Feministiska frågor del 3 – kvinnans rätt till sin kropp

Kvinnors rätt till sina kroppar

I dagens samhälle ska alla ha någonting att säga om utseende och det rätta idealet, vad en ska göra och inte för att vara kvinnlig eller manlig. Vi är många som mår dåligt över hur vi ser ut, som vill förändra och förbättra så att kroppen och utseendet stämmer bättre överens med de ideal som på många sätt är omöjliga och verklighetsfrånvända. Speciellt kvinnans kropp är utsatt för beskådning och yttringar både i samhället i stort och via massmedia och reklam. en industri som människor tjänar miljarder på.

Att kvinnans kropp ska se ut och vara på ett visst sätt har vi de rådande strukturera att tacka för. Kvinnan, men också mannen har olika attribut att leva upp till som hela tiden omkonstrueras och befästs i samhället som en norm. Kroppen och de olika attribut som tillskrivs könen är ofta förknippat med sexualitet. I Vänsterpartiets feministiska plattform skriver vi:

Sexualiteten är omgärdad av sociala och kulturella föreställningar som förändras och varierar som en effekt av sociala, ekonomiska och kulturella skiften. Det är därför omöjligt att tala om en sexualitet bortom sociala och kulturella föreställningar och normer. Inte heller kan man tala om en specifik ”kvinnlig” respektive ”manlig” sexualitet. Alla människor förhåller sig till heteronormen, vilken formar individers självuppfattning som kvinnor och män och förutsätter att alla lever som heterosexuella. Heteronormen bidrar till att upprätthålla både isärhållandet och hierarkin mellan könen. Vi måste tala om hur normerna för manlig och kvinnlig sexualitet ser ut och bekämpa de normer som är förtryckande och diskriminerande. Kvinnors och unga tjejers rätt att uttrycka och njuta av sin sexualitet på sina egna villkor behöver stärkas. 

Därför är det till exempel viktigt att det finns sexualundervisning i skolan som inte befäster de könsnormer och den heteronorm som råder i samhället. Sexualundervisningen ska vara inkluderande och ha en neutral syn på sex och kön.

Mäns våld mot kvinnor sker dagligen, ofta av en man som kvinnan känner eller är bekant med. Men oavsett var det sker så är våldet kopplat till den ojämlika fördelningen av makt mellan könen, våldet kan ses som en social kontroll över kvinnan och hennes liv, över alla kvinnor liv och som begränsar tillgången till det offentliga rummet. Våldet är någonting som alla kvinnor måste förhålla sig till dagligen och hela tiden göra riskbedömningar och inskränkningar i livet för att minimera risken att bli utsatt för övergrepp och våld. Det kan handla om att ta en annan korridor i skolan, inte gå ut på kvällen eller att en alltid går tillsammans med någon när det är mörkt. Denna vardagsrädsla lever mer eller mindre alla kvinnor med och omöjliggör en jämlik maktbalans mellan könen.

Det stöd och hjälp som finns för tjejer och kvinnor som blivit utsatta för övergrepp och våld är inte tillräckligt, vi vill ge kvinnojourer mer stöd och att samhället måste ha det övergripande ansvaret. Idag tvingas många jourer avvisa kvinnor som utsätts för våld eller hot om våld på grund av platsbrist, vilket är helt oacceptabelt.

Att kvinnan kropp inte tillhör henne är ett sätt att ta makt från henne, att någon annan ska berätta och bestämma hur hon ska vara och göra med den för att passa in och behaga andra. Mycket av dessa strukturer återfinns via massmedia och pornografin där könsrollerna och maktskillnaderna är enorma och som speglar den patriarkala struktur vi lever i. Därför bär vi alla ett ansvar för att förändra, förbättra och se till att kvinnan kropp tillhör henne. Massmedia och porrindustrin måste ta sitt ansvar och visa på människors olikheter oberoende vilket kön en tillhör. Rättsväsendet måste också ta ansvar och sluta skuldbelägga dem tjejer och kvinnor som utsätt genom intima och irrelevanta frågor om klädval och sexuellt umgänge etc. Vänsterpartiet vill införa samtyckeslagen som betyder att både parter måste försäkra sig om att det finns ett samtycke till samlaget. Rossana Dinamarca sammanfattar det bra i en debattartikel i Flamman förra året

Vi har sedan länge varit av uppfattningen att kravet på tvång som grund för straffansvar för våldtäkt bör ersättas med samtycke. Rätten att bestämma över sin egen kropp är inte förhandlingsbar. De argument som nu framförs mot samtyckeslagstiftning håller inte. Visserligen kommer inte samtyckeslagstifning ensamt att ändra den svåra problematik som den nuvarande kulturen innebär, men den normgivande effekten kan inte underskattas. Vi har tidigare sett vilken viktig roll lagstiftning kan ha för att förändra normerna i samhället. Ett bra exempel är den så kallade aga-lagen som infördes under 1970-talet och som innebar att det inte längre var tillåtet att slå barn. Innan lagen trädde i kraft fanns ett stort motstånd mot den och majoriteten i samhället tyckte inte att samhället skulle lägga sig i hur barn uppfostrades. Bara några år efter att lagen trätt i kraft var opinionen helt motsatt och idag finns det väldigt få som tycker att det är acceptabelt att slå barn. 

Snart är det 8 mars, den internationella kvinnodagen, så om du inte tagit ställning än, gör det på söndag! Alla kvinnor har rätt till sina kroppar!

Bildresultat för kvinnokamp

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Våra nio deltagare från Vänsterpartiet Haninge på Vänsterdagarna i Malmö

Arkiv