Vänsterpartiet Haninge

(V)i stoppar högern först

På kommunfullmäktiges sammanträde 12/6 2017 stod partiernas budgetförslag för 2018 i fokus. Beslut om budget är det enskilt viktigaste beslutet som tas i kommunfullmäktige, så det är inget att ta lättvindigt på. Även om man kanske har små chanser att få majoritet för sitt förslag är det bra att alla partier lägger fram budgetförslag, för det är ett utmärkt sätt för alla att se på hur ett partis samlade politik ser ut, vilka prioriteringar man gör och hur man finansierar sina förslag.

Ett parti i kommunfullmäktige lade ingen budget överhuvud taget; Rättvisepartiet Socialisterna. Om det beror på att man inte har någon samlad politik, inte kan finansiera sina förslag eller inte tycker frågan är viktig står skrivet i stjärnorna. När det väl kom till omröstning vägrade RS rösta för, emot eller lägga ner sina röster för att markera sin ståndpunkt. Man deltog inte i beslutet om budget över huvud taget.

Om det är så att man tycker att de två huvudalternativen; den socialdemokratiska och moderata budgeten är lika dåliga kan man ju markera det genom att lägga ner sina röster. Att, som RS, vägra delta i beslutet, markerar ju bara att man ser själva frågan om kommunal budget som överflödig och ointressant.

(V)i hade 114 milj mer till välfärden

Samtidigt faller ju all kritik mot andra partier väldigt platt om man själv inte presenterar något alternativ. Den i särklass radikalaste budgeten som lades fram var Vänsterpartiets. Läs mer om vår budget för Haninge här.

Vänsterpartiet hade ramökningar för kommunens förvaltningar på 312 miljoner kronor mer till välfärden. Av dessa möjliggjordes 114 miljoner kronor genom att Vänsterpartiet tog bort överskottsmålet på 2,5%, för vi nöjer oss med att kommunens budget går +-0. På hur höga hästar sitter man på om man fnyser åt 312 miljoner mer till välfärden som ”inte gott nog”? Och varför kan man inte komma med egna förslag?

Istället för att lägga egna förslag i kommunfullmäktige säger sig RS vilja påverka kommunens fördelning av resurser genom ”utomparlamentarisk kamp”. Problemet är att RS bara deltar i utomparlamentarisk kamp om villkoret är att de får synas och höras mest. Vänsterpartiet tycker självklart att utomparlamentarisk kamp är viktig, men vi gör det inte för egen skull. När vi gör det, gör vi det för att kommunens anställda, brukare eller anhörigas röster ska bli hörda. Bäst politiskt genomslag får man, när man som (v), blandar parlamentariskt arbete med utomparlamentariskt arbete och låter det ena stärka det andra.

Om man inte vill ta kampen för vänsterfrågor i de parlamentariska församlingarna, vad är det då för vits att ställa upp i val över huvud taget?

RS gör också en stor affär av att både (v):s och den s-ledda budgeten skulle innebära nedskärningar, framför allt för utbildningsförvaltningen. Man redovisar inte hur man räknat, vilket gör kritiken vinglig. Samtidigt är utbildningsförvaltningens bedömning att inga nedskärningar är aktuella, utan tvärt om; att nu finns det chans att höja kvalitén, framför allt lärartätheten, i kommunens skolor. Vad är vitsen att protestera mot nedskärningar i en förvaltning som säger att de inte ska skära ned? Är världsbilden så dogmatisk att verkligheten inte får plats?

Var det ingen skillnad mellan den moderata och socialdemokratiska budgeten?

RS gör stor poäng av att det i ekonomiska termer är liten skillnad mellan moderaternas budget och den socialdemokratiska, närmare bestämt bara 0,00000051% till socialdemokraternas favör. Det är naturligtvis sant. Socialdemokraterna ligger väldigt nära Moderaternas uppfattning att kommunen ska drivas som ett företag och det viktigaste måttet på om man är en ”duktig” kommun är om man kan gå med vinst. För Moderaterna är kommunen som ett aktiebolag och kommuninvånarna ”aktieägare”. När man väl fått ett överskott i verksamhet ska kommuninvånarna få ”aktieutdelning” i form av skattesänkningarna. Vi ser väldigt lite av den sociala ingenjörskonst som tidigare var socialdemokratins adelsmärke. Att bygga en kommun är att bygga en hållbar civilisation, inte att driva ett företag.

Hade det bara handlat om de budgeterade pengarna – allt annat lika – så hade Vänsterpartiet lagt ned sina röster i budgetomröstningen.

Misstaget RS gör är att man bara tittar på det kamerala. Skillnaden mellan progressiv och reaktionär politik kan inte bara avgöras av en räknesticka. Låt oss titta på vad Moderaterna ville göra i sin budget.

1) ”Förslag till tiggeriförbud utanför pendeltågstationer, ICA Maxi, Port 73, Handen centrum och Västerhaninge centrum tas fram till våren 2018”. Det finns på allvar personer som tror att fattigdomen minskar om man förbjuder den. Och om man förbjuder fattiga människor på vissa platser, så flyttar man bara problemet till en annan plats. En gång i tiden tog vi bort lösdriverilagen för det var omänskligt att kriminalisera någon bara för att hen var fattig och bostadslös. Nu blåser de gamla reaktionära vindarna åter. För Vänsterpartiet var det självklart att sätta stopp för detta. RS förhöll sig neutral och deltog inte i beslutet.

2) Moderaterna vill styra befolkningsutveckling så det ”attrahera fler människor som arbetar, är entreprenörer eller har högre utbildning.” Man är återigen missnöjda med fattiga människor. Vi har tydligen för många arbetslösa och lågutbildade. Detta ska inte lösas genom att man ger de arbetslösa jobb eller kompetensutveckling till de lågutbildade. Nej, det ska lösas genom folkomflyttningar – en oerhört reaktionär tanke. För Vänsterpartiet var det självklart att sätta stopp för detta. RS förhöll sig neutrala och deltog inte i beslutet.

3) ”Kommunfullmäktiges beslut om plan för anskaffning av bostäder till av staten anvisade nyanlända med uppehållstillstånd (§ 369) från den 19 december 2016 upphävs”. Återigen Moderat upprördhet över fattiga och utsatta människor. Och lösningen är som vanlig; det är inte fattigdomen och utsattheten som ska bekämpas; det är människorna som ska bekämpas och nyanlända med uppehållstillstånd ska inte göra sig och Moderaterna besvär i Haninge. För Vänsterpartiet var det självklart att sätta stopp för Moderaterna. RS förhöll sig neutral och deltog inte i beslutet.

4) Moderaterna vill attackera de kommunalt anställda. Kommunens ambition att erbjuda fler deltidsanställda heltid ska skrotas. Men inte nog med det; de vill höja heltidsmåttet med 1,5 tim/vecka – d v s att kommunens anställda ska arbete mer för samma pengar. Moderaterna står för ett väldigt grovt angrepp på kommunens anställda och Kommunals kollektivavtal. För Vänsterpartiet är det självklart att sätta stopp för det här. RS förhåller sig neutrala och deltar inte i beslutet.

5) Beredningen för mänskliga rättigheter (MR-beredningen) ska läggas ned. MR-beredningen är ett rådgivande organ till kommunstyrelsen. MR-beredningen ska ta initiativ till att förverkliga de mänskliga rättigheterna och motverka diskriminering, samt arbeta med demokratins värdegrund och verka för en stark och effektiv kommunal demokrati. Det här är för Moderaterna lullull och krimskrams och ska läggas ned direkt. Vänsterpartiet anser att MR-beredningen fyller en oerhört viktig roll i kommunen. RS förhåller sig neutrala i frågan och deltar inte i beslutet.

6) ”Beslutet att öka antalet timmar i förskolan för barn till arbetslösa och föräldralediga med syskon från redan generösa 25 timmar till heltid (GFN § 21 2016-02-24)” ska dras tillbaka. För Vänsterpartiet är det självklart att barn inte ska gå miste om sin pedagogisk verksamhet eller tappa kontakten med sina kompisar bara för att en förälder blir arbetslös. RS förhåller sig neutrala och deltar inte i beslutet.

7) ”Utreda hur skolor med låga kunskapsresultat kan komma förvaltas av huvudmannen. Det ska möjliggöras att en extern aktör med gott renommé ges möjlighet att vända negativa trender för sådana skolor.” På ren svenska betyder det att om kommunala skolor får ett dåligt resultat ska detta inte åtgärdas av utbildningsförvaltningen, utan sådana skolor ska, som enda lösning, privatiseras. För Vänsterpartiet är det självklart att privatiseringar inte löser kvalitetsproblem i skolan. RS förhåller sig neutrala och deltar inte i beslutet.

8) Moderaterna vill att ”verksamheten Porten avvecklas med omedelbar verkan”. Vänsterpartiet anser att Porten är ett positivt inslag och har stor potential. RS förhåller sig neutrala och deltar inte i beslutet.

9) ”I asylsökningsprocessen har socialnämnden ett ansvar för att uppmärksamma Migrationsverket vid fall där det är uppenbart att den asylsökande inte är under arton år.” Ja, här vill Moderaterna att nämndledamöterna putsar stövlarna, går ut på boendena och privatspanar på asylsökande. Allt för att Migrationsverket ska få en hjälp de inte bett om. För Vänsterpartiet är det självklart att åldersbedömningarna sköts av Migrationsverket. Allt medan RS förhåller sig neutrala och inte deltar i beslutet.

10) ”Ekonomiskt bistånd är en biståndsbedömd verksamhet som ska bidra till att de som har rätt till stöd fort ska kunna komma ur biståndsberoende.” Moderaternas människosyn, beträffande fattiga människor som behöver samhällets stöd, är att de är ”bidragsberoende”. Det finns riktiga beroenden; alkoholism, spelmissbruk o s v. Fattigdom är inte en sjukdom eller en beroendeproblematik. Genom att använda begreppet ”bidragsberoende” visar man vilken syn man har på fattiga människor. För Vänsterpartiet är det självklart att avvisa Moderaternas människosyn. RS förhåller sig neutrala och deltar inte i beslutet.

11) ”Om koncernen inte lyckas öka självfinansieringen av de ökande investeringarna, eller få fler externa aktörer att bygga och driva skolor och förskolor, leder detta till ökad upplåning och högre kapitaltjänstkostnader som minskar det finansiella utrymmet för kommunens verksamheter.” Här finns två felaktiga slutsatser i en mening. För det första; att det skulle finnas ett behov av ökad självfinansiering. I tider när kommuner kan ta lån med minusränta, d v s få betalt för att låna pengar, är det slöseri med resurser att finansiera investeringar med andra pengar, som t ex genom neddragningar i verksamheterna. Investeringar ska alltid finansieras med de pengar som är billigast. Idag är lån med minusränta det billigaste sättet att finansiera en investering. Kommunen får betalt för att låna pengar och de pengar man får kan man använda till amorteringar. För det andra; att blanda in privata aktörer i att finansiera, bygga och driva offentlig verksamhet är ju en Moderat paradgren. Oftast räcker det med att säga Nya Karolinska, så brukar den diskussionen vara avklarad. Hur finansierar RS några investeringar i Haninge? Eller ska det också lösas genom enbart genom ”utomparlamentarisk kamp”?

12) Moderaterna brukar vara benhårda i att kommunen inte ska vara över allt, utan ska syssla med sin ”kärnverksamhet”. Men när Moderaterna beskriver kommunens kärnverksamhet och mål för verksamheten, tvekar man inte att lägga in ”bra utbud av shopping” som en av kommunens viktigaste prioriteringar. Det är givetvis trevligt med ”bra shopping”, men är det verkligen ett stort problem? När Haningemoderaternas täbykomplex rusar i höjden är det självklart att Vänsterpartiet pekar på de grundläggande behoven som kommunen ska erbjuda sina medborgare. RS står bredvid, neutrala och deltar inte i beslutet.

Allt det här missar RS när de säger att Moderaternas och Socialdemokraternas budget innehåller lika mycket pengar, med en differens på 0,00000051%. Men politik är inte bara pengar. Det är värderingar också. Kan vi stopp reaktionära idéer från att blir verklighet genom att samarbeta med S, då gör vi det.

Samarbetet med S

Sen är det givetvis så att om S fortsätter höger ut och inte längre kan anses vara en broms på reaktionära idéer, då upphör också Vänsterpartiets samarbete med Socialdemokraterna. Om det inte finns några värderingsmässiga beröringspunkter mellan S och V, då finns det naturligtvis inget att prata om heller.

Om S gör allvar av att utöka LOV:en och lägga ut fler välfärdstjänster till riskkapitalister, så placerar man sig längre ifrån Vänsterpartiet. Om S gör allvar av att låta privata intressen bygga och driva våra offentliga fastigheter; t ex skolor och förskolor, placerar man sig längre från Vänsterpartiet. Och om man inte driver på för att kommunens upphandlingar, genom Södertörns upphandlingsnämnd, iakttar sociala villkor som t ex kollektivavtal, placerar man sig längre ifrån Vänsterpartiet.

Men samarbetet mellan V och S handlar inte bara om att stoppa Moderaternas groteska politik. Vi inkasserar också politiska framsteg. I den antagna budgeten på Kommunfullmäktige 2017-06-12 finns vänsterpartistiska förslag med, till exempel:

”Kommunstyrelsen uppdras att verka för att det byggs minst 200 billiga och klimatsmarta hyresrätter om året. Haninge Bostäder ska vara en aktiv part i detta långsiktiga arbete.”

Dessförinnan, i april, fick vi igenom att Haninge bostäder tar bort kravet att en hyresgäst ska ha en månadsinkomst som är minst tre gånger så hög som hyran. Istället ska den sökandes inkomst stå i proportion till den aktuella lägenhetens hyresnivå. Läs mer om vad det innebär för Haninges låginkomsttagare här.

Med Vänsterpartiet blir det en bostadsmarknad som fungerar för alla.

RS kan naturligtvis raljera över att 200 bostäder/år inte räcker långt, men det är fortfarande 200 fler bostäder/år än RS fått till. Ibland är det inte storleken på orden som räknas, utan förmågan att omsätta politik till praktisk handling.

Tack vare Vänsterpartiets påstötningar är det inte längre en fråga OM det ska byggas ett högstadium i Jordbro, utan NÄR. Frågan är uppe på banan och nu gäller det naturligtvis att skynda på processen, så det finns en F-9 skola i varje kommundel i Haninge, vilket vi ser som en självklarhet. Vi arbetar också hårt emot kraven från högern att privatisera Brandbergsskolan.

Vi anser att den praktiska politiken kommer först. Vi vill förändra Haninge i mer solidarisk riktning på riktigt. Vi förvaltar det uppdrag väljarna givit oss väl. Vi ser fram emot valrörelsen 2018 då det kommer finnas två vänsteralternativ i Haninge, och där vi stolta kan lämna till kommuninvånarnas bedömning vem som gjort störst avtryck i politiken i folkflertalets intressen. För de många – inte de få.

Ledig tjänst som politisk sekreterare (25%)


Tjänst som politisk sekreterare på 25 procent utlyses. Vår nuvarande politiske sekreterare slutar i juli och vi söker därför en ny politiskt kunnig person med goda organisatoriska och kommunikativa kunskaper, den politiske sekreteraren är spindeln i vårt nät. Tove Ovsiannikov, nuvarande politisk sekreterare, kommer göra en överlämning så Du snabbt kommer in i arbetet.

Vi söker en person som:

• kan organisera
• är bra på att samarbeta
• kan jobba självständigt
• är initiativrik
• entusiasmerar
• har lätt för att uttrycka sig i tal och skrift
• ha grundläggande kunskaper i WordPress och sociala medier

Du ska dela partiets värderingar, ha god kännedom om partiets politik och organisation och du får gärna ha erfarenhet av kommunalpolitiskt arbete. Din formella arbetsgivare kommer att vara Haninge kommun, men din tjänst disponeras helt av Vänsterpartiet. Sista dag att söka är 12 juni. Tillträde 1 augusti eller enligt ö.k. Intervjuer sker i mitten av juni. Är Du intresserad av att söka eller vet någon lämplig? Mejla oss på [email protected] och bifoga CV plus personligt brev.

Frågor om tjänsten besvaras av

Tove Ovsiannikov: [email protected] Tel: 08-6064758

Carina Wellton: [email protected] Mobil: 073-9709791.

Feministiskt självförsvar, maskulinitetsnormer och hbtq

Hela 31 procent av kvinnorna känner sig otrygga i området där de bor. Även i hemmet är de mer otrygga och ökar risk för att utsättas för våld. När män blir utsatta för våld är det huvudsakligen okända personer. För kvinnor är det ofta närstående eller bekanta. Kvinnor rätt till sina egna kroppar respekteras inte. Feministiskt självförsvar kan bidra till att minska tjejers och kvinnors otrygghet. Kurser i feministiskt självförsvar har införts bland annat i Göteborg.

Det grundläggande problemet är dock patriarkatet. Det är ett system som innebär mäns kontroll över kvinnors liv. Patriarkatet överordnar män och underordnar kvinnor både på ett samhälleligt plan och ett privat plan. Därför är det viktigt att komma till bukt med det grundläggande problemet. Patriarkatet upprättshålls genom bland annat normer och könsroller. Därför är det viktigt att jobba med maskulinitetsnormer samtidigt som tjejers självkänsla stärks. Jobbet med att förändra maskulinitetsnormer kommer också vara till gagn för hbtq-personer, en grupp som utsätts för diskriminering och är överrepresenterade i psykisk ohälsa. Det finns bland annat ett material som heter machofabriken som är framtaget av Unizon, ROKS och Män för jämställdhet. Det går att läsa följande

Machofabriken är ett metodmaterial för dig som arbetar med unga mellan 13-25 år. Det är ett verktyg i ditt arbete för ökad jämställdhet och för förebyggande arbete mot våld, med fokus på hur sociala normer för maskulinitet kan ifrågasättas och förändras.

 

Arbetet med Machofabriken ger deltagarna möjlighet att reflektera över hur föreställningar kring kön och sexualitet påverkar deras liv och relationer. De interaktiva övningarna skapar utrymme att pröva nya sätt att förhålla sig och agera, både i relation till andra, sig själv och till samhället i stort. Målet är att unga som arbetat med Machofabriken ska uppleva att de – trots påverkan utifrån – själva kan ta makten över sina liv och att de också kan och vill skapa utrymme för andra att ta makten över sina.

Att arbeta med ungas syn på sociala normer är av stor vikt för att öka jämställdheten.

Därför lade vi i Vänsterpartiet en motion om att kommunen ska erbjuda feministiskt självförsvar, workshops i maskulinitetsnormer och i hbtq-frågor.

 

 

Motion om feministiskt självförsvar, maskulinitetsnormer och hbtq

Våldet mot kvinnor är ett gigantiskt samhällsproblem. Kvinnor och tjejer utsätts återkommande för olika former av orättvisor och trakasserier. Allt från mindre uppmärksamhet i klassrummet eller lägre lön än sina manliga kollegor till dåligt självförtroende, självsvält och självmordstankar.

Många tjejer är rädda, och deras liv begränsas ständigt. De tvingas ta omvägar, undvika parker och vågar inte vara ensamma utomhus på natten. Många väljer att stanna hemma på kvällen om de inte vet att de hela tiden kan ha sällskap med någon kompis. Tjejer ska inte behöva känna sig rädda eller svaga. Ett sätt att påverka detta är att lära sig feministiskt självförsvar.

Feministiskt självförsvar handlar om att skaffa sig kunskap om det sexualiserade våldet, om samarbete mellan flickor eller kvinnor samt att skaffa sig handlingsberedskap att försvara sig mentalt, verbalt och fysiskt i en värld där flickor och kvinnor är underordnade och utsatta. Även om det aldrig är en tjejs eget fel om hon blir utsatt för trakasserier eller övergrepp, oavsett hur hon beter sig, kan det kännas tryggt att lära sig hantera obehagliga situationer.

Feministiskt självförsvar går ut på att lära sig att sätta värde på sig själv. Framför allt genom att jobba med övningar som kan öka självförtroendet, ett steg mot att slippa vara rädd. Att lära sig att sträcka på sig och uttrycka självrespekt genom sin röst och sitt kroppsspråk kan räcka för att undvika att utsättas för kränkningar. Det handlar helt enkelt om kvinnors och tjejers värdighet och ett sätt att slippa vardagsrädslan.

Tanken med självförsvar är inte att uppmuntra till våld som lösning på problem. Det är en reaktion på våldet som riktas mot tjejer och kvinnor. Det är främst genom stärkt självkänsla och självrespekt och att hjälpa tjejer och kvinnor att våga säga nej som våld kan undvikas. Men det kan också kännas tryggt med vissa självförsvarsövningar om en utsätts för våld.

Men våldet mot kvinnor är grundat i patriarkatet, den kvinnoförtryckande könsmaktordning som berövar kvinnor grundläggande mänskliga rättigheter, och därför är det minst lika viktigt i att förändra de kulturella normer som möjliggör patriarkatet. Att jobba med maskulinitetsnormer och samtal kring jämställdhet är viktigt för att människor inte ska värdera kvinnor lägre än män. Därför är det minst lika viktigt att jobba med pojkar och de destruktiva maskulinitetsnormer som påverkar alla barn från tidig ålder på olika sätt.

Göteborg jobbar med feministiskt självförsvar. När tjejerna gick på feministiskt självförsvar gick killarna på “Machofabriken” för att prata om jämställdhet och normkritik. Machofabriken är en verksamhet som ägs och drivs gemensamt av Unizon, ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och Män för jämställdhet.

Även hbtq-personer utsätts för kränkningar och övergrepp. Det är viktigt att heteronormen utmanas och att alla ska känna sig trygga i att vara sig själva och älska den de vill. Men tyvärr är fortfarande situationen svår för hbtq-personer. Unga hbtq-personer är mer utsatta för diskriminering, hot och våld än andra unga och mår därför sämre. Var femte ung homo- och bisexuell person anger att de har utsatts för fysiskt våld av en närstående. Det är alltså viktigt att jobba med hbtq-frågorna på olika sätt och på olika plan.

Vi föreslår därför Kommunfullmäktige besluta:

att feministiskt självförsvar blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för tjejer (de elever som definiera sig så) från årskurs 6 och uppåt i samtliga grundskolor i Haninge kommun

att feministiskt självförsvar blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för tjejer (de elever som definierar sig så) som går på gymnasiet i Haninge kommun.

att workshops i maskulinitetsnormer blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för killar (de elever som definierar sig så) från årskurs 6 och uppåt i samtliga grundskolor i Haninge kommun

att workshops i maskulinitetsnormer blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för killar (de elever som definierar sig så) som går på gymnasiet i Haninge kommun.

att workshops i hbtq-frågor blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för alla elever från årskurs 6 och uppåt i samtliga grundskolor i Haninge kommun

att workshops i hbtq-frågor blir en återkommande och schemalagd del i undervisningen för alla elever som går på gymnasiet i Haninge kommun

 
Tove Ovsiannikov                     Samuel Skånberg
Vänsterpartiet

Oberoende vänsterkandidat på 1960-talet – intervju med Solveig Svedgård

Denna intervju ingår i vår serie om Vänsterpartiets 100-årsjubileum. Läs fler artiklar om vår historia här.

Solveig Svedgård, inför valet 1966.

Solveig Svedgård var kommunalpolitiskt aktiv på den tiden Handen och Jordbro hette Österhaninge kommun. Hon ställde upp för vänstern i den sista mandatperioden som Österhaninge var självständig kommun 1966, dock utan att vara medlem i partiet, vilket inte tillhör vanligheten. Vänsterpartiet har inte haft som absolut krav att man måste vara medlem i partiet för att kandidera på dess listor, utan alla goda krafter kan mycket väl komma i fråga. Det gäller än idag i Vänsterpartiets stadgar:

Även icke partimedlemmar kan sättas upp som kandidater för Vänsterpartiet.
Partiet verkar för att partiets samlade politiska alternativ skall stå i centrum i valrörelserna och för att partiets demokratiskt fastställda kandidatordning skall vinna väljarnas stöd.

Kommunalvalet 1966 blev en rejäl framgång för vänstern, både i Väster- och Österhaninge. I Österhaninge gick vänstern med 8% av rösterna från ett till tre mandat; Tor Forslund, Solveig Svedgård och Börje Österberg.

Solveig Svedgård, utanför Kulturhuset 2017.

Solveigs väg till Haninge gick först från Halmstad till Södermalm, tillsammans med hennes man.

– Vi fick ett andrahandskontrakt på Malmgårdsvägen inne på Södermalm. Men det höll väl något år innan vi kände att vi måste ha ett eget kontrakt och en modernare lägenhet. Och på den tiden var Haninge än av de kommuner där man byggde mycket. Vi var ute och tittade på lägenheter och vårt första egna kontrakt var på Vikingavägen 65 i Handen. Det var bland de första bestånden här ute. Runt om oss var det mest sommarstugor. Vi kunde till och med gå ut och plocka blåbär där Handens centrum nu ligger.

De första butikerna, i det som nu är Haninge centrum, öppnade 1964. Lite söder om Handen började ytterligare bebyggelse dyka upp; Jordbro, som hade börjat byggas 1963. 1965 hade ca 1500 personer flyttat in i de nybyggda lägenheterna.

– Vi hade en 3:a men önskade en 4:a, så vi flyttade till Jordbro. Och det var väl där mitt politiska engagemang tog fart. För när vi flyttade ut till Jordbro, så fanns bara husen, en kiosk med lite matvaror och en kyrkolokal. Punkt. Ville man ha köttfärs fick man beställa det i förväg i kiosken. Det fanns inte tillstymmelse till service. Det var en plats Gud hade glömt. För oss gjorde det inte så mycket, då vi ännu inte skaffat barn, men jag blev så galet arg att man hanterade människor på det sättet. Så där vidtog då ett samtal, till att börja med Socialdemokraterna.

Handen centrum

Så man hade dragit igång bostadsbyggandet, men man hade inte tänkt på service i och kring ett bostadsområde?

– Nej, det var fruktansvärt. Och det var ju många barnfamiljer, kvinnor som var ute och gick med barnvagnarna mellan husen – inga parker, lekplatser och sådant. Det var fina bostäder, men det var det enda.

Vad jobbade du med då?

– I botten är jag journalist. Jag jobbade på DN, och det gjorde min man också. Men det var under tiden i Jordbro som jag bestämde mig för att sadla om. Det fick räcka med en journalist i familjen. Jag började plugga och utbilda mig inom barn- och ungdomssektorn. Vi flyttade också inom Jordbro. De anlade också radhus man kunde hyra, väldigt fina, så dit flyttade vi efter ett tag.

Hur var stämningen i en ny förort som Jordbro?

– Det var rätt stora spänningar. Det fanns en romsk befolkning i Jordbro, som inte vart särskilt väl behandlad. Det gick fantastiska skrönor om att de använde torkskåpen i tvättstugorna som bastu och så vidare.

Lite av ”bryta upp parketten och odla potatis”-skrönan?

– Ja, jag minns också en gång då de tappat bort nycklarna till tvättstugan, så de gick till oss och vi låste upp åt dem. Men det skulle vi aldrig gjort. Det vart ett fruktansvärt liv. Det var faktiskt riktigt otäckt, folk slogs till och med. Det vart också lite skriverier om motsättningarna i Jordbro.

Människor vi inte känner har vi väldigt lätt att göra oss en massa uppfattningar om. Ofta väldigt galna uppfattningar om. Det är ju rätt genomgående genom historien.

– Ja, det är nog första gången jag stötte på det här med rasism. Det hade jag inte mött tidigare. Det var ytterligare ett skäl till att mitt politiska intresse ökade. Vi började också närma oss valet 1966 och jag vart kontaktad av Socialdemokraterna. De undrade om jag inte borde ansluta mig till dem. Jag bjöds på dyra middagar och så.

Så det var lite klass på medlemsvärvningen från Socialdemokraterna?

– Ja, det var ju det. Men sedan vart jag också kontaktad av Vänstern, då främst Tor Forslund som var en fantastisk människa och som jag tyckte mycket om. Men jag gick varken med i Socialdemokraterna eller Vänstern. Men jag kandiderade för Vänstern. Socialdemokraterna krävde av mig att jag skulle vara medlem i partiet för att få kandidera på deras lista, men det ville jag inte. Vänstern ställde inte det kravet på mig, så därför kunde jag kandidera på Vänsterns lista och jag kom in i kommunfullmäktige. Vänstern gjorde överlag ett väldigt bra val. Det var ett var lite av ett vänsterval och vi var tre som kom in i kommunfullmäktige.

Hur var det att sitta i kommunfullmäktige?

– Jag minns det som en väldigt intressant tid. Jag minns också att det var en mycket respektfull ton mellan partierna. Jag kommer ihåg att jag motionerade om stöd till Vietnamrörelsen, vilket givetvis de andra yrkade avslag på om än ytterst hövligt. Jag tycker tonen mellan partierna var väldigt bra och jag blev alltid väldigt vänligt bemött, även om man var oense i sak.

– Annars var ju de stora frågorna utbyggnaden av kommunen och frågor som hörde ihop med det. Det fanns ju inget ordentligt centrum i Handen, till exempel. Det var ett väldigt knapert utbud på affärer i kommunen.

När började man inse att även Jordbro behövde ett centrum, skolor, fritidsgårdar med mera?

– Det var rätt tidigt, för det blev ju sånt tryck i de här frågorna. Frågorna kom upp på många sätt och även i pressen, så det gick ju inte att negligera. Sen var ju givetvis skolfrågorna väldigt heta, som det blir i en expansiv inflyttningskommun, vart skolorna skulle ligga och så vidabre. Sen fanns ju kommunsammanslagningen i bakgrunden hela tiden.

Österhaninge och Västerhaninge landskommuner gick ju ihop till Haninge kommun 1971, och du var kommunpolitiskt aktiv även då, eller hur?

– Jag satt ju två perioder i kommunfullmäktige. Och för mig blev ju Brandbergen en stor fråga. Jag satt med i något som hette servicehusutredningen, som hade med Brandbergen centrum att göra. Det är ju lite tråkigt att titta på hur det är idag, om man jämför med vilka drömmar man hade, politiskt, om Brandbergen från början. Det var ju tänkt att det skulle bli något alldeles enastående servicecentrum. I centrum skulle det finnas en reception, där de boende skulle kunna få hjälp med alla möjliga saker; kemtvätt, handla mat – allt möjligt. Jag tror idén om ett servicecentrum kom först från Danmark, där det hade genomförts.

– Bebyggelsen blev ju som planerat; höghusbebyggelse centralt och randbebyggelser med villor och radhus. Så strukturen är ju kvar, men av planerna på service för brandbergsborna blev det inget. Det var en väldigt spännande utredning, servicehusutredningen, och den som satt ordförande för den var moderat, Sjöberg, och vi höll på i över ett år med den utredningen. Men alldeles innan utredningen var klar hoppade ordförande av. Jag tror att han förstod att det skulle aldrig bli något med planerna med Brandbergens centrum. Han var en väldigt genuin och hederlig människa och ville inte vara med om att utredningen inte skulle leda någon vart.

Vad var det som satte käppar i hjulet för att förverkliga utredningens intentioner?

– Ekonomin. Så här efteråt kan jag se det.

Tanken om ett servicecentrum låter som ett försök att hjälpa stressade människor att få livspusslet att gå ihop med hushållsnära tjänster i stor, kollektiv, skala? Istället för att var och en köper sin egen service, så finns den tillgänglig för alla?

– Ja, och om man tittar på det idag så kan man ju se hur progressiv idén var. Om man skulle lyckats genomföra detta skulle det betyda oerhört mycket för brandbergsborna och bli lite av ett mönstersamhälle. Jag tänkte på det nu när man tagit fram detaljplanen för Brandbergens centrum; varför kan man inte plocka fram den här utredningen?

– Jag tror också att det var så att man lärt sig av Jordbro och att viljan var att Brandbergen skulle bli något helt annat. Så vi tog ju verkligen i, säger Solveig och skrattar. Jag bor ju fortfarande kvar i Brandbergen och vi flyttade dit emedan vi höll på med utredningen. Vi tänkte att det här måste man ju få vara med om, här måste man ju bo. Det här kommer ju bli utopia!

Det kanske är för mycket sagt att säga att Brandbergen vart ett utopia?

– Ja, inte på det sättet det var tänkt. Men nu är det ju ett samhälle som satt sig och, efter lite initiala problem, blivit riktigt hyggligt. Men centrumet är ju bedrövligt. Det är nästan så man undviker det om man kan. Men det ska man väl ta tag i nu.

Stod du kvar som partilös under hela den här perioden?

– Nej, så småningom gick jag ju med i partiet. Man måste ju vara med i ett parti, tänkte jag. Men det blev inte så långvarigt; ett par år. Det var lite svårt att känna sig hemma.

Vad gjorde du efter att servicehusutredningen rann ut i sanden?

– Efter det satt jag i skolstyrelsen, vilket var en annorlunda upplevelse. För i skolstyrelsen hamnade lärare av allehanda slag från de olika partierna, och det vet jag inte om det var riktigt bra. Jag tror det är bra om det finns ett lekmannainflytande i nämnderna. Så det var möten som höll på i fem timmar och det var ett tragglande om läroplaner hit och rena yrkesfrågor som man var tvungen att vara lärare för att förstå.

Så det blev nästan lite som ett branschråd, eller liknande?

– Ja, exakt. Så det vart väldigt tröttsamt. Och inför varje möte ringde Lärarförbundet och berättade hur man skulle rösta på mötet. Höll man inte med föreslog de helt frankt att man inte skulle delta på mötet alls.

Oj, det kan man kalla stenhård lobbying!

– Ja, herre Gud! Det här tog knäcken på mig. Skolstyrelsen tog knäcken på mig, kan man säga. Men jag måste ändå säga att det var spännande att arbeta kommunpolitiskt, för det var en spännande tidsperiod; man fick vara med om en kommuns uppbyggnad. Man fick träffa och jobba ihop med många kunniga och bra personer.

– Förutom den nedröstade motionen om ekonomisk bistånd till Vietnamrörelsen, var jag ganska flitig med motioner och interpellationer, ganska ofta i ungdomsfrågor. Jag minns ett förslag att vi, Gud förbjude, skulle inrätta ett klotterplank i Haninge. Det vart stor uppståndelse. Det kom ut journalister och radio, som ville skriva om detta revolutionerande förslaget. Jag tror inte att man idag förstår hur stort genomslag man kunde få för politiska initiativ. Det var ju också ett stort intresse för just Haninge, ett fokus, eftersom det var en så expansiv kommun.

– Vi hade ju också en av de sista kommunpamparna, Rune Wärmark (som gick bort 2001). Men det var en fantastisk människa, oerhört duktig och färgstark. En stork karl, mycket humor och det märktes direkt när han kom in i ett rum. Inget beslut, stort som smått, kunde fattas innan det gått via honom först. På gott och ont, förstås. Men han fick mycket gjort också.

Om man tittar utanför kommunpolitiken – du nämnde Vietnamrörelsen tidigare; vart den stor i Haninge?

– Ja, absolut! Vi var många som var engagerad, skramlade med bössor och så. Men det fanns ju också lite spänningar inom FNL-rörelsen, lite olika fraktioner. Det var också spänt mellan Vänstern och Socialdemokraterna i den här frågan. Partipiskan ven väldigt hårt här ute och Socialdemokrater eller SSU:are fick inte synas tillsammans med oss när vi samlade in pengar. Den här spänningen höll i sig i många år.

Vad fick du för uppfattning om partiet som parti under den här perioden?

– Jag kan ju inte riktigt uttala mig om perioden innan jag gick med. Men partiet var ett väldigt aktivt parti. Man syntes mycket ute på gator och torg, torgmöten, insamling av pengar till olika ändamål och liknande. Och inför viktigare ställningstaganden i kommunfullmäktige var det större sammandragningar, minns jag.

Vad gjorde du sen i livet?

– Jag arbetade ett tag som fältassistent, sedan blev jag fritidschef på Södermalm. Sen gjorde man om inne i Stockholm, så Gatu- och fastighetskontoret fick mycket fritidsfrågor; parker, idrottsanläggningar och så vidare. Och då blev jag regionchef för ytterstaden. Det blev en utmaning, för då skulle jag också syssla med hårda frågor, det vill säga myndighetsutövning. Men det visade sig vara ett kolossalt roligt arbete, så där jobbade jag fram till pension.

Du funderade inte på att flytta närmare Stockholm?

– Det som gör att vi bor kvar här i Haninge är närheten till naturen. Många gånger tänker jag; tack gode Gud för Tyresta nationalpark. Det är en oerhörd tillgång. Kulturhuset i Handen är ju också en oerhörd tillgång för den som vill ha en aktiv fritid. Jag är ju filmintresserad också och i Brandbergen har vi biografen Cosmopolite och det är jag tacksam för. Den betyder mycket för Brandbergen, det märker man. Dels visar de kvalitetsfilmer och sedan har de överföringar från operaföreställningar runt om i världen, vilket är fantastiskt.

Tack för ett trevligt samtal.

Solveigs presentation inför valet 1966

Haninge bostäder sänker inkomstkravet!

Idag är det svårt att få tag i en bostad, ännu svårare om en vill bo i en hyresrätt. I Hela Stockholms län råder en stor bostadsbrist som gör det nästan omöjligt att få tag på ett förstahandskontrakt på en hyresrätt. Om en sedan får tag på en ska en nästan alltid ha en inkomst som motsvarar tre gånger hyran får att få skriva på kontraktet. Vänsterpartiet tycker det är ett orimligt krav att ställa på hyresgästen och tog därför initiativ till att se över inkomstkraven i Haninge bostäder. Vi vill öka möjligheterna för fler att ta sig in på bostadsmarknaden, människor som kan betala hyran hålls utanför för att deras inkomst inte motsvarar inkomstkravet. Vänsterpartiet förespråkar ett inkomstkrav som motsvarar att hyresgästen efter att hyran är betald har kvar existensminimum.

Idag är vi glada att kunna säga ett Haninge bostäders sänkt inkomstkravet! Tillsammans med Socialdemokraterna har Vänsterpartiet nu ökat möjligheterna för fler att bosätta sig i Haninge. Tidigare idag gick det ut ett pressmeddelande efter att Haninge bostäders styrelse har fattat beslut:

Nu tar Haninge bostäder bort kravet att en hyresgäst ska ha en månadsinkomst som är minst tre gånger så hög som hyran. Istället ska den sökandes inkomst stå i proportion till den aktuella lägenhetens hyresnivå.

– En bostad ger trygghet och frihet. Vi ska inte ha onödiga krav i våra kommunala bolag som stänger grupper av människor ute från att bo i Haninge, trots att de har förmåga att betala hyra. Det här beslutet hjälper unga som vill flytta hemifrån och personer som vill etablera sig på arbetsmarknaden här, säger Meeri Wasberg (S), kommunstyrelsens ordförande

Initiativet att se över reglerna för inkomstkraven kom inledningsvis från Vänsterpartiet.

– Bostad är en social rättighet och att sänka inkomstkravet är ett sätt att göra bostadsmarknaden tillgänglig för fler människor. Det var också anledningen till att vi tog det här initiativet och vi är glada att det nu blir verklighet. Vi hoppas att privata hyresvärdar i Haninge och andra kommuner väljer att ta efter, säger Nafi Cilgin (V) gruppledare för Vänsterpartiet

Fakta:
De nya kraven innebär att när hyran är betald ska den sökande ha minst ett bestämt nettobelopp kvar per månad. För 2017 är beloppen:
• 4 734 kronor för en ensamstående vuxen
• 7 820 kronor för sammanlevande makar eller sambor
Sökande till ungdomslägenhet kan godkännas utan att uppfylla inkomstkravet med kompletterande borgen. Beslutet har fattats av Haninge bostäders styrelse.

 

 

Våra nio deltagare från Vänsterpartiet Haninge på Vänsterdagarna i Malmö

Arkiv