamot i Socialnämnden

I nämnderna så lade Moderaterna ett eget förslag som skiljde sig från ledningens förslag främst utifrån att Moderaterna föreslog att vi återremitterar kartläggningen gällande våld i nära relation för att få förslag på relevanta åtgärder samt att det säkerställs att all personal inom nämndens verksamhetsområde får relevant utbildning för att i ett tidigt skede kunna upptäcka och hantera barn och unga som är utsatta för våld i nära relation eller hedersrelaterat våld och förtryck. I deras förslag föreslogs även att idrotts- och fritidsnämndens personal möjliggörs få ta del av den utbildning som ska erbjudas till de tre nämnder som är berörda (socialnämnden, grund- och förskolenämnden och gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden).

Detta tycker vi är väldigt viktigt, att ledare inom olika föreningar har en bra kompetens för att kunna upptäcka och möta de barn och unga som behöver stöd på ett bra sätt. Sedan föreslog Moderaterna i sitt förslag att förvaltningen får i uppdrag att om ett år, till skillnad från ledningens förslag om två år, följa upp resultatet av de åtgärder som genomförs som en följd av kartläggningarna och rapportera till nämnden. 

Vi ansåg att Moderaternas förslag var bra så vi röstade bifall på det och lade ett tilläggsförslag (i Socialnämnden och Grund- och förskolenämnden) om att även erbjuda utbildning för personal verksamma inom kultur- och demokratinämndens verksamhetsområde. Det berör bl.a. personal inom kulturskolan, biblioteken och Freezone. Vi anser det ytterst viktigt att kompetensutveckling sker för en bredd av personal som kommer i kontakt med barn och unga i olika forum och sammanhang. 

I Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden sitter från oss Eylem Sütcü som ersättare. Moderaterna lade samma förslag som i ovannämnda nämnder och vi lade ett ersättaryttrande om vikten att erbjuda utbildning för även personal verksamma inom kultur- och demokrati nämndens verksamhetsområde.

Eylem Sütcü, Ersättare i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden
VILKA INSATSER BEDÖMER VI ATT DET BEHÖVS FÖR ATT BEKÄMPA VÅLD I NÄRA RELATION OCH HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK?
  • Öppna förskolan behöver återöppnas i Jordbro och Brandbergen
  • Återstarta familjecentralerna i Jordbro och Brandbergen  
  • Stärka vår elevhälsa genom att anställa fler skolkuratorer, skolsköterskor, skolpsykologer, specialpedagoger, m. fl. professioner inom elevhälsan 
  • Haninge kommun ska erbjuda utbildning till personal som arbetar i verksamhetsområden inom Socialnämnden, Grund- och förskolenämnden, Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden, Idrotts- och fritidsnämnden och Kultur- och demokratinämnden i att tidigt kunna upptäcka tecken på att hedersrelaterat förtryck och våld förekommer
  • Vår motion om att inrätta tjänsten en lokal Barnombudsman 
  • Vår motion om att införa en jämställdhets miljon
  • Vår motion om att införa feministiskt självförsvar, maskulinitetsnormer, hbtq frågor på schemat i skolundervisningen
  • Grund- och förskolenämnden får i uppdrag att arbeta med våldsförebyggande arbete, exempelvis Mentors for violence prevention
  • Haninge kommun ger Haninge kvinnojour, Manscentrum och Brottsofferjouren bättre förutsättningar genom långsiktiga avtal 
  • Haninge kommun ska ge stöd till Haninge kvinnojour så de kan fortsätta med sitt skyddade boende, exempelvis genom avtalade platser

 

Sevim Celepli, Ledamot i Grund- och förskolenämnden
Petar Kotljarevski, Ledamot i Socialnämnden
Eylem Sütcü, Ersättare i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden

2021 – ett intensivt år i politiken för Vänsterpartiet Haninge

Skrivet av haninge den . Postad i Äldreomsorg, Barnomsorg, Kommunfullmäktige, Motion, Skolfrågor, Vänsterpartiet Haninge. Inga kommentarer till 2021 – ett intensivt år i politiken för Vänsterpartiet Haninge

Åsa Bååth, gruppledare för Vänsterpartiet Haninge, summerar det politiska året 2021.

Vänsterpartiet Haninges politiska arbete under år 2021 

Detta år har varit ett mycket lärorikt år med nya utmaningar genom ett förändrat arbetssätt där vi genomfört en mer offensiv politik än tidigare och där vi fått igenom mycket vänsterpolitik. Det har inneburit att vi har haft hoppande majoritet mellan kommunledning och opposition. Kommunledningen har sökt närmare samarbete efter sommaren och vi har rubbat deras syn på Vänsterpartiet som maktlösa. Vi har haft ett mycket framgångsrikt år!

Styrelsen för Vänsterpartiets kommunala gruppen startade året med att sjösätta ett nytt mer offensivt politiskt arbete. I de politiska frågorna som kommit upp på agendan av kommunledningen har vi letat vänsterpolitik. Vi har haft hoppande majoritet; ibland uppgörelser med M och i vissa fall med sittande styre, S, C, L, KD. Därigenom har vi skapat ett större utrymme för att föra fram vänsterpolitik och vi är mer intressanta att förhandla med. Vår oförutsägbarhet har skapat en viss oro, speciellt i S och de har sista halvåret bjudit in till samtal. Vi visar också att vi är ett parti som kan ta ansvar i samtliga politiska frågor som styr kommunen.

Frågor vi fått igenom tillsammans med hoppande majoriteter:

  • En revidering av kommunens budget som ger 100 miljoner till kommunens verksamheter, tillsammans med kommunledningen.
  • En resultatsutjämningsreserv, RUR, på 50 miljoner att använda i lågkonjuktur, tillsammans med M.
  • Nämndernas överskott från 2020 får föras över till nämndernas verksamheter med 32 miljoner 2021 och 31 miljoner 2022, tillsammans med kommunledningen.
  • Föreningen Haninges konstnärers borgenansökan beviljad, tillsammans med kommunledningen.
  • Kommunala taxor för “ försäljning servering” (t ex uteserveringar) tas inte ut till och med 2021-09-30
  • Förbättring av befintlig gatubelysning, utökad belysning i offentliga rummet och säkra stråk, snabbare åtgärd vid trasig belysning, tillsammans med M
  • Stopp av rivningen av Gamla Fredrik, tillsammans med M
  • Minska småbarnsgrupperna på förskolan genom personalutökning med en person, tillsammans med kommunledningen
  • Skolfrukost på kommunens skolor, tillsammans med kommunledningen
  • Socialnämnden, tillsammans med grund- och förskolenämnden samt gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden får i uppdrag att göra en kartläggning om det hedersrelaterade våldets omfattning och karaktär, tillsammans med M.
  • Socialnämnden får i uppdrag att kartlägga pandemins påverkan om våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck, tillsammans med M.
  • Muskö hembygdsförening, borgensåtagande beviljat, tillsammans med M.

Det politiska arbetet har under året fortfarande haft en fortsatt påverkan av Corona pandemin. På de politiska möten i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och nämnderna har  möjligheten till deltagande på distans införts. Detta genom att M och V drev igenom ett förslag december 2020 om möjlighet till digital närvaro på distans. Även en  överenskommelse om minsta antal personer fysiskt på plats ifall tekniska problem skulle uppstå och man ändå skulle kunna vara beslutsfattande.

På årsmötet fastslog vi de prioriterade frågorna för 2021 och de var klimat, skola och äldreomsorg tillsammans med regionfrågor. Vi valde bort feminism som specifik fråga för sig och valde att se feminismen som viktig i varje valfråga. Motioner om våra tre valfrågor lämnades in i maj för att de ska komma upp under våren 2022 i kommunfullmäktige.

Politiska fokusfrågor

  • Äldreomsorgen, gällande arbetsmiljön och konsekvenser av Coronan pandemin för personal och brukare

Äldreomsorgen är det område som drabbats hårdast av Corona-pandemin. Genom regelbunden kontakt med personal, anhöriga och Kommunal har vi aktivt kunna följa utvecklingen. På den information vi fått ta del av har vi drivit vår politik och framförallt skrivit blogginlägg, insändare och interpellationer om de brister som framkommit.

Vi har fortsatt driva motionen om parkeringstillstånd för hemtjänstpersonal som vi la 2018, genom att ånyo lägga en interpellation. I samtalen med S har vi tryckt på denna fråga och nu arbetar förvaltningen med frågan.

Den motion om borttagande av 12-timmarspasset för vårdpersonal på kommunens äldreboende från 2019, har vi tillsammans i oppositionen lyckats lyfta och kommunfullmäktige har beslutat att den kommer slutbehandlas på kommunfullmäktige i februari 2022.

Som valfråga inom äldreomsorgen har vi lagt en motion om borttagande av minutstyrning av ärendetiden för brukaren inom hemtjänst. Idag har man en fast tid för varje ärende och oavsett vad som händer ska tiden hållas, en omöjlighet då ett toabesök kan stjälpa hela schemat. Där driver vi också ramtid, att brukaren själv får bestämma vad som ska göras vid besöket.

  • Förskolans situation

Förskolans situation är ett område som vi satsat mycket på. Det finns fortfarande stora negativa konsekvenser p g a Corona-pandemin. Detta drabbar barn, föräldrar och personal vilket vi uppmärksammat med interpellationer och motioner.

Fråga om den kommunala barnomsorgsverksamheten på obekväm arbetstid, Nattugglan, som hotades av stängning har nu fått en lösning och får glädjande vara kvar. Den konkurrerande privata verksamheten har inte fått tillstånd att driva  barnomsorg på obekväm arbetstid. Bakom det ligger ett intensivt arbete från oss som lyft frågan vid flera tillfällen.

En fråga som vi drivit i vår budget är en minskning av små barngrupperna. Nu har det gett utdelning genom att man tagit beslut att öka personaltätheten på kommunens förskolor.

En mycket uppmärksammad motion som gått igenom är skolfrukost på kommunens skolor (läs mer här).

Motioner och interpellationer som vi skrivit:

Alla motioner Vänsterpartiet Haninge lagt under mandatperioden finns här.

Valfråga för prioriterade området klimat/miljö:

Valfråga för prioriterade området skola:

Valfråga för prioriterade området äldreomsorg:

Interpellationer:
  • Busslinje mellan Nedersta och Västerhaninge station
  • Minskad tid i förskolan under pandemin
  • Parkeringstillstånd för äldreomsorgens bilburna personal

Vi har också tagit ett ledamotsinitiativ i kommunstyrelsen om politikers roll i de stora brister som finns inom hyresavtal och när det gäller avtal inför byggnation.

Budget

Budgeten är inriktad även i år på ett återuppbyggande av ett samhälle som genom Corona-pandemin fått stora och svåra brister. Vi arbetar för ett mer jämlikt samhälle och utjämna de klassklyftor som växt under åren. Även stor feministisk satsning på de yrkesgrupper som är specifikt utsatta av Coronan. Stora satsningar går även till de specifikt utsatta områden som skola, äldreomsorg och den stora arbetslösheten.

Vänsterpartiet har en stark position och ökar i Haninge kommun liksom partiet gör nationellt. Vi ser fram mot ett intensivt och spännande valår 2022.

– Jag som gruppledare får tacka för det förtroende jag fått från er medlemmar och kan med glädje se att vi i kommunala gruppen styrelse har gjort ett bra jobb.

Åsa Bååth, gruppledare för Vänsterpartiet  Haninge